Hur svårt kan det vara?

Det slår aldrig fel.

När helgens race skall sammanfattas så är det alltid något blivit knasigt.

Nu senast så ogiltigförklarades Amager Cup då det rådde total förvirring kring hur ett märke skulle rundas (kaos på Amager). Förra helgen var det protester mot att märken drev i Sandhamn och på havsbanan så gissade många fel på vilket märke som egentligen ingick i banan.

Sedan har vi det här med mätbrev? På Trim Cup slank det med båtar utan mätbrev. På Lidingö Runt ändrades plötsligt resultatlistan utan förklaring då vinnaren saknade mätbrev. Och på Lysekil Race körde man öppen klass för de som inte hade mätbrev – men i totallistan så har man blandat alla båtar?

Det är 2012. Att arra kappsegling är inte raketvetenskap.

Hur svårt kan det vara att få till en banbeskrivning som alla fattar?

Hur svårt kan det vara att rita en banskiss som inte går att misstolka?

Hur svårt kan det vara att ta upp oklarheter på skepparmötet?

Ja, jag vet att det är ideellt arbetande funktionärer och att man inte får gnälla på dem. Men det skulle kunna vara värt 10 minuters arbete för att undvika att 100-tals seglare lägger en hel helg som slutar med frustration. Det förtar glädjen för alla inblandade.

Jag skulle vilja slå ett slag för enkelhet.

När inte ens “halvproffsen” förstår vad det är som händer så är det klart att nybörjarna känner tappar lusten.

Hur kan vi gå från 10 sidor med krångliga NoR och seglingsinstruktioner till en A4 som alla fattar? Hur kan vi gå från 30 flaggor på startfartyget och underfundiga startsekvenser till någon som känns självklart för de som är nya i sporten? Hur kan vi öka kommunikationen så att alla känner sig komfortabla med vad som händer på havet?

Det är dags för SSF och arrangörskommittén att sluta prata om “kundanpassning” och initiera lite skarpa projekt som gör det enklare, och roligare, att kappsegla.