Svensk mästare i haverier?

Jag träffade Niklas Krantz 2015. Då var han fortfarande på SVT men hade startat sittbrunnen.se. och funderade på vad han skulle göra framåt.

Då var det vårt projekt kring Fastnet som stod i fokus. Och att vi tog tag i en dröm vi haft och till sist gjorde slag i saken. Jag vet att vi pratade en del om det där. Och vad man egentligen skall göra med sitt liv… innan man blir för gammal.

När jag sedan hörde att Niklas skulle segla runt i en Bavaria så log jag för mig själv. Jag blir så glad när folk gör slag i saken och realiserar sina drömmar.

Man kan ju segla långt på många sätt. Man kan köpa en båt som är gjord för ändamålet, en Hallberg-Rassy eller liknande, och sedan lägga år på att förbereda sig och skruva på utrustning som man anser sig behöva. Eller så skaffar man en Vega, Compis 28 eller Bavaria och sticker iväg. Utan att riktigt ha gjort hela hemläxan.

Jag respekterar kanske den senare gruppen lite mer. Det är där man lär sig, blir bättre och utvecklas samtidigt som man ju faktiskt lever sin dröm.  Men man får vara beredd på en del motgångar.

Och det är här som Niklas i sin nya bok frikostigt bjuder på sina erfarenheter. För så klart går allting (utom kölen som han bytt tidigare) sönder. Och så klart på ställen där man inte kan få det fixat på ett enkelt sätt.

Det är master, roder, styrning, motor, …  alla missöden beskrivs på ett transparent och lärorikt sätt och med en ton av uppgiven humor. Den som alla seglare känner igen. Förutom insikterna kring hur mycket av det som hände skulle kunna undvikas, så finns det massor av andra bra tips på saker man bör ta tag i innan en långresa och vad man skall ha med sig.

Det finns många sätt att segla runt jorden. I ena änden har vi Arne Mårtensson som lägger en förmögenhet på underhåll längs vägen och där minsta repa skall åtgärdas asap. I andra änden har vi Niklas Kranz.

Jag är väl mer i den första kategorin, och jag byter gärna saker innan de går sönder, men jag älskar Niklas approach. Det är bara att göra slag i saken och så löser vi det andra under vägen.

Läsvärt!