North Sails Regatta Services

Som seglare tycker jag det är jätteintressant att observera båtar från en RIB. Antingen som fotograf under en regatta eller att åka med en duktig seglare eller segelmakare och prata om det man ser.

Dels så får man ett helt annat perspektiv, men man har också lättare att jämföra olika båtar. Vad skiljer de som leder jämfört med de som ligger längre ner i kön. Jag minns speciellt ett tillfälle när jag fotade Expresser, och den första båten seglade mest upprätt sedan lutade båtarna successivt lite mer ju längre ner i fältet man låg. Extremt pedagogiskt.

När man i våras körde North Sails Trim Cup i Lomma så åkte jag ner för att hänga med Chuck Allen och Andreas Josenhans som ligger bakom Nortb Sails Regatta Services.

Deras enda jobb är att åka omkring på regattor och se till att folk seglar snabbare. Det är allt från VM i J/70 och Farr 40, Charleston Race Week eller Trim Cup i Lomma. Och när man jobbar med detta på heltid, ofta på riktigt stora regattor, så måste man så klart utveckla en metod. Det var framför allt denna jag var nyfiken på.

Varje RIB-team har redan på morgonen fördelat båtarna mellan sig. Man har bra tempo, men gör verkligen varje båt grundligt. När man gör allt från ribben, och låter bli att kliva ombord i båtarna, så kan man vara mer konsekbvent och blir inte indragen i det löpande snacket ombord.

1. Initial observation. När båten seglar max så dokumenterar man hur det ser ut. Man filmar ur ett antal olika vinklar som ger bra överblick:

A) Rakt i lovart, jäms med masten. 2-3 båtlängders avstånd. Här ser man flytläge långskepps, vågbildning, besättningsplacering, mastkrum och en får en bra idé om hur båten beter sig i sjön.

B) Rakt akterut. Samma avstånd. Fokus på krängning, bommens och travarens placering, fockens skotpunkt, twist.

C) Förstagen och fockens skotpunkt i ens. Ger en bra uppfattning om twist i bägge seglen och fockens skotpunkt.

Om man kan få RIB-föraren att göra en jämn rörelse mellan de olika lägena så ger själva rörelsen ett jättebra perspektiv som säger myvket mer än det statiska man får ombord eller på bilder som är tagna från en rib. Rörliga bilder är svårslagna.

2. Analys. Efter en första sväng så försöker man destillera ner det man sett. Normalt sett är det 100 små saker man skulle vilja ändra på, men det gäller att få ner det till 3 huvudpunkter som man både kan kommunicera och som besättningen kan ta till sig på ett bra sätt. Här hjälper det att vara flera för att kunna bolla olika idéer.

I de förhållanden vi hade i Lomma så var det framför allt tre saker som nästan alla fick jobba med.

Krängning (heel angle) är det enskilt största hotet mot bra speed på kryss i mellan & hård vind. Här krängde nästan alla för mycket. Så punkt två var att plana ut seglen och dra hårdare i allt trim: fall, cunningham, uthal och häckstag. Man kan dra mycket hårdare än vad man tror, och flera båtar hade kontroller som gick i botten och behövde göras om.

Den tredje punkten handlade om besättningsplacering i längsled. Dels om att hålla ihop gänget och inte sitta utspridda över båten (man vill hålla ihop vikten för att minska pitch och det ger också mindre motstånd om vinden upplever besättningen som “en enhet”). På vissa båtar gällde det att få ner fören i vattnet för maximal vattenlinje, medans det på andra handlade om att få alla på BMAX för effektivare hiking.

Så länge vädret tillåter så är det film som gäller. Bara i yttersta nödfall så tar man foton i stället.

Man använder Canon PowerShot SX som har HD och bildstabilisering. Dessutom relativt billiga och tillgängliga över hela världen. Det gör åt några stycken på en säsong…

3. Actions. Efter att ha identifierar vilka punkter man vill förändra åker man fram och pratar igenom detta med besättningen. Man ligger nära för att kunna ha en bra dialog om vad man behöver ändra och vad det kan ha för effekt.

Ofta ,ma

4. Analysera “efter”. Sedan kör man en exakt likadan vända med videokameran igen. Detta för att man i efterhand enkelt skall kunna se “före” och “efter” och prata om vad förändringarna gjorde för skillnad.

Här kan också finnas en del andra småtips. På X-119 Carmen så satt storlattorna åt fel håll, vilket fixades enkelt.

5. Feedback. Efter detta åker man fram till besättningen igen för att höra hur de upplevde skillnaderna. Denna återkoppling är viktig för att skapa förståelse för effekterna av de olika förändringarna.

6. Debrief. Direkt efter dagens seglingar samlar man ihop ett antal pedagogiska klipp och situationer som man visar i klubbhuset. Här har man hittat en bra nivå som både är kul och lagom pedagogisk. Alla är trötta, så det är lätt att det blir för mycket.

Är det många seglare så kan ett gäng ha debrief på bryggan och prata riggtrim, för att sedan bytas av i klubbhuset. Efteråt får varje besättning med sig sina klipp och bilder på en USB-sticka för att kunna studera hemma i lugn och ro.

Jag har ju varit men när andra segelmakare eller coacher har jobbat med speed. Och det brukar vara bra. Det som imponerar här är processen och effektiviteten i att åstadkomma effekt för de som är med. Och metoderna är enkla för vem som helst att ta till sig. Att filma både besättningsarbete och trim är otroligt effektivt.

Skulle man vidareutveckla formatet så borde man hitta ett snyggt sätt att lägga upp allting online efteråt. Då hade fler kunnat ta del av resultatet, och med tiden hade man byggt en ganska stor kunskapsbank.