Tjörn Runt 2023

Dags att summera årets Tjörn Runt. Antagligen det roligaste jag seglat.

Vi kan också notera klasseger i en tredje båttyp. Dessutom väldigt nära totalen…

Alla fina bilder på oss kommer från Dan Ljungsvik som så klart vet var man skall ligga för att få fartiga bilder.

Vi körde ju Nordön Race Week förra helgen, så båten låg bra till på Nordön. Ett snabbt lyft för att torka av botten (det hinner inte växa mycket på en vecka) innan vi kunde segla upp båten till Stenungsbaden.

Fredagskvällen ägnades åt att analysera vid vilka förhållanden som det skulle löna sig att gå utanför Kykesund. Open 7.50 har ju en relativt låg rigg, och analysen var att vi skulle sitta fast mer än de stora båtarna. Vi har å andra sidan bra fartpotential om det skulle blåsa lite mer på Hjärteröfjorden.

Efter många analyser kom vi fram till att vindriktningen måste vara söder om 80 grader för att det skall funka. Och att vi skulle tjäna ungefär 3 minuter och 20 sekunder 😀.

Vi var ute tidigt för att titta på de olika sunden, kolla vinden bakom Brattön och provsegla startsträckan. med gennaker. Kändes bra…

Men när det var skarpt läge, hade vi valt att starta alldeles för högt uppe på linjen (strax över mitten). Båtarna längre västerut hade mycket bättre tryck. Sedan fastnade vi bakom en IMX-40. Så vid Tjörnbron så kändes det inte alls bra.

Men vi är duktiga på att inte gräva ner oss, utan foka framåt.

Vi kunde segla om en klunga som fastnat i lovart efter bron och fick fint bra spår öster om Brattön. Här kunde vid segla om ett par större båtar och sedan välja vårt eget spår. Vi såg att båtarna i lä, inne vid Höviksnäs, hade det brant och svårt att segla fort, så vi stod på söderut öster om Vinterholmen där vi satte gennaker.

Här blev det tydligt att vi kunde segla mycket fortare än de som hade det tajt i lä. Vi seglade snabbt förbi J/111 Dacapo, Farr 30 Farrgo och ytterligare ett par båtar.

Nu hade vi bara snabbare båtar framför. Längst österut Melges 32 Ventus, i mitten helt nya MAT 1220 Karukera och inne vid Tjörn Xp44 Blues. Vinden varierade mellan 5 och 7 m/s och det kommer några puffar som vi kunde plana i. Men för det mesta gällde det att segla lågt utan att tappa tryck.

Dagens gäng var Simon Kindt, Patrik Måneskiöld, Mattias Bodlund, Mats Björk och Peter Gustafsson.

Vid Soa och Galten blev det en split där Karukera gick väster om tillsammans med Blues. Skönt att slippa bråka med dem. Vi gick lite högre, med bra fart och kunde hitta ett spår mellan skären. Vi hamnade precis väster om Vitarna, men Patrik som körde nav tog oss igenom på ett bra sätt (men han verkade inte så sugen på att visa mig spåret efteråt).

Rejäl lucka bakåt. Lite deja vu från 2016 då vid hade liknande förhållanden med J/111.

Vi var strax bakom Ventus första gången vi möttes, när de kom på styrbord in från sitt läge längst österut. Men efter ett par gippar där vi hade bättre tryck än dem, så var vi före.

Superkul segling där det var mycket tätt mellan alla fyra båtarna.

Massor av närkamp, båthantering och jakt på tryck och ström.

Framförallt var vi och Karukera väldigt jämna. Lite kul med så olika koncept, och att set skiljer exakt 20 år mellan båtarna.

Vid Tjörnekalv var det Blur före Karukera, Blues och så Ventus. Vi var mycket nöjda med vårt genomförande så långt. På pappret skall ju alla de andra vara snabbare.. men vi visste också att vi behövde ett rejält försprång inför kryssen.

Det var också kul att se Karukera på nära håll. Riktigt sweet!

Här var det dags att välja väg. Vi tittade på Viva och TWD verkade vara 75 grader och sakta tickande höger. Dessutom mer vind än i prognosen vilket skulle göra att vi gick ännu snabbare när vi hade tryck.

Helt klart läge att ta yttervägen.

Karukera var först med att plocka ner gennakern och tog sundet vid Klädesholmen. Blues och Ventus följde oss ut i havet mellan småskär och grund innan de plockade och siktade på Kyrkesund.

Vi fortsatte att segla lågt och fort med gennakern (11-14 knop ganska stadigt) men hamnade ganska långt under märket. Ungefär hallvägs plockade vi och fick en fin halvvind upp mot Härön. Det är ju viktigt att hantera båtens potential både med och utan gennaker uppe, och inte hamna på “mellis”. Så vid TWA 120 kör vi hellre 130 med gennakern uppe och sedan 100 med fock.

Efter Räbbehuvud blev det bidevind, men vi kunde fortfarande hålla runt 7 knop. Så vinden hade mycket riktigt vridit med. Kanon!

Norr om Kyrkesund kunde vi till sist få koll på de andra. Vi hade ryckt rejält på Blues som kom först. Kanske stämde vår spaning att masthöjd regerar i Kyrkesund?

När vi tittar på mellantiderna så var Blues 03:56 efter och Karukera 05:00. Så vi verkade ha tjänat lite mer än de 3 minuter och 20 sekunder som vi räknat fram kvällen innan.

Kryssen blev ganska händelselös. Förutom att Blues så klart ångade förbi. Det är skillnad på 44 och 25 fot 🤣 Sedan kom Karukera. Men vi lyckades hålla ihop det och inga andra båtar hann om, även om de flesta tog in på oss.

Helt slut efter målgång, under bogsering av Flash V som kom 2:a på korrigerad tid.

Aldrig har ett Tjörn Runt varit så snabbt för oss. Eller så intensivt. Och fantastiskt kul att vi har fått lite ordning på vår nya raket. Vi såg tendenserna i Lerkil förra året, och de senaste veckorna har vi verkligen hitta farten.

Så här såg det ut i snabbaste kölbåtsklassen:

Vi ledde länge totalt, och det hade ju varit sjukt kul att få till det till slut. Jag har alltid hävdat att Tjörn Runt inte “är vårt race”. Och det var det inte i år heller. Timmarna efter vår målgång vred vinden och en Kanotjakt kunde dominera fältet med nästan 20 minuter. Stort grattis till dem!