Internet till havs

1 Comment

1. Peter Gustafsson
   Jan 26, 2022 @ 10:23

   Fick en högskoleuppsats från Micke Ryking på Facebook:

   Det här kan jag förstås skriva kilometer om… Så here we go again… 😊😊😊

   Kort om operatörerna I Sverige. Net1 har sjukt bra yttäckning i Sverige men inte den bäst utbyggda kapaciteten. Jag har varit med och byggt upp den operatören som chef för radionäten, men den grundläggande strategin att i steg 1 bygga enorm yttäckning (95% av ytan i Sverige, Norge och Danmark) genomfördes medans när det var dags för steg 2 att bygga ett högkapacitetsnät – ja då fanns naturligtvis inte pengarna. Så ett nät som 2010 var landets snabbaste blev omsprunget och idag för en tynande tillvaro ägda av Teracom. Net1 kör på 450 MHz-bandet i Sverige.

   Men de ”normala” operatörerna har olika frekvensband och olika nätkonstellationer. Tele2/ Telenor har identisk täckning då de har samma fysiska radionät, men olika core-nät. De har byggt ut enormt och ligger hack i häl med Telia. Telia å sin sida kör sitt eget race och är landstäckande med nästan lika bra täckning som Net1. Men sjukt mycket bättre kapacitet och djupare inomhustäckning. Tre har samarbete med Telenor på 3G, men står ensamma på 4G. De är inget bra alternativ ute i landet.

   En antenn för de ”normala” operatörerna ska primärt klara 700 – 960 MHz, därefter i fallande ordning 1700 – 2100 MHz, sen eventuellt 2500 – 2700 MHz. Men kan du köpa en antenn som inte klarar 2500 – 2700 (aka 2.6 GHz-bandet), så är det att föredra. Ju mer bredbandig en antenn är ju sämre anpassning för respektive frekvensband, dvs man får förluster enkelt uttryckt. Men eftersom 3g/4g/5g är byggt nationellt täckande på flera frekvensband och överlappande, och dessutom kan systemen kommunicera parallellt på flera frekvensband samtidigt – så finns det mycket goda anledningar att ha en antenn som klarar alla frekvensband som jag nämnde ovan.

   4G och uppåt kör MiMo, vilket står för Multiple In Multiple Out och innebär att det både sänds och tas emot på flera antenner. Täckning och kapacitet ökar högst avsevärt om man har två antenner som är bra placerade istället för en antenn. Det finns antenner som har två antenner inbyggda, de ser lite klumpigare ut men kan vara ett bra alternativ. Dessa kräver då två kablar till antennen.

   Det finns stora skillnader i att montera i masttoppen. Långt ut på havet är det lättare för signalen att plockas upp högt och sen gå genom kabel ner till båten, istället för att försöka gå igenom havet. Och samma gäller i vikar med höga berg runtomkring (lättare för en signal att gå genom kabel än genom berg). Är det fri sikt till basstationen både i masttopp och vid däck, så blir resultatet samma, med vissa undantag.

   Högre upp är interferensen högre (man in signaler från fler basstationer och därmed högre interferensnivå) vilket sänker hastigheten. En kombo kan vara en antenn i masttoppen och en antenn nere vid däck. Men som sagt, i masttoppen så får man nästan alltid bättre mottagning men det finns lägen då man kan få bättre hastighet med antenner nere vid däck.

   Vid ett Gotland Runt så har du täckning betydligt mer än 80% av sträckan med antenn i masttoppen. Med planering av när man tar ner väderfiler så fungerar det hjälpligt ändå med antenner nere vid däck. Men rätt information vid rätt tillfälle gör en enorm strategisk och taktisk skillnad. Vilket sannolikt slår den prestandaförlust i seglingen man får av lite vikt uppe i masttoppen.

   Det som spelar roll för hastigheten är inte signalstyrka i sig, utan nyttosignalens styrka i relation till alla störande signalers styrka samt brusgolvet. Det kallas SINR (signal to interference and noise ratio) och är ett mått som radionäten använder internt för att bedöma läget. Det gör att en dämpad signal inte nödvändigtvis ger en sämre/ långsammare uppkoppling (nytto- och störande signaler dämpas lika mycket, så relationen kvarstår) – såvida man inte ligger på randen till täckning, då dämpning gör att man kommer under brusnivån. Om man då i masttoppen utgår från en starkare signal, som efter dämpning i kabel ändå är bättre än signalen vid däcksnivå, så vinner installationen i masttoppen.

   Som kabel rekommenderar jag YE50 eller MLX H155 (5.4 mm diameter), den har nästan samma prestanda som RG-213 (10 mm diameter) men lättare och smidigare. En riktig skitkabel är RG-58 (4.95 mm diameter) som har väldigt mycket förlust per meter. YE50 eller MLX H155 finns några i Sverige som säljer med kundanpassade längder och kontakter (Nisse på True Heading tex och några till, googla). LFK är också ett tänkbart alternativ som kabel (6.1 mm diameter, prestanda som RG-213).
   Att göra saker enkelt är ofta bra. Men vill man ha med tonåringarna ut i båten så brukar wifi locka mer än godis… 😁😁😁

   Mycket text, men hoppas det bidrar både i denna fråga och till forumet i stort.

   Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.