Go for Speed | Vägval vid havskappsegling

SHF hade denna gång bjudit in Stefan Winberg, känd segelmakare och profil med många skrönor i bagaget. Föreläsningssalen på KTH var välfylld och Stefan delade med sig av sina erfarenheter. Nedan mina minnesanteckningar.

Man behöver ha bra koll på framförallt tre saker:
1. Vädret (det jag kan se + prognoser av olika slag).
2. Polarerna
3. Segelgarderoben och hur den matchar polarerna

Rhumbline “är en referens i banan som man kan snacka om i baren efteråt”. det är generellt för mycket snack om rhumbline, nåt som egentligen inte betyder nånting… “frigör er från rhumbline”.

Det som gäller är VMC (Velocity Made good on Course) alltså hur snabbt man seglar mot märket. På havskappsegling hinner det oftast hända saker, och den som då ligger närmast nästa märke är den som kan agera. vad som är snabbaste kursen mot märke får man fram via sina polarer. Har man tid/ambition så skall man uppdatera dessa kontinuerligt och också ha bra koll på vilka segel som funkar när (fota fockar för att avgöra vid vilken vindstyrka man har “cross over” mellan olika varianter. Tidsödande men nyttigt). Samma sak med instrument. Mycket värdefullt men de måste vara kalibrerade.

Blanda vetenskap (kalibrerade instrument, polarer, prognoser) med sunt förnuft. Omvädrera vid varje förändring i vinden, vad är planen, vart vill vi? Kapa distans till nästa märke. Nöta – nöta – nöta. Det finns inga enkla trix.

Sedan pratades det väder. Börja spana väder en vecka innan. Förstå helheten och olika scenarios. Ladda ner väder från olika källor. Jämför. Ha koll på om man vill segla i sjöbrisen som kanske är starkast 5-6 distans från land, eller om det är smartast att köra i gradientvinden 10 distans ut. Håll koll på ström (och vilka effekter de får på vinden), landeffekter (konvergens/divergens), vattentemp (kallt = vinden går vänster, varmt = vinden går höger).

Ett tips var också att ta med sig saker från banseglingen. Att förbereda sig för runding på en bana tar 5 båtlängder, men på havet kan det ta 5 minuter… attackera märken på samma sätt som på bana. Samma sak som att slå på varenda skift längs Gotlands kust. Varje meter räknas.

Vanliga misstag: slå och offra distans för att få lovartsläge mot en annan båt. Ofta bättre att falla och gasa fram för att ligga bra till när nästa sak händer. Också vanligt att folk vinglar från målfart/vinkel på undanvind. vet man vad som bär snabbast mot märket är det ju det som gäller.

Väldigt sällan lönar sig rejäla “flyers” utan över tiden lönar det sig att segla rätt/konservativt.

Återger inte skrönorna om Dennis Connors “Horizon Job” på SORC eller hur Greven rundade Stress ock Knock on Wood 1956 :-)

Till sist “seglar man tillräckligt många gånger, så förr eller senare får man ju till det…”