Det har ju skvallrats ett tag om att det är båtbygge på gång på Tjörn. Att Garbriel Heyman har ritat något som blir lätt, sportigt och där beställaren faktiskt har en tydlig linje… Då blir man ju nyfiken.
Jag fick tag i Torbjörn Hurtig, som efter att ha kappseglat i familjens större båtar hittade massor av seglingsglädje i sin J/80. Denna känsla ville han ta med sig i en större båt, och det slutade med att Garbriel Heyman fick ta fram en skiss.
Nu är bygget i full gång, och man har fått ut ett skrov som väger drygt 600 kg. Med koll på varenda pryl som sätts i, så ligger prognosen just nu på strax under målvikten på 3 ton. Detta i kombination med vattenballast och en A2 på 132 kvm borgar för en sportig båt med liknande egenskaper som jag sökte på J/111.
Även inredningen hålls enkel och stilren, så det skall bli kul att se hur det blir när det är klart.
Superkul för alla inblandade; Torbjörn som vågar ta steget, Garbriel som får testa sina forskningsrön och Johan Berggren som får visa att han kan bygga lätta & snabba båtar.
Skall vi hoppas på segling i juli?
Torbjörn diskuterar detaljer med Johan.
Längd 10,45 m Bredd 3,49 m Djupgående 2,23 m Deplacement 3 tonet
Segel (North Sails): Storsegel 40,8 kvm Fock J2 32,6 kvm, softhanks, rulle under däck Kutterfock 20,3 kvm, lös rulle, fallås Code0 55 kvm, rulle på fast peke, fallås Gennaker A2 132 kvm, utskjutbart peke Gennaker A3 108 kvm, utskjutbart peke Stormfock på samma rulle som kutterfock
Celeste 34 Sport
Nu byggs den första segelbåten som fötts ur ett forskningssamarbete mellan Heyman Yachts, Chalmers och SSPA. Forskningen har handlat om vilka skrovformer som är snabbast.
Egentligen började vi det här samarbetet med Chalmers redan 2004, med en studie som jämförde två segelbåtar, en konventionell som de såg ut då, och en med ett skrov som vi hade utvecklat. Det var en markant skillnad i VMG, säger Gabriel Heyman.
Men med massor av datorkraft kan man idag studera i detalj hur segelbåtar hanterar verkliga förhållanden – i vågor. Så under 2015 och 2016 gjorde man två fördjupade studier, med både datorsimuleringar och tanktester.
Resultaten är intressanta och hela forskningen är ny, vi hittar inga användbara referenser i internationell forskning. Jag ville se hur båtar med olika form på förskeppet beter sig, där finns små skillnader och vi har kunnat ta ytterligare ett litet steg framåt i vårt designarbete, säger Gabriel Heyman.
Celeste 34 Sport är på ytan en ganska enkel och tidlös design. Några detaljer skvallrar om att det kanske inte är någon alldeles vanlig konstruktion – vecket i akterspegeln, det skarpa förskeppet och några detaljer under vattenlinjen.
Kunden, Torbjörn Hurtig, ville ha en båt med fokus på fart, men utan hänsyn till mätregler. Den skulle dessutom fungera för semestersegling med familjen. Vikten skulle vara högst 3 ton, både för att ge en enkel hantering och för att få en snabb båt på öppna bogar. Utmaningen var att hitta en så effektiv och snabb båt som möjligt med den vikten. Han tittade på allting som fanns på marknaden. Och hittade ingenting.
– Det var naturligt att vända sig till Heyman Yachts för att beställa en såpass annorlunda båt. De är ovanliga med inriktning på forskning och nya lösningar. Jag har kappseglat en del tidigare och kommit med en del förslag, och det har tagits väl om hand, säger Torbjörn Hurtig.
Den nya 34-fotaren kommer att ha en enkel inredning. Det som inte behöver finnas permanent i båten kan lyftas ut. Garderoberna t ex är i form av väskor som hängs upp i akterhytterna.
Kylboxen tas med hemifrån laddad och placeras i sin låda under navigationsbordet. Båten har en elmotor med Li-Fe batterier och en räckvidd på upp till 40 sjömil.
Hela interiören är i sandwich och är en bärande del av konstruktionen. Det är en rätt avancerad byggmetod, men med enkla och okomplicerade materialval. En första prototyp till båten byggs nu av Johan Berggren, som är bland de mest erfarna på avancerade kompositbyggen i Sverige.
On Monday, April 16th, 19:00 we’ll release another 10 spots for those who want to do the Midsummer Solo Challenge June 7th-10th.
We want to encourage small boats (from 18.00 to 25.00 feet) and multihulls to get proper classes, so we’ll give those groups a 1-hour window before we open the registration to everyone. Sounds fair?
I väntan på att årets upplaga av Allsvenskan ska dra igång passar vi på att blicka tillbaka över den gångna säsongen med hjälp av lite statistik.
Visste ni till exempel att den högst uppmätta hastigheten var 14,5 knop och uppmättes i Gottskär när Sotefjorden precis korsade mållinjen i det sjätte racet? Eller att KSSS, vinnarna av Allsvenskan 2017, i snitt var starkast ut på första kryssen?
All denna statistik och mycket mer tillhandahålls oss från vår samarbetspartner SAP som med hjälp av deras tjänst SAP Sailing Analytics kan såväl presentera som analysera regattor för att kunna göra seglingen mer tillgänglig för de som följer den.
I slutet av februari anordnade SAP en workshop för alla SAP-operatörer där de presenterade och utbildade i de senaste funktionaliteterna som har lanserats i systemet. Vi kan bland annat berätta att vi under 2018 kommer kunna ta fram allt mer intressant statistik under tävlingarna och efter tävlingarna till såväl seglare som supportrar.
Jag var inbjuden av Asker Seilforening för att prata lite om vår segling.
Det var väl efter förra årets spik i Hollænderseilasen som man ville höra mer om våra hemligheter. Det var ju ändå första gången vi seglade racet, och när vi resonerade lite fram och tillbaka så verkar det vara så att vi gör orimligt bra ifrån oss på nya race…
Vi vann klassen på Watsi 2star första gången vi seglade doublehanded på riktigt, vi spikade Big Boat i Kerteminde, vann inshore-etappen på ÅF Offshore Race som vi bävat inför, var snabbast runt Fyn på Silverrudder och när vi åkte till Fastnet så fick vi ihop det ganska bra där med.
Och nu på en extremt svårseglad Hollænderseilas.
Det fanns kanske ett mönster här?
Det har varit olika båtar, olika regler, olika discipliner och nya platser som vi inte har koll på. Gemensamt är att osäkerheten har varit stor.
Vi har också mött bättre seglare. Med mer rutin och optimerade båtar. Det är ofta som jag tittar på en båt bredvid oss på startlinjen. De har bättre kompetens på varje position ombord, massor av lokal kunskap och skall vara långt före oss på vattnet.
Men vi har ändå slagit dem.
Varför?
Jag har väl inte reflekterat så mycket över detta, men när jag skulle destillera ner det i en föreläsning så upptäckte jag något spännande.
Det är exakt samma förhållningssätt som gör att jag och andra lyckas som entreprenörer och i startupvärlden. Approachen kommer inte från idrottspsykologin, utan från hyllan med managementlitteratur. Och det är precis samma saker som gör att avhoppare från KTH eller Chalmers kan åstadkomma saker som inte stora bolag klarar av – trots att storbolagen har mer pengar, kunskap och erfarenhet.
Inget av detta har varit medvetet. Så jag kan inte ta åt mig äran av ett brilliant tänk. Utan vår filosofi har omedvetet formats av vår besättning under otaliga timmar, både på havet och i land.
Men när man nu backar ett steg och reflekterar – så inser man styrkan i vårt sätt att arbeta.
Expert-nybörjare
Det är fint att vara expert. Det är fult att erkänna att man inte vet (medelålders män frågar INTE efter vägen), så när man blir tveksam eller ifrågasatt så är det lättare att principfast hålla fast vid det man vet (eller tror är rätt). Eller lyssna på “experterna” eller “proffset” ombord och göra som de säger.
Men det är också detta beteende som gör att utvecklingen planar ut. Och att man inte utvecklas som seglare eller besättning.
Vi försöker vara experter på att vara nybörjare.
Det innebär att man måste börja från början. Förutsättningslöst. Vad händer med strömmen? Är sjöbrisen annorlunda här? Måste den här båten seglas med mer lutning än vår vanliga?
100-tals frågor. Men när man är expert på att vara nybörjare så lär man sig (den hårda vägen) att prioritera och hittar snabbt svar på de flesta frågor. Och man lär sig att be om hjälp. Och att verkligen lyssna på andra.
Men man vågar också ifrågasätta de “sanningar” som finns.
Ett bra exempel är när vi körde Fastnet Race. Vi var ju där ett par dagar innan, just för att lära oss så mycket vi kunde. I stället för att ta med en lokal expert ville vi förstå tidvatten på egen hand. Vi hade köpt böckerna där experterna visar hur tidvattnet går, vi hade laddat ner ström-modellerna i datorn och pratat med topp-navigatörerna i Cowes – men när vi själva mätte så visade det sig att den starkare strömmen låg längre söderut än vad alla “visste”.
Genom att bortse från “common knowledge” kunde vi slå de som seglat sträckan 100-tals gånger och ta ledningen i tuffa IRC1 vid The Needles.
Det finns också tillfällen när man tror att man har koll, men där man måste utmana sig själv för att komma vidare. Till exempel så tyckte vi att vi var duktiga på gennakersegling efter åren i J/109, men vi slet med J/111 i vissa förhållanden trots att vi använde all vår kunskap. Det var först när vi “glömde allt vi hade lärt oss” och började med ett vitt papper som vi kom vidare. Det är inte enkelt, men tränar man på det så blir det lättare och lättare…
Mål för lärande
Att sätta mål är svårt. När jag seglare matchracing och Express så låg fokus ofta på resultat; “vi skall åka till SM och komma topp 20 (av 100)” vilket ofta ledde till besvikelse och bortförklaringar när man precis missade målet. När jag köpte Novan skulle vi bara kappsegla för att det var kul, inget annat.
Men snart upptäckte vi att det som var kul, det var att utvecklas som seglare. Att hela tiden lära sig nya saker och att bli lite bättre. Och alla som kom att segla med teamet hade denna drivkraft.
Så våra målsättningar nu för tiden handlar ofta om det; vad kan hitta för utmaning i år som tvingar oss utanför komfortzonen, hur kan vi träna målmedvetet under våren och hur kan vi använda varje race för att lära oss något. Och att det faktiskt är viktigare än resultatet – som på något magiskt sätt löser sig ändå.
Ett typexempel var när vi fick J/111 och skulle segla i ett entypsfält ett par dagar efter sjösättning. Så klart var alla sugna på att jämföra sig med andra båtar, men vi var mycket tydliga med att våra prioriteter bara handlade om att lära oss så mycket som möjligt, och varje dag vi kom ut på havet så fanns det en lång lista med saker som vi ville testa mot de andra båtarna. Sedan behöver man inte ge bort något när man möts vid ett märke, men man skall vara tydlig med vad man vill uppnå för att vara nöjd när man kommer i land.
Därför är det också nyttigt att ha en större segling som är säsongens mål, och se andra race som bra träningar.
Ett bra exempel var Skagen Race 2015, då det stora målet var Fastnet Race. Då använde vi den långa länsen till Skagen för att optimera VMG, hitta skift och träna gippar. Vi spikade, men den stora behållningen var genomförandet och det vi lärt oss.
Feeback i realtid
Lärande handlar ju ofta om att våga prova saker. Och att snabbt få feedback på vad som funkar. Och sedan ha en ny hypotes. Och så vidare…
Så här kan det se ut i ett mjukvarubolag, med stegen “build – measure – learn”. Men principerna ser likadana ut för många andra verksamheter.
Dessa feedback-loopar kan man ha på många olika plan.
Framför allt mellan besättningsmedlemmar, där man försöker ge varandra feedback så snart det går, för att direkt prova på nytt och se om det blev bättre. Jag minns speciellt ett tillfälle på Kerteminde Big Boat där vi fimpade en gipp, och diskussionen gick genast igång mellan de som var närmast problemet om hur man skulle kunna göra på ett bättre sätt. De kommande 8-10 gipparna användes för att iterera sig fram till ett bättre sätt. Mitt under fullt race.
Och vi ser samma typ av iteration kring boatspeed och vinklar, där vi ofta har en hypotes om vad det skulle innebära att justera något, för att direkt testa och utvärdera. De flesta gör detta omedvetet, men genom att uttala hypotesen, och involvera fler i utvärderingen så ökar inte bara farten, utan vi lär oss något.
Även när det gäller strategi och taktik så är detta en metod som funkar. Bara för att man tror att det är mindre ström inne vid land, så behöver det inte betyda att man bettar på det. Man kan mycket väl ta ett kort slag för att bekräfta sin hypotes, och successivt iterera sig fram till rätt väg utan att det blir riskfyllt.
Detta fungerar speciellt bra när det är stor osäkerhet. Man kan ofta ta bort mycket risk genom att ta små ofarliga beslut och testa vad som funkar. Och sedan tänka till igen. Det var väl en av nycklarna på Hollænderseilasen förra året – att bryta ner stora riskfyllda beslut som “vilken sida av Oslofjorden gäller” till 10 iterationer med mycket mindre risk.
Det som är svårt är att hålla många tidsperspektiv i luften samtidigt. En säsong, ett race, ett ben, ett slag, … Men själva approachen är mycket användbar.
Data-drivna perspektiv
För att ovanstående skall funka så måste vi bygga våra resonemang på data. Vad jag, eller någon annan, känner och tycker är så klart viktigt… men skall vi lära oss något, eller avgöra om en hypotes är rätt, så måste det baseras på fakta.
Och i en modern båt med kalibrerade instrument så kan man snabbt få svar på många frågor.
Hur mycket mer strömmar det här, jämfört med 100 meter ner i lä? Hur mycket snabbare är vi än den andra båten? Hur mycket högre kan vi gå med code jämfört med A5? Hur mycket förlorar vi på ett slag? Hur mycket djupare blir storen när vi tar hem 2 varv på undervanten? Och så vidare…
Kopplar man detta med massor av nyfikenhet och en vilja att utvecklas, så fylls databasen på ganska snabbt.
Just den här jakten på fakta är ganska intressant. Under ett Tjörn Runt så schabblade vi lite med ett gennakerbyte, och vi diskuterade fram och tillbaka kring hur lång tid olika scenarion egentligen tog. För att få ett exakt svar så byggdes det upp en “förpik” med sofforna i vardagsrummet, där vi kunde ta tid på exakt hur lång tid det tog att följa liken på en rejält trasslig gennaker. Låter fånigt, men nu har alla ombord mycket lättare att göra en bedömning av vad som går och inte går på en viss tid.
Mycket av data hamnar ju i polardiagram, segelvalstabeller och andra Excel-ark. Men vi har inte så många tabeller uppklistrade i sittbrunn. I stället är det själva processen som är viktig för oss, och när vi har skapat förståelse på en nivå så ligger fokus på de utmaningar som finns på nästa.
För & nackdelar
Detta sätt att jobba funkar bättre i vissa situationer än andra.
Det funkar bäst om man har tid på sig, och man tänker sig att segla flera säsonger tillsammans. Det är ju då man får utväxling på en investering i lärande. Det funkar också bättre på havet då man kan vara ganska iterativ i sitt beslutsfattande.
Jag har ibland sett det som en svaghet, men tyckte den här sekvensen från Vestas påminde mycket om hur snacket kan gå hos oss; “let’s go and se what it looks like”.
På bana funkar detta inte alls lika bra. Där behöver både taktiker och rorsman fatta snabba beslut och längre resonemang funkar inte. Vi har pratat om hur vi skall bli bättre här, utan att tappa vår edge på längre race.
Böcker på temat
Det finns en del att läsa om detta, och böcker som jag använt mig av för att coacha startups på ett bra sätt. Mina bästa tips är The Lean Startup av Eric Ries och Nail it then Scale it av Nathan Furr och Paul Ahlstrom. Här är några andra kul lästips på sama tema.
Man kan också läsa lite om “Cognitive Flexibility” som är förmågan att hantera många koncept och perspektiv samtidigt, och att kunna vara fri från förutfattade meningar och rigida metoder närt man skall lösa problem. Detta och en del andra teorier om beslutsfattande blir extra intressanta när man seglar solo eller shorthanded.
Stort tack till Bente Vikenes och Asker SF som bjöd in mig, och som tvingade mig att reflektera över de här frågorna.
Alltid lika kul att se vilka båtar som är med i säsongsupptakterna i IRC: Spi Oest i Frankrike och RORC Easter Challenge.
Noterbart att helt nya JPK 11.80 Courrier Recommande gjorde bra ifrån sig i IRC1 i Spi Oest.
Supertätt i IRC2, där fabriksteamet från J/Composites fick se sig slagna med en poäng i J/112E J Lance 12. Kul att en First 40.7 vann.
IRC1
1 TP52 Paprec 7.00
2 JPK 11.80 Courrier Recommande 22.00
3 GRAND SOLEIL 43 Anne Sebastien 4 27.00
4 NELSON MAREK 471 Saga 27.00
5 GRAND SOLEIL 43 Codiam 30.00
IRC2
1 FIRST 40.7 Pen Koent 18.00
2 JPK 1080 Dream Pearls 18.00
3 J/112E J Lance 12 19.00
4 A 35 Realax 31.00
5 A 35 Locmalo 32.00
I Cowes var det två King 40 som dominerade i IRC2 och i nya “Performance 40”-klassen. Nya J/121 mitt i fältet. I IRC3 var det kul att se en gammal J/35 som vann knappt före proffsiga Sun Fast 3600 Redshift Reloaded.
IRC2
1 King 40 Cobra 1.116 14
2 King 40 Nifty 1.115 15
3 First 40 Adventurer out of Sailplane 1.083 20.5
4 First 40 La Réponse 1.080 26.5
5 Farr 30 Pegasus 1.075 39
9 J/121 Rock Lobster 1.112 59.5
