Vinnare i OneStar blev Vidar Moe i sin Cayenne 42. Svenske Jonas Claesson fyra och Geir Inge med sin J/109 blev 10:a. Tom Olberg i sin CB-365 “Frøken Fryd” blev 14:e och sammanfattar sitt race nedan:

Det blir kul att följa utvecklingen med nya Blur. Räknar med att få se dig kämpa i toppen också på short hand racen framöver.

OneStar har väl visat sig vara mer svårseglad än TwoStar. Det är många faktorer som spelar in på just det. Tiden på säsongen är också mer typisk för lite högre dagtemperaturer och vi har längre nätter. Stiltje är mer vanligt på kväll och natt än i juni.

På etapp två är det första valet innanför eller utanför Koster. Det brukar intevara så många som väljer insidan men i år blev det så. Jag gick utsidan och nära land, som erat spår på Hovdan Skagen. Antagligen förlorade jag en kvart på det. Jag gick heller inte för nära land för att få strömlä.

Det är alltid motström ned till Väderöarna. Det finns ju inget facitsvar på hurman seglar snabbast här. Strömlä ger oftast längre sträcka at segla och vindstyrkan blir avgörande. I år blåste det 13-18 knop och det blev egentligen inte så stora utslag när vi rundade vid Skålholmen. I vår klass blev det samling på nytt vid rundning. Vid rundning går dom med ambitioner mellan Skålholmen och Raagstuten. Det är inte alla plotterkort som har alla skvalpskären här så det gäller att passa sig.

Från Väderöarna brukar det löna sig att gå en stor nordlig båge. Gå med strömmen väst och nord. Kom så in i sydgående ström på norska sidan. Gribfilerna från Met.no visar oftast för mycket ström, och i kombination med för låg vindstyrka ger det på tok för extrema förslag i väderroutingen. I år slörade vi ut efter rundning i 23-24 knop och jag skulle nog bara ha gjort om på strategi med en gång. Det visade sig vara rakt på Arendal som gällde. Att jag senare parkerade i ett vindhål utanför Risör i 4 timmar gjorde inte valet bättre. Vi hade fortfarande 1-2 meter dyningar, helt bekmörkt och ingen vind. Slamrandet i rigg och segel är till att få magsår av. Vindmätaren nurrar som tokig åt båda håll och den enda vind du kan känna är den som kommer från dina egna segel när båten kränger från sidan till sida.

Vinnarspåret på etapp 2 visade sig bli rakt på Arendal. Jag tror dock inte jag ville chansa på det utan att vara säker på att man har vind hela vägen in. Hamnar man i stiltje skall man vara norr om Arendal. Att kryssa sig upp mot strömmen i lite vind blir en nästan omöjlig uppgift.

Etapp 3 är den riktigt luriga etappen. Dom allra flesta ger allt för att komma sig ut ur strömmen så snabbt som möjligt. Det betyder oftast 12- 15 Nm från land. Det blir färre och färre som vågar sig på att slå sig upp tätt längs land. Det har inte gett någon vinst så långt och det är extremt jobbigt.

Väl ute ur strömmen så blir valet om man skall gå mot svenska sidan för att komma i medströmmen, eller om man tar kortaste vägen norrut. Det finns inget facitsvar här men det handlar ofta om att chansa på var den nya vinden kommer ifrån när nattens stiltje är över. Dom 3 senaste åren har vi haft perioder med stiltje på natten. I år som förra året var det varslat att ny vind skulle komma från ost. Det gjorde den också och dom som hade gått den långa vägen scorade big time. Jag valde själv det samma förra året men då slog inte prognosen in. Då kom det ny vind från NV och dom som låg mitt i fjorden drog ifrån. Bl.a. Geir Inge.

På trots av att man känner att man nästan är i mål när det är 20 Nm kvar så avgörs ofta denna etappen just på den sista biten. Vinden är oftast svag på morgonen och den blåser från olika riktning om man är mitt i fjorden än om man ligger tätt på land.

Efter 3 genomförda OneStar seglingar vågar påstå att detta inte är en segling som avgörs av om man har en hot racer men frächaste seglen. Vägvalen på etapp 2 och 3 har varit helt avgörande. Det betyder också att man måste chansa för att vinna och jag tvivlar på att man kommer att få se en och samma seglare år efter år som drar hem detta.

Seilmagasinet gör ett utmärkt jobb med brandingen av OneStar. Jag är dock inte helt säker på hur smart det är att fokusera på Jokerman och den typ båtar i så stor grad som man gör. Skall man få med fler här så bör man kanske heller visa att det faktisk går att göra det riktigt bra med en X-99, Omega 34 eller en TwoStar 36.

Nästa race nu blir Raymarine Race och Hollenderseilasen. Båda har nu shorthand klasser. Om det blir full crew eller inte vet jeg inte ännu.

Mvh
Tom

1 Venninna, Cayenne 42, Vidar Moe 1.26 1+7+2=10
2 Tjangs, X-332, Eilert Kamfjord 1.24 8+3+1=12
3 Optimila, Salona 40, Simen Løvgren 1.34 6+6+6=18
4 Need Speed, Humphreys, Jonas Claesson 1.24 9+2+9=20
5 Glory Days, X-43, Pål Stiansen 1.37 3+12+5=20
6 Jokermann, X-50, Per ottar Skaaret 1.45 2+8+11=21
7 Siv Bonita, Bavaria 38 AC, Trond Åsvoll 1.19 4+1+24=29
8 Nicoline, Elan 37, Lars Petter Karlsen 1.31 13+4+14=31
9 Sniff, Omega 34, Pål T. Christensen 1.15 7+5+20=32
10 JJ Flash, J/109, Geir Inge Juriks 1.30 5+13+15=33

Alla resultat här.