Varför TP52 är den perfekta IRC- eller ORCi-racern

I senaste numret av Seahorse skriver James Dadd “An end to rule bandids” och ger sin syn på de större mätreglerna idag.

James är väl en av de mest nördiga inom sporten, som mätman på Volvo Ocean Race, America’s Cup, i ClubSwan 50-klassen och på RORC, där han också var ansvarig för IRC ett tag. Just nu är han projektledare för att ta fram den nya Super 60-båten för Volvo (det är väl därför han har tid över).

Han har analyserat resultaten från Sydney Hobart, och kommit fram till att skillnaderna mellan IRC och ORC är små. Och att Matt Allen har slitit i 30 år för att kamma hem racet.

Men han har också ett lite djupare resonemang om varför just TP52 är en så bra båt.

Och nej, det är inte att man har hittat en sweetspot i reglerna.

Instead of looking for excuses, of which the rating system is the easiest target, the best teams look for solutions. That is where the TP52s are in their element. They have been developed with no compromises in sail handling and crewing set-up and are designed simply to provide the most efficient sailing platform the class rules permit.

That means that when a crew steps on an existing TP52 for the first time they are merely following on from the experiences of the previous crews’ refinements to a boat where every element of making it work better has already been tested.

…

Seeing that the previous 43ft Teasing Machine took an experienced and skillful team several years to really get going should give heart to all of us that dedication and persistence do eventually pay off in offshore racing. And that having a rule bandit is steadily becoming a thing of the past…

James Dadd
Project manager and class management consultant

Och visst känner vi igen mönstret?

Det är kanske ingen tillfällighet att X-41 och ClubSwan 42 levererar bra resultat. Och också Landmark 43 efter en seriös satsning med flera båtar (efter att många hade dömt ut båttypen).

Och vi ser ju att välseglade entypsbåtar som Express, Smaragd eller Melges 24 är svårslagna. Just för att man inte behöver börja från scratch i en båt man inte känner till utan det finns trimguider, tabeller och segelmakarna har koll på båttypen.

Nova är väl ett annat exempel. Någon hade gjort sin hemläxa för länge sedan, så när jag köpte SWE-8 så kunde jag kopiera detta för en bra baseline. Sedan lade jag och Pär Lindforss massa jobb på våra båtar, och fick ut ytterligare ett par procent. Efter det så har paketet utvecklats ytterligare.

Så när Pär nu köper en ny Nova, så bygger han på 4-5 generationer av strukturerade (och väl dokumenterade) förbättringar. Då är det naturligt att han vinner mycket (känn pressen, Pär). Vi som har gjort resan några gånger vet att dessa faktorer är värda 5-10 gånger mer än de 1-2% som kan variera på mätetal.

Så den bästa SRS-optimeringen är att ta en båt som man vet att andra har fått fart på, och sedan vrida ur lite till.

Det är det smarta valet.

Vill man ha en lite större utmaning, så gör man som gänget på Teasing Machine och gör vad som krävs – “dedication and persistence do eventually pay off”.

Snart sjösättning!