Nu finns nya klassregler för SRS 2012 här – och en bra sammanfattning nedan.
Generellt tycker jag att första året med “nya SRS” har funkat helt ok? Även om vi är många som gillar att vrida och vända på tekniska frågeställningar och respitsystem…
Mätbrevshanteringen har oftast varit snabb och de flesta båtar har fått rimliga mätetal (det finns undantag som SSF har noterat). Framförallt så finns det en struktur och en systematik som kanske har saknats tidigare. För er som inte läser mellan raderna, så beräknas SRS-talet med hjälp av formel baserat på de indata man lämnar i Excelarket. Fördelarna är att det går fort (om indata är rätt), det är billigt och man slipper fjäska för gubbarna i LYS-kommittén (som alltid hade bra LYS på sina egna båtar förr i tiden). Nackdelarna är väl att det ställer höga krav på den som arbetar fram formeln och att det kan finnas risk för “optimering” om faktorer är felaktigt viktade.
Förändringar är aldrig enkla, och det verkar ha funnits ganska mycket konflikter internt i SRS-organisationen. Det kulminerade väl när en äldre version av formeln läckte ut och blev publicerad bland kommentarerna på Öresund Regatta (den är nu borttagen). Där frodades också konspirationsteorierna och man menar att SRS bara är en variant av IRC och att vissa båttyper/konfigurationer skall vara gynnade. Men å andra sidan hade de aktiva skåningarna bestämt sig för att det är DH som gäller 2012, så att dissa SRS är väl en naturlig kampanjstrategi. Få aktiva båtar men många regelexperter ;-)
Efter att ha tittat igenom massor av resultatlistor och de regionala cuperna i hela Sverige, så kan jag inte påstå att vissa båtar eller båttyper är gynnade eller missgynnade. I ett entalssystem så spelar vädret stor roll, men annars är det duktiga seglare som vinner i längden. På samma sätt så blir resultaten av ett ORCi-EM detsamma om man räknar om det efter SRS – så för 97% av seglarna så funkar regeln ganska bra. Och med tanke på hur lite det kostar oss i tid och pengar får man nog vara nöjd.
Jag har också förstått att möjligheterna att samarbeta med andra länder kan vara större när inte alla mätetal behöver tas fram genom kommittébeslut i ett antal länder. Så det samarbete som var omöjligt för ett par år sedan kanske kan aktualiseras igen. Vi får se.
Nedan är i alla fall nyheterna från officiellt håll:
Information om SRS 2012
SRS är Svenska Seglarförbundets respitsystem för breddkappsegling. Syftet med systemet är att ge båtar av olika typ möjlighet att kappsegla mot varandra. SRS strävar efter att representera en båttyps bästa potentiella prestanda på en rundbana i mellanvind. SRS är till för kölbåtar av alla slag, jollar och flerskrovsbåtar. Det är dock en rekommendation att man om möjligt inte ska blanda kölbåtar, jollar och flerskrovsbåtar annat än utom på lägsta klubbnivå.
SRS är ett enkelt respitsystem
Många typer av kölbåtar, jollar och flerskrovsbåtar finns listade i SRS-tabellerna. Båtar som tillhör någon av dessa och är i standardutförande kan kappsegla utan mätning och mätbrev.
Jag brukar ju gnälla på alla de aktörer som inte tar fram det sköna med segling och båtsport. Sweboat till exempel, påminner mest om en statlig myndighet. SBU skall vi inte prata om, och ingen blir sugen på att börja segla genom att trycka sig fram i menyerna hos SSF.
Men här har vi ett bra exempel på hur det skall göras, Nordamerikanska “Discover Boating”. Lysande.
Inget internt snack om “kundanpassning” eller “tillgänglighet” utan pang på rödbetan…
Och plötsligt blir jag grymt sugen på att skaffa motorbåt!?
Och lite ledsen över att de snott seglarnas argument… eller så är det inte så stor skillnad mellan olika sorters seglare och båtmänniskor som det verkar i debatten.
Top Reasons to Rent or Buy A Boat
Boating Improves Quality of Life
Boating is an Affordable Recreation Alternative
Water Access is Closer than you Think
Boating Fun Helps you Bond with Friends and Family
SHF 2010-11-10 Sten Edholm Sammanfattning av ORC och ISAF Annual Meetings i Puerto Rico 2011-11-05—09
1. Allmänt
Offshore Racing Congress (ORC) Annual Meeting samlade omkring 50 representanter från ett drygt 20-tal länder. ORC respitregler används idag i 42 länder och har 33 Rating Offices. De största flottorna på över 1.000 båtar finns i Holland och Italien. ORC olika kommitteer arbetar under AGM i totalt fyra dagar, därutöver två dagar för ISAF Offshore Committee och ISAF Special Regs Committee.
Fysträning ligger Dannny och Anna-Lena på Search Magazine varmt om hjärtat, och de snappar upp en hel del bra träningstips från landslagsseglarna. Här lite inside från Johan Wigforss fysträning.
Johans puls från ett 60 minuters race under Kieler Woche. 7-9 m/s. Snittpuls 156 slag/min och högsta puls 169 slag/min. Johan har en maxpuls på 190 slag/min.
Vi är säkert många som har en jolle hemma eller på lantstället. Jag tror dessutom att det finns en hel del bland oss som efter en lyckad poängsegling har funderat på om det ändå inte är ett OS man borde satsa på. Eller så har man haft möjligheten att få möta några av våra landslagsseglare i sammanhang som t ex mästarnas mästare och tyckt att ”de skulle man nog kunna slå”. Alla ni som vill leva kvar i illusionen att man på något år skulle kunna träna sig till ett olympiskt spel gör nog bäst i att sluta läsa nu.
Alla andra som vill lära sig hur mycket jobb det ligger bakom för att nå toppen i en os-klass kommer förhoppningsvis fascineras över, och inspireras av, det som följer.
Med hjälp av Johan Wigforss skall vi denna gång få en inblick i den träningen som ligger utanför seglingen på vattnet. Johan har i många år tillhört den absoluta toppen i svensk lasersegling och under över tio år deltagit i otaliga internationella regattor och mästerskap. Laser är en av de fysiskt mest krävande båtarna i os-programmet och ställer därmed speciellt höga krav på fysträningen.
Vi börjar med att ställa den enkla frågan till Johan varför man överhuvudtaget skall fysträna som laserseglare?
– ”Lasern kräver mest allroundstyrka. Det finns både ett styrkemoment och ett konditionsmoment i laserseglingen. Styrkemomentet ligger framför allt i att man använder kroppen som hävarm och då är det både ben och bål men även axlar och armar som jobbar mycket. Om man tar en tävling så tar ett race cirka 60 minuter och ibland blir det tre race om dagen. Det sliter ganska hårt på kroppen och kräver mer en uthållig styrka än maxstyrka. Detta gör att det krävs en väldigt bra kondition för att kunna syresätta alla muskler under så lång tid. Jag skulle därför vilja beteckna laserseglingen som en konditionsidrott, där det krävs en viss basstyrka för att klara av grundmomenten i seglingen, snarare än en styrkeidrott. Blåser det mindre är det inte alls lika fysiskt men då är konditionen väldigt viktig för att orka hålla koncentrationen under en hel dag. Från 5-6 m/s är det dock fysiken som blir väldigt avgörande. Under kryssen i 10 m/s ligger pulsen på 80 till 90% av maxpulsen vilket är väldigt högt. Då gäller det att kunna jobba bort mjölksyran ur musklerna.”
Det som dock ofta glöms bort, och som Johan är noga med att påpeka, är att en stor anledning till varför man fystränar är för att orka med träningen på vattnet. Den absolut största delen av seglingen sker inte på tävlingar utan just under hundratals timmar seglingsträning. För att kroppen skall klara av det och för att hålla sig skadefri krävs en gedigen grundträning. Vissa seglare har valt att koncentrera sig mer på styrketräningen.
– ”Jag upplever det som om dessa är väldigt snabba under och precis efter starten men att de inte orkar syresätta sina muskler under ett helt race och därför inte alls har samma höga grundfart. Har man uppnått en bra basstyrka är det viktigare med konditionen och uthålligheten i musklerna än med maxstyrkan. Eftersom jag just nu, med mina 82-83 kg väger idealt för vindarna i England lägger jag cirka 70% på konditionsträning och 30% på styrketräningen för att orka driva båten under hela racet.”
Hur ser då styrketräningen ut?
– ”Jag har olika pass där vissa har betoning på explosivitet och maxstyrka med 3-4 repetitioner och andra med 10-12 repetitioner där jag lägger in konditionsmoment. Jag har gått mer åt att försöka kombinera övningar med varandra för att få upp pulsen och träna en mer funktionell styrka så att jag på ett bättre sätt kan använda styrkan i båten. Jag upplevde att jag var väldigt stark på just bicepscurl och benspark men hade svårt att använda styrkan i seglingsmomenten. Sedan är det mycket bålstyrka. Jag tror att bålen är kärnan till all styrketräning. Du blir inte starkare än vad du är i bålen!”
Hur ser konditionsträningen ut?
– ”Jag varierar väldigt mycket mellan olika former och intensitet. Vissa pass lägger jag in styrkemoment som stakningen under längd- och rullskidåkningen eller tunga intervaller på cykling och löpning medan andra är långa lågintensiva pass. Personligen tycker jag att löpningen är roligast och enklast att genomföra.
Är man sliten i benen efter tävlingar eller tunga träningsperioder är det väldigt bra att kunna avlasta benmusklerna med t ex stakning och belasta bålen och armarna mer istället.
Cykling som är en favorit bland laserseglare är optimalt för längre lågintensiva distanspass. Av konditionsträningen blir det cirka 60-70% distanspass och resten intervallpass. Distanspass ligger på mellan 2 till 5 timmar. Intervallpassen kan vara över på 40 minuter men sliter trots det betydligt mer på kroppen. Jag tror att det är väldigt viktigt med distanspass för oss seglare för att lära kroppen att jobba med energiförbrukningen. Det är ofta långa dagar på vattnet där man inte alltid har möjligheten att fylla på energidepåerna. Det är därför viktigt att lära kroppen att utnyttja alla energiresurser.”
Fysträningen skiljer sig väldigt mycket mellan tränings- och tävlingssäsong. Här är ett utdrag ur Johans träningsdagbok.
Att komma upp i denna träningsmängd tar många år och kräver en bra grundträning under ungdomsåren. Det kan vara svårt att som junior tänka så långsiktigt i den vardagliga träningen.
– ”När jag var yngre tränade jag bara efter det som stod på träningsschemat utan att tänka så mycket. Ofta tränade man väldigt hårt i perioder för att sedan träna för lite. Jag har med åren tränat mycket mer och systematiskt. Det krävs att man får en kontinuitet i sin träning och inte tvingas göra uppehåll på grund av skador och sjukdomar.” Det är här den kanske viktigaste delen av träningen kommer in i bilden. Vila! Att vila rätt är helt avgörande för framgångsrik träning.
– ”Till skillnad från när jag var yngre räknas sjukdoms- och resdagar inte som vilodagar längre.”
Avslutningsvis skall sägas att Johan tillhör de seglare som lägger väldigt mycket tid på träningen utanför seglingen. (För alla er som någon gång själv har kört eller följt Vasaloppet kan nämnas att Johan i vintras gick i mål som 216 på en tid på 4 timmar och 33 minuter.) Som med allt annat skiljer sig naturligtvis träningssätt och mängd från seglare till seglare och anpassas till flera faktorer som t ex båttyp och ens personliga grundfysik d v s längd och vikt.
Att lägga på minnet
Man fystränar för att orka träna på vattnet.
Du blir inte starkare än vad du är i bålen.
Lär kroppen träna på låg energi.
Sjuk- och resdagar är inga vilodagar.
Johan Wigforss sponsras av Ramirent, Veidekke, GKSS, SWE Sailing Team, SOK, Houdini, Dalblads Nutrition, Suunto, Sportsupport center, X-Kross.
Ni gissade så klart rätt på Pacer 27 nedan. Här har vi gänget på Regent Express som visar upp både bra speed, en snygg vurpa och en rejäl man-över-bord manöver.
Race in a nutshell: 16th November, 2011
Cancelled due to strong wind.
Max Speed: 19.7 knots
Weather Forecast: Clear. Wind SSE 18 knots
Weather Actual: Clear. Wind SSE 28 knots gusting over 40. Temp 18C
Seas: Fairly flat with some chop further offshore
Sails: Reefed Main (Quantum), No.2 Genoa (Quantum), A3 Asymmetric Spinnaker. (North)
Crew: Trygve Roberts (Helm), Craig Preston (Genoa/Spinnaker), Phill Rentschler (Main), Simon Penso (Pit), Erhardt Joubert (Bow) Gordon Burchell (Mast), Total: 490 kg
Neptune and other salty thoughts
One minute we were reasonably under control bursting through the waves at high speed, and a second later I was catapulted off the boat to find myself under water and tangled in ropes. In almost 40 years of helming, I have never fallen off a keel boat before. That’s enough to make most people panic. I opened my eyes to see which way UP was and hurriedly freed myself. I surfaced just three meters behind the boat, still coughing up a mouthful of sea water, and immediately made a valiant effort at swimming the gap. Easy? Nope, almost impossible – with a full set of oilies and boots on. Seconds ticked by as the gap between the boat and I increased at an alarming and despairing rate. No-one had yet noticed I wasn’t on board. I immediately resigned myself to following all the articles I have read on the subject …keep calm, conserve energy, float in the foetal position, stick your arm in the air, dont try to swim. I did not feel cold at all. That was probably from a massive shot of adrenaline. I spent the next 10 minutes trying not to skipper the boat with mental power from 500 meters away, but to run through the crews options. If they couldn’t find me, they could send a Mayday call or shoot a flare off. We were about a mile from the harbour and there were several yachts and other ships in the vicinity plus we had a full hour of daylight left. It was not as catastrophic as what it initially felt. What about sharks? Probably too cold (I hoped). I had for some peculiar reason worn a peak cap that day and it was bright red. I have a habit of tying caps onto my life jacket with a lanyard. I saw it floating nearby still on its lanyard and instantly realised it’s value as a beacon – and promptly put it on my head as wet as it was.
