Cirka 80 procent av SCAs konsumenter globalt är kvinnor. Det är ett tungt skäl till att SCA väljer att mönstra en helt kvinnlig besättning i ett av världens mest krävande sportevenemang. SCA deltar med en båt i nästa omgång av jorden runtkappseglingen Volvo Ocean Race 2014-2015.
– SCAs deltagande i Volvo Ocean Race är viktigt i vår fortsatta förändringsresa. Som koncern satsar vi på global tillväxt, i synnerhet inom hygienområdet. VOR kommer att öka kännedomen om SCA samt skapa starkare kopplingar till produktvarumärken som TENA, Tork, Lotus, Tempo, Saba och Libero. Vi vill även lyfta fram hur våra produkter förbättrar våra konsumenters livskvalitet, säger Kersti Strandqvist, kommunikationsdirektör på SCA.
SCAs deltagande organiseras av ett team som leds av Richard Brisius, en av grundarna av Atlant Ocean Racing som har stor erfarenhet från framgångsrika Volvo Ocean Raceprojekt. Atlant har organiserat och drivit fem VOR-projekt och har vunnit två gånger; 1998 med EF Language och 2009 med Ericsson Racing Team.
– SCAs satsning på en kvinnlig besättning är unik. Att under nio månader tävla i världens tuffaste havskappsegling är en respektingivande utmaning. Den nya båtdesignen möjliggör för en kvinnlig besättning, och vårt mål är att bygga ett starkt team som får bästa möjliga förutsättningar för att ta sig an utmaningen, säger Richard Brisius, Atlant.
SCA är världens näst största hygienföretag och Europas största privata skogsägare med försäljning i över 100 länder.
En dag för någon vecka sedan kom Bo Cederlöf förbi på bryggan i Långedrag. Han berättade att han hade haft en idé om att segla Tjörn Runt solo, men inte riktigt fått gehör för idén. Jag tyckte väl att vi kunde prova på söndagen efter det vanliga Tjörn Runt, lite informellt bara för att se om konceptet funkade.
Och det gjorde det!
Till sist blev vi nio båtar som samlades under Tjörnbron strax före 10:00 på söndagen. Helt ok med bara ett par dagars varsel. De flesta av oss var nog lite nervösa innan, men när man väl kom igång så var det precis hur kul som helst.
Bo i sin Wasa 55 Långben. Bra soloseglarbåt som pinnar på utan massa folk på kanten. Ryktet säger att han seglat den solo över Atlanten ett par vändor?
Lovartsklungan efter start. Härlig blandning!
Kryssen söderut var klassisk. Det skulle vrida mot väst och öka. Lätt motström. Har vi hört det förut? Jag höll mig mellan öarna och var väl den som var mest sugen på högerkanten. Bo seglade lågt och fort längst ut i vänsterhörnet nere vid Älgö, så jag fattar inte hur han kunde komma tillbaka när det vred… De andra hängde på i mitt spår.
Det gick över förväntan att hålla fart på båten i 3-5 m/s. Jag hade valt att köra med vår heavy weather jib, som är lite mindre, men det funkade jättebra och jag lyckades hålla målfart under hela kryssen utom i de allra lättaste partierna. Även slagen funkade fint. De flesta körde jag utan autopilot, men det var kul att experimentera lite med den när man hade chansen. Att göra tighta slag invid öarna gör man nog bäst för hand i alla fall :-)
Småkryss ner mot Dyrön och Åstol innan man kunde runda Tjörnekalv. Nu med sjysst ledning över Luffen som hade sett farlig ut ett tag men sedan tappat på slutet.
Jag valde att gå innervägen via Klädesholmen, kumlet och Flatholmen ovan. Fegade lite med fock även om man antagligen hade kunnat köra code 0 på många av delsträckorna. Men jag hade inte lust att ta några risker.
Sedan vidare genom Kyrkesund. Saknade speakern och alla männsikor med snattror som kantade lördagens race. Men nu var det många glada tillrop från båtar man mötte och folk tittade förundrat när man kom farande alldeles ensam. Jättekul.
Vid Björholmen var det spinnakersättning. Gick kanon och sedan var det en helt fantastisk segling genom Stigfjorden. 5-6 gippar som gick bra. De flesta i alla fall… Sedan nedtagning för att köra fock den sista biten. Jag har fått lite frågor kring hur jag hanterar den stora gennakern, och jag har försökt få med några pedagogiska sekvenser på filmen ovan.
Målgång i Skåpesund. Lite segt på slutet utan vind
Så här ser den högst inofficiella resultatlistan ut. Grattis till leif och alla andra som kom till start.
Från början såg jag detta lite som en utmaning, men det visade sig vara mycket roligare än vad jag föreställt mig.
Mycket lugnare än att köra med andra ombord och en härlig närvarokänsla. Men fortfarande intensivt både taktiskt och så klart hanteringsmässigt då det krävs framförhållning i allt man gör.
Jag hoppas att vi får chansen att göra om detta nästa år!
Lite fler bilder från “media crew member” ombod på First 35 Elusive.
Fredrik Wallenberg och Refanut stormar fram mot seger i första Harken Solo Challenge. Stort grattis. En prelimninär resultatlista finns här. Här kommer lite bilder från Dan Sjunnesson. Och en videosnutt från Hamnen.se.
Lite mycket power innan Rönnäng. Foto: Martin Börjesson.
Dagen började så där. Hällregn och riktigt grått när vi meckade det sista, justerade riggen och kollade strömmen.
Som vanligt är det en konst att välja rätt segel på förstasträckan. Det är lätt att bli sittande med för lite power men långa stunder låg den ändå på 12-14 knop. Vi körde medium/heavy-focken vilket visade sig vara rätt och vi kom bra iväg en tredjedel ner från den östra änden av linjen. Egentligen bara en Asso 99 och First 40 Teknova i lovart, och Bengt lyckades vi sega oss förbi så att de slog. De valde Källösund medan vi siktade på östra halvan av Tjörnbron.
Den stora klungan låg i lä där de initialt gick mycket bra. In under bron var det dock sämre tryck på högern och gänget tappade en del och många fick slå.
Glada miner efter bron.
Vi hade inte bestämt oss innan, men nu såg det ut att stå bättre tryck väster om Brattön jämfört med ute i fjorden. Och vi hade en riktigt bra bog genom nästan hela sundet. Ett par bra slag och sedan var vi igenom och i fatt några av trimisarna.
Det stod klart att vi hade tjänat massor på Teknova, Progressiva och de andra som gått österut. Men trycket försvann helt inne vid Tjörn samtidigt som det fyllde på på “Sverigesidan”. Bara att kliva över.
Vi slog tillbaka när vi trodde att vi skulle kunna sträcka söderut, och jag tror vi timade det slaget bättre än de flesta. GP42 AlCapone slog tidigare och när de kom ut för styrbord igen så var vi före dem (!). Karukera hade vi 100 meter bakom i lä och jag tror de tröttnade på det läget. Teknova och Asso 99 var långt bakom i lovart, så här var vi definitivt på topp.
Men med lite släpp i skoten så går det inte att stoppa en First 40. I alla fall inte med en liten 36 fotare. De rann långsamt ifatt och förbi. Vi lyckades åka på deras häckvåg ett tag men när det motade igen så blev det för mycket skitvind.
Vid Rönnäng var de säkert 100 meter före och även Karukera hade segat sig ikapp och förbi. Jaja, nu blir det snart undanvind… Foto: Martin Börjesson.
David kopplar gennakern. Han slet som ett djur som vanligt. Vi bestämde oss ganska sent för vilken väg vi skulle ta. Några prognoser pekade på att vinden skulle ligga lite ost om syd, och då lönar det sig för oss att gå på utsidan. Nu hade det vridit fortare än prognoserna och vinden låg redan på 190. Så det var bara att hänga på Teknova och Karukera in vid Klädesholmen.
Vi satte stora gennakern strax innan Klädesholmen. En rejäl broach (bara för att roa publiken) innan vi kunde dåna norrut. Vi hade två killar ombord som aldrig hade seglat Tjörn Runt och de såg väl lite frågande ut när vi kom farande i 15 knop rakt in bland massa små skär.
Ett sammanbitet gäng inför banans största utmaning.
Vi valde att gå väster om djävulsthålet. Det är ett par båtlängder längre, men det finns lite mer manöverutrymme och marginal om något skulle skita sig. De andra tvp valde att gå ner runt kumlet och vi tjänade väl de 10 båtlängder som teorin säger. Upp mot Flatholmen blev det väl brant och viu broachade 2-3 gånger och tappade lite till Karukera.
Det är svårt att köra 157 kvardar gennaker på en lätt båt i gruset. Helst vill man köra “sin vinkel” och jobba sig upp och ner lite grann beroende på vinden. Men för att ta sig igenom här är det ömsom brant slör och plattläns. Svårt.
Vi plockade ner innan Flatholmen och passerade igenom utan större dramatik.
Sedan tog det lite tid att få upp den igen och vi tappade kontakten med Karukera som var en bit före när vi kom in i Kyrkesund.
Xp44 Too Bonita var lite giriga i Kyrkesund och fastnade i leran. De kom dock tillbaka och var nästan i kapp oss vid mål.
Efter Kyrkesund var det dags för målrakan. Är det inte alldeles för kort? Målet var så klart att jaga ikapp de två Firstarna, och vi körde så offensivt vi kunde. Nu hade vinden lagt sig lite och det var svårt att få igång planingen. Men efter ett par gippar lyckades vi i alla fall ta oss förbi Karukera. Men de slog oss med minuten på korrigerat och Teknova var 4 minuter före.
Vi hämtade in 2:39 (korr) på Teknova på Stigfjorden, så kanske man kan hoppas på en längre läns när de vänder på banan nästa år :-)
Trimis med trassel efter målgång.
Klassen
1 Teknova/Albatross First 40 Bengt Falkenberg 04:49:01
2 Karukera First 40 Ola Sandell 04:52:01
3 Blur J/111 Peter Gustafsson 04:53:12
4 Flash V First 40 Erik Krister 04:54:17
5 Al Capone GP42 Christian von Trepka 04:54:51
6 La Veuve Noire Pär Larsson 04:59:18
7 stockmaritime ASSO 99 Hans Genthe 05:02:05
8 BlueS XP-38 Hans Johansson 05:06:07
9 TOO Bonita Xp – 44 Knut G Heje 05:09:18
10 Breezin XP-38 Morten Gaarud 05:10:26
Totalt
1) Bengt Falkenberg, First 40, GKSS
2) Ola Sandell, First 40, CRSS
3) Peter Gustafsson, J/111, SSVA
4) Hans Christian Hols, 11 metre, KNS
5) Erik Krister, First 40, Sandefjord
6) Christian vion Trepka, GP 42, Gundefjorden
7) Halvor Seilöe Smith, 11-metre, KNS
8) Magnus Rassy, Hallberg-Rassy 412, BJK
9) Pär Larsson, First 40, TJSS
10) Hans Genthe, ASSO 99, Blankenese
Så klart är vi jättenöjda. Vi skall inte kunna rå på First 40 i dessa förhållanden, så en 3:e-plats i klassen är ju grymt. Jag brukar ju hävda att totalen är lite av ett lotteri, och i år var de stora båtarna gynnade. Men det är ändå kul att vara med i topp och det var ju bästa placeringen med egen båt.
Dags att summera helgens seglingar. En gammal tradition, även om vi har missat ett par år, är att segla Sunneskärs tillfartssegling inför Tjörn Runt. Man startar vid deras klubbholme utanför näset och seglar via Sillesund utanför Marstrand till Stenungsund. Ett trevligt sätt att få upp båten inför Tjörn Runt.
Jag tänkte på en sak när vi kom dit, och många kommenterade vår nya båt. Det talas ofta om att man inte borde segla små lokala race när man skaffar en fräck båt, men det är väl snarare så att folk plötsligt anser sig för duktiga och/eller fina för att vara med och att det urvattnar racet. Så det känns som man skall anstränga sig lite extra för att vara med på det som finns då det är uppskattat både av arrangören och (de flesta) medtävlarna.Racet har nästan alltid haft bra väder och i år var inget undantag. Bra start och 50 meter styrbordsben innan vi kunde slå och sträcka norrut. Många andra hade svårt med höjden i den lätta vinden och fick kryssa lite längre.
Coden ligger redo och i höjd med Köpstadsö kom den upp. Vi kunde nu dryga ut till Mumm 36 Aero soim var näst snabbaste båt.
Efter Kalvsund var det champagnesegling. Upp med stora gennakern och gasa norrut. Arvid, som normalt kör storskot, hade fixat “OS-mackor” (det är visst något speciellt med inplastningen). Vi körde på två vilket fungerade alldeles utmärkt.
Efter en repa med coden kunde vi runda Marstrand och sätta igen. I stort sett platt upp genom Hakefjorden så det gällde att hålla koll på puffarna och det vred också ganska rejät.
I höjd med Wallhamn så kom det mer bris och vi hade fullt sjå att hålla båten upprätt när vi skulle höjda in mot Tjörnbron som är målgång. En halvkaotisk nedtagning och fock de sista hundra metrarna.
Sammanfattningsvis gick vi bra i den lätta vinden, och vi lyckades klara totalen trots att vinden fyllde på. Ganska sjysst blandning av stort och smått i listan.
Som alltid bjuds det på spektakulära stunts under Tjörn Runt. Fredrik Lööfs vurpa med M32 var väl den mest uppmärksammade. Det verkar också som att Bavaria 38 Match Draklunne nästan kölade av i djävulshålet och med nöd och näppe fick båten lyft på Mossholmen innan den sjönk (bilder). Scary. Foto: Jerker Norlander www.batbilden.se.
