Så här ser planeringen ut inför årets säsong. Höjdpunkter är så klart Færdern och TwoStar där vi fajtas mot de norska 109:orna och så OneStar som blir mer av en personlig utmaning.
Först fanns det ingen seglarpub i Göteborg, och nu verkar det finnas flera… Det är restaurang Tres på Lindholmen som kör. VD på Tres är Jörgen Gabrielsson, känd från Hotell 11 när det var lite action där (ni som var med på Whitbread-träffarna där 1993-1994 vet vad jag menar). Fredriksson verkar också ha ett finger med i spelet.
Vadå, det kan väl inte bli After Sail innan båtarna ens har kommit i sjön?
Nej, det är riktigt, kalla det Pre Sail då. Vi börjar i alla fall då och håller på hela våren, för vad vi har förstått så vill seglare och andra saltstänkta träffas över en öl, eller något annat, hela året. Vi kör en gång i månaden och börjar efter jobbet den 14 mars.
Vi kommer att ha olika teman, intervjua seglarprofiler, snacka segling, titta på film och mycket annat.
Happy hour-priser på både mat och dryck mellan 17-20.
Plats: Restaurang Tres, Lindholmspiren 5
Datum: 14 mars 2008
Tid: 17.00 – 20.00, dom som vill får givetvis stanna hela kvällen
Vi vill gärna veta hur många som kommer så anmäl dig helst via E-post till bokning@tres.se eller på telefon 031-123 133 senast den 13 mars 2008.
Verkar som man hade det tufft när man skulle segla hem sin Pogo 40 från Frankrike. Här kommer bilder och en kort rapport från Madeleine Westin och Joachim Hägg:
Nu går då båtmässan mot sitt slut och vi lyckades. Men tappert kämpande killar som seglade upp båten den sista biten så kom den då till slut på plats. Men det var ingen lätt segling. Efter att det för ungefär två veckor sedan lämnade Dover hade den då tre man starka besättningen en till en början helt ok segling. Med friska till hårda vindar styrde de i stadiga 10 till 12 knop mot Kielkanalen. Ungefär halvägs till Kiel så la värmaren återigen av och snabbt försvann den där lilla värmen som så väl behövdes. I regn och rusk så blev det snabbt ganska jobbigt. Vår vän Johan Assarsson var på grund av kylan tvungen att mönsta av senare i Kiel. Han fick stora problem med en fot i vilken han inte fick upp värmen i.
Efter Kielkanalen visade väderprognoserna på att ett mycket djupt lågtryck skulle passera strax norr om Tyskland och bakom skulle vindarna öka ytterligare. I stadiga 16 till 19 m/s lämnade Joachim Hägg och Peter Hedqvist kanalen. Men jämna vågor, hårda vindar och utan värme var Stockholm tänkt att bli nästa stopp.
Här kommer Joachims egna ord!
Dark Wave’s coming
Med ständiga kontakter med Madde så fick vi veta att det skulle bli blåsigt men från rätt håll. Sträckan Kiel till Utklippan skulle bli successivt jobbigare men om vi hejade på lite extra skulle vi hinna före det riktigt dåliga vädret som skulle drabba södra Östersjön.
Första delen av sträckan var det motor men som senare stängdes av till förmån för ökande vindar. Full stor och genua och så bar det iväg. Vi visste att vi skulle vara tvungna att gippa vid Utklippan för att optimera spåret genom Kalmarsund och sjölä. Full fart upp mot Utklippan och vågorna och vinden började öka. Halvvägs ute på Hanöbukten fick vi riktigt bra fart i surfarna och Peter jagade ständigt fartrekordet som vid det här tillfället låg på 17,6 knop.
Vi ville helst ta gippen när det fortfarande var ljust men det mörknade snabbt och vi fick förbereda oss på en stagvändning med bara storseglet istället. Balansera ballasttankarna 50/50, rulla in genuan, förbereda backstagen och starta motorn för stöd om det inte gick att komma runt. Det blåste trots allt 34 knop ca 17 m/s vid tillfället.
Då var det dags… oj vad vågorna var höga! Det hade växt till sig och helt plötsligt kände man hur mycket det verkligen blåste. Vi hade enormt svårt att komma runt och det tog säkert ett par minuter för att tajma vågorna och vinden. Utan någon egentlig visuell referens blev detta en rejäl pärs men det gick. Nu ser man absolut ingenting, man ser inte vågorna men man känner dem och hör brottsjöarna som missar oss under en tid. Fartrekordet ryker i varje surf och vinden ökar till 39 knop.
Plötsligt skriker Peter att nu var det dags att hålla i sig för nu skulle något hända. Mycket riktigt, en rejäl våg kastade oss framåt/nedåt och loggen började flimra. Vid 23 knops fart så försvann vågen och vi föll fritt ned i mörkret. Det kändes som en evighet men så kom kvittot på posten. Vi störtdök rakt in i den nedre delen av framförvarande vågen och vi blev en ubåt. Innan båten började flyta upp igen så hade den dykt ned så pass långt att flera hundra liter kom in genom ruffluckan.
De som såg slutsekvensen i filmen Titanic när Di Caprio stod på akterräcket när Titanic slutligen bestämde sig för ett permanent dyk, kan nog förstå hur vi hade det. Jag och Peter lyckades hålla i oss och undvika att skada oss men vi trodde nog att det var slutet för både oss och båten.
Efter denna skräckupplevelse så höll vi kursen med 10-15 graders nogrannhet för att inte drabbas igen. Jag lyckades komma ned i ruffen för att se hur långt det var kvar till Kalmar, vår safe haven. Det var 46 sjömil kvar och vi fick inte försätta oss i samma situation igen och det var en bragd av Peter. Jag försåg honom med kaffe och kakor för att han inte skulle krokna.
Lustigt att vi inte tog upp att fartrekordet nu var rejält förbättrat men det var liksom inte läge för det. Under hela denna tid så fokuserade vi så hårt att vi hade inte tid att bli rädda. Vi var i ett slags nödläge där vi utsett oss själva som räddare av oss själva. Aldrig hade det varit så långt till Kalmar trots att vi hade en fantastisk fart.
Väl i Kalmar så tog tröttheten vid och balanssinnet kraschade och vi såg ut som vi varit på flaskan och pimplat. Då sa Peter att man ska inte segla i februari och jag hade svårt att inte hålla med honom.
Nu i efterhand förstår vi vilka påföljder en sådan händelse kan ha haft och vi hade haft turen att komma upp på rätt sätt, några grader fel i bouncbacken så skulle vi nog vara körda. Nu är vi hemma och kan pusta ut efter en riktigt trevlig seglats upp till Stockholm och Pampas Marina där ett målinriktat team av familjemedlemmar, varvsproffs och transportelit fanns samlat för att slutligen få båten till Allt för sjön.
Mäktigt!
Nu har den stått en vecka utanför mässan och intresset har varit enormt!
Vill du veta mer eller segla vår fina båt gå gärna in på
Här är en sjysst berättelse från Chris Windley som seglade ombord på Condor med Peter Blake under Fastnet 1979. Peter Blake är ju en av de verkligt stora! För er som inte redan gjort det, spana in The Peter Blake Trust.
The “Storm” Fastnet Race, 1979: Racing with Sir Peter Blake on Condor of Bermuda.
by Chris Windley.
As the smoke rose from the cannon, four of us strained at the linked coffee grinders that drove the drum holding the genoa sheet. It was as though we were winding the boat up to be released across the starting line.
Owing to Peter’s expert manoeuvering, the seventy eight feet of varnished African mahogany that was the hull of Condor of Bermuda crossed the line at the windward end, ahead and above of our rival Kialoa, one of the fastest maxi-raters in the world. In this position we were in control and she would have to fight hard to get through us.
We headed towards the spectator lined shore of Cowes and Kialoa began to employ subterfuge, using thier cunning and knowledge of the rules and tactics to trick us into a mistake.
This continued as we beat our way towards the Needles with long sweeping tacks. We began to sail through the smaller yachts who were short tacking along the island shore in the main stream of the tide. It was better for us to take longer tacks, reducing the number of times that we should have to go about. Every second not sailing forward was time lost and handling thousands of square feet of sail from one side of the boat to the other took time.
Peter had the helm over and slowly Condor turned. Auntie began to slip the genoa sheet; we stood poised, our hands gripping the handles of the coffee grinders, thumbs held tight into the forefinger; they never went the other side of the handle in case something went wrong and the drum began to drive the handles in the opposite direction taking our thumbs with them.
Auntie removed a turn and slipped the sheet, then another as the sail backed and finally threw all the turns of wire off. Those of the crew tending the centre coffee grinders and the bank of winches around the mast dived to the deck and into the wells to escape the snaking whip that was the wire genoa sheet.
On the after coffee grinders we ground so fast that our chests began to burst and we strove to keep up with the handles that seemed to be going faster than the fastest you could drive them. The weight of the huge sail was felt and we changed gear then fought to get the sail in as though our lives depended on it.
We almost made it but had to change to third gear for the last, muscle straining inches. “Good Tack” encouraged the tailor. Four fresh grinders arrived to take our places and we went forward to sit on the weather deck; even in our exhaustion usefully employed as ballast.
Ni tycker säkert det tjatas mycket om Norge här… men dels seglar vi mycket NORLYS och dessutom känns de ganska progressiva när det gäller att driva på utvecklingen. Här är de senaste förändringarna för att få fler deltagare på kappseglingarna: avdrag för shorthand, och möjlighet för båtar att vara med utan mätbrev (men med tillägg). Way to go!
Får NORLYS det som de vil, vil båter som ikke har noe innmålt, også kunne delta i LYS-regattaer i 2008 mot et høyere LYS-tall – og båter med shorthanded-mannskap vil kunne seile mot fullt bemannete båter med et tilsvarende fratrekk i LYS-tallet.
NORLYS hadde styremøte på skuddårsdagen i februar, og de fattet da et vedtak om regelendringer som åpner opp for disse mulighetene. Vedtaket er oversendt Norges Seilforbund for ratifisering.
– Endringene innebærer ikke noe endret krav til utstyr, så dette er derfor innenfor de rammene som NORLYS selv håndterer og mener er nødvendig. Endringene er i praksis en innføring av de tilbakemeldingene NORLYS har fått gjennom blant annet brukerundersøkelsen som vi gjennomførte i fjor. NSF skal dog godkjenne regelendringene før de kan tre i kraft, og derfor håper vi nå på en rask avklaring fra forbundets side, sier leder i NORLYS, Håvard Ravn Ottesen til SEILmagasinet.
Han tror og håper at regelendringene vil medføre at nye båteiere vil seile LYS og at shorthanded-båter og båter med fullt mannskap kan seile mot hverandre på en rettferdig og morsom måte.
SHORTHANDED MED FRATREKK. Rent konkret dreier det seg om to regelendringer.
Definisjonen av «shorthanded seiling» er foreslått fra å være «seiling i regatta som maksimerer mannskapet til en eller to personer» til å bli: «seiling som maksimerer mannskapet til en eller to personer i samme båt».
–Endringen åpner for at arrangør, dersom arrangør åpner for det i invitasjonen til regattaen, kan det være klasser hvor noen båter seiler shorthanded og andreseiler med vanlig mannskap. NORLYS vil gi 1% fratrekk på shorthanded målebrevet. Størrelsen på prosent fratrekket er ikke en regelendring, men LYS-komiteens policy, sier Håvard Ravn Ottesen i en kommentar til om defineringen av «shorthanded seiling».
UMÅLTE SØSTERBÅTER MED TILLEGG. Den andre regelendringen gjelder § 9.1 – Krav til måling, der det nå står: «Lysmåling utføres av måler og i henhold til Måleveiledning for LYS».
Dette er nå foreslått endret til:
«LYS måling utføres av måler og i henhold til Måleveiledning for LYS. Båter der båttypen er registrert i NORLYS vil kunne løse LYS-målebrev med tillegg i LYS-tall.»
– Endringene åpner for at båter som ikke er registrert i NORLYS’ database, men som det finnes søsterbåter til, vil kunne løse LYS-målebrev med tillegg uten å bli innmålt. Tillegget fastsettes av LYS-komiteen og vil være såpass stort at det skal være et insitament til å få båt og seil innmålt. Hensikten er å åpne for at båter som ellers ikke kunne delta i LYS-seilas, nå får en mulighet til å seile LYS. Tidligere alternativ har vært at ikke disse båtene måtte seile «skratch» i en turklasse, sier Håvard Ravn Ottesen, som håper på en rask avklaring med NSF.
Espen Kamperhaug om seil til 40-foter. Under Seilmessen i Son ble det avholdt en seilmakerdebatt der tre seilmakere skulle svare på hver sin «bestilling». Først ut var Espen Kamperhaug fra Elvstrøm Sobstad.
Henrik Smith om spinnakere. I seilmakerdebatten under Seilmessen i Son var Henrik Smith fra Quantum Sails nummer to ut. Han fikk en bestilling på spinnakere til en Dufour 40, og forteller om hvilke seil han vil anbefal.
Laminat- eller panelseil? Har man en båt man seiler en del regatta med – skal man velge laminatseil eller panelseil? Seilmaker Bengt Falkenberg Albatross Segel redegjør for hvorfor han sverger til panelseil.
