Världens största VM + fusk

Världens största kölbåts-VM har nyss avslutat på Sardinien. 175 (!!!) båtar var anmälda till VM i J/70, och 161 finns i resultatlistan.

2 svenska båtar tog sig till Guld-finalen med 82 båtar.

– 58:e SWE716, VISUAL ART RACING, Mathias Hermansson & Michael Linqvist, KSSS
– 73:e SWE713, TYRA, Magnus Tyreman, KSSS

I silverfinalen hittar vi:

– 29:e SWE994, VALKYRIA, Tom Löfstedt, KSSS
– 19:e NOR645, NORWEGIAN STEAM, Eivind Astrup, KNS

Stort grattis till teamen som tog sig dit!

Topp 10 såg ut så här:

1 USA49 RELATIVE OBSCURITY Peter S. Duncan
2 USA96 SAVASANA Brian Keane
3 ITA725 NOTARO TEAM Luca Domenici
4 ITA1132 PETITE TERRIBLE # AUDI Claudia Rossi
5 ITA1090 JCURVE Mauro Roversi
6 ESP1121 FERMAX Gustavo Martinez
7 ARG1270 CEBOLLITA Sebastian Halpern
8 BRA1186 ARRIVEDERCI Victor Demaison
9 GBR1050 SOAK RACING Ian Wilson Marshall King
10 ITA572 WHITE HAWK (C) Gianfranco Noè

AUDI J/70 WORLD CHAMPIONSHIP:
DUNCAN IS TOP OF THE WORLD

Porto Cervo, September 16, 2017. The Audi J/70 World Championship, organised by the Yacht Club Costa Smeralda, in collaboration with the J/70 International Class Association, and with the Title Sponsor Audi, and Official Sailmaker Quantum Sails.

With numerous General Recalls, Black Flag in play, and a full on foam up. The Audi J/70 World Championship had a thrilling climax to remember for years to come. With sparkling sunshine, a significant sea state, and a warm westerly breeze, piping up to a ballistic 30 knots, the world’s largest championship sportsboat fleet enjoyed a fantastic finale.

Relative Obscurity, Audi J/70 World Championship 2017. Photo Credit: YCCS/Kurt Arrigo
Peter Duncan is the Audi J/70 World Champion, after a stunning performance, scoring podium finishes in every race, including three race wins. American Brian Keane’s Savasana scored a second in the final race, moving up to runner up for the championship. Italian Luca Domenici moved up to third in the final race. Italian Claudia Rossi’s attempt to become the first lady helm to win the title was ended with a Black Flag in the final race.

GOLD FLEET
Audi J/70 World Champion: Relative Obscurity (USA), Peter Duncan – Diaz de Leon.
Second: Savasana (USA) Brian Keane – Stu McNay. Third: Notaro Team (ITA) Luca Domenici – Diego Negri.

Gold Corinthian Class Winner: White Hawk (ITA) Gianfranco Noè. Second: Marnatura (ESP) Luis Bugallo. Third: Give Me Five (FRA) Robin Follin.

Silver Fleet Overall Winner & Corinthian Winner: Noberasco Das (ITA) Alessandro Zampori.

“Awesome! Top of the world!” Exclaimed Peter Duncan dockside at the Yacht Club Costa Smeralda. ” It is a great feeling, I have sailed with some great guys, we had a great event, and everything seemed to go our way, it was just one of those weeks. It is hard to put into words how I feel like now, but this was just exceptional. This fleet has some really great talent, and the organizers, and the yacht club have done such an amazing job. Most of all I want to credit the crew, Victor, Jud, Willem, have been just fantastic.”

Runner up was Savasana (USA) Brian Keane. “We chartered the J/70, so we are really pleased to have come second in the championship. I have been racing in the class since the beginning, and now that we have fleets racing J/70s all over the world, the standard is just amazing, and so is this regatta. A world record keelboat fleet in superb surroundings.”

Top team for the host club, YCCS, and first team with a Lady Helm, was Petite Terrible (ITA) Claudia Rossi. “Peter Duncan is a worthy World Champion, his team sailed the best this week. Our fourth position is better than fifth in the last World Championship, so maybe I will not win for three years!” Laughed Claudia. “However I will be in Marblehead for the 2018 J/70 World Championship.”

The Closing Ceremony and Awards for the Audi J/70 World Championship was held at the Piazza Azzurra. YCCS Commodore, Riccardo Bonadeo spoke about the event before presenting prizes to the winners.

“Congratulations to all of the winners at the Audi J/70 World Championship. This is a special year for the YCCS, as we are celebrating our 50th anniversary, over the years we have hosted many world championships. However, this is the largest world championship fleet hosted by the Club in all of those years. It has been a pleasure and an honour to welcome over 160 teams from 25 different countries, to enjoy the fantastic sailing grounds of the Costa Smeralda, and the Clubhouse at the YCCS. I would like to thank Audi the Title sponsor of this event, and our partner for a long time, which supports us in so many of these new challenges. I also want to thank the J/70 International and Italian Classes, the owners, their crews, the Race Committee, the International Jury and all the YCCS staff. We hope that all of the competitors will come and race again with the Club in the very near future.”
The 2018 J/70 World Championship will be hosted by the Eastern Yacht Club, Marblehead, Massachusetts USA. 22nd to 29th September, 2018.

Men allt var inte rosa-skimrande…

7 båtar åkte dit för felaktiga kölar eller skrov, varav 5 italienska. Man får inte slipa eller ändra formen på sina kölar, men ryktet går att ett antal av dessa var nytillverkade (inte av J/boats) eller rejält modifierade. Alltså uppenbart fusk vilket borde leda till ett antal avstängningar.

Det var inte vilka seglare som helst som åkte dit. Vincenzo Onorato (Mascalzone Latino) var där med sin son, och han gillade inte alls att sonen åkte dit. Stort pådrag med pressrelease. Jag gissar att vi inte hört det sista i fallet.

Tack till Thomas Nilsson för bilder.

39 Comments

  1. Author
    Peter Gustafsson Sep 17, 2017 Reply

    Sammanfattning från ‎Mathias Hermansson‎ (Facebook)

    VM var en liten läxa som var nyttig 🙂… Tänkte dela med oss lite av konklusioner så vi alla kan lyfta oss lite och inte få stryk av amerikaner och spagettiätare i framtiden…

    Så här kommer en avslutande reflektion från VM i J/70 i Porto Cervo:

    Insatserna är nuförtiden höga. Lite OS-satsningskänsla. Man behöver vara med och segla med de bästa regelbundet, dels för att veta var ribban ligger, dels för att få 60+ båtar av hög kvalitet, men även för att veta vad som gäller i klassen för material (segel, mast, lattor, i olika vindar och vågor)… Även en tillverkarklass kan man jobba mer med än vad man tror.

    Vi insåg snabbt att man skulle väga 360-370 kg och de flesta seglade på 5 personer… Dessutom så körde man med nya North-modeller och även andra märken (Duncan kör Doyle) som vad jag vet ingen i Sverige riktigt har testat. En M2 och J2 (från lagret) och 320 kg kommer man inte så långt med i 10-16 m/s…

    Har man inte top speed så hamnar man snabbt i risigt läge och måste segla defensivt vilket kostar enormt. Vi gjorde generellt ok starter, men efter 2-300m segling så fick vi det jobbigt, framförallt i byarna eller om det behövdes power för att klara vågorna. Det var ett tag sedan man seglade i de förhållandena och man fick taktiskt ofta välja mellan pest ^100 eller kolera ^100… Vi var inte helt vana vid de besluten.

    För vår del då seglade vi stadigt bättre ju längre regattan gick. Sista dagen avslutade vi med en 26:a och var vi uppe på ca 15:e plats i sista racet då en rackare till broach ställde till det då det ökade till ca 17 m/s ett tag. “Någon” sa att det blev förevigat live på Facebook – ska bli kul att se om man hittar det… Vi blev 45:a i det racet.

    Som vi skrev tidigare så räckte inte riktigt de Nordiska kämpainsatserna så långt. Vi avslutade på 58:e plats, Tyra på 73:e plats. I silverfinalen blev Norwegian Steam 19:e och Tompa L 29:e.

    Av de top 10 så var 2 från USA (1:a och 2:a) , 2 från Sydamerika, 4 från Italien och en engelsman och en spanjor.

    Nu är det bara att bita ihop och fundera på i vilken division man vill spela i… För om man ska spela i denna divisionen så behövs det lite mer kärlek och tid för detta!

    För övrigt så har Piccolo Orso riktig sköna kläder 🙂.

    Tack för oss, tack för all support och hör gärna av er om ni vill veta lite mer…

    #PiccoloOrso #VisualArtRacing

  2. Björn Sep 19, 2017 Reply

    Köp en 11:a!
    Där är det fair racing i en riktig entypsklass.

    • Author
      Peter Gustafsson Sep 19, 2017 Reply

      Haha… på vilket sätt skulle 11:an vara mer fair än en strikt entypsklass där man diskar de som sandpapprat sina kölar? Och för att vara en “riktig” entypsklass så tycker jag nog att man skall kunna samla båter till mästerskap, och det är väl snart 10 år sedan man lyckades med deti 11:a-klassen?

      • Björn Sep 20, 2017 Reply

        Jag menar seglarna som väljer klassen; inte redskapet – det kvittar. En klass där fair sailing gäller “byggs” av seglarna som gillar enkelheten med entyp. Dansken t ex har modifierat kölen på sin 11:a för att bättre kunna hävda sig på hcp-segling. När han åker på entypsrace hyr han en båt som är OK. Fair sailing sitter inte i båten – det sitter i huvudet på seglarna! Det är då segling är som bäst. På banan är vi bittra fiender – men så fort vi gått i mål är vi kompisar. Det är jättekul!
        Sakta, men förhoppningsvis säkert, bygger vi klassen i gott samarbete Norge, Danmark, Ungern (USA). Vi har 3 år i rad genomfört Internationellt klassmästerskap med flera nationer. J/70 är en jättebra båt men avsevärt enklare än en 11:a. 11:an är en större utmaning vad gäller trim t ex. Kostnaden är också en faktor; du får avsevärt mer till en mkt mindre peng. Idag kan du köpa ett fint skrov med trailer, komplettera med nya segel för totalt ca 150 000 kr.

      • Author
        Peter Gustafsson Sep 20, 2017 Reply

        Jag tror nog att ni skulle hitta lite sköna avvikelser om ni mätte båtarna lika rigoröst som man gjorde på VM?

        11:ans klassregler är restriktiva och många av kölarna har nog reparerats/fixats utan att klass-mätmän med godkända kölmallar varit involverade :-)

        Gällande “få mer för mindre peng”. Så är är det ju frågan vad man är ute efter. Vill man ha en utmaning när det gäller trim så finns det många klasser som kan ge det – men vill man faktiskt segla entyp i större fält så är J/70 ett bra alternativ (jag tror man kan vara ganska säker på stora mästerskap framöver också).

        Jag har ägt (och sålt) två J/70. Kostnaden per år är ytterst begränsad, och med tanke på segelgarderob/material så skulle jag våga påstå att det är billigare att kampanja en J/70 än en 11:a på samma nivå.

        Sedan finns det massa andra saker som är coolare med 11:an, och var och en bör ju välja båt utifrån sina ambitioner och lokala förutsättningar.

        Grattis till en klass på G. Keep it up!

    • Anders Sep 21, 2017 Reply

      Entyp SUGER!

      Att aldrig få :
      Mecka som man vill.
      Inte kunna såga bort bitar på båten och ersätta med nya.
      Fundera på en ny rigg.
      Lägga halva våren på att bygga ny kölprofil.
      Optimera segelgarderob på vakna nätter
      Ha fördelar av att man har en lys/Orci/ORC raket.
      Skylla på att man har ett kasst mätetal.

      Framförallt:
      Att istället behöva bli en duktig seglare! Nä fy fan, då måste jag börja träna!

      • Peter Sep 21, 2017 Reply

        :-)

    • Per Sep 21, 2017 Reply

      11an är en grymt kul båt för pengarna. Perfekt för lite entyp om man stöter på några, srs och tursegling, samma med cb 66 som man får för 60 papp. J70 kul men dyrare och för den som önskar entyp på högsta nivå – dyrt.

      • Calle P Sep 22, 2017 Reply

        Melges 24 Om man tycker CB66, J70 och 11an är för tråkiga och vill han en båt för en rimlig peng.

      • Author
        Peter Gustafsson Sep 22, 2017 Reply

        Återigen så är inte avskrivningarna på båten en särskilt stor kostnad.

        Problemet med Melges är väl att väldigt få “vanliga” besättningar orkar segla och träna så mycket som krävs för att man skall hänga med. Många team verkar inte riktigt vcara beredda på denna “reality check”. Där upplever jag att J/70 är något “amatörvänligare” även om det antagligen krävs precis lika mycket för att komma topp 25 på ett VM :-)

        • Joakim Sep 22, 2017 Reply

          Om man ska kappsegla på internationell topp nivå, är avskrivningarna inte viktiga. Segel och resor kostar klart mera. Däremot för dom som seglar huvudsakligen lokalt är det en annan historia. Du kan köpa en 606 eller Express för 1/10-1/5 av J/70 och kan få med segel som duger till topp i Sverige och Finland. För 606 kostar segel ~2500 € (med spinnun) och de går att vara i toppen med kanske 3-4 år gamla segel.

  3. Björn Sep 20, 2017 Reply

    Helt rätt.
    1.Kölar har fixats för att mäta in! Det är ett ex på andan i klassen.
    2. Intressant jämförelse mellan kapitalkostnad kontra drift och underhåll.
    Det kan man göra grafer på! Tidsaspekten är också en parameter.
    3. Det stämmer att 11:an är mer komplex än J/70, men jag vill nog påstå att det är mer som är likvärdigt vad gäller helhetsupplevelsen i själva seglingen än vad många tror, möjligen med undantag för länsen?
    Kolla gärna: https://youtu.be/KOO5S4vxi0o
    Då fattar man!

    • Author
      Peter Gustafsson Sep 20, 2017 Reply

      Som i andra sammanhang är det “running cost” som är det viktiga. Det är bedrägligt att hitta en entonnare eller W60 “för nästan inga pengar” och bortse från löpande kostnader som, nästan alltid är en effekt av båtstorlek snarare än inköpris.

      Ett bra race-ställ till en 11:a kostar 145.000:- (3DL), och för en J/70 68.000:- Även budget för löpande rigg och däcksutrustning borde vara dubbelt så stor. Värdeminskningen på en J/70 över 3 år är antagligen större än för en 11:a, men underhållsbudgeten är avsevärt mycket högre på en äldre 11:a.

      Min spontana gissning är att varje person i en 11:a-besättbning behöver punga ut med ungefär 1.5 till 2 gånger pengarna (och tiden för meck/transport) jämfört med en J/70-besättning för samma typ av satsning.

      Och det är ju inte alls orimligt. Och du säger, det finns definitivt situationer som gör det värt den extra kostnaden och besväret.

      • Peter Sep 20, 2017 Reply

        värdeminskning är också en kostnad på samma sätt såm running cost. det kan man väl inte frånse.

        • Björn Sep 20, 2017 Reply

          Värdeminskningen på en 11:a är redan gjord; den är inte en faktor i sammanhanget.

          • Peter Sep 21, 2017

            för en 11:a är det mesta tagen men inte för en J70. Vill man jäföra blir det ju fel om amn bara tar segelkostnad för segelkostnad, utrustningskostnad vs. utrustningskostnad utan titta på helheten och där spelar värdeminskning en roll. Jag vet ej hur pass mycket det slår men kan tänka mig att man får en del block och något segel för den typen av kostnad.

      • Björn Sep 20, 2017 Reply

        Ett bra ställ kostar 80 000 kr (Doyle Stratis, UK XDrive) i Sverige.
        I Norge kostar Gran (motsv) lite mindre.

        North är inte prisvärt.

        Vad är det som är dubbelt så dyrt när det gäller däcksutrustning?
        Jag säger att det är samma pengar.

        Jag gissar inte vad det kostar att åka på ett mästerskap.
        Norska mästerskapen 2017 t ex kostade totalt för 4 pers, inkl. anmavg, tp (100 mil), hotell (2 nätter med specialerbjudande via arrangören), mat och dryck! (3 dagar): 7 500 kr. Skepparn betalar anmavg 1 800 kr, resten delar vi på.

        • Author
          Peter Gustafsson Sep 20, 2017 Reply

          Ja, nu var det ju inte segelshopping som var temat – utan att jämföra äpplen och äpplen. I de allra flesta klasser så anses North prisvärt – men inte billigt (viss skillnad). Sedan är allt en dimension större på en 11:a – drivet av lasterna. Storen är exakt dubbelt så stor vilket gör att krafterna är 4 gånger större vilket så klart påverkar fall, block och allt annat.

          Jag är övertygad om att du kan driva en kampanj på halva pengen jämfört med vad jag gör. Men det är ju inte det som är intressant – utan jämförelsen för två projekt med samma ambition.

          I många klasser så försöker man “lura” in nya seglare genom att hävda att det är billigt. Men efter sitt försa mästerskap inser man att alla båtar på topp 10 har nya segel, optimerade kölar, proffs omboird och har varit på 4-5 regattor under vintern.

          Jag tyckert att det är bättre att vara 100% öppen med bvad det “kostar att ligga på topp” och så får man förhålla sig till det. Och det kan vara helt ok att köra på halva (eller en fjärdedelI) av deras budget. Men att hävda att det inte kostar mer att segla en båt med dubbla segelytan är helt enkelt inte fair.

          Vi behöver inte debattera detta – du har bestämt dig för att 11:an är “the shit”. Helt OK. Men en klass som samlar 170 båtar på ett VM så måste man ju inse att det är något extra?

          Jag gjorde en sammanställning på de största entypsklassaerna för 10 år sedan, http://www.blur.se/2008/09/22/entypsklasser/, kanske dags att göra det igen.

          • Max Sep 20, 2017

            Det skulle vara kul att se hur det gått! Tyvärr är det se ut som en nedåtgående trend för många klasser sen 2007/2008 om man kollar över en kortare tidsperiod. J/80 är borta, tror inte det ser ut så ljust ut för Safir eller Soling. Men det finns ljusglimtar om man tittar på höjdpunkterna över en 5-årsperiod, som Nordiska i Oslo för Express 2014, med 110 båtar.

          • Peter Sep 21, 2017

            de flesta klasser har väl sin “hovleverantör” som segelmakare och det behöver inte vara North. vet ej hur det är med 11:an och J70 och det skulle vara intressant att höra vilken segelmakare som föredras i respektive klass. Fick lära mig att bland Optimisterna är det just nu ett polskt märke som står sig stark i toppen.

    • Author
      Peter Gustafsson Sep 20, 2017 Reply

      “Fixats för att mäta in” var väl det som var problemet på Sardinien. Problemet var ju just att man inte hade dokumenterat de “fix” som var gjorda innan båtarna dök upp på regattan. Och det lär ju inte vara gjort på de 11:or som varit borta från entypssegling under ett antal år.

      Skillnaden är egentligen att ni godkänner kölar soim “återställs” till OD-mått. Det gör man INTE i J/70. Sedan kan man debattera vilken “anda” i klassen som är bäst, eller mest fair.

      • Björn Sep 20, 2017 Reply

        Det vi stött på är produktionsfel vid tillverkningen som inneburit att kölen är för tjock. Det har åtgärdats så att kölen fått den form den ska ha.
        Vi seglar för att det är utmanande, spännande, roligt med en så potent racer konstruerad redan 1989. Därav den goda stämningen bland utövarna. Om det gäller att vinna till varje pris ska man välja en annan klass än 11:an.

      • Author
        Peter Gustafsson Sep 20, 2017 Reply

        Diskussionen handlade inte om att vinna till varje pris utan att föllja entypsregeln till 100% eller “ha en god stämning i klassen”. Jag förstår precis varför respektive klass har valt vilken väg.

        Men bara för att man har en mer liberal och inkluderande inställning så innebär det inte automatiskt att det blir mer “fair racing i en riktig entypsklass”. Det är ju inte med automatik som 11:a-seglarna är mer fair än andra – det var inte många år sedan vi såg gennaker på OD-båt på Tjörn Runt.

        Är detta den entypsregel ni kör efter:
        http://www.11mod.info/Teknisk/11mRules04.pdf

  4. Björn Sep 20, 2017 Reply

    Skaffa sig fördelar genom att bryta mot regler är fusk.
    Följa regeln och samtidigt ha god stämning innebär inte liberal inställning.
    “Gentle but firm” brukar jag säga och samtidigt rak och tydlig är det som vinner i det långa loppet.
    Den regeln är gammal. För närvarande gäller:
    https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=sites&srcid=ZGVmYXVsdGRvbWFpbnxrbGFzc2ZvcmJ1bmRldHN2ZW5za2ExMXxneDo2Y2Y4Y2NiN2NkNWEzNzFj
    Men vi håller på och reviderar så att den blir helt up to date.

  5. Jacob Lundqvist Sep 20, 2017 Reply

    Jag tror att de flesta svenska seglarna har svårt att förstå nivån av professionalism som råder i klasser som t.ex. J/70 idag. Många av de italienska och amerikanska toppteamen har budgetar i storleksordningen 1 MUDS/år. Pengarna går till stor del till att betala professionella seglare. En stor mängd tid och resurser går till att optimera samtliga delar av seglingen såväl som själva materialet. Likt de flesta andra båtar varierar kvalitén och utformningen på alla de båtar som byggs, vilket gör att en del försöker optimera sina båtar inom felmarginalen även om klassreglen tydligt stipulerar att ingen modifikation av varken skrov eller köl är tillåten.

    Vem skall man klandra? De professionella seglarna vill givetvis vinna för att få så bra betalt som möjligt och ägarna vill ha de bästa seglarna. Att säga att proffsen dödar klassen är också svårt då alla som försökt skaffa en besättning själva vet hur svårt det är att få till en långsiktig satsning. Har man möjligheten blir det helt enkelt lättare att hyra in professionella seglare. I slutändan är det också proffsen som gör det roligt att segla internationella mästerskap i klasser som J/70, det är kul att försöka utmana dem efter bästa förmåga och ibland räcker ansträngningen hela vägen.

    Den enda utvägen mot fusket är att ha ett klassförbund som eftersträvar total regelefterlevnad. Men att tro att det är båttypen som det är fel på är helt fel.

    Jag vill också passa på att kommentera resonemanget kring kostnader för att driva en satsning. Fördelen med en båt lik J/70 som kan anses relativt dyr i inköp och en äldre båt som går att köpa billigare är tiden och kostnaderna som krävs för driften. Jag tror att de flesta som drivit en någorlunda seriös satsning är överens om att kostnaden för värdetapp på båten är en liten kostnad i sammanhanget. Viktigare är att båten är rejält byggd, kräver få timmar för reparationer m.m. samt är lätt att transportera. Ur den synvinkeln är J/70 en väldigt konkurrenskraftig båt, vilket återspeglas av antalet sålda båtar:)

    Låt oss istället glädjas åt klasser som samlar stora fält och arbeta för att skapa svenska besättningar som utmanar världseliten, det går men där krävs en kraftsamling!

    • Hermansson 58:a Oct 3, 2017 Reply

      Bra perspektiv Jacob… Håller helt med.

      Den vettiga kommentaren är: Vilken underlig debatt. Skulle säga att J/70 och 11:a är så långt från varandra man kan komma – och ändå inte. Allt beror väl på vad man vill med sin segling och vilken ambition man har med sin segling.

      Den lite mer provocerande kommentaren och som slänger in lite mer bensin på elden är…

      För oss som har en J/70 och är partiska så kan man kanske säga att J/70 håller på att bli kölbåtarnas “Laser” om än lite roligare (!)…

      En bra dag skulle vi också kunna säga att 11:an är som kölbåtarnas “505” – kul båt, gammal design, inte så internationell som 505. (eller som någon annan sa – det är lite som en “Toyota Celica årsmodell 1995”. Cool och bland det hetaste när det begav sig, men inte så hett längre.)

      Förväntar mig lite mothugg :-)

      • Pelle Pedersen Oct 4, 2017 Reply

        Inga mothugg alls Hermansson!! Bara en fråga; Vilken färg på Celican var coolast?

  6. Lasse Bergkvist Grand Soleil 42 Race Northside Sep 21, 2017 Reply

    Godmorgon Peter! Ett helt annat VM- topic: nu är anmälan öppen för det första kombinerade VM:et för IRC och ORCi! Maxgräns är 150 båtar, klass C har redan 28 av 50 platser tecknade efter 36 timmar.! Går i Holland 12-20 juli 2018. Kan inte du öppna en post om detta – borde vara ett BLUR- event också! Hittills 3 svenska båtar anmälda- men det måste ju blir fler.
    Går det kanske att få till ett gemensamt svenskt upplägg inför- Marstrand Big Boat race, tredagars träningshelg i juni på Västkusten, någon regatta i Tyskland ( Kieler Woche) eller i Danmark/Holland innan VM? Kanske kan få med ett tiotal norska och danska båtar på samma tankar så att det blir bra träningar/race inför VM?

  7. Team Viola Sep 21, 2017 Reply

    Bra skrivet Jacob : J/70 är en båt som är modern och tåligt byggd och tilltalar alla åldrar.
    Dessutom är den så kul att man vill segla mer och det tar ett antal år att lära sig segla båten efter att inte seglat aktivt på 25 år.
    När vi seglade Hankö race week i somras så gick inte 11-orna inte ut en av dagarna och vi körde som vanligt och redan där har moderna båtar ett plus.

    Det är bra om det seglas i alla möjliga klasser på alla nivåer men det är ointressant att jämföra en 11 a och J/70.

    • Anders Sep 22, 2017 Reply

      Att J70 seglar men inte 11:a, tycker jag visar att j70 är underriggad.

      • Pelle Pedersen Sep 22, 2017 Reply

        Eller perfekt riggad; klarar många olika vindar. Den går ju inte dåligt i lättvind.
        Allt j-a snack om vilken entypsklass som är bäst bara suger!!!
        Sluta snacka skit en andra klasser, framhäv din egen klass istället.
        Från en som seglat massor 11:a och en hel del J70…

        • Peter Sep 22, 2017 Reply

          +1

      • Anders Sep 22, 2017 Reply

        Eller att J70 är sjövärdig.

  8. Author
    Peter Gustafsson Sep 22, 2017 Reply

    Jag tycker det eviga tjafset om att “min klass är bättre/roligare/billigare eller mer entyp än din klass” är lite avtändande. Om ni nu är så bra, så visa det genom att bygga bra lokala fleets och stabila antal på SM.

    Då får ni fler seglare. Inte genom att hävda att andra klasser eller discipliner skulle vara sämre.

    • kaskeloten Sep 22, 2017 Reply

      +1

    • Jonas P Sep 25, 2017 Reply

      +2

  9. Björn Sep 24, 2017 Reply

    Det är bra att det finns olika klasser inom seglingen. Ingen klass är varken bättre eller sämre än ngn annan. De erbjuder olika “produkter”. Då kan man välja den som passar. BLUR är ett perfekt forum att föra ut hur det funkar inom olika klassförbund.

    de Gaulle lär ska ha sagt: “Det är omöjligt att styra ett land med 365 olika ostsorter”.
    När jag började engagera mig i seglingen (sent 80-tal) fanns det 67 klassförbund. Somliga ansåg det som en svårighet. (67 svenska ostar). Jag tyckte då som nu att det istället innebär möjligheter; valfrihet, diversifiering, etc. Många ggr uppstod strider med väderkvarnsvingar; handlade oftast om vem som var störst tupp på gödselstacken/osthögen. Ingen vann dessa strider.

    En av styrkorna i svensk segling är livskraftiga klassförbund med förmågor anpassade efter behoven. Varje klass skapar sin egen struktur med stöd och hjälp från moderorganisationen.

    Tack än en gång för att jag fick chansen att marknadsföra 11:an. Mer info:
    https://sites.google.com/site/klassforbundetsvenska11/svenska-11-mod

  10. Author
    Peter Gustafsson Sep 26, 2017 Reply

    För er som tycker J/70 är “för tråkig”. Kolla in den vita gennakern till vänster i filmen = AIRBORN!

  11. Author
    Peter Gustafsson Oct 6, 2017 Reply

    Bra läsning om man viull förstå vad som krävs:
    http://www.doylesails.com/onedesign/j70/willemworlds.html

    J70 Worlds Recap
    Written by Willem van Waay

    I recently had breakfast with my good friend, Fabian. He owns a J70 at Coronado Yacht Club and is very excited about his boat, racing one design, and improving his skills on the race course. The weekend before we had a local San Diego J70 Regatta called J Fest. Fabian was a little frustrated with his results in the 13 boat fleet. He only sailed Saturday and the conditions were quite challenging- shifty, light, and a little sea swell- plus he was sailing one man short. As a big, beautiful plate of Huevos Rancheros landed in front of me Fabian asked, “How do you do it? How have you been top 2 at all 4 J70 Worlds? How do I get better? What does it take? How do I get a steady team? What should I do? Help me please.”

    I said, “Fabian: you tell me what your budget is, what your goals are, and what kind of time you can dedicate to this. I’ll do my very best to get you where you want to be.” Fabian is by no means alone in his quest to improve his results, take down some of his friends in the class, have a team with great chemistry, enjoy himself, etc. One thing I like about Fabian is that he’s never shy about asking questions about how he can improve. It’s ok to ask questions, and when you want the best answer go the person you think is the most qualified to answer it. It’s often like in middle school where the prettiest, most popular girls don’t have a date to the dance. It’s not because they don’t want one, but more because all the boys were afraid to ask. The worst thing that can happen is they could say no. One of the biggest lessons in life that I’ve learned is that it never hurts to ask.

    I hope that what I share here will help Fabian and others like him have a better idea of what it really takes to be at the top. Unfortunately, there is no quick answer, no magic pill, no trick rig set up. Yacht racing is a very unique sport in that the list of variables is limitless. We don’t just strap on some shoes and run the 100 yard dash. I used to race road bikes competitively and that’s a sport with a lot of important elements for success: fitness, endurance, diet, weight, body type, lung capacity, managing lactic acid and pain, lack of fear, bike handling, tactics, terrain covered, length of race, drafting, and of course the bicycle. Yacht Racing has ten times the factors involved (fortunately, all the physical fitness aspects are relatively less important in our sport!) In order to be the very best, we need to think less about the big picture and focus almost obsessively on all the little things, understanding that each of them is important for success. If we focus on the top 10 most important things, we can maybe win our Club Championships, top 20 things we might be able to win Bacardi, top 30 variables we might be able to take down Charleston, North Americans, or the Europeans. If we check everything off of the list and have a little luck on our side we might have a chance going into the final race to win the World Championships with 160 + boats, 8,000 miles from home. It’s all the little things that add up to a successful campaign.

    When I won the Worlds in 2015 with Flojito, it was because we put in the most time, did the most regattas, and simply worked really hard. In 2016 the pure determination and dedication of Joel Ronning and team Catapult crowned them champions. Better coaching, more time in the boat at the venue, and more extensive sail testing gave them the edge. This year our team, on Relative Obscurity, followed suit and did the hard work to put all the little pieces in place.

    Victor and I showed up a couple extra days prior to practice to make the boat and rig as close to perfect as possible. The boat was marked beautifully throughout, all settings perfectly symmetrical, we’d gone over the rigging meticulously, any possible breakdown or malfunction had been considered, windage was scrutinized and discussed while any piece of hardware or line was rigged, no extra gear was allowed on board (Vic was so obsessed with weight he was getting a little on my nerves. “Victor- when you were like 5 I was trying to win a Farr 40 Worlds here and we were loading every tool in the trailer onto the boat for extra weight.. get to the top mark first in chop and 20 kts and we would figure it out from there.”) Anyhow, my point is, from the bottom of the keel to the top of the mast, drag, weight, windage, strength, and reliability was discussed. We changed out some of the hardware at the base of the mast that we had seen break in the past- through-bolted on a heavier spin cleat and block…”We are in Italy and we don’t have any of the right tools, this a massive pain and probably wouldn’t break but we are going to spend an extra 5 hrs to know we can trust it to hold up.” We figured out how to best clean the bottom of the boat during the regatta (it wasn’t legal to dive the boat or tip it over using halyards or hanging on shrouds once it was splashed but Victor and I had a 45 min technique that was pretty exhausting and ridiculous, but we didn’t care, we just wanted to go faster). We had a velocitek for each side of the starting line, installed Erik Shampain’s wider hatch cover with stronger Velcro to keep the boat super dry down below, put together a break down kit, etc. The boat would only have the parts and tools we absolutely needed. This boat was ready for anything. In 2014 I thought we had Catapult perfect, in 2015-2016 I thought Flojito was tricked out even better, Relative Obscurity was top level/no excuses. What’s next?

    Fortunately, Jud had the exact same attitude with his sails. His attention to the details is impressive. He has done his homework over the last few decades, he’s worked with some of the best guys in the business, and undoubtedly taught them some tricks of his own. Any class (Etchells, Star, J70, etc) that he has ever become passionate about has some beautiful Doyle sails that can only improve her results. Vic and Jud sailed together in the San Fran Worlds and they made some pretty big positive changes to the main for the breeze. Jud is a fantastic team player and always willing to share his ideas. A couple times we shared coaches with other good teams in regattas leading up to the Worlds (2nd place Savasana with Stu Mcnay and no slouch Bruce Gollison with Steve Hunt). Jud would just happily discuss with Steve and Stu how to better tune the rig, inhaul more efficiently, or best balance twist between the jib and main. Sometimes the rest of his team, sitting on the other side of the table, would just stare at each other thinking ‘WTF:)’. I’m sure I was just as guilty when explaining the wing on wing, or weight movement downwind when the coach asked me a question.

    Boat speed makes everything easier out there; as the conditions become more challenging so does the possibility of an increased speed edge. Fortunately for us Porto Cervo was very choppy with plenty of breeze. It was tough stuff. That being said we were also very prepared for the flat water and light breezes that we experience in Porto Cervo the other half of the time. Boat preparation, efficient sail testing, and time together as a team are the main keys to superior boat speed. Time, money, and the team’s dedication to the cause are the limiting factors that simply determine how extensively we can work on getting that speed edge.

    The best way to measure speed is with a very good paddle wheel and a good eye on the rail. We went with the B&G system- it has an excellent compass and it updates the speed more frequently. As the trimmer, I’m sitting in the very best spot to see the machine and the competition to weather. You need to be brutally honest about speed and height with those boats that the driver and trimmer can’t see. After sailing with Bill Hardesty for three years we developed a system that worked very well. We had a target number on each tack that was the responsibility of the driver and main trimmer to stay near. That being said, I could personally adjust that target to improve our tactical situation. Fortunately if we were ever slower than another boat or even lacked height the solution was usually pretty simple. I would raise the target number- example 6.3 was our target but in this particular piece of water I would raise the number to 6.5. Victor and Peter would focus on going faster (usually putting the bow down and freeing up the main a touch). This new speed would turn into more lift and our almost dangerous situation would quickly improve. The more we can forecast shifts, puffs, and lulls from the rail the better the driver/main trimmer can anticipate their next move. Sometimes you’re going to be wrong with your call but you’ll probably be right 80+% of the time. Never give up and force yourself to perform the same regardless of your position in the race.

    Coach, training partners, and team dynamics are probably the most critical parts of the whole puzzle.

    Our coach at the worlds was Tony Rey and he did a fantastic job. He was attentive, focused, great with the weather, took photos of other top boats, etc. He didn’t try to change our set up or boat handling techniques but if he thought someone did something better we had a video of it. Our training partners were Peter Cunningham with teammates Lucas, John, and Ben- a team that Tony Rey and I had assembled. Young, hungry, strong guys determined to bring Peter to a new level and help us with our project. They trained with us 5 days prior to the event, also had Doyle sails, and seemed to be the closest to our equal in upwind straight line boat speed. Sometimes even faster- when we had a question- Lucas and team shared immediately. They even won a race in gold but unfortunately snapped their rudder prior to the first race on the final day. Our other training partner Glen Darden with Jonathon McKee did the same- add check pintels and gudgeons to that quickly growing list.

    Our team- Relative Obscurity: Peter Duncan, Victor Diaz de Leon, Jud Smith, and myself.

    We worked hard on our team dynamics; it’s never super easy. Sometimes too much talent is a bad thing. It’s a shame when that happens, but it’s pretty common in all team sports. We were all very committed and focused, but every once in awhile we would have a little hiccup/blow up that would be distracting and detrimental to our results. We all wanted to win and constantly make gains on the race course; being all very experienced we often had our own ideas about how to best do that. Victor would often display his Latin passion and young confidence. His effort was never lacking, he wanted this as much or more than any of us, but there were times when the young stud just needed to listen to us old and older farts. In my often-shaking head during these situations, “Flojito y Cooperando”(relaxxxxx and cooperate in Spanish) was my mantra. Becoming a cohesive unit takes time, it doesn’t just fall into place on day 1. Just like a Navy Seal Team on a night mission we needed to stay focused, trust each other, have each other’s back, and only talk about what’s most important. Countless hours training together enable the Seals to perform this way: we needed our time together and training too. Instead of ever pushing a teammate down we needed to make the mission to pull him up. Now that’s the goal of course but typically after most regattas I’m apologising to teammates for being such a hard ass; we can only do our best.

    I would say that there were four regattas that were major steps to our success at worlds… this was our rehab institute, we all needed work. At each event we had breakthroughs that heavily influenced us and helped us grow into our final product at Porto Cervo. Bacardi, New England Champs, the Italian Nationals, and the Ted Hood Regatta in Marblehead.

    Bacardi:
    Moose joined us here instead of Jud and it was my very first event ever with Peter Duncan. Moose had been the trimmer for Peter in the past but here he would move to bow and let me slide into his old spot. With more J24 worlds championship wins than Tom Brady has Super Bowl rings, Moose acted as an absolute true professional. Winning was our goal and no egos between us ever caused any friction. His wind calls were spot on-great to have an awesome trimmer in the bow spot giving me the exact input I needed to make the boat go faster downwind. We came back on the final day to win the event. In the last race we got unlucky off the line, but after rounding the weather mark deep in the high 20s, we just powered through the fleet with good speed and great tactics in the building breeze to finish 7th or so and win Peter his biggest event ever in the J70. Peter gained confidence in his campaign and I gained a ton of confidence in Jud’s sail package and Peter’s driving. To be at the top in Italy we needed to start winning- great to check that off my list.

    New England Champs in Newport:
    Victor had previous commitments so he couldn’t race with us this time. In a big fleet with a fair amount of talent, I would do the main sheet, tactics with Jud’s help, and trim the kite downwind. Dirk Johnson, a young sailor from The College of Charleston and a Newport local, would be tossed into our hot fire. He tacked the jib, helped Jud where he could, and hung on tight. He listened, left any FJ and laser ego at the door and just did his very best to be a team player and improve himself on the boat. A great 5 day crash course on how to race a J70 with 3 pretty seasoned teachers. We trained a few days before the event with Glen Darden, Jonathon McKee, and team Hoss. We focused a great deal on the wing on wing- I knew the wind strength would be mostly 8-14 and I wanted to have that part of my play book with the boys pretty dialed in. I’ve worked hard over the years on this part of the J70 game and wanted to share it with Peter and Jud without Victor jumping around with different ideas. I knew that better mastering this element would not only greatly improve our chances here but also at the Worlds. Not just using it to gain right away, round a leeward mark easier, cut off some distance at the finish line or stay in a leeward puff longer. I wanted to experiment more with it- actually feel the shift and jibe the appropriate sail to take advantage of that shift. Nice to have a team with me that can handle the boat handling tasks I wanted to execute. We lead the event from race 2 and never looked back. On day two we sailed a couple entire runs in wing from top to bottom, making insane gains. On one run I remember the pressure being entirely 6-8 knots. Our position was pretty established in that race so I opted to race the entire leg in Wing. Not easy for 100 feet to a finish line in that breeze; we went for 1+ miles and never lost an inch. We won both races on the final breezy day and learned some upwind techniques in 20+ knots and chop. Lessons learned- better understanding of the wing on wing and Victor gained more confidence in his team. We were not a one man band. We’re not going to be Weird Al Yankovick… let’s be Talking Heads or The Cure. Let’s continue to improve as a team and have some time near the top cranking out hits.

    The Italian Nationals:
    With a stacked fleet of 50+ boats we sat in 6th or so after day 1. This wasn’t working. These guys were better than us, we were all heads down and frustrated during the sail in. 5 hrs or so after racing that day we all took a couple big deep breaths and regrouped ourselves. We chatted with one another about how to better distribute roles and responsibilities because our current style wasn’t going to cut it. This style would not win here and probably not get top 10 at worlds. Peter would have to trust Victor on the starting line and tight situations. Vic’s instincts in those tight situations are excellent, and his communication of those instincts is pretty damn spot on. Victor has had some great results with relatively inexperienced drivers – here we had an awesome driver but the mojo wasn’t quite right yet. Peter’s main focus now would be to keep the boat at target speeds and simply do what he does best: drive the boat. Victor would trust Jud and me more with big picture tactics/strategy (Jud and I would agree on a game plan and try to speak always as one voice tactically. We shared wind and wave calls from the rail while doing our best- within the rules- to hike the boat flat). Victor could then spend more energy on trimming the main right and keeping the boat fast with Peter. Now we were finding a new gear. This new trust, and next level appreciation for one another on the boat, enabled us to finish off the regatta with a 1,1,4,1,1 and an unexpected win. A few of those firsts came by passing Claudia and Petite on the final runs usually in some type of wing battle. “We can do this. We will be a contender at the Worlds in 2 months! If we put our heads down, be willing to grind for every point, work together through thick and thin, and push each other to our limits we are going to be hard to beat.”

    Ted Hood Regatta:
    A small but stacked fleet, the perfect wake up call. We decided to train with Savasana and Midlife Crisis for two days. Both of these teams are excellent, very polished with changing gears, boat handling, and tactics. We were the heaviest team and it was mostly 4-7 kts but still we managed to lead by a point or two after two days of racing. Saturday night there was the big fight between Mayweather and McGregor. Peter’s good friend had ordered the fight and wanted us all to join. Being on the east coast that meant being up well past 2am and drinking a few more cocktails than needed. Hungover, we lost the regatta in the final day, argued half the time, felt like s$&@ and ended up third, losing to both our training partners. Probably just what we needed- a good slap in the face. We can only win when we are at our very best. “Winning isn’t easy, let’s not get cocky! Let’s not screw this up!”

    The Worlds:
    The stage had been set and we were as ready as possible. Boat, sails, and team were all prepped and looking forward to being tested. Looked like it was going to be nasty- big wind with unrelenting chop. After days of training in that stuff our confidence raised. We needed to use our speed to our advantage, properly control the risk, enjoy ourselves, and try to stay loose. Most importantly we needed to avoid drama, stay out of trouble on the start line, and just do what we do best. Bill Hardesty had a comment years ago that has always stuck with me: “Let’s just keep it boring boys.” Another boring 4- that’ll do… Oh a 5 that’s ok… low risk 2nd- we’ll keep it.

    We ate in at the house a lot, quick and easy. We avoided alcohol and Claudia’s Bday party at the YC, we got lots of sleep. We stuck to the same program and did the same boring thing day in and day out. Racing in one of the most epic places on the planet and I’m home with my team by 6 and just chilling- pretty lame but winning isn’t. I wore the same clothes every day and washed them every night. I’m a superstitious guy and I wasn’t going to race with some unlucky or untested undies. We stayed pretty loose, enjoyed our view of the water, dined on home cooked pasta with the freshest anchovies and Parmesan cheese we could find. We kept as much of our lives during those 5 days simple and clean, the basics done very well. We facetimed with our families, and when people got excited about our results we simply said, “It’s far from over, 3 more races, anything can happen”, etc. This was our job for the week, nothing else mattered. “Let’s just get through another day.”

    The event was like a dream. We averaged less than 2 points per race including our drop. In all my years of racing I’ve never been able to put a score line like that together; I’ve never even seen it. Not in a fleet of that caliber and size. This was our time-we peaked at the perfect moment- nothing was going to stop us. We had a few challenging moments but it seemed as though, just before we got into serious trouble (sitting in the mid 20s and approaching a lay line), the world would adjust for us. The winds would head us, force us to tack, and then lift us so that we could cross the fleet and lay the mark. Our team was silent on the rail thinking, ‘Holy crap!! What is going on out here?!?!’ A few days earlier my daughter Vela (“sail” in Italian) was learning to meditate with her amazing mother Stephanie. At 2 1/2 years old, in a lotus position on a little round cushion she said something like, “winds will push daddy right.” Did this have something to do with our good fortune?

    It was awesome sailing with this team. We came a long way and it was a fantastic voyage. Thanks Peter and team for involving me. It was great to make new friends and to accomplish a lofty goal that the four of us had set together just 6 months earlier. We believed in ourselves and never gave up. No one can ever take this away from us. Biggest one design, keelboat world championship attendance in history. This was our year! Our time! Champions!!

    Winning the Worlds is one thing. But the main point is that if you ask the right questions, if you enjoy what you’re doing, involve people you trust, and invest the time and energy, any team can quickly move up towards the top of the fleet. My objective here is not to overwhelm people with all that is involved to win a World Championship, but instead to encourage others that with desire anything is possible. Since the Worlds, I was asked by J Boats and Jeff Brown to coach the entire fleet at the event Fabian was asking me about (J Fest in San Diego). Through the course of the weekend I watched teams quickly improve simply by having their questions answered and by making little changes to gain speed; sometimes that gain was 40+ boat lengths a race. It was fun to be involved and to watch the light bulbs flicking on! It’s not always just about having the most expensive program, it’s about being efficient with your time and your money. Sometimes a quick question, a little change, or a few hours working with the right coach can make all the difference. Spending money on something does not necessarily mean your project will be done right; find the best person for the task at hand and wait for him if he’s busy. He’s probably busy for a reason. Good luck friends, hope this helps.

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*