Pantaenius Bohusracet 2011

br11sunset-1.jpg
Så var det dags att lägga ännu ett Bohusrace till handlingarna. Mitt fjärde. Och på samma gång som alla racen har likheter, så har de nästan ännu fler skillnader. Varje race är en ny utmaning, och det är fantastiskt hur olika förhållanden det har varit de här åren.

br11-1.jpg
Uppladdningen kan se olika ut. Axel Nissen-Lie från Seilas slet in i det sista med att få ordning på sin lånade HP1030. Läs hela hans histora på Seilas – Sommerferietur uten søvn. Jag är ganska säker på att vi får se Axel på Bohusracet även nästa år.

Själva hade vi en bra uppladdning med bra mat (jag var ju extra nojig efter förra årets magsjuka) och mycket vila. Lagom mycket kalas i Uddevalla och de flesta verkade fokuserade på utmaningen som låg framför dem.

br11-2.jpg
På fredagen lämnade vi Uddevalla ett par timmar före start för att kolla strömmen, käka en stabil lunch och kolla på starten före. Tajt, framförallt vid lovartsbåten där ett antal båtar inte fick plats. Här fick man ingenting gratis.

Vi siktade därför på en start lite längre ner på linjen för att kunna fortsätta mot vänsterkanten på kryssen ut mot bron. Detta hade sett bra ut tidigare. Tyvärr förstördes vår start av att Krister Gustafsson och Bobo Syversen inte höll undan som lovartsbåt utan helt enkelt föll rakt ner på oss. Ganska irriterande att de inte tog sitt straff direkt utan låtsades som att inget hänt (och ja, det finns på film):

Ja, ja, bara att släppa och hänga i. Kryssen gick bra ut under bron, och när vi kunde falla av söderut så var vi 2:a efter Arcona 340. Deja-vu, för precis så här var det förra året också. Nu väntade en tuff kryss söderut, och ganska snabbt bildades en tätklunga med Arcona 340, HP-1030, X-99 Exilia, vi och X-382:orna Chamsiin och Snubbler.

Det blev uppenbart att de tre första ryckte så fort det lättade ur. Alla är bra lättvindsbåtar, och seglades också mycket bra. Fartmässigt tror jag HP:n hade ett bra övertag då de trots fler “parkeringar” än oss andra ryckte lite hela tiden. Framförallt då det öppnade några grader och man fick bra utdelning på fathead och ett ton mindre båt.

br11-5.jpg
Vi bet oss kvar bra, och visste att det skulle komma mer bris ute i havet. Det handlade mer om att avståndet inte skulle bli alltför stort. Ute vid Hätteberget var vi 23 minuter efter vilket innebar att de seglat förtsa etappen 5% snabbare än oss. Foton: Hans Johansson.

br11-6.jpg

br11-7.jpg

br11-8.jpg
Ännu lättare vind söderut innanför Tjörn frestade på tålamodet. Framförallt då båtarna framför verkade ha lite mer tryck… som så ofta “The rich get richer and the poor get poorer”.

br11-9.jpg
X-382:orna Chamsiin och Snubbler satt ihop från start till mål. De seglade om varandra otaliga gånger. Den sista gången minuterna före målgång… Mycket prestige i den här fighten.

br11-10.jpg
Chamsiin i kvällssolen…

br11-11.jpg
Och så Snubbler.

br11-12.jpg
Vi gasade på kortaste vägen, men valde att falla söder om Åstol för att slippa ett sista slag. Hämtade in 100 meter på båtarna i lovart…

br11-13.jpg
men hade ändå svårt att hålla Chamsiin som rundade precis före oss.

Vid Hätteberget var det bara att slå för att börja kryssa norrut. Våra prognoser hade stämt bra och de pekade på ytterligare vrid mot N och kanske tillochmed NNO. Starterna tidigare hade kunnat köra överbåge och klara Måseskär, men för oss fanns inget alternativ mer än att gasa norrut för att möta motvridet som också kom som utlovat och vi kunde slå ut och passera framför Chamsiin och en del andra båtar som seglat högt. Nu blev vi loite för säkra på att det skulle vrida igen (det hade ju varit så lyckat första gången) och dessutom såg vi på trackingen att Magnus Lundgren höll sig till höger inne vid Hermanö.

Nu kom inte vridet, utan de båtar som fortsatt ut i strömmen hade tjänat. Här ryckte HP:n och Hambessons X-332 sport rejält på oss och Lundgren, och First 35 Elusive dök upp från havet trots att de varit halvimmen efter vid Hätteberget. Men vi körde bra på skiften och lyckades i alla fall hämta in Arconan. Här tappade vi racet i vår klass.

Som vanligt är det skönt att komma in till Fjällbacka på morgonkvisten, även om vi i år saknade en värmande soluppgång. Bra fajter in mellan skären och lite varm gröt piggade upp och man kunde sätta tänderna i nästa etapp upp till Strömstad.

br11b-1.jpg
Bra väder för oss, och vi hade bra koll på både ström och skift. Vi passerade till sist Arconan och hämtade in 28 minuter på HP:n på etappen till Strömstad. “Bara” 25 minuter efter. Skulle det kunna räcka? Foto: Martin Rutgersson

br11b-2.jpg
Foto: Martin Rutgersson

Efter att ha rundat inne i Strömstad, så blev det en sträckbog upp till Tresteinerne. Äntligen var det dags att sätta spinnakern och få vända hemåt.

Nu funderade vi mycket på vägvalet. Jag hade ju slarvat bort en bra placering för ett par år sedan genom att gå väster om Koster och parkera i bleke. Men det borde ju finnas en bättre väg än att halvvinda med fock tillbaka mot Strömstad? Vi hittade också en bra väg söder om öarna runt Tisler men norr om Koster. TWA 120 så det var full gas med vår blåa slörspinnaker… Äntligen!


22 minuter efter Ewa och Andreas nu. Och vi visste att de hade offrat sin stora gennaker för att få ner SRS-talet.

br11b-3.jpg
Efter Koster kunde vi falla av byta till den stora vita runnern. Trasslade till det i en gipp, men lyckades reda ut det. Man har lite dåligt tålamod efter 24 timmars kryssande.

Sedan var det lite utmanande att hitta bra skärningsvinklar genom skärgården. Ett fett vrid mot NO löste det strax norr om Ulsholmen där spinnaker snabbt kom ner och Hambessons lade sin i vattnet vid paniknedtagning. Mycket action när vi bara hade tänkt att softa in i mål?

br11-15.jpg
Men till sist blev det lite vettiga vinklar så hela fältet kunde sikta på Sotenskären och Smögen. Här har vi Gunnar Ödman som spikade stora klassen i sin Luffe 4004. Bakom honom våra konkurrenter i Arcona 340 – jag tyckte att avståndet såg lika långt ut som förra året då vi slog dem, men i år hade de SRS 1.28 i stället för 1.29…

br11-16.jpg
Sista biten är alltid seg, men i år kändes det ovanligt bra. Bara att jobba ända in i kaklet.

I mål strax innan klockan 21. 11:a totalt och 5.a i en stentuff klass. Till sist 20 minuter efter klassvinnarna i HP1030 så vi hade varit helt jämna på undanvinden trots att de bara hade en liten gennaker.

Superbra seglat av Ewa och Andreas som visar att det lönar sig att jobba med sin båt för att få upp farten. Detsamma gäller Gunnar Ödman, Calle Pihlgren, Jan-Olof Nillson och många andra.

br11-3.jpg
Men ingen rådde på Anne och Arild Heldal i sin Hansson 31. Skall man komma 25 minuter före tvåan så måste allt stämma. Stort grattis!

Och så kul att 3 av 4 i topp är mixbesättningar!

Stort tack till Pär Bäck och alla andra som var med och arrade, Pantaenius och alla sponsorer och så klart alla goa seglare!

Vi ses nästa år!