Idrotta med förbundna ögon

I vår sport värderas ofta känsla högre än vetenskap.

Det är en konst att kunna känna ett vindvrid i nackhåren eller att se en by på vattnet (som ingen annan ser). Och man rekommenderar ofta folk att stänga av sina instrument och segla med förbundna ögon för att få en bättre känsla. I vissa kretsar är det nästan lite fult att gå för vetenskapligt tillväga.

Och resonemanget funkar på havet!

Men skall vi styra segelsporten på samma sätt?

Det spelar ingen roll om det är uttagningar till landslaget. Hur jolleseglare skall börja segla kölbåt. Vad klubbmedlemmar vill ha ut av sitt medlemskap. Hur vi får fler deltagare på kappseglingarna. Vad folk ställer för krav på nya båtmodeller. Eller vilka mätregler som funkar eller hur LYS-tal skall sättas.

Det är kul att tycka. Och det är kul att debattera. Men de flesta gör det utifrån ett ganska snävt perspektiv, och utan att ha ett skarpt faktaunderlag i botten. Och då är det så klart svårt att enas i analys och konkret handlingsplan.

Några uppenbara exempel är de diskussioner som har förts här de senaste månaderna.

Hur får vi jolleseglare att ta klivet upp i storbåt? Den aktive laserseglaren gör en analys. Båtägaren en annan. Någon tittar sig runt i sin AC-båt och tycker att det är ett tillräckligt underlag. Alla utifrån sitt eget perspektiv.

Men vem tar tag i frågan och intervjuar sveriges 50 bästa storbåtsseglare? Proffs & amatörer. Fördäckare, rorsmän och navigatörer? Hur kom de dit de är idag? Vad var avgörande moment? Eller varför har man lagt av. Sedan pratar man med Atlant och Victory. Och spanar in vad som händer i andra länder. Då har man något att utgå ifrån. Då kan vi börja debattera vägen framåt.

På samma sätt när det gäller kappseglingsdeltagandet. Har man koll på statistiken? Vilka har tillkommit, eller fallit ifrån? Har man frågat de som kappseglar vad det är som är viktigt. Ja, en gång för många år sedan. Kanske. Har man frågat de som har slutatde kappsegla 2006 varför de slutade? Nej… det har vi inte… Nähä. Trots att man vet vilka de är!

Ja ni fattar. Temat går igen på många håll.

Nej, det är inte roligt att behöva fysträna hela vintern, nöta manövrar i mars eller testa segel i duggregn och dimma. Men man har tillbaka det när startskottet går. Och man behöver inte ha så många bortförklaringar i baren efteråt.

På samma sätt måste vi orka göra vår hemläxa i de frågor som är avgörande för vår sport.

Så slipper vi hitta på bortförklaringar.