SK 95 Britt-Marie som praktiskt taget ny. Foto: O Norberg

Vi brukar ju inte pusha långsmala saker i konstiga träslag. Men är det bara en gång vart hundrade år så må det vara hänt.

Skärgårdskryssarregeln fyller hundra i dag!

Och förr gick det till precis som nu. Hela KSSS styrelse avgick tydligen 1908 till följd av att regeln (med så många klasser) klubbades igenom. Och det var 450 man på mötet under Seglardagen! Regler verkar alltid ha engagerat seglarna.

Juniregattan 1925

Det blir massor av aktiviteter. Fyra båtar ställs ut på Allt för Sjön. Jubileumsbok. Man kommer att ha eskaderseglingar till årets höjdpunkt i Saltis 6-9 augusti. Då blir det Jubileumsseglingar med Europacup för SK30 med deltagare från tio nationer. Och Internationellt SM i A22 (Skärgårdskryssarepokalen). Plus seglingar för alla andra klasser, från SK15 till SK150. Stor galamiddag. Man tror på 150 båtar. Cool!

Jubileumet
Svenska Skärgårdskryssareförbundet
SK22
SK30

SK 95 Marga

Skärgårdskryssareregels tillkomst

1907 hade den internationella regeln införts, populärt kallad R-regeln. Förväntningarna på de nya jakterna var stora, men kom på skam. De äldre KSSS kryssarna var överlägsna de nybyggda internationella jakterna.

Många seglare var missnöjda med den nya regeln och ville ha nationella klasser som komplement. SSF tillsatte därför under hösten 1907 en kommitté för att ta fram ett förslag om nationella särklasser om 30-50 kvm segelarea, under ledning av Karl Ljungberg. Karl Ljungberg var vid den här tiden lektor på KTH, sekreterare i både KSSS och SSF. Han låg även bakom KSSS-kryssarregeln från 1902. Under arbetets gång började ordet skärgårdskryssare, på ett naturligt sätt användas, som benämning på de nya klasser som förväntades komma fram. Idéer och förslag till nya klassen debatterades livlig i pressen under hösten.

Den 2 november 1907 anordnade SSF ett möte, i Stockholm, där bland annat representanter från Göteborg och Finland deltog. Karl Ljungberg presenterade SSF’s förslag som innebar att man skulle frigöra sig från begränsningen i vattenlinjelängden utan endast begränsa segelarean och minsta deplacement kompletterade med scantlings. De finnländska representanterna presenterade ett förslag som byggde på en kombination av de göteborgska särklasserna och de tyska sonderklasserna. Då man var mån om att båtarna skulle bli billiga och för att begränsa överhängena innehöll förslaget bestämmelser om kvartsbreddlängdsmått, som man hade goda erfarenheter av. Bägge de förslagen diskuterades men avslogs. Efter ett par dagars diskussioner lyckades man dock ena sig om fyra klasser om 22, 30, 45 och 55kvm, där de tre största klasserna hade restriktioner med kvartsbreddslängdsmått.

14 november på ett livligt seglarmöte i Göteborg den lyckades inte de representanter som deltagit i Stockholmsmötet övertyga Göteborgsseglarna om det överenskomna förslaget. Motsättningarna mellan ost- och västkustseglare kunde inte överbyggas och kommitténs arbete rann ut i sanden.

Den 7 december hade KSSS ordinarie årsmöte på hotell Rydberg i Stockholm. Där beslutade man att tillsätta en arbetsgrupp för framtagande av skärgårdskryssarbestämmelser. Kommittén leddes av Karl Ljungberg och flera av Sveriges ledande konstruktörer och seglare ingick.

Den 14 december hade finska seglarförbundet ett möte där man beslöt att införa särklasser om 22, 30, 45 och 55 kvm. Då varken man i Stockholm eller i Göteborg hade antagit förslaget från novembermötet gjordes vissa justeringar. Den Finska särklassregeln kan möjligen ses som en på pappret något äldre skärgårdskryssarregel. (Men med längdbegränsningar i form av kvartsbreddslängdsmått saknade jakterna förutsättningar att utvecklas till det som vi i dag förknippar med skärgårdskryssare. Efter några år antog Finland i stället den svenska regeln.)

Den 21 januari 1908 var KSSS:s kommitté klar med sitt förslag till den första skärgårdskryssarregeln, vars huvuddrag alltjämt gäller: Endast segelarean mäts och den utgör klassbestämmelsen. I övrigt fanns det byggnadsbestämmelser, minimideplacement och krav på minsta utrymme i ruff. Förslaget omfattade ursprungligen 7 klasser: 30, 45, 55, 75, 95, 120 och 150 kvm. Klasserna skulle gälla fram till 1917. Liksom den internationella regeln skulle skärgårdskryssareregeln ha övergångsbestämmelser för äldre yachter. Yachter byggda enligt KSSS kryssarbestämmelser från 1904 och påbörjade före 1:a Januari 1908 fick segla med närmast större klass med tidsgottgörelse fram till och med 1911. Där efter bortföll gottgörelsen.

Ljungberg reserverade sig dock mot klasserna 75-150. Enligt hans mening skulle klasserna 75 och 95 kvm antas för endast 4 år. 120 och 150 skulle endast gälla för äldre jakter.

Den 14 februari togs ärendet upp på ett fullsatt klubbmöte i Grand Hotels vapensal. Hela 450 personer var närvarande. Kommittén hade låtit trycka upp förslaget så det var välkänt för medlemmarna. Styrelsen, som var emot större klasser än 55 kvm, meddelade att då KSSS ett par år tidigare hade beslutat samverka internationellt kunde man nu inte svika detta beslut och splittra landets seglare i två läger. Därför skulle man bara godkänna de mindre jakterna om 30, 45 och 55kvm, som uteslutande trafikerar inre farvatten. Ljungberg reserverade sig mot detta förslag med hänvisning till sin tidigare reservation.

Kommittémedlemmarna, förutom Ljungberg, presenterade en ny skrivelse, där de framförde bland annat att flertalet av KSSS medlemmar ville fortsätta att kappsegla med sina jakter byggda enligt KSSS kryssarregel och att nybyggnadsverksamheten på stockholmsvarven låg nere då ingen vågade bygga internationella jakter. Dessutom hade Ljungberg anförtrott att han egentligen delade kommitténs förslag och hans reservation bara var en nödtvungen åtgärd på grund av hans kinkiga ställning som ledamot av styrelsen.

Den stormiga debatten fortsatte i tre timmar innan omröstning kunde ske. Kommitténs förslag vann dock en övertygande seger. Styrelsen fann sin situation ohållbar och avgick i sin helhet förutom sekreteraren Karl Ljungberg.

Den 22 februari på seglardagen på Grand Hotel godkände SSF de av KSSS antagna klasserna upp till 55 kvm och dessutom en på 22 kvm. Därmed var skärgårdskryssaren officiellt godkänd som nationell klass, Sveriges första.

Nynäshamn 2004. Foto: Malcolm Hanes.

Skärgårdskryssarregeln 1908-2008

Skärgårdskryssaren är Sveriges bidrag till seglarvärlden. Den är en elegant och snabb båt som har byggts i över 1200 exemplar sedan regelns tillkomst 1908. De flesta Skärgårdskryssare seglar än idag trots att de gott och väl passerat pensionsåldern. Båtar byggda enligt Skärgårdskryssarregeln är lämpliga för både kappsegling och långfärdssegling, dock främst i skyddade farvatten. Regeln består av mått- och byggnadsbestämmelser för att skapa välseglande och beboeliga båtar med lång livslängd.

Det är en av få konstruktionsregler där man ännu inte lyckats konstruera en ny båt som är avsevärt snabbare än de äldre båtarna. Detta gör att man fortfarande kan kappsegla på lika villkor med äldre Skärgårdskryssare om dessa har likvärdig utrustning. Skärgårdskryssarregeln, som antogs 1908 och reviderades 1925, har följande nio klasser: 15, 22, 30, 40, 55, 75, 95, 120 och 150 m2. Siffrorna anger den maximala mätta segelytan. Grundtanken är att segelytan skall vara begränsad, men att konstruktionen av skrovet skall var fri. Det finns bestämmelser för skrovet som tar upp fem viktiga mått som påverkar en båts fart, nämligen längd, deplacement, medelbredd, köllängd och fribordshöjd. Med segelytan bestämd kan man variera skrovets storlek för att optimera detta till de seglingsförhållanden man vill att båten skall hantera bäst. Det går att skapa en båt som är bättre i lätt vind eller i hård vind.

Längden mäts en bit över vattenlinjen och representerar båtens maxfart. Övriga mått är farthämmande och har värden som inte får underskridas. Upp till en viss längd är dessa begränsningsmått konstanta. Ökas längden över gränsvärdet måste övriga mått ökas i proportion till den extra längden. Detta medför att man har balans mellan den fartgivande längden och de farthämmande måtten.

I Skärgårdskryssarregeln finns utförliga anvisningar för att bygga i trä och plast. Även andra material kan godkännas om dessa medför samma viktfördelning och minst samma styrka. Alla dimensioner på skrov, däck, mast och rigg mm finns noggrant beskrivet i regeln. Regeln har ett så gott anseende att dess byggnadsbestämmelser har används som riktlinjer vid dimensionering av en stor del av den svenska träbåtsflottan. Om man skall bygga en träbåt med viss storlek tittar man hur en Skärgårdskryssare av motsvarande storlek är dimensionerad och utgår från detta i den egna konstruktionen. Det finns även inrednings- och utrustningsbestämmelser för att säkerställa att båten är funktionsduglig och säker som långfärdsbåt.

Skärgårdskryssare finns spridda över hela världen, men de flesta är hemmahörande i Europa. Den internationellt mest spridda klassen är 30 m2 Skärgårdskryssare, som bland annat seglar Europacup vartannat år. Denna kappsegling arrangeras växelvis i Sverige och på Bodensjön varannan gång. Senaste Europacupen vanns av den franska båten FRA 1 Pinchgut, som byggdes i Australien i början av 1990-talet. Andra platser med många aktiva Skärgårdskryssare är Balatonsjön i Ungern och i USA. I Sverige kappseglas det mycket flitigt med 22 m2 Skärgårdskryssare, som sedan 1932 årligen kappseglat om Skärgårdskryssarepokalen och Svenskt Mästerskap. Den senaste segraren var SWE 272 Tricksonita byggd 1946.

Många konstruktörer har ritat Skärgårdskryssare under årens lopp. De mest kända konstruktörerna torde vara Gustaf Estlander, Knud H Reimers, Harry Becker, Arvid Laurin, Erik Salander samt Knut Holm med sönerna Tore och Yngve.

Det byggs nya Skärgårdskryssare än i dag. Båtarna har byggts av alltifrån amatörer till något av de mer kända fritidsbåtsvarven. Historiskt sett är nog Plyms Neglingevarvet, Schelins varv i Kungsör och Pabst Werft i Berlin de varv som är mest kända för att ha byggt många utomordentliga Skärgårdskryssare.

Bilden föreställer 22-288 Paloma under SM i Nyköping 2006. Ritad av K-H Reimers, sjösatt 1948. Den deltar 2008 för 60:onde året i rad i Skärgårdskryssarepokalen.

Riggbeslagen ovanför bomfästet är i titan. Tvärskeppsbalken/mastbalken under däck är i kolfiber. Det är även merpart kolfiber i rullen till genuan under fördäck, men också delar av ett granatgevär modell Carl Gustaf. Alla segel från Next. Paloma har vunnit Skärgårdskryssarepokalen fem gånger, men det var lite väl länge sedan sist.

Hon har bl.a seglats av legenden Tage “Plåt” Andersson. Nuvarande ägare: Torkel Sintorn. Båten är en av fyra skärgårdskryssare som ställs ut på båtmässan Allt för sjön.Foto: Johan Granath.