Hätteberget nästa. 13-14 knop stadigt på loggen. Solo. Det blir inte bättre än så här!

Ingen verkar ha tid att kappsegla i september, så jag fick inte ihop någon besättning till GKSS Septembersegling. Att segla solo med gennaker i skärgården var inget alternativ, så jag lade min egen träningsbana i stället: Långedrag – Trubaduren – Hätteberget – Långedrag. Nästan 50 distans och med SSO så skulle det bli en klockren reach – läns – kryss.

Start i Långedrag med code 0. Lite trassligt i starten men sedan tuffade det på bra ut förbi Böttö där det blev för brant. Ett bekvämt segel, men relativty tungt att hantera när det blir för brant i 7-8 m/s. Framförallt i en trång farled. Antagligen lönar det sig att gå på fock tidigare.

Men nu var man i alla fall uppe i varv.

Sedan en sträckbog med fock ner till Trubaduren. Stökig sjö, men bra speed. Jag har polarerna för full besättning som referens, men på vissa bogar så behöver man verkligen folk på kanten. Nu blåste det 8 m/s men det fungerade förvånansvärt bra. Dessutom så styrde autopiloten mycket bra så jag kunde fokusera på trim och att städa på fördäck.

Vid Trubaduren var det dags att dra norrut. Sättningen av A2-gennakern på 130 m2 gick bra. Jag tog det lite lugnare då sjön var stökig och det var dumt att riskera något. Sedan full gas västerut. Här lade jag ganska mycket tid på att hitta rätt läge där båten planade men utan att gå för högt och riskera broach. Utan besättning är ju båten både lättare och vekare, så vinklarna blir annorlunda.

Det svåraste var faktiskt navigationen. Jag hade svårt att få autopiloten att styra snabbt/bra så man fick vara snabb på att kolla layline till Hätteberget. Inga långa analyser här inte… Att äta var inte heller att tänka på…

Kallade layline en halv distans för sent (eller så var det strömmens fel), men det blev ganska ok.

Nu hade vinden ökat till 9-10 m/s och jag var lite nervös för gippen. Men det gick bra. Jag gör den på samma sätt som i den här filmen, men det blir lite delikatare när det blåser 10 m/s och vi kör 14 knop.

Efter gippen kom vågorna mer akterifrån, och dessutom tvingade jag mig att segla högre för att pricka Hätteberget (det skulle ju vara träning under race-liknande förhållanden). Fantastisk segling med 13-14 knop stadigt på loggen och några rökare på 16-18 knop. Man hoppades både på att det skulle öka lite till för att det skulle gå ännu fortare, och på att det skulle minska så att man kunde få ner den…

Nedtagningen gick bra och det var dags att kryssa söderut. Marstrandsfjorden i 9 m/s är tuff, och dessutom var den norgående strömmen kraftig, så beslutet blev att ta oss inomskärs för plattvatten och strömlä. Vinden avtog succesivt och det blev en fantastisk kryss ner förbi Källö Knippla och genom Kalvsund.

En fantastisk dag där man har lärt sig mycket.

Så här dagen efter kom jag knappt upp ur sängen på grund av träningsvärk.