Kul att se Lennart Davidsson köra race med Kialoa III. Är det inte Tjörn Runt så är det mot de stora killarna i Västindien.
In 2025, Antigua Sailing Week was attended by two top end offshore racing yachts from very different times.
Launched in 1974, the 79 foot Kialoa 3 was all conquering on the world stage for many years. Today Pyewacket 70, a modified Volvo 70, is one of the fastest 70 footers around. In this film we compare these two legends from different times.
In an ironic twist, Ben Mitchell who currently races onboard Pyewacket, also used to race on Kialoa III , 50 years ago – including during the 1975 Sydney Hobart race where K3 set a record that stood for 21 years! We talk with Ben and with new K3 owner Lennart Davidson about the technical evolution in offshore racing yachts during the decades that separate them and about the custom courses provided by the ASW race committee to ensure great races for the big boat class this year.
Inget blir ju någonsin som planerat. Det är en av de viktigaste lärdomarna från att ha varit runt med båtar på massa race. Och kanske giltigt även för båtägande i stort?
Planen var ju att segla hem från Frankrike, men lågtrycken, som normalt går över Brittiska öarna och Skandinavien, har nu gått in rakt över Bretagne. Det skulle innebära 1000 distans i motvind vilket inte var hanterbart vare sig mentalt eller tidsmässigt.
Så nu kommer båten på lastbil till Kappeln i Tyskland, där vi hoppas kunna segla hem den nästa helg.
Det var 13 år sedan vi seglade denna regatta, och jag hade glömt vilken otrolig folkfest det är. Över 450 båtar och tusentals seglare.
Och alla är här; Thomas Coville och Yoann Richomme kör Class 40, Franck Camas och Sebastien Col spikar i Figaro 3, och i Open 7.50 hittar man Seb Josse och Loick Peyron. Både bryggor och barer är fulla med franska seglingslegender, och alla verkar sjukt happy med att säsongen 2025 är igång.
Förra gången var det med J/111, som var helt ny då. Även nu kommer vi ju med en ny båt och tar med oss mycket av upplägget; strunta i resultaten och försöka maximera lärandet. Vi kommer troligtvis aldrig att segla mot ett bättre fält med identiska båtar (4 har exakt samma konfig och segelgarderob som nya Blur).
Vi fick till ett par träningspass innan regattan. En eftermiddag för att få bort ringrosten och en heldag för att gå igenom segelgarderoben och träna manövrar.
Det som framför allt är nytt är symmetrisk spinnaker på bom. Det var ju ett tag sedan vi hade det (om man bortser från lånade båtar) så det krävdes lite jobb för att hitta rätt i gippar och nedtagningar. Den är relativt stor (92 m2) och har en riktigt lång bom (4.55) så det gäller att vara i synk när det skall gippas end-for-end i 12 m/s 😀
Långfredag var första racedagen med tre race i riktigt stökiga förhållanden. 18-24 knops vind, rejäla vågor och det vara inte bara vi som hade stora problem på banan. J Lance som väl var favoriter innan bröt redan i första racet med en skörad spinnaker och spricka i kickfästet.
Vi gjorde alla misstag som går att göra i första racet, inklusive en kinesgipp, strul i nedtagningen och en fock som var på väg ur fiolen på sista kryssen. En solid 8:e plats och det var tydligt att vi behövde få ordning på våra prylar.
Vi körde lite mer konservativt i de kommande två racen. Bra starter, bra fart på kryssarna och så körde vi bara spinnaker på ena länsbenet och tog ner hellre än att gippa. Banan var superkort så vi tappade bara nån enstaka båt. För oss var det viktigaste att inte köra sönder nåt inför kommande dagar med lättare vindar.
Vi kom hem med en 2:a och en 3:a där vi flera gånger var i topp. Det var också tydligt vilka båtar som gick riktigt fort med den lokala Whimjy 99 och spanska Gorilon som turades om att spika.
Böta och trötta.
Summa summarum: 4:a efter dag 1. Och med i matchen.
Framförallt så hade vi lärt oss massor.
Parad ut ur hamnen på lördagen. Säckpipor, massor av folk på kajerna och en otrolig mix av festliga båtar.
Slutsegraren Whimjy 99. Väl värda segern + lycka till på Fastnet!
Lördagen hade helt andra förhållanden. Först ingen vind, sedan 6-8 knop från WNW och till sist 8-10. Mycket tight racing och superkul. Här benchmark mot J Lance i sin nya J/99 (vi har du deras båt från förra året). Sjukt rutinerat gäng som bland annat vann IRC-EM i en J/112e och har vunnit Spi Ouest många gånger.
Bra speed, men det var uppenbart att de andra teamen var snabbare på att skifta växel när vinden ökade eller minskade. Sådant som man alltid kämpar med när man är ny i en båt. Speciellt vinklarna på undanvind var svåra.
Vi kom hem med ytterligare en 3:e plats efter Whimjy och PL Yachting.
Söndagen var inte vår dag. I alla fall resultatmässigt.
Först ett race där vi seglade mycket bra och var först runt banan, men där det visade sig att tävlingsledningen schabblat bort en banändring och att racet inte räknades.
Sedan ett race i lite mer vind där vi seglade stabilt och blev 2:a.
Till sist ett distansrace där vi ledde på kryssen när det visade sig att vi var på väg till fel kryssmärke (både vita, gröna och en orange bojar på vår bana – och all info på franska på VHF). Sedan följa John runt en ganska tråkig bana med mycket sträckbogar. Blev till sist en 5:a.
Totalt sett ett bra besked om vår speed i mellanvind med J2.
Riktigt lätt vind sista dagen. Vi ställde till det för oss i starten och domarna tyckte vi skulle göra en 720. Sedan var vi hopplöst sist men lyckades segla upp oss till en 5:e plats och var före våra viktigaste konkurrenter.
Återigen bra fart, och nu kändes också undanvindarna bättre.
Maffig prisutdelning. Här åker man inte hem så fort man kan, utan bra drag i race village.
Till sist 3:a vilket var bättre än väntat. Alla resultat.
Tack till hela gänget: Sinom Kindt, Mattias Bodlund, Fredrik Rydin, jag & Jens Allroth.
Nu har vi kört två dagars race i La Trinité-sur-mer. Som väntat ett elddop mot många franska och spanska J/99. Första dagen 18-24 knop och ganska mycket kaos på väldigt korta banor, och i går propagandasegling i 6-10 knop.
Framförallt så lär vi oss massor. Framförallt kring trim och båtfart så är det jättenyttigt att segla mot riktigt bra båtar. Vi behöver också lära oss att segla symetriskt igen… inte helt enkelt med 90 kvadrat i 12 meter, så det blev några fina vurpor i fredags.
