Lärdomar | Watski Twostar
Detta är del 5 i serien “Vad lär man sig på 10 år?”
För nästan exakt 10 år sedan bestämde vi oss för att prova på shorthanded-segling. Det var innan det blev poppis här hemma och Bohusracet hade bara 3 båtar som gick i mål 2007. Watski 2star Baltic startade 2008 som ersättare till Östersjömaran.
Vi hade hört mycket om norska Watski Twostar, som i princip var gamla Skaw race; 300 distans Hankø – Arendal – Marstrand – Hankø, med bara korta pit-stop och säkerhetskategori 2.
Noggranna förberedelser under vintersäsongen; besättningarna från Blur, X-382 Chamsin, X-382 Snubbler och First 31.7 Trindy.
Racet blev ett verkligt lyft för oss, och troligtvis startpunkten för mycket av min segling de senaste 10 åren. Vi seglade stabilt och överträffade allas förväntningar. Framförallt våra egna genom att vinna minsta klassen stort och även vara i topp totalt (i ett race som gynnade de stora båtarna).
Höjdpunkten var den håriga undanvinden från Arendal till Marstrand. Vi var en av få båtar som körde spinnaker, toppade 15.7 knop (inte illa i en Nova) och de norska båttidningarna ringde och undrade om vi verkligen körde spinnaker:
Spinnaker eller ikke
De første båtene er på vei mot Marstrand med nordvest på 30 knop.
De tøffeste vil vinne
I øyeblikket ligger regattaens minste båt «Blur» som nummer to i feltet og han kjører spinnaker i motsetning til andre i klassen hans. I følge trackingen seiler svenske Peter Gustafsson 11 knop med sin Albin Nova. Gustafsson har fått smaken på norske regattaer. Han seilte Hovdan Skagen Race og vant sin klasse i årets Færderseilas. Dette er hans første dobbelhanded regatta.
20 knop
Det blir en tøff seilas for alle som tørr å kjøre spinnakeren. Moderne baugspryd båter vil ha en fordel under denne etappen. Vinden skal dreie mot nord langs svenske kysten i kveld. I morgen tidlig vil det blåse friskt fra øst. Utover dagen vil det løye med skiftende vind.
3 lärdomar
1. Kappseglingar avgörs ofta innan start. Att ordentliga förberedelser är nyckeln till bra resultat är ingenting nytt. Det finns en anledning till att det skrivs artiklar och böcker som “No Excuse to Lose” och “Preparing to win”.
Vi behövde göra vår hemläxa på många områden. Vi visste att båten var snabb i rätt förhållanden, men vi hade seglat alldeles för lite på havet. Och vi behövde få ordning på all säkerhetsutrustning för OSR Cat 2, vilket är en ganska tuff nivå. Vi hade heller ingen riktig idé kring hur vi skulle äta, sova och disponera vår energi under ett så här långt race.
Med så många saker på agendan så var det också viktigt att fokusera på rätt saker. I vårt fall valde vi bort båtfix och optimering, och seglade på stor, fock och en spinnaker. Vi lade i stället krut på väder- och strömanalys och hur vi skulle lägga upp racet.
2. Man kan segla en shorthandedbåt mycket hårdare än vad man tror. Eftersom vi inte var så erfarna, och inte hade koll på var gränserna gick, så bestämde vi oss att segla lika offensivt som med full besättning. Att slå på varje skift, köra med rätt segel och inte slå av på takten om det inte var absolut nödvändigt. Den enda skillnaden handlar egentligen om planering och framförhållning; att inte göra saker för sent.
3. Långa race avgörs vid få tillfällen, då det är viktigt att fatta rätt beslut. Det svåra är att veta när de inträffar :-)
När man tittar tillbaka på ett race, så är det lätt att se var det avgjordes. Det var en frontpassage, ett vägval eller ett segelval som fick stora konsekvenser – och de som gjorde rätt val vid dessa tillfällen behövde inte fundera på så mycket annat.
I just detta fall var det ett viktigt beslut på varje ben;
a) ett stort vrid första natten, där vi vann mycket på att ligga längst norrut av alla båtar i vår start,
b) valet att köra fullt med spinnaker trots mycket vind på andra benet och
c) hantera (bristen på) sjöbris och strömmen på slutsträckan upp mot mål.
Redan i väderprognoserna före racet så kunde man sortera ut 5-6 tillfällen som var viktiga, och resonera kring olika scenarion. När man är trött och frusen behöver man skärpa till sig när dessa närmar sig. Har man inte identifierat dem innan så är det lätt att de passerar utan att man märker det (förrän efteråt).
Vi försöker numera alltid identifiera dessa tider/platser, och redan innan racet ha diskuterat igenom olika scenarion. Detta ger en trygghet för alla ombord, och det är lättare att se den stora bilden.
Nov 13, 2016 @ 22:47
Körde ni weather-routingprogram redan på Novan? Eller var det mera kolla prognoser (och göra routingen i huvet)?
Nov 13, 2016 @ 23:30
Vi började köra Expedition 2006, och tog fram ett ordentligt polardiagram samma år. Vi lade väl ganska mycket krut på att lära oss det, för det var användbart både under Watski Twostar och sedan i arbetet med J/109 som kom i juli 2007.