Annapolis Sail Boat Show

Fick ett reportage och massa bra bilder från Robin Wallman som hade varit på Annapolis Sail Boat Show.

Att båtägande och seglande inte är en aktivitet för medel linkomsttagare i USA visste jag sedan innan. Det underströks då vår gråa minibuss guidades in på en parkering mellan en Jaguar XK-R på ena sidan och en Nissan GT-R på andra. Men över till mässan.

Annapolis flytande segelbåtsmässa är i år på sitt 42a år och enligt de som varit där tidigare är det färre båtar än vanligt. För mig så känns den ungefär som Londonmässan i storlek.

På båtsidan dominerar katamaraner ytmässigt, men det finns en hel del enskrovsbåtar också. First 30 var med marginal minst och medelstorleken på enskrov var dryga 40 fot och för katamaraner 50 fot. Störst tält hade Beneteau och Jeanneau, i den ordningen.

Jag satsade på att hitta de ”Sweeta” batarna och styrde raskt mot den yttre bryggan. Där var dessutom betydligt mindre folk!

Farr 400. 40 fot, tvådelad mast och storlek för en 40-fots flatbed underlättar skeppning mellan race. Peket ar närmare 20cm i diameter och hänger lätt neråt i olastat tillstånd. Den flyter lätt och ryckte i sina förtöjningar vid minsta våg som slog in.

Båten är en ren racer, det syns utrustning och på däckslayouten som är känns väl genomarbetad och endast avsedd för en full besättning.

En indikering på sittbrunnens storlek är att man kliver på kölboxen på väg ner för trappan. Under däck finner man bekvämligheter strax under en VO70. Svart kolfiber och kryphöjd in till rörkojerna.

En stor lucka i förpiken ger massor med utrymme for att riva gennakers/spinnakers. En kolrulle, lätt timglasformad snabbar upp hanteringen. Detaljarbetet är fantastiskt.

Fler bilder på Farr 400 nedan.

Aquila Reichel Pugh 45. En Kinesiskt byggd nerskalad TP52 med en något bekvämare inredning än Farr 400. Fast peke med invändigt dragna linor. Som de flesta grand prix båtarna så har den dubbla rattar. Detaljarbetet är bra och det verkar onekligen som att båtar byggda i Kina inte ligger långt efter kvalitetsmässigt.

Under däck sa var ytorna målade i en vit-beige färg och ”matchande” dynor. Toa med dörr och dubbelkabiner (om än utan dörrar) gör båten möjlig att transportera och kanske tom spendera en vecka i med familjen. Huruvida man klarar av att segla den är en annan fråga!

Summit 35. En cruiser/racer med fokus på racingdelen. Två rattar och en storskotsskenan bakom rorsman. Inget peke och känns som en mer traditionell båt and de två ovan. Symmetrisk spinnare är tydligen tillval och jag undrar om inte båten hade tilltalat mig mer om den haft peke. Inredning med laminerat trä och en del koldetaljer. Denna båt verkar ha några sjömil på nacken och man kunde se en del slitage samt mindre smickrande lösningar. Skruvarna till lamporna var inte rostfria… Men med ett baspris på $255.000 så kanske man inte skall förvänta sig perfektion.

Gunboat 60. Bobåten… Lämnade enskrovsbåtarna bakom mig och promenerade vidare. Enda båten med kö för att få komma ombord var Gunboat 60. Men en söt tjej i 25-årsåldern som dörrvakt fick folk ställa sig i kö. Väl ombord sa inser man raskt att det finns bekväma sätt att segla fort. Styrning inomhus, elvinchar, högglansig lack och stora dubbelkojer.

Pekestrukturen (och främre tvärstaget) döljs tyvärr av nätet, men tillverkas av Marström i Sverige. Denna båt var från 2006 (om jag fattar rätt) och hade utvecklat en del sprickor i spackelskarvar och annat. Försäljaren skruvade lite på sig när han såg hur jag nyfiket kikade på dem, men han sa inget. Hursomhelst, får man bara plats när man vill knyta fast känns en Gunboat som ett kanonalternativ att segla runt med (om man hade pengar alltså)!

Fler bilder finns på Picasa.

På land fanns en massa jollar, utrustning, gadgets, försäkringar och annat. Selden, Harken, Karver, Andersen och alla andra finns på plats. Genset, nya generatorer och luftkonditioneringar tar en hel del plats. Tävlingen om vilket båtvax som är bäst pågår för fullt. Det som slår mig är frånvaron av svampar, husfärg och andra icke-båt relaterade produkter.

Totalt tycker jag att Annapolismässan är en bra båtmässa, men den är onekligen mer riktad mot den Amerikanska båtkulturen med stora bekväma båtar för de med mycket pengar. För mig som fortfarande tycker att det finns en lagom storlek runt 35 fot så funkar Öppna varv alldeles utmärkt. 


J111. Detta är ju den som Peter har ögonen på, så givetvis var jag tvungen att kolla in den. Jämfört med J109an känns båten som ett stort steg mot en ren racer. Formerna är mellan mjukt rundat traditionella och moderna. Styrplatsen känns bra (ratten är stor och från Carbonautica) och peket är riktigt långt. Längre än tex Farr 400. Däcket är rent och sakerna sitter där de skall. Under däck är det spartanskt, kala laminatytor med inslag av trä. Dock finns det som behövs för att semestra med familjen någon/några veckor. En dörr till toan hade visserligen varit uppskattat. Att ha ugn är en smaksak, men det kan man klämma in om man vill. Jag förstår att Peter kollar på den som en ny Blur. Skojj balans mellan en semesterbar båt och samtidigt bra för kappsegling.

Fler bilder på Farr 400: