Bra genomgång av Sun Fast 3300, även om den är på tyska.
Fastrak XII gjorde bra ifrån sig genom att komma tvåa i doublehandedklassen (29:a totalt) på Fastnet med Nigel de Quervain Colley och Henry Bomby. En systerbåt var 7:a.
Ganska ful (?) men med många coola lösningar. Framförallt gillar jag sikten från de två “rutorna” och stolarna på varje sida nedgången. I alla fall för seriös shorthandedsegling.
Pga dåligt anmälningsläge på Tjörn Runt, har många av de större båtarna bestämt sig för att byta till korta banan. Ett hett tips är att kolla in anmälningslistan, så ni inte blir ensamma på långa banan.
Tydligen finns också ett “gentlemens agreement” att inte gå vägen genom ”djävulshålet”. Härligt när seglarna sköter banbegränsningen 👍
För West Side Cup har vi nu beslutat att båda banorna kan räknas:
Även Korta banan ingår i West Side Cup. Alla resultat kommer att viktas i förhållande till placering och antal båtar med SRS 1.000 och högre i totalen på respektive bana.
Efterspelet efter Hermanö Runt har ju mest handlat om Smögen Poker Run och deras framfart, men här kommer i alla fall vår race-rapport.
Det var utlovat ganska lätta vindar, men prognoserna hade varierat en del. Beskedet på morgonen var dock Bana B, dvs moturs med passering norrut innanför Hermanö, och starttider baserade på 4 m/s. Som snabbaste båt så kändes avståndet till de långsammaste båtarna oändligt långt. Men även till snabba FinnFlyers och Xp-38 Blues som man skymtar på bilden.
En lite stökig bidevind ut mot havet, där det vrider 20 grader fram och tillbaka. De tidigare båtarna hade haft lite öppnare bog, men vi kanske hade mer tryck.
Redan här hade vi hämtat in lite på Blues, och när de valde att satsa på att gå långt höger på första kryssen så var vi långt före.
En avklarad. Bara 39 båtar kvar att segla om…
Efter första rundningen var det en halvvind norrut. Nästa båt att jaga ikapp var nya, jättefina, FinnFlyer 36 XO…
Så klart svårt att komma om i lovart, men vi lyckades göra en bra rundning, sätta vår A3 relativt snabbt …
… och passera dem i lovart när de höll på med sin sättning.
Så långt kändes det jättebra. Vi skall väl gå bra i dessa vindar, men jag var ändå lite förvånad över att vi hunnit ikapp dessa båtar så pass snabbt.
Upp mot Hermanö ränna, där Magnus Torell i sin First 40.7 valde ett mer västligt spår. Vi pratade om att hänga med, men det skulle innebära en rejäl fallning lite senare, något vi inte var sugna på.
Efter första vågen av motorbåtar var vi tvugna att plocka gennakern. Vi tvekade mycket om vi skulle sätta igen, men det blev inget. Vi lyckades i alla fall rinna ikapp SunFast 3600 La Primera, Farr 30 Farrgo och Ulrik Svenssons Xp33. Mycket lite vind vid Gullholmen, men vi höll ytterspår här och lyckades rinna runt de två sistnämnda. Skönt.
Efter att ha rundat den gröna pricken norr om Gullholmen blev det en skev kryss ut mot bojen i havet; mycket styrbord och lite babord.
Vi hade inte sett så mycket ström, och yr.no trodde faktiskt på sydgående. Däremot verkade båtarna som gick tidigt vänster ha dåligt med vind inne vid Hermanö. Här hittade vi ett bra spår och kunde ganska snabbt passera FinnFlyer 36 Zlatan som är ett bra benchmark och Grand Surprise Rebellion.
Varje gång vi kom in i lite minde vind tog vi ett kort slag västerut tills vi kom in i mer vind.
Det var någonstans här det slutade att funka. Vi bar nöjda med både fart och strategi och tappade den större bilden. Farrgo gick logt och fort längst till vänster och prickade ett skift. Och Torell hade gått bra ute i havet med mer tryck och troligtvis medström. Vi blev omseglade av bägge… Så här i efterhand har jag svårt att se hur vi borde ha resonerat. De som gick vänster tidigare, ex Omega 42 Isadora, menade att det inte var någon hit. Och vi var höger om alla andra utom Torell och några till?
Lång historia kort. Här tappade vi mycket.
Mot Måseskär var det en brant halvvind, där vi bar vår A3 helt ok. Här gick vi ikapp många, men lyckades inte fånga Farrgo.
Även om vi kom nära. Här borde vi ha bytt till A2. Vi pratade om det och den var på däck, men jag gjorde bedömningen att vi hade bra VMG med A3 i den lättare vinden. Tyvärr ökade vinden, och vår chansning att gå söderut för att plocka Farrgo straffade sig också rejält.
Lärdomen här, se till att få upp rätt segel även om det är ett kort ben,
Till sist blev vi 4:a i mål efter tre andra bra lättvindsbåtar. Helt ok, och som vanligt ett kul race. Stort tack till Hans och alla andra som arrade.
HR19_resultat (pdf)
HR19_resultat (excel)
Båttyp Båtnamn SRS Seglad tid Korrigerad tid sec
1 Farr 30 Farrgo 1,107 14055 15559
2 Melges 24 Jarvis 1,038 14991 15561
3 Gambler 38 Cheetah 1,037 15135 15695
4 J/111 BLUR 1,121 14025 15722
5 H-båt 0,881 17857 15732
6 CB 66 Racer regatta.nu 0,961 16400 15760
7 First 40.7 1,096 14461 15849
8 Smaragd Flamman 0,943 16793 15836
9 FinnFlyer 36 Zlatan 1,091 14677 16013
10 Banner 28R Piri Piri 0,961 16660 16010
11 Dominant 95 Kjola 0,984 16297 16036
12 Sun Fast 3600 La Primera 1,082 14922 16146
13 Grand Surprise Rebellion 1,041 15518 16154
14 Compis 28 0,855 18823 16094
15 Omega 42 Isadora 1,021 15911 16245
16 X99 Xstream 1,008 16088 16217
17 H-båt arkitekten 0,875 18489 16178
18 Finnflyer 36 Xo 1,099 14898 16373
19 Xp33 0,996 16416 16350
20 XP33 1,048 15649 16400
21 Archambault 35 1,074 15326 16460
22 Smaragd Gaia 0,954 17162 16373
23 X-99 Xenie 1,028 16012 16460
24 X79 Skoja 0,932 17682 16480
25 X-302 Intermezzo 0,948 17343 16441
26 Aphrodite 101 Havsmön 0,970 17028 16517
27 Express OJ 0,910 18086 16458
28 Omega 30 The Mate 0,919 17940 16487
29 Salona 34 1,023 16365 16741
30 Xp38 BlueS 1,112 15245 16952
31 X99 Obelix 1,028 16360 16818
32 Smaragd 0,971 17316 16814
33 Tarac 33 Silvia 1,025 16490 16902
34 Smaragd Nöjesmaskinen 0,961 17722 17031
35 Smaragd Slowly Gonzales 0,971 17766 17251
36 Accent 0,846 20134 17033
37 IOD Grace 0,927 19211 17809
38 Albin Nova 0,949 18789 17831
39 CB 66 Racer 0,961 18748 18017
40 NF Matilda 0,892 21207 18917
DNF Beason 24 0,820
Sedan slutade det som det brukar!
Verkar ha varit ytterligare ett blåsigt Göteborg Open Sea Race med upp mot 20 meter i byarna i natt.
Bara Progressiva lyckades ta sig runt banan.
Archambault 35 Jigy Jigy = DNF
Bavaria 38 match Draklunne = DNS
Dehler 41 Galant = DNF (roderhaveri)
Dominant 105 Lady Godiva = DNF (masttravare storsegel trasig)
HP 1030 Lava Gull = DNF
One Off Progressiva = enda båt i mål
Salona 33 Kaida = DNS
Med bara 4 “vanliga” båtar på startlinjen så känns det som att något radikalt behöver hända om racet skall överleva. Och då pratar vi inte små tillägg som att köra ORC…
Man lockar inte de aktiva större båtarna som seglar West Side Cup. Man lockar inte heller shorthandedseglarna som vi ser på Bohusracet eller Öckerö Doublehanded. Och rena offshoreseglare finns det inte många av på västkusten? Dessutom är tröskeln för att starta relativt hög, med kategori 3 och AIS.
Något att fundera på över vintern.
På SVT-nyheter (SVT Play) och morgonstudion idag.
Det är aldrig ett bra tecken när nyhetsredaktionen lägger “blur” över båtar för att de inte skall gå att identifiera.
Eller att ansvarig inte gått att få tag på.
Söndagen efter Tjörn Runt (alltså 18/8) så seglas det solo runt Tjörn.
Förra året var vi 14 båtar anmälda.
Efter Midsummer Solo Challenge så kanske några fler är på hugget?
Anmäl er med en kommentar nedan (båtyp, båtnamn, SRS, segelnummer)
Start: under Tjörnbron 09:30:00 för båtar med SRS under 1.000 och 10:00:00 för de med SRS på 1.000 och över (GPS-tid) söndag 18/8.
Målgång: under kraftkabeln strax före (200 m) Skåpesundsbron, man tar egen målgångstid och rapporterar med en kommentar här.
Bana: medsols runt Tjörn
SRSs (shorthanded) enligt tabell/mätbrev/gissning
Priser: inga
Deltagande: på egen risk.
Efter målgång ses man på Almö kvarterskrog.
Sä här såg det ut på Blur 2016 (då jag kom sist).
Följande läsarfråga damp ner i mailboxen.
Vad är dina tankar om Jib 0?
Vi har köpt en Seascape 27 som vi skall segla doulehanded. Vissa segelmakare är helsålda, men andra lite skeptiska.
Svaret är väl som vanligt… det beror på 😃
Mitt resonemnag gick så här:
Jag ville förstärka våra kryssegenskaper i lätt vind, där inte vår code räcker till. I lätt vind är coden snabb från TWA 70, men från kryss och till TWA 70 så har man svårt med vår vanliga shorthandedfock. Eller i en båt som är lite trögare i det lätta. Vi är redan snabba när det lättar ur, men väldigt ofta avgörs race i riktigt lätt vind.
Om man funderar så är TWA 70 på babord till 70 TWA på babord lika med 140 grader = nästan 40% av alla riktningar. I jämförelse så är en code vettig i 25% av alla riktningar (men i ett större spann av vindstyrkor).
Här finns det också en vits för båtar med mycket våt yta. Kan jag kränga ner en HH42, First 30 eller Seascape (?) så får jag grym effekt i förhållanden där jag tidigare hade det svårt.
Jag ville kunna byta snabbt och lätt mellan fock (som sitter på soft-hanks direkt på staget) till detta segel. Då funkar inte en lättvinfsfock. När dessutom shorthandedfocken är revbar, klarar man sig bra genom hela registret solo.
Jag ville kunna använda seglet även på halvvind. Här satte vi i ett högre skothorn för att kunna hålla shapen ner på TWA 90 och lite mer. Det som är speciellt med J/111 (och kanske annorlunda på en Seacape 27) är att man snabbt bygger apparent. Då sitter coden ofta max-skotad oavsett vinkel, och på samma sätt så blir detta ett superbra segel i riktigt lätta vindar. Även när det blåser lite mer, så försöker jag att hoppa över coden och gå direkt från J0 till en A3 för att slippa ett ganska krångligt byte.
Sedan blir ju en code effektivare om det är halvvind i lite mer vind en hel dag.
Vad är då erfarenheterna?
Den har fått mycket mer tid än vad jag trodde. Det är ofta < 6 knops vind och kryss. Det finns race då jib 0 har använts 50-100% av tiden jämfört med den vanliga focken. Exempel är Hollænderseiladsen och OneStar i Norge, solo mellan broarna nåt år och bägge Midsummer Solo Challenge.
Den har en större range än jag trodde och jag behåller den oftare när vinden vrider med.
Men…
Det är ett extra segel, som skall släpas fram, hissas och rullas. Och jag gillar inte att ha det uppe när jag kryssar med den vanliga focken. Och byte till code är ett helvete… eftersom de sitter på exakt samma ställe och använder samma fall…
Det är dyrt. Bra duk är viktigt om det skall hålla shapen på kryss i 6 knop.
Om någon tvingade mig att välja mellan J0 och code 0? Då skulle jag nog välja en J0. I alla fall på min båt.
Så här lät det efter första säsongen (från kommentarerna här):
Erfarenheterna är bra :-)
På kryss upp till 6 knop funkar den så klart kanon. Vi har upptäckt att den slutar funka runt 7-8 knop, då det ser bra ut, känns bra, men av någon anledning så ger det inte mer speed. Då är vi snabbare med shorthandedfocken trots att denna är 15 m2 mindre. Har hört andra med samma erfarenhet…
När det öppnar upp så är J0 bättre än C0 upp till TWA 80 i det lätta. Det är väl också här som reachinghornet blir effektivt. Vi kör det i railen och längre akterut då formen blir mer högt skuren. Nedre delen hänger bara då man inte får skota på flera ställen samtidigt.
I det lätta så fungerar J0 ok hela vägen till TWA 110 dår man kan gå på A3 eller A5. På skärgårdsrace shorthanded gör detta att man ofta skippar C0. Så på t.ex. Zhik OneStar i Norge vred det så mycket så då hanterade J0 allt från kryss till TWA110, Sedan fick man segla TWA 130 med A2. Dvs nästan hela spektrat på två segel (tre om man räknar focken). Detta bygger så klart på att man genererar mycket apparent. På en långsammare båt så kommer man nog inte lika lågt, och har troligtvis också mer glädje av så stor yta som möjligt.
Sammanfattningsvis. Shorthanded skulle jag nog hellre lägga iland C0 än J0, då den senare får mycket mer tid. Mer än vad jag hade trott. Med full besättning, och fullstora fockar som man lätt byter, så fyller dock C0 en större lucka och J0 blir ett “lyx-segel” som antagligen kostar för mycket i både pengar och rating :-)
Med det sagt, så finns det ju båtar som inte alls går i lätt väder. Då kan en J0 vara en game-changer, vilket vi såg på HH42 Raa Glede som gick från att stå still i det lätta till att vinna NM. Här behöver man resonera kring om man vill åtgärda sina svagheter eller förstärka sina redan starka sidor.
Mätetalsmässigt då? Precis som med code gäller i SRS “får man använda seglen så är de värde sitt mätetal, ligger de nerpackade ett helt race så är det surt” 😃 En J0 mäter som ett stort försegel (eller som ett litet undanvinssegel) och väldigt rättvist. Man kan vinna race med dem. Eller bli slagen av någon som kör på stor, fock och en enda gennaker. Mest en smaksak tror jag…
Du måste så klart fundera på vilka race du vill köra, vad det blåser då och när du vill ha edge?
Men också budgetera för ett vettigt antal segel, både ekonomiskt och i ansträngning.
Som vanligt var det Collis som spikade… 14:e i ordningen!!!
Här kommer en rapport från Express-SM i Båstad. Alla resultat här.
Solen lyste över 40-års firande Expressseglare
Expresserna firande sitt 40-års jubileum med en fullspäckad seglarvecka i Båstad. Veckan inleddes på tisdagen med Arne K Larsen, som just fyllt 80 år, sprintregatta. Arne är Expressklassens verkliga nestor. Han är den mest aktiva seglaren av alla och deltar på mästerskapen i både Tyskland, Danmark, Norge och Sverige. Stil going strong vann han i år det Tyska mästerskapen med sin båt SWE 2010 Regatta.nu.
Sprintregattan bestod av 8 seglingar över bara ett varv. Tätt, jämnt och ett roligt format. Segrare blev duktige Dansken DEN 271 Ilskov&Partnere med HC Erbs och besättning.
På Onsdagen seglades Peter Norlins minnesregatta. Det var 5 seglingar över två varv. Vinnare här blev norrlandsbåten SWE 594 Falsat med Martin Rubing som skeppare.
Efter en skön vilodag på torsdagen och att ytterligare 10 båtar anslutit till Båstad var det dags till helgen för ett kombinerat SM och NM. Första dagen bjöd på lätta vindar som ökade successivt. SWE 2012 Svetsbolaget ryckte direkt med Danska Ilskov & Partnere som enda utmanare. Det var oerhört jämnt mellan alla de andra. På lördagen blåste det mer och det blev stora förändringar i den jämna resultatlistan. ”Visst är det hett, tätt och trångt både i starterna, under kryssen och vid rundningarna, men vi är oerhört nöjda med seglarnas beteende på vattnet utan större kollisioner och med relativt få protestförhandlingar efter seglingarna” säger tävlingsledare Pekko Svensson.
På söndagens avslutande två race i lätta vindar kunde Svetsbolaget defilera i mål medan kampen var hård om placeringarna bakom. SWE 594 Falsat spurtade bra och knep SM silvret och SWE 700 Movins från Stockholm bärgade SM bronset. Men gästande tyskar och danskar visade att de är ifatt oss svenskar. Danska Ilskov & Partnere tog NM silver och GER 1014 Fräulein P från Tyskland tog NM brons. Tyvärr fick vi inte med några Norrmän till regattan. Det hade varit kul att se om de hade kunnat rubba Svetsbolaget. Men antagligen inte. Collberg med besättning är helt fenomenala på både fart, höjd, taktik och manövrar. Stort grattis Michael Collberg, Per Åhlby, Ulf Larsson och Klas Andersson till ett 14e SM-guld!
”Alla seglingarna har varit otroligt täta med ett väl samlat fält, där det krävts att ha seglat med fri vind och få misstag för att kunna slå in sig i topp 10” berättar Pekko Svensson.
Årets mest imponerande insats stod Team T Jonsson för. Expressförbundet lät den VM-meriterade Maja Hansson-Mild tillsammans med fyra unga tjejer låna en kappseglingsutrustad Express. ”Det har varit en otroligt lärorik vecka, för min del var det t.ex första gången jag tävlade och styrde en tung kölbåt. Jag vill passa på att tacka det grymma teamet och förstås alla som hejat och ställt upp för oss! ” säger Maja som slutade på en 11:e plats totalt – framför en stor mängd meriterade seglare.
Till sist måste vi också konstatera att BBSS gjorde som vanligt ett strålande jobb som arrangörer. Bra banor, trevligt bemötande, nära till havet, god mat och mysiga Båstad. Eller som någon på bryggan sa – Varför seglar vi inte alltid i Båstad? Bättre kan det inte bli.
/ Expressförbundet
