Blog

This is an English version of this article.

There are really only two Swedish yacht builders left with an international reputation in 2020? Arcona and Hallberg-Rassy. And they do that by staying with a proven strategy where the target audience knows what they’ll get and the progress happens in small steps

Diva and Linjett are two others that have managed to keep their course, but I don’t expect to find them on the docks of Hamble or Seattle.

In the opposite ring corner is Najad, who has changed owners, design and style so many times that they’ve lost any moment they once had. Therefore, it’s exciting that the same owner now runs both Arcona and Najad. I was initially skeptical to the deal, and wouldn’t have been surprised if Arcona as a brand had been lost in that maneuver. But now it’s clear that they manage just fine, even after the designer Stefan Qviberg sadly passed on a couple years ago.

The main reason for this is of course founder Torgny Jansson’s continued dedication and passion for both sailing and boatbuilding. And it’s clear that the Arcona 465 Carbon is Torgny’s own dream yacht. Blådåren XX is his third boat of the same model and as the phrase goes: “third time’s the charm”.

This is where we wake up on Friday morning.

We’ve looked at the weather forecasts for a while and it seems that Friday is going to be a late summer day in November. I’ve convinced the others to gather at 6.30 in the morning to be under sail when the sun rises on Baggensfjärden. Although they told me it wasn’t a problem, they looked doubtful the evening before.

But we don’t make it very far before we all know that it’s going to be an amazing day at sea.

One of those days that help you get through winter.

The sunrise is just as magical as I’d hoped, and the first rays of sun warms my face.

We raise the mainsail and roll out the jib. Everything is working neatly and the boat doesn’t feel at all as big as it is on paper. Torgny has chosen the systems carefully; carbon mast + boom from Axxon, deck hardware from Harken and Spinlock, jib furler from Ubi Maior (see below), and proper winches from Harken (electric for the main halyard).

Even though the wind is only blowing at 4-6 knots on Baggensfjärden, the boat still accelerates nicely. And those of you who know Torgny know that this isn’t just any old Arcona 465 Carbon:

The thought behind “Blådåren XX” was to build a boat that is just like a standard boat but lighter, this with the help of Figaro divinycell and lots of carbon: multiple modules, bulkheads and floorboards, rudder/rudder post, as well as some smaller pieces. This has given us a boat that is 5-600 kg lighter than its sisters!

We’re not going to primarily use her for racing. She’s supposed to be a great boat to sail and live in for longer periods of time. Maybe not necessarily in warmer latitudes, but… We’re not going to sail far but for long!

I’ve sailed all my life and it’s a very central part of my life. To be able to do that in a boat that sails fast and with a nice feeling is worth every hour I’ve put into her.

Out on Ingaröfjärden we’re able to put up the all-new gennaker. It’s supposed to be a A2/runner on a top-down Profurl-roll, but it came delivered in a sock. We also didn’t have an adjustable tack line, so we choose to loosen the halyard to get it into shape. It’s going to be perfect once everything’s adjusted After all the boat is brand new, and has just been sailed from the builder in Uddevalla.

It’s fun to sail with Torgny and Magnus Lundgren who we’ve battled with so many times on the water. Both his old Arcona 340 but even more the newer 380 Ikagai. A lot of competence on board and that everyone is continuously adjusting things to get 100% out of the boat.

Here we see the furler from Ubi Maior, a so called JB Jiber. Unlike most others, there is no foil but the jib sits with soft-hanks on the rod forestay which spins when you furl. I’ve seen it on Class 40 where you mainly want to save weight. Worked very well.

The boat felt very light on the rudder and slips away in the puffs. It’s fun to sail even when the wind isn’t strong, which is a good grade in this size. In bigger yachts you’re often “along for the comfortable ride”, but here the active helmsman and trimmer are rewarded. It’s a combination of a relatively slim hull shape and a low weight.

Torgny’s hunt for extra kilos to save is paying off.

A natural comparison is with X-yachts X4⁶ which we test sailed in Denmark this spring (the yacht owned by X-yachts owner). That boat came in around 12,35 tons in DH (Danish Handicap), which is more than 30% above the weight of Blådåren XX. Of course, you feel the difference.

But, it’s upwind that the boat really delivers.

After a season where I’ve sailed all kinds of boats (except my own), I’ve missed the perfect balance upwind in 12-16 knots. The small adjustments of the mainsheet to get a little bit of preassure in the wheel, eyes wandering between the tell-tales and B&G display in the ever-lasting hunt for target speed (in this case 8.2 knots). Bow down a little to pick up speed. Careful with the heeling angle. Let the boat come back up. A little bit more when there’s a small puff. And then press for speed once again.

I could keep doing this all day.

I let Magnus take the wheel for a moment to see if his helming is different from mine. After all, he went to the Olympics and has spent thousands of hours in Arconas. But there are no major differences, which feels good.

Of course, it’s dead upwind the whole way back. And puffy between 10 and 20 knots in the narrow straits. But the boat feels nimble and easy to sail doublehanded. If you get caught with the mainsheeet to hard, you may round up, but if you’re plan ahead it’s noproblem. Sailing with the family you might reduce sail area or just trim a bit more conservative.

Back in Gustavsberg. It’s at boat number 20 you really know how you want it. I have a few left before I can flaunt an X in the numbering.

I really like the quote: “no object created by man is as satisfying to his body and soul as a proper sailing yacht”.

The cockpit layout works well. Straight forward and no gimmicks. Above all the mainsheet trimmer is well placed and it’s quite easy to adjust the traveler even with a main that’s 75 square meters. Helmsman both stands and sits comfortably.

I do think it looks nice with a flush aft deck, but the Arcona’s is a little raised. It creates a feeling of safety, gives more storage space and I realized that it’s quite nice to stand a little higher than the helmsman at the back.

The interior is of course world class. Some of the best boat builders from Orust and the Swedish west coast have come together as Sailyard in Uddevalla.

If you take a close look you will notice that many parts are made of carbon, but that definitively hasn’t taken away the feeling of a cosy family boat. I don’t think anyone wants to know how many hours Torgny has spent on this…

So how do you summarize this?

This is of course a boat that most of us only can dream of. But if you were to build a modern cruiser/racer for our waters, I’d say that the Arcona 465 Carbon is very close to ideal. Here, Grand Soleil, Italia, Solaris, and X-yachts have some serious competition.

Here are some more pictures for those who are interested.

Det finns väl egentligen bara två svenska segelbåtsvarv som gör ett internationellt avtryck 2020? Arcona och Hallberg-Rassy. Och de gör det genom att hålla en tydlig linje där målgruppen vet vad man får och utvecklingen sker i små steg.

Diva och Linjett är väl två andra som lyckats hålla sin linje på ett bra sätt, men där förväntar jag mig inte att hitta båtar vid bryggan i Hamble eller Seattle.

I motsatt ringhörna finns väl Najad som bytt ägare, design och formspråk så många gånger att man tappat det moment man hade. Därför är det spännande att samma ägare nu driver både Arcona och Najad. Jag var personligen skeptisk till affären, och hade inte blivit förvånad om Arcona som varumärke hade försvunnit i den manövern. Men nu visar det sig att man klarat sig alldeles utmärkt, även efter att designern Stefan Qviberg bortgång för ett par år sedan.

Främsta anledningen till detta är så klart grundaren Torgny Janssons fortsatta engagemang och passion för både segling och båtbyggande. Och det står helt klart att Arcona 465 Carbon är Torgnys egna drömbåt. Blådåren XX är hans tredje båt av samma modell och det är väl som man brukar säga: “tredje gången gillt”.

Det är här vi vaknar upp fredag morgon.

Vi har tittat på vädret ett tag och det verkar som att just fredagen kommer att bli en sensommardag i november. Jag har tvingat de andra till samling 06:30 för att vara under segel när solen går upp på Baggensfjärden. Trots att de säger att det inte är något problem så såg de tveksamma ut torsdag kväll…

Men vi hinner inte komma långt innan vi alla vet att det här kommer att bli en fantastisk dag på sjön.

En sån dag som man klarar sig igenom vintern på.

Soluppgången blir precis så där magisk som jag hade hoppats på, och de första strålarna värmer skönt i ansiktet.

Vi hissar storen och rullar ut focken. Allt funkar smidigt och båten känns inte alls så stor som den är på pappret. Det är ett bra betyg på de system som Torgny har valt; kolmast + bom från Axxon, travare från Harken, fockrulle från Ubi Maior (se nedan), avlastare från Spinlock och rejäla winschar från Harken (elektrisk till storfallet),

Trots att det bara blåser 2-3 m/s på Baggensfjärden så skjuter båten fart. Och ni som känner Torgny vet att detta inte är vilken Arcona 465 Carbon som helst:

Tanken med ”Blådåren XX” var att bygga en båt som är exakt som en standardbåt men lättare, detta med hjälp av Figaro divinycell, samtliga moduler, skott och durkar, roder/hjärtstock samt en del andra mindre bitar i kolfiber. Detta har givit en båt som är 5-600 kg lättare än sina systrar!

Vi ska inte i första hand kappsegla med henne, hon ska vara en härlig båt att segla och leva i under längre perioder. Kanske inte nödvändigtvis på varmare breddgrader, men… Vi ska inte segla långt men länge!

Jag har seglat hela mitt liv och seglingen är en väldigt central del för mig, att få göra det i en båt som seglar fort och med en fin känsla är värt varenda timma jag lagt ner på henne!

Ute på Ingaröfjärden kan vi plocka fram den helt nya gennakern. Tanken är att den skall vara en länsgennaker som skall sitta på en top-down Profurl-rulle, men nu kom den levererad i strumpa. Vi hade heller ingen justerbar tackline, utan fick släppa på fallet för att få till en sjysst form. Men det kommer säkert att bli bra när allt är justerat. Båten är trots allt helt ny.

Det är kul att segla med Torgny och Magnus Lundgren som vi tampats med så många gånger på hemmaplan. Både i hans gamla Arcona 340 men framförallt i nya 380. Mycket kompetens ombord, och det där ständiga justerandet som duktiga seglare alltid håller på med.

Här ser man rullen från Ubi Maior, en så kallad JB Jiber. Till skillnad från de flesta andra så har man ingen foil, utan focken sitter med soft-hanks på ett rod-förstag som snurrar med när man furlar. Jag har tidigare sett den på Class 40 där man framförallt vill spara vikt. Fungerade mycket bra.

Båten känns lätt på rodret och glider på bra i puffarna. Den är rolig att segla trots att det inte blåser så mycket, vilket är ett bra betyg i den här storleksklassen. Det är lätt att man mest “åker med”, men här får man en bra belöning om man är lite aktiv på rodret. Det är så klart en kombination av en relativt smäcker skrovform och en låg vikt. Här har Torgnys jakt på kilon gett resultat.

En naturlig jämförelse är så klart X4⁶ som vi provseglade i Danmark i våras. Den båten visar sig i DH väga 12,35 ton, vilket är 30% mer än Blådåren XX. Så klart känner man skillnaden.

Men, det är på kryssen som båten verkligen levererar.

Efter en säsong där jag seglat alla möjliga båtar, utom min egen, så har jag saknat den där perfekta balansen på en kryss i 6-8 m/s. De små justeringarna på storskotet för att få till lite lovgirighet, blicken som vandrar mellan tellisarna och loggen i jakt på målfarten (i det här fallet 8.2 knop). Falla av lite och ta fart. Låta båten komma upp. Lite till när det kommer en by. Sedan pressa för fart igen.

Jag hade kunnat kryssa så här en hel dag.

Jag låter Magnus styra ett tag för att se om hans styrning skiljer sig från min. Han har ju ändå lagt tusentals timmar i olika Arconor. Men det är inga stora skillnader, vilket känns bra.

Det blir så klart pinkryss hela vägen tillbaka. Och byigt mellan 5 och 10 m/s i de smala sunden. Men båten är enkel att kryssa på två, och beter sig bra i byarna. Blir man sittande med storskotet tajt, så broachar man så klart, men är man lite förutseende så är det inga problem.

Åter i Gustavsberg. Det är väl på båt nummer 20 som man vet hur man vill ha det. Jag har några kvar innan jag kan stoltsera med ett X i numreringen.

Gillar citatet: “no object created by man is as satisfying to his body and soul as a proper sailing yacht”.

Bra sittbrunnslayout. Straight forward och utan konstigheter. Framförallt sitter storskotstrimmern bra och det är förhållandevis lätt att köra travaren även med en stor på 75 kvadrat. Rorsman både står och sitter bra.

Jag tycker ju det är snyggt med ett helt slätt akterdäck, men Arconan har ett som är lite upphöjt. Det skapar en känsla av säkerhet, ger mer stuvutrymme och jag upptäckte att det är ganska nice att stå lite högre än rorsman längst bak.

Inredningen är så klart i världsklass. Om man titta noga så märker man att skott, durkar, socklar och en del annat är i kolfiber, men det har definitivt inte gått ut över känslan som ombonad familjebåt. Jag tror ingen vill veta hur många timmar Torgny själv pysslat med detta…

Hur sammanfattar man det här?

Detta är så klart en båt som de flesta av oss bara kan drömma om. Men skall man bygga en modern cruiser/racer för våra vatten så ligger Arcona 465 Carbon (med en extra bantningskur) väldigt nära idealet. Här har Grand Soleil, Italia, Solaris och X-yachts något att bita i.

Här finns fler bilder för den som är nyfiken.