Peter Gustavsson är en av de starkaste profilerna inom svensk havskappsegling och har i decennier testat, utmanat och inspirerat sig själv, sitt Blur Sailing Team och svensk havskappsegling i stort genom att ständigt utvecklas och testa gränser. Men också generöst delat med sig av upplevelser och erfarenheter bland annat via sin mycket populära blog blur.se. Under eventet Seglingens Mästare i Marstrand i oktober i år mottog Peter Seglarförbundets utmärkelse “Årets Havskappseglare”.
“Det är andra gången jag får utmärkelsen. Förra gången fick jag det med Blur Sailing Team för det sportsliga. Nu har jag fått det, som jag uppfattat det, för att jag utmanat mig själv riktigt rejält. Jag har varit utanför min komfortzon i ett par ganska stora race det här året”, säger Peter i intervjun.
“Jag har provat det mesta som Matchracing, entypssegling osf. och det jag gillar med segling är att det finns så många olika delar. Min passion kommer nog från lärande. Att det hela tiden finns något nytt att utveckla. Man blir liksom aldrig fullärd oavsett hur länge man håller på. Det är en sport som jag, efter så många år, fortfarande utvecklas i och lär mig sjukt mycket nya grejer vilket ger mig så mycket. Det är det som ger mig en kick”.
Otroligt hedrande att bli bli vald till Årets Havskappseglare av Svenska Seglarförbundet i lördags. Och få dela scen med så många duktiga seglare; från Henric Wigforss som spikade optimistjolle-VM för första gången på 43 år till Claes Hultling och OS-guldmedaljören Ingvar Hansson.
Det har varit ett år där jag verkligen utmanat mig själv och flera gånger varit rejält utanför komfortzonen. Jag hoppas att detta kan inspirera fler att testa sina gränser.
“Efter att under många år ha motiverat och inspirerat andra seglare, har pristagaren under året utmanat de stora haven genom deltagande i Melbourne to Hobart samt seglat fram och tillbaka till Bermuda solo och doublehanded under Bermuda 1-2 med fina resultat. Peter har med noggranna förberedelser, envishet och gott sjömanskap visat att gränser är till för att flyttas och att han är Årets Havskappseglare.”
I helgen är det dags igen. Alla som vunnit nåt SM i någon klass skall slåss om titeln Seglingens Mästare, och det brukar blir rejält med prestige när det drar ihop sig till final. nedan mina stalltips.
Westerlind är ett respekterat namn i de här sammanhangen. Marcus var 2.a på sprint-SM, och vann Mästarnas mästare 2021. Dags att vinna som gast?
49erFX
C55/Sprint
CB66
Carl Sylvan har vunnit som besättning ett antal gånger och teamet kan J/70. var 2:a på SM och hade vunnit om man hållit ihop det sista dagen.
Distanskappsegling Full Crew
DragonForce 65
Drake
E-jolle kille
E-jolle tjej
E-segling
Express
Finnjolle
Folkbåt
IF
ILCA 4 kille
ILCA 6 dam
ILCA 6 Kille
ILCA 6 Tjej
ILCA 7
ILCA 7 Master
J/24
J/70
Skall vi gissa att hela Elvis-teamet dyker upp? Marcus Höglander är sjukt aktiv, och Jacob och Jimmy vann förra året med Havskappseglings-gänget.
Kona One
M22
Matchracing Ungdom
OK-jolle
G.O.A.T. Niklas Edler har vunnit mer än någon annan i dessa sammanhang. Tre gånger. Dock senast 2013, så vi får se om han och teamet (Mathias Hermansson, Pontus Meijer & Daniel Bjorndahl) fortfarande kan.
Jag känner att vi stagnerat i vår utveckling och skulle behöva ett externt perspektiv på vår segling. Skall vi ta in en coach?
Det korta svaret är ja 😀
På bilden ovan så har vi Mattias Rahm och Johan Barne ombord på Blur 2014. Då hade vi en väldigt tydlig sak som vi brottades med, och så här såg deras uppdrag ut:
På Blur så behöver vi jobba med kommunikationen, framförallt på undanvindar där vi seglar apparent, dvs TWS <8 och TWS >16 knop.
Detta gäller både att proaktivt kalla tryck för att offensivt kunna styra/ trimma (vi blir ofta reaktiva) och att strategiskt jobba med risk/reward för olika kanter. Även här är vi för försiktiga, då payoffen på rätt vinklar och lite mer tryck är stora.
I vårt projekt har vi tagit extern hjälp ombord för lite olika saker:
boatspeed – ofta tillsammans med olika segelmakare
besättningsarbete & kommunikation
starter
instrument/kalibrering.
Vi har även tagit hjälp i land med:
väder, routing och förberedelse inför viktigare race
näring ombord
psykologi vid solosegling (jag hade hjälp av Pia L’Obry)
boatspeed & båthantering Open 7.50 med utländsk expert på video.
Några saker att tänka på
Fokusera på en sak i taget. Då kan ni vara tydligare med vad det är ni behöver hjälp med och välja rätt person för att adressera just detta. Det är också enklare att se att man blir bättre när man fokuserar.
Var förberedd med frågor. Även här blir det lättare att lägga upp en plan. Ofta visar det sig att många kan adresseras io land så att man utnyttjar tiden på vattnet bättre. Kom ihåg: det finns inga dumma frågor!
Ha en lärande attityd. De flesta seglare har tydliga uppfattningar om hur saker fungerar, och det är svårt att övertyga dem om att det kan finnas andra sätt att göra saker på. Då är det ganska tråkigt att coacha någon. Och chansen att man lär sig något något ökar om man sänker garden.
För att få effekt så gäller det att att hitta ett sätt att omsätta coachingen i praktiken. Få det på papper, applicera det på träningarna eller hitta andra sätt att fortsätta jobba med det område ni fått input på. Då kan det också vara intressant att återkoppla med coachen efter säsongen.
Skilj på race och träning. Vi har inte med proffs på race då vi vill se vad vi klarar som team, och min erfarenhet är att fokus ofta hamnar på att prestera så bra som möjligt snarare än att maximera lärandet. Däremot kan ett par timmar med fokuserad träning & coaching ge jättemycket.
Kom ihåg att det ofta handlar om process eller approach snarare än snabba resultat. Allt händer inte över en natt, och det viktiga är att ni kommit förbi det hinder ni upplevde i er utveckling.
Coaching är ett jobb. Och inte särskilt välbetalt. Ett par timmar med en bra coach kan vara värt mer än en ny fock eller teamkläder till alla ombord. Så se till att betala om det är aktuellt eller visa uppskattning på annat sätt om det görs för att det är kul.
Bonustips
Jag tycker jag lär mig grymt mycket av att segla med andra och se hur de jobbar. Nackdelen är att man oftast är i racing-mode och inte kan diskutera saker på djupet.
Vore kul att samla lite bra namn nedan på personer som är villiga att komma ombord och hjälpa till. Så kommentera gärna.
Rent sportsligt så skulle jag säga att Jörgen och Rasmus Rosengren som vann EM i Doublehanded ligger bäst till.
Gäller priset att ta sig utanför komfortzonen så har jag gjort vad jag kunnat 🤣
Melbourne to Hobart med J/111 Ginan var någonting jag lovat mig själv att aldrig göra: ta en J/111 över Bass Strait. Att få en rejäl dos av Southern Ocean och komma 2:a totalt var bonusar.
Att segla solo till Bermuda var en stor personlig utmaning. Lite mer medveten är äventyret i Australien, och jag tror aldrig jag har varit så väl förberedd inför något race. Efter retur-racet doublehanded och totalt 1270 distans så slutade vi 3:a i snabbaste klassen före mycket mer rutinerade soloseglare.
Bägge dessa race gav mersmak.
Jag lärde mig massor och känner att jag kan pusha mig ytterligare.
Man funderar ju alltid på vad som är nästa båt, och ett alternativ är att hitta något som är lite mer stabilt offshore än en J/111. Och det är ingen hemlighet att jag gillar Mark Mills designer.
Så när man får chansen att transportsegla en MAT 1220 så tar man den.
Designen sticker ut när båten ligger parkerad i Långedrag. Alla är säkert inte överens om att den är snygg, men jag tycker den ser väldigt rätt ut?
Och ja, det är en “svårparkerad” båt med långt peke och ett djupt roder 😮
Teamet siktar mot Fastnet 2025 och förutsättningarna för att få fart på båten och mycket tid offshore är stora. Lite kul att Per Roman och hans team på Garm har valt en JPK 1180 för en liknade satsning. Lutar alltså åt två otroligt kompetenta team i Cowes om 2 år.
Vi kunde inte haft mer tur med vädret.
De flesta modeller sa samma sak och det stämde väl med verkligheten: 18-22 knop från syd och rejäl medström. Bekvämt. Det enda man hade kunnat önska sig var väl solsken.
Båten väger 5,65 ton och har slanka linjer i vattenlinjen. Precis som J/111 så saknar den trösklar, utan accelererar enkelt från 8 till 10 till 14 knop när det kommer en by. Den största skillnaden är så klart stabiliteten man får med ett bredare skrov, vilket blev tydligt när vi hade några halvvindsetapper ut genom Göteborgs skärgård.
Härligt att få segla offshore igen.
Har faktiskt inte varit på Skagerrak sedan Bohusracet 2020 då vi seglade Dominant Race Special. Man är väl lite skadad när man vill ha 100 nm till nästa waypoint…
Det är ju mörkt ganska länge vid den här tiden på året, men det var inte så kallt och efter ett tag så klarnade det upp och blev stjärnklart.
Det ljusnar på Oslofjorden. Vackert.
Framme.
Däckslayouten är straight-forward utan några konstigheter. Allt sitter där det skall. Så klart har man personliga preferenser och jag kanske skulle ändrat några småsaker.
Speciellt på denna båt är att både mast och däcksutrustning är från Seldén. det har säkert varit lite pyssel för att få allt att funka på en ny båt, men nu funkade det utan några konstigheter.
Här ser vi en av specialarna – focken sitter med fallås och så justeras spänningen med en cunningham. Smart, men man får vara noga för att få till anslutningen till däck.
Notera också det snygga peket med dubbla tacklines. En av dessa borde kunna bli 2:1 för att hantera coden?
Även i et större båt blir det lite pussel med att få ihop inredningen. En stor anledning är så klart att man vill ha ändskeppen tomma samtidigt som man vill få upp 3-4 personer som sover i lovart. Dessutom vill man ha 3-4 fockar och en hög spinnakers “lätt tillgängligt”.
En omöjlig ekvation.
Men jag tycker man har löst det på ett bra sätt.
Här ser man de “bottenstockar” som fördelar last från rigg och köl. Masten har inbyggd mast-jack så att man kan släppa av den mellan race. Kölen är avtagbar och sätts fast i en ficka som går upp i båten.
Ett helt ok pentry på en offshore-racer?
Man har valt att ha två “navstationer” med skärmar i bägge akter-kabinerna. Då flyttar man en skiva med tangentbord och mus mellan sidorna när man slår.
En annan sak som är speciellt med Karukera är att det är en “elbåt” med en Oceanviolty motor och en rejäl batteribank. Mycket av detta har man designat och byggt inom teamet. Imponerande.
