För er som sitter hemma och klurar på de senaste ORCi-optimeringarna inför VM i Haag, så kan det finnas en anledning att titta på hur två av toppbåtarna lägger upp sina säsonger. Till detta kommer rejält med träning.
It provides a lot of race in the Channel with tide and currents.
And some IRC learning opportunity.
First 36.7 Pro4U
North Sails Trim Clinic Baggen 5-6 maj
Marstrand Big Boat Race/SM 25-27 maj
Sandhamn Open ORCi Sandhamn 8-9 jun
Pre-Worlds Kieler Woche Kiel, Tyskland 18-20 jun
Offshore Sailing Worlds Haag, Holland 12-20 jul
Ett bra benchmark kan vara att få in hälten så mycket raceträning som de här teamen :-)
#Caribbean600 – The RORC Caribbean 600 has grown up to become a ‘must do’ offshore classic. The 2018 race celebrated its tenth anniversary and the 600-mile race around 11 Caribbean islands is on the bucket list of any serious offshore sailor. This year, any remanence of its stature as a Caribbean cruise was totally extinguished. 25 knots of solid trade winds with gusty squalls and a confused sea state delivered a challenge to over 800 sailors from six different continents. The 2018 edition of the race was the coming of age of the RORC Caribbean 600.
Bra initiativ och värt att spana in på Allt för Sjön!
Innovation och forskning möter nyskapande design på båtmässan Allt för Sjön i Älvsjö.
Sveriges Yachtkonstruktörers Riksförening, SYR, har i sin monter bjudit in Chalmers i Göteborg och Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, för att visa exempel på den senaste utvecklingen från deras testlabb.
Chalmers visar upp sitt Formula Sailing-projekt, resultatet av en utmaning mellan europeiska universitet att designa, konstruera och bygga 4,6 meter långa extrema kappseglingsbåtar med upp till 33 kvadratmeter segel. Projektet kommer att avslutas i september med kappsegling mellan de olika teamen i 1001VELAcup utanför Palermo. Teamet från Chalmers har en ganska radikal optimering av sin båt och meddelar att de tänker vinna.
Heyman Yachts och Chalmers har tillsammans gjort datorsimuleringar av 3 olika skrovformer för att utvärdera hur förskeppets form påverkar hur de tar sig fram i olika sorts vågor.
Utifrån den studien har sedan en verklig modell testats vidare med tankförsök i SSPAs testränna i Göteborg, också i vågor. Resultaten visas på mässan och ligger till grund för Heyman Yachts design av snabba segelbåtsskrov.
Självkörande fordon är framtiden, enligt många. Självseglande små båtar, som en sorts drönare på vattnet, kan användas för fortlöpande provtagning i haven. KTH presenterar en prototyp till en sådan självseglande båt, byggd på ett 2,4mR-skrov. Med den innovativa vingmasten skall båten kunna segla på egen hand i alla förhållanden och leverera mätdata.
Det pågår en utveckling av moderna, miljövänligare motorbåtar. Jürgen Sass driver ett sådant arbete för mer effektiva skrov som tillåter mindre motorer, med bibehållen fart och mjukare gång. Hans båtar har tidigare testats av bland andra KTH, med mycket goda resultat.
SYR har i år gjort en storsatsning för att presentera det senaste inom forskning och utveckling. Föreningens syfte är att visa på svenska yachtkonstruktörers expertkunnande och att presentera ny design.
– Kombinationen av innovation och vetenskaplig analys kan ibland öppna för tekniska genombrott. När konstruktörer och designers får en chans att samarbeta med akademiker på universitet som Chalmers och KTH kan resultaten bli riktigt spännande, säger Gabriel Heyman, ordförande i SYR.
Möt representanter för högskolorna och yachtkonstruktörer i SYRs monter (A05:11) för att diskutera det senaste inom design och konstruktion.
På Düsseldorf-mässan träffar man ganska många unga designers från kontinenten som använder mässan för att känna av intresset för sina prototytper. Hoppas vi även här kan få se galnba projekt från yngre förmågor – för jag hoppas att svensk yachtdesign inte slutar vid Heyman, Södergren och en handfull andra duktiga designers från samma generation.
Eller har jag missat någon <40 år?
Heyman 34 Sport. Om ryktet stämmer så byggs det en sådan här på Västkusten? Skall bli extremt spännande att se på vattnet.
I senaste numret av Seahorse skriver James Dadd “An end to rule bandids” och ger sin syn på de större mätreglerna idag.
James är väl en av de mest nördiga inom sporten, som mätman på Volvo Ocean Race, America’s Cup, i ClubSwan 50-klassen och på RORC, där han också var ansvarig för IRC ett tag. Just nu är han projektledare för att ta fram den nya Super 60-båten för Volvo (det är väl därför han har tid över).
Han har analyserat resultaten från Sydney Hobart, och kommit fram till att skillnaderna mellan IRC och ORC är små. Och att Matt Allen har slitit i 30 år för att kamma hem racet.
Men han har också ett lite djupare resonemang om varför just TP52 är en så bra båt.
Och nej, det är inte att man har hittat en sweetspot i reglerna.
Instead of looking for excuses, of which the rating system is the easiest target, the best teams look for solutions. That is where the TP52s are in their element. They have been developed with no compromises in sail handling and crewing set-up and are designed simply to provide the most efficient sailing platform the class rules permit.
That means that when a crew steps on an existing TP52 for the first time they are merely following on from the experiences of the previous crews’ refinements to a boat where every element of making it work better has already been tested.
…
Seeing that the previous 43ft Teasing Machine took an experienced and skillful team several years to really get going should give heart to all of us that dedication and persistence do eventually pay off in offshore racing. And that having a rule bandit is steadily becoming a thing of the past…
James Dadd
Project manager and class management consultant
Och visst känner vi igen mönstret?
Det är kanske ingen tillfällighet att X-41 och ClubSwan 42 levererar bra resultat. Och också Landmark 43 efter en seriös satsning med flera båtar (efter att många hade dömt ut båttypen).
Och vi ser ju att välseglade entypsbåtar som Express, Smaragd eller Melges 24 är svårslagna. Just för att man inte behöver börja från scratch i en båt man inte känner till utan det finns trimguider, tabeller och segelmakarna har koll på båttypen.
Nova är väl ett annat exempel. Någon hade gjort sin hemläxa för länge sedan, så när jag köpte SWE-8 så kunde jag kopiera detta för en bra baseline. Sedan lade jag och Pär Lindforss massa jobb på våra båtar, och fick ut ytterligare ett par procent. Efter det så har paketet utvecklats ytterligare.
Så när Pär nu köper en ny Nova, så bygger han på 4-5 generationer av strukturerade (och väl dokumenterade) förbättringar. Då är det naturligt att han vinner mycket (känn pressen, Pär). Vi som har gjort resan några gånger vet att dessa faktorer är värda 5-10 gånger mer än de 1-2% som kan variera på mätetal.
Så den bästa SRS-optimeringen är att ta en båt som man vet att andra har fått fart på, och sedan vrida ur lite till.
Det är det smarta valet.
Vill man ha en lite större utmaning, så gör man som gänget på Teasing Machine och gör vad som krävs – “dedication and persistence do eventually pay off”.
Lika glad som man är när man tittar på en hög med paket som innehåller nya instrument, lika orolig är man inför installationen.
Jag och Martin Gardman från Happy Yachting lade en heldag på att få gjort det mesta, framförallt det som är B&G-specifikt som Martin har koll på. Innan detta så hade jag gjort en del tidsödande jobb kring kabeldragning och montering. Totalt kanske vi lagt 35 mantimmar från ren båt till fungerande system…
Efter 6 säsonger så vet vi hur vi seglar båten, och hur vi vill använda elektroniken. Så de berörda presonerna i teamet hade ganska bra uppfattning om vad som var viktigt när vi nu fick en chans att göra om installationen.
Några viktiga faktorer var:
Ergonomi. Allt måste sitta på rätt ställe, så att man ser bra och kan använda prylarna fullt ut. Här har vi faktiskt tagit bort displayer och flyttat andra.
Robusthet. Allt måste vara monterat så att det tål stökigt väder, trötta seglare och fukt. Där plottern tidigare suttit i en bracket, blir det nu en riktig låda. Där mastinstrumenten tidigare varit öppna på baksidan blir det nu täckt. Och massa små sådana saker. På senaste Caribbeean 600 var det flera båtar som bröt på grund av att elektroniken lade av – så den risken måste minimeras.
Servicebarhet. Detta är något man lätt glömmer. Man sätter saker inne, bakom, under där de inte syns. Men när man skall komma åt dem så är det helt omöjligt. Allt kommer någon gång att gå sönder, och då skall det vara lätt åtkomligt i mörker och 12 m/s.
Det här är andra artikeln i serien.
I den första resonerade jag om varför vi valde B&G och hur vi tänkt kring setupen.
I sittbrunnen hade vi tidigare två multi-displayer på sidorna och en på styrpiedestalen. Den försvinner nu, och det enda som hamnar vid ratten är en Zeus³ 7″-plotter, som ju också kan hantera autopilot och visa data.
De två på sidorna syns bra både när man står…
… men också när man sitter och styr eller trimmar storen. Backa en meter från skärmen så ser man hur det ser ut från rorsmans position.
Här visar vi mest taktiska data, som ström, bäring/distans till märke, tid på de olika bogarna och TWA på nästa ben. Data som man sneglar på då och då, men inte behöver ha i siktlinjen.
Autopilot-controllern har vi valt att sätta vid nedgången. Tidigare satt den vid motorreglagen nere vid vänster fot när man stod bakom ratten. Nu kan man köra igång den på plottern, eller med en fjärr, men också sitta i framkant sittbrunn för att justera settings.
Här kör man ju också slag/gippar shorthanded, så då finns kontrollen nära till hands. Eller när man kör transport för motor. Tidigare har NKE-fjärrkontrollen ofta hängt här för att vara lätt tillgänglig.
Det kan vara lite knöligt att få allt snyggt vid navplatsen. Alla nya båtar har jättesnygga (och tajta) skåp för nav, men efter ett par säsonger så brukar det bli både trångt och se ut som spagetti. Nu gjorde vi om allt från scratch.
I samband med detta så valde jag också att separera alla nav-prylar med egna säkringar. Säkert inte nödvändigt, men de skall ju ändå kopplas ihop på nåt sätt.
Förutom H5000 så sitter här också en AIS från True Heading, vår egen GPS, VHF, WiFi och en del annat.
Tryck på bilden för större variant. Det man ser är H5000 Hercules, AIS och två kopplinsgblock för 12V. Den lilla vita antennen är till AIS och skall flyttas upp. Säkringen man ser är 32A till autopiloten som går i en tjockare kabel separat från allt annat.
De två NMEA-blocken innehåller (förifrån, från vänster):
n2k_01: barometer
n2k_02: 3D-motion
n2k_03: Vulcan 7″ instrument vid navplats
n2k_04: Hercules CPU
n2k_05: 12V, med lika mycket last åt bägge håll
n2k_06: AIS
n2k_07: GPS
n2k_08: autopilot controller
en av de saker som var svårast var att uppskatta rätt längder på alla NMEA 2000-kablar. Tur att Martin hade med ett urval, så kunde vi hitta rätt längder. Blir snyggt, men tar mycket plats om man skall montera dem snyggt.
På framkant i navskåpet sitter barometer och NMEA-seriell-omvandlare. GPS:er sitter monterade “i taket” och går alltså genom däck. detta har funkat förvånansvärt bra, så vi fortsätter så.
3D-motion skall sitta så nära rörelsecentrum som möjligt, och är nu placerad längst ner på navbordet. Ca 50 cm vid sidan av, och 1 meter bakom, rörelsecentrum.
Det meckigaste med all instrumentering är placering av lod och logg.
Så här ser det ut innan vi började, då lodet satt inombords i den lilla koppen (som monterades på varvet när båten byggdes), och loggen satt flushad på centrumlinjen strax akter om. Även detta var snyggt gjort i Frankrike när båten byggdes.
Det nya lodet kan med några små modifikationer passa i koppen vilket gör det enkelt.
Loggen är svårare då vi måste borra ur den gamla insatsen (som var 43 mm)…
… och fräsa ur för att försänka den nya (som är 53 mm). Detta skall göras klart när det blir lite varmare. Här gäller det att få monteringen rak i alla led, så det blir väl lite pyssel.
Vi kopplade också in vindgivaren (som går direkt in i servern tillsammans med loggen). I masttopen passar röret i samma fäste som de nyare Garmin-givarna som vi haft.
Här kommer också N2k ner från de fyra displayerna på masten, koppas samman med lodet, och går akterut till navplatsen.
En av de saker som tog längst tid var att få lite grövre N2k-kablar att passa i de smala rören som sitter i från början. Här skulle alla varv gott kunna montera in ett par dimensioner större för att härbärgera framtida kabeldragningar.
Så här ser det ut på akterskottet i styrbords akterkoj. Tidigare satt många av NKE-prylarna på baksidan, men detta blir mycket lättare att serva och hålla tort och rent.
Kompassen har varit svårmonterad. Vi flyttade runt Nexus HPC ganska mycket innan vi hittade den här platsen som är störningsfri.
NMEA-blocket innehåller:
n2k_09: roderlägesgivare
n2k_10: Zeus³ 7″-plotter
n2k_11: graphic-instrument
n2k_12: kompass
Här ser man också ny kabeldragning uppe under däck (som skall snyggas till). Tidigare har alla kablar gått nere under kojen i ett rör, men detta har gjort att slagvatten runnit fram och tillbaka. Nu pluggar jag detta och kablaget blir både torrare och kortare.
Inget är så bra att det inte går att göra lite bättre :-)
Med samma tänk så sitter autopiloten på akterskottet i babords akterkoj. Här är det bara en meter bak till drivarmen, där vi behåller Raymarines elektromekaniska enhet. Här är det lite meckigare för att enheten vill ha sin egen strömförsörjning i lite grövre kablar. Men det blir snyggt till slut.
NMEA-blocket innehåller:
n2k_13: –
n2k_14: H5000 Pilot
n2k_15: fjärrkontroll mottagare
n2k_16: graphic-instrument
En stor skillnad mot tidigare är web-interfacet, där man direkt kan se alla enheter och de dta de levererar. Vi kommer tillbaka till denna, men nu kändes det extremt smidigt att direkt kunna se vad som funkade och inte.
Alltid kul när något går snabbare och enklare än vad man tänkt sig.
Det är så klart massor av “småsaker” kvar, men den stora oron är borta. Det enda som vi inte verifierat är autopiloten, som behöver känna av en kvadrant innan den känner sig installerad. Nu är rodret ur båten så det får vänta.
Här är den lista jag jobbar med just nu:
Flushmontera loggen
Anpassa insatsen till lodet
Snygga till kabeldragningar
Montera Vulcan 7″ + VHF i ny skiva vid navplats
Montera Sat-phone + extern antenn?
Bygga liten låda vid ratt till Zeus³ 7″ + MOB-knapp + VHF remote
Bredda mastkonsol så den passar de nya instrumenten
Byta mastkabel till vindinstrument
Byta mastkabel till instrument på mast
Uppdatera Navionics-kort
Byta navdator
Och säkert en del annat…
Stort tack till Martin & Happy Yachting. Det är så grymt att nu kunna vara kund till ett bolag jag varit med och startat, och man får precis den där känslan som man försökte få till från start. Well done!
Disclaimer: Blur har ett formellt samnarbete med Navico och Happy Yachting, och denna artikel är en del av detta samarbete. Juridisk sett är detta reklam, men jag är noga med att inte skriva sådant som jag inte kan stå för, oavsett relation med andra parter.
Wally Class – The perfect season is dedicated to the Wally racing division.
The film reflects the competition as well as the commitment of the teams and of the organisers. It is a timeless evidence of the Wally Class exhilarating experience: through the eyes of each team, we explore all the aspects of the division, from the behind-the-scene preparation to the on-the-water racing with the 2017 series as platform. The 60 minutes of action-packed images and emotional testaments will slip by!
To fully enjoy the viewing, we recommend to sit down comfortably, turn on the big screen, and pop-up the volume.
Första båt är anmäld. Peter Buhls ClubSwan 42 Sirena från Danmark. 2:a förra året, då bara 1 påoäng efter Landmark 43 Santa. I år tar man det hela vägen?
Upplägget är precis som vanligt, med tre intensiva banrace per dag och bra sociala aktiviteter. Den uppskattade clinicen med North Sails körs på fredagen (den var ju nästan lika kul som de skarpa racen).
Thursday May 24th
Registration MBBR & ORCi SM 18.00-21.00
Friday May 25th
Registration MBBR & ORCi SM 06.00-07.00
Start Offshore Race ORCi (1 and 2) 09.00
Registration MBBR 16.00 – 20.00
Clinic – North Sails ca 10.00
Tune-up Race Prel. 16.00
After sail @ Liros 17.30-19.00
Prize giving tune up 18.00 @ Liros
Saturday May 26th
Breakfast at Havshotellet 07.30-09.00
Registration 08.00-09.00
Skippers Meeting Havshotellet 09.00
First start 10.30
Race 1 10.30-11.45 aprox
Race 2 12.15-13.30 aprox
Race 3 14.00-15.15 aprox
– finish at Strandverket
Dock Party
Drinks at Havshotellet 18:00 – 19:00
Regatta party
Sunday May 27th
Breakfast at Havshotellet 07.30-09.00
Skippers Meeting Havshotellet 09.00
First start 10.30
Race 1 10.30-11.45 aprox
Race 2 12.15-13.30 aprox
Race 3 14.00-15.15 aprox
– Finish at Strandverket
– No start after 16.00
Prize giving in Oscarsparken
Nytt för i år är att ORCi-SM kommer att köras som en del i regattan. Det innebär att de som har ORCi-mätbrev också är med och kör SM. Dessa båtar får ett havsrace på fredagen (eller formellt två, eftersom man tar en mellantid) och bör alltså komma på torsdag för registrering.
Hjuvik/MSS och SHF finslipar detaljerna, men ni som har seglar ORCi-mästerskap tidigare kommer att könna igen er.
Superkul.
De flesta av de seriösa ORC-teamen har siktet inställt på VM i Haag och för dem är detta framförallt en träningsregatta. Jag hoppas att vi har samma sköna stämning på vattnet även om det skall koras en Svensk mästare någonstans.
Klassindelning är ju så klart vikltigt, och vi hör feedbacken från er som seglar. Vi ä’r ju själva en liten båt som trängs med 43-fotare, så vi vet hur det känns… Vi hoppas på många båtar så att vi kan köra tre startgrupper…
