Det är inte fusk om man kommer undan?

Andrew McIrvine, som är Admiral på RORC och ordförande i International Maxi Association, har skrivit till World Sailing.

Det är en fråga som vi diskuterat här tidigare; duktiga seglare och proffs som medvetet bryter mot reglerna, men uppenbart tycker det är ok så länge man inte åker fast.

Många har sin inkomst kopplad till seglingen, så det är värt att ta lite genvägar för att leverera ett bra resultat.

Men det är förödande för vår spårt, både på lång och kort sikt.

De senaste publika exemplen är väl J/70-klassen där flera preoffsteam hade bytt kölar, eller ORC-vinnaren Scugnizza som borrat hål i balkar för att kunna fylla dessa med vatten vid inmätning. Eller Iker Martinez som fuskat med materialet både på VOR och nu senast i augusti på sin Nacra 17 (någon som vet hur det gick med regel 69)?

I våra vatten finns det en rad exempel där segelmakare “glömt” att mäta in segel, navigatörer som tar hjälp från meteorolog på land och team som skiter i att segla banan.

Andrew lyfter också upp sportens oförmåga att hantera dessa case. I de allra flesta fall så vill arrangörer, nationella myndigheter och klassförbund tysta ner eventuella regelbrott. Reaktionen att “det här skall inte avgöras i diskussioner på nätet” innebär oftast att det skall sopas under mattan i ett stängt styrelserum,.

Dear President,

I am writing because of my deep concern over the rise of cheating within our sport and the lack of use of process and sanctions to deal with it.

This was prompted by the recent announcement by the J70 Class Association of the sanctions they were going to apply to those who had arrived at the 2017 World Championship with boats that had been deliberately altered such that they were no longer in class. They had been disqualified from competing at the event but now 4 months later the sanction applied was as little as a 4-month ban – covering the winter, mainly non-sailing, season.

This appeared totally inadequate as a sentence of this type will be ineffective as a deterrent to increasing flouting of the rules.

I am using this as an example as it is a class with which I have no involvement and am therefore seeing it from an independent stance,

An example from within my sphere was the case of ‘Scugnizza’ a boat eventually disqualified from the 2016 ORC European Championships by an International Jury for blatant measurement anomalies. ORC could do this and ban them from their events but no action was taken by either MNA or WS despite the boat being filled with ‘professionals’.

Bruno Finzi, Chairman of the Offshore Racing Council, supports me in our frustration with the lack of sanction from higher authorities.

Stan Honey, Chairman of the Oceanic and Offshore Committee shares our concerns.

This ‘culture’ of ‘it’s not cheating unless you are caught’ is becoming increasingly prevalent.

It is probably associated with greater involvement of professional sailors who have a more desperate need to win to maintain their livelihood.

Our sport used to be largely self-policing and honourable. Sadly those days are long gone and it must now become a major function of World Sailing to police the sport effectively.

Only serious lengthy bans to individuals perpetrating these offences will have such an effect.

From communication with many sailors, it is clear that this lack of control is becoming a major disincentive to going racing at many levels.

We feel it is imperative that World Sailing as a whole take a much firmer line in trying to stamp out this culture. This will involve commitment from above down; all the way from the Executive to individual race organising authorities.

We very much hope this can be put high on your agenda.

With kind regards,

Yours sincerely,

Andrew J McIrvine FRCS

Member, WS Classes Committee

Secretary-General, International Maxi Association

Admiral, Royal Ocean Racing Club

Senaste exemplet var ett efterspel efter sommarens Offshore Worlds i Holland, där båtar visade sig inte stämma med sina mätbrev. Trots nytt mätbrev och reviderade resultat (inget förändrades) så väljer man att lägga locket på. Det finns ju ingen formell mätprotest då regattan är slut, men om man skickar ett team för att mäta om en båt så känns det ändå som att det skulle kunna vara en publik process?

Jag kan förstå att man vill ta hänsyn till båtägare och mätmän, men man förstärker en kultur av att tysta ner saker som inte är rätt.

Man sänder signalen att är ok att bryta mot reglerna – så länge jag kommer undan med det.

Och så vill vi inte ha det.