Scheveningen-Cowes

Att ankomma Cowes klockan 05:00 känns lite speciellt. Ett av världens absolut främsta seglar-Mecca, och ännu mer så när man gör sig redo för Cowes Week.

Vi stack från Scheveningen på onsdag morgon. Vi var redo redan på tisdagen, men då blåste det stadigt 10-12 m/s SV, så det kändes bättre att invänta vackert väder. Även om det var gråmulet till att börja med…

…så kom solen fram på dagen. Ostlig vid gav skön undanvindssegling och bra skärningsvinklar. Det är ju lite meckigt att ta sig runt alla trafikseparationer på ett korrekt sätt, men nu hade vi tur med vinklar och väder.

Frampå kvällen så la sig vinden och vi fick ta oss söderut på västsidan om trafikseparationen med en blandning av motor och segel beroende på puffarna.

En fantastisk solupgång utanför Dovers vita klippor. Vi hade skojat om att passera dessa under “the golden hour” precis när solen går upp, och nu blev det precis så. Skön känsla.

Vädret var högtrycksbetonat men man hade lovat ett antal fronter under onsdagen. Olika vädertjänster var oense om exakt vad och när, men vind var utlovat. Dock inte de 10-15 m/s som vi fick. Två rev i storen och hårdvindsfock gjorde det hanterbart, men ändå segt att kryssa 100 distans i dessa förhgållanden.

Extra segt att medström ger djävulsk sjö. Man vill ju gärna utnyttja 2-3 knops medström, men slår man sönder båten samtidigt så är det inte värt det.

Seven Sisters är maffiga klippor som ser ut att vara skulpterade av en konstnär. I övrigt en ganska tråkig kust att kryssa längs.

När vi närmade oss Solent så droppade vinden och vi kunde slå ut revet. Fin solnedgång igen.

En fin natt där vi först kunde slå ut revet men till sist fick sätta på motorn.

Parkerade i Cowes. Efter 540 + 280 distans så är vi äntligen på plats.