Louis Vuitton Cup i San Francisco

Först kan vi väl konstatera det uppenbara; kappseglingen är inte särskilt intressant. Ännu. Och det sätter så klart sin prägel på eventet här i San Francisco. Och man har fått ta ganska mycket skit från alla möjliga håll, där många gärna tar chansen att tycka till om hur det skulle gjorts annorlunda. Och traditionella medier fokuserar gärna på det som inte är på spåret:

• The Guardian – America’s Cup faces disaster as sailing race shrivels to bickering rump
• Huffington Post – America’s Cup Needs to Set Sail for Real
• The Independent – The America’s Cup fails to impress with revolutionary adjustments
• WSJ – America’s Cup Is Still Sorting Out the Kinks

Men det är väl det man bör förvänta sig när man tar risk och vill driva en förändring i en så traditionell sport som segling. Men jag tror Russel Coutts, Larry Ellison och de andra är på god väg att realisera en vision med spektakulära båtar, publikvänliga arrangemang och en TV-mässig produktion. Och de har faktiskt lyckats finansera stora delar av denna förändring.

Men just nu är man ju i ett känsligt läge. Man har vridit upp förväntningarna och med ett publikt arrangemang mitt i stan så blir det inget genrep, utan allt sker inför öppen ridå.

Om vi börjar med det negativa – så återkommer jag till de (övervägande) positiva aspekterna av det här spektaklet.

• Det är för få båtar. Man missbedömde hur många som skulle klara av att få en konkurrenskraftig AC72 på startlinjen. Det är egentligen bara ETNZ som är på banan. Luna Rossa har en bra bit kvar innan man är up-to-speed och det är tveksamt om Artemis kommer att få ihop sitt projekt igen efter en lång rad motgångar (och felaktiga vägval).
• Arrangemanget är långt. Att man kan skapa intresse kring en vecka med AC-finaler är nog inte så svårt. Men finns det någon sport som kan få tre månader att kännas spännande? Inte ens fotbolls-VM eller OS skulle klara det. Så Louis Vuitton Cup blir bara träningsmatcher och alla pratar om hur det inget gäller något förrän i augusti.
• Ovanstående har så klart gjort det svårt att få till sponsorer. Oracle (eller Larry Ellison privat) och SF står för de stora beloppen, och även gamla trogna sponsorer som Louis Vuitton vill nu ha tillbaka pengar för ett decimerat arrangemang. Även sponsorerna som jag pratade med på plats börjar bekymra sig för hur man aktiverar över så lång tid.
• Kommunikationen är traditionell. På samma sätt som i VOR så pratar man mycket om “the facebook generation” men det är samma gamla media-människor som gör en poppigare twist på samma gamla koncept. Även TV-produktionerna känns ljumma. Men det är klart, skall man försöka pumpa ut media under flera år så lär det bli lite uttjatat. ETNZ gör ett OK jobb, liksom Oracle. Men Artemis verkar inte alls vara intresserade av att engagera sina fans? De som lyckas lite bättre är så klart Red Bull, som med sitt senaste stunt (kite vs AC72).

Så till de positiva sidorna då…

San Francisco är en fantastisk arena där banan på ett snyggt sätt integreras med stan. Att på det här sättet kunna stå mitt i stan och se båtarna segla är helt fantastiskt. Man har byggt upp en America’s Cup Village vid Marina Green (granne med Golden Gate YC och St Francis YC) där man ser starterna och stora delar av banan och en America’s Cup Park vid Pier 27/29 där man ser målgången och där sora delar av VIP och andra faciliteter finns.

När man frågar “vanligt folk på gatan” så är de flesta positiva och fascinerade av båtarna och eventet. Och stolta över att San Francisco är värd för eventet. Det finns så klart protester från de som tycker att Oracle/AC tar över stan och snyltar på skattebetalarna, men generellt är stämningen bra och alla ser fram emot att “the real racing” skall starta.

Båtarna är sjukt coola, och adderar många nya dimensioner till America’s Cup och segelsporten som helhet.

Först och främst är det en teknisk utmaning som sysselsätter vår tids bästa seglare, designers och ingenjörer. Aldrig har så mycket tid, energi och pengar lagts på foils, vingsegel och alla aspekter av flerskrovssegling. Och precis som vanligt så blir det intressantare om man är villig att lägga lite tid på att sätta sig in i avvägningarna. Vem hade trott att man skulle bli engagerad i diskussioner om centerbordens vinkel eller hur en front-balk skall vara utformad…

Sedan är det en ny typ av segling som ställer nya krav på alla ombord. Många tycker det är synd att matchracingsmomentet är nedtonat och att båtarna är mindre taktiska att segla. Men det är väl så att “speed-sailing” eller “apperent wind sailing” leder till andra taktiska bedömningar vilket kan vara svårt att se vid en första anblick.

En bieffekt är att flerskrovssegling, som förr ansågs lite suspekt och konstigt, nu är “mainstream” och accepterat av både allmänheten och många av seglarna. Dessutom är jag övertygad om att vi får se en helt ny generation seglare som tycker att det här är “the shit” och som kanske hade lagt av annars.

Här är en kort snutt från när man plockade isär ETNZ efter helgens race:

Man har lagt mycket krut på att göra evenemanget publikt, och har sneglat på amerikansk fotboll, baseboll och andra sporter där amerikanerna är bäst i världen på att leverera helhetsupplevelser. Nedan lite snapshots från America’s Cup Park.

Det första man möts av är en öppen yta med Puma-containers som är kombinerade butiker och barer. Inte riktigt så coola som den anläggning som åkte med på VOR, men snyggt utförd. Man har en storbildsskärm och har anlagt en gräsmatta där folk ligger och spanar in racen eller repriserna.

http://www.youtube.com/watch?v=tm4P9cQgliI

Fortsätter man ut på piren så ligger målgången så nära som det går. Trots att det bara var en båt i går och det bara blåste 2.5 m/s så var det ändå en ok upplevelse att följa Luna Rossa längs banan. Med mer vind och matcher som gäller något så kan det bli spektakulärt.

Luna Rossa gjorde ett litet ärevarv efter målgång och vinkade till publiken. Snyggt och mycket uppskattat. Speciellt av de italienska fansen.

På området fanns ett antal stora bildsklärmar där man kunde följa racean. Här fanns också kommentatorerna Andy Green and Tucker Tompson. Tufft att göra det hela interessant med lättvind och bara en båt på banan.

Man arrar tillsammans med Live Nation en serie med konserter inne på området. Artister är bland andra Sting, Weezer och Steely Dan. Cool ide när man ändå bygger ett eventområde.

Så klart är sponsorer och VIP jätteviktiga för att få till ett sånt här event, och man har ju haft ett rejält paket med olika typer av lounger och aktiviteter. Jag är dock osäker på hur man har lyckats med försäljningen av dessa. Här är Club 72 sol ligger längst ute på piren. Kommer säkert att vara öde tills det drar ihop sig i september.

Lyx-yachterna har dock börjat komma och ligger stand by tills det stora partyt drar igång. I måndags kom Larry Ellisons nya Musashi (han har ju down-sizat i storlek).

Mat och dryck är förstås en stor del av ett bra event. En bra idé var att man hade tagit in ett antal “food trucks” på området. Detta är ett amerikanskt fenomen som är hett i storstäderna – ambitösa kockar som kränger innovativ och billig mat ur ombyggda lastbilar.

Och den lite mer traditionella sport-baren, där man hade fått användning av många av delarna från trasiga katamaraner, som nu gjorde sig bra i inredningen.

Pier 27/29 har ju varit ganska nergånget och man har använt en del av hamnskjulen på innovativa sätt. I den här byggnaden så har man klämt in ett antal olika hak.

Nespressos sjukt lyxiga lounge.

Napa Valley är officiell “vinregion”. En sådan måste ju varje race ha…

Kul att Nya Zeeland var på plats på lite olika sätt. Här i form av en lite ruffare bar…

… men även i form av en lite lyxigare pop-up restaurang i kvarteret bredvid. Waiheke Island Yacht Club. Väl värt ett besök, om inte annat för att kolla in inredningen-

När ETNZ seglade på söndagen så var det lite mer typiskt väder och bra drag, men i går så låg molnen kvar och det blåste kanske 5-7 knop på inre delen av banan. Framför allt i manövrarna så kändes det hopplöst långsamt, men man tog sig ändå runt banan på ett hyfsat sätt:

• Course length: 9.21 nautical miles
• Elapsed time: 43 minutes, 6 seconds
• Total distance sailed: 12.61 nautical miles
• Average speed: 17.66 knots
• Top speed: 26.37 knots on the second leg, downwind
• Wind speed: average 9.37 knots; peak gust 13.1 knots

Så även om man inte foilade runt banan i 40 knop, så gick det ändå undan. Och att se en IACC ta sig runt i de dessa förhållanden hade inte varit kul…

Sammanfattningsvis så finns förutsättningarna för en riktigt cool cup där man på allvar försöker göra eventet intressant både för folk på plats och för oss som följer det hemifrån.

Men teamen lär ha fullt upp för att kunna prestera när det gäller. Skulle man segla om det just nu så skulle ETNZ ta hem det, men Oracle har tid på sig att komma igång och har förmånen att kunna observera de andra teamen.

Vad tror ni?