Jag har alltid gillat att segla i Norge. Jag vet inte vad det är med den norska seglarmiljön, men man känner sig alltid välkommen och man hittar en bra balans mellan sociala aktiviteter och seriös kappsegling. Dessutom har andra pratat varmt om Hollændern under många år, så i år tog vi chansen att kombinera detta race med OneStar som går om 2 veckor.

“Sweet yachts only”. Stort tack till Claus Landmark för att vi fick parkera bredvid hans Santa (ORCi World Champions 2016).

Vi hade ju en snabb & lite tuff seglats upp till Son direkt efter Tjörn Runt, så båten låg redo när vi kom upp efter jobbet fredag. Ett par öl i klubbhuset och spekulationer med de lokala seglarna hanns också med.

Den stora frågan var så klart de lätta vindarna, och hur de skulle vrida under lördagen.

På lördeg morgon stod det 5-7 m/s från NO, vilket var lite mer än man lovat, men alla vädermodeller pekande på avtagande (och vridande) vind framåt lunch då vi rundade Hollænderbåden. Frågan var åt vilket håll det skulle vrida…

I de tidigare starterna fanns det två tydliga strategier. 80% som gick på en babordsbog rakt ner mot Gullholmen och de som startade styrbord för att komma ut i strömmen och eventuellt mer vind. Det senare kändes dyrt för en eventuell fördel längre fram (bogen indikerade 90/10 BB/SB).

Linjen var egentligen orimligt kort för de 24+19=43 båtar som startade i klass 6 & 7. Vi bestämde oss för att komma in från lä (bansidan) på SB och gippa och sätta på skottet och lyckades bra med detta mellan en HP1030 och Bavaria 38 Match Ille Moro med bara 2-3 båtar i lovart. Vi kunde dock bygga lite avstånd på genom en bra sättning och lite hetare vinkel.

Nu blev det tydligt vlka båtar som valt vilken väg. Längst österut hade vi Shaw 9 Karma Police som var klart snabbast i klassen, och som också skulle trivas bra i lätt undanvind. Sedan Ille Moro och vi. På västsidan, efter en initial styrbordsgipp hade vi Landmark 43:orna Santa & Karoline, Xp-44 Too Bonita och J/111 Dacapo. I mitten King 40 Magic och ytterligare några snabba båtar.

Game on.

Vi hade bra speed och ledde väl fältet tills Karma Police fick upp ångan. Både de och vi fick göra någon kort gipp västerut innan Gullholmen. Här stod valet mellan att gå i sundet, vilket var kortaste vägen, eller ute i fjorden där det stod mer vind och kanske var mer medström…

Vi valde sundet och klarade oss helt ok initialt. Magic gjorde det nog bäst genom att gippa ut och gå tajt på västsidan om Gullholmen. Vi körde in i ett vindhål strax efter sundet, men lyckades komma undan med blotta förskräckelsen genom en kort gipp västerut (det spår som går SV under siffran 54). Vi hade tappat Magic och Landmarkarna hade knappat in rejält längre västerut.

De bägge strategierna konvergerade nu, och många av båtarna verkade vara sugna på en överbåge och kom upp framför oss (de skall ju vara snabbare i dessa vindar). Vi gick på rhumbline och bytte till A5 när det vred emot för att sedan gå till A2 igen. Jämfört med Dacapo, Magic och Landmark 43 White Shadow seglade vi mycket bra och seglade om eller utökade ledningen.

Avståndet till de första båtarna var svårt att bedölmma, men vi hade i alla fall inte tappat mycket.

Här är en snygg sekvens när vi seglar om White Shadoow när de gör ett spinn-byte. Det kändes som de körde lite grann på halvfart?

Två korta gippar in mot Hollænderbåen och man började nu få koll på klasserna före som rundade samma märke. Bogen över till ost-sidan såg straight forward ut och vi bestämde oss att gå lågt och fort för att komma undan ett antal långsamma båtar.

Här hamnade vi dock i en otäck transition mellan den gamla vinden (som stod kvar för de som körde överbåge) och en lättare vind från ost. Vi hängde kvar och till sist fyllde det på, men Magic smet förbi och rundade 100 meter före.

Vi körde vår J0 som gav bra punch i en bris som blev allt lättare, och vi hanterade långsammare båtar på ett bra sätt.

För oss fanns egentligen bara utsidan av Rauer som alternativ. Vi ville också västerut då några av modellerna hade pekat på en vind som skulle gå via nord till nordväst senare på dagen. det var också tydligt att Karma Police, Santa och Too Bonita hade investerat i denna strategi. Karoline hade gått all in på motsatta sidan och hade försvunnit österut.

Vi hade sällskap av några duktiga seglare. Är man på samma ställe som Tommy Bergmann och hans legendariska Finngulf 39 Luringen, så är man inte helt fel ute :-)

En båt som hade det svårt i det lätta vädret…

När vi kom ut i fjorden vred det mot och lättade rejält ute i fjorden. Nu kändes det plötsligt svårt att ta sig västerut. Magic gjorde ett försök men hamnade mitt i fjorden.

Vi skickade upp Johan i masten för spana efter vind, och vi kunde konstatera att båtarna längre norrut hade lite mer vind men också mer från NV. Det såg ut att skruva upp helöa vägen om man bara fortsatte frammåt.

Det var ändå för sent att byta kant och vi bestämde oss för att ta oss norrut på de kårar som fanns och hoppas på att vi skulle lyfta för babord för oss också.

Vi gick på speed och lyckades komma in i mer tryck. Nu kom också Karoline ut från sitt östliga spår och hade uppenbarligen tjänat på de. De slog 2-300 meter framför oss. Vi pejlade hela tiden karma Police och Santa utan tydliga resultat. Ibland kom de fram. Ibland vi. Helt klart var dock att Too Bonita och Magic hade det svårt i mitten.

Några korta slag förbi Larkollen innan vi kunde sätta kurs mot Gullholmen. Här vred det med och vi gick till Code 0, A3 och sedan Code 0 igen innan det blev riktigt lätt och vred ytterligare mot syd. Svårt.

Det stod klart att de båtar som låg söder om Gullholmen, bland andra Karma Police och Karoline, hade det tungt. Vi såg dock vind som fyllde på längst västerut och skar rejält med A3 för att möta den. Även Santa, som vi hade seglat runt, siktade på samma vindkant lite söder om oss. Lite risky, men det fanns just då inget som talade för vind inne vid Jelöya.

Här syns spåret där vi seglar NV för att möta den nya vinden.

Karoline hade sett vad som hände och hade också kommit ut – man ville ju inte tappa Santa på målrakan. Karma Police var sist ut i vinden och hade nu förlorat allt sitt försprång.

Vi gick in rejält i den nya vinden innan vi gippade framför Santa in mot Gullholmen. Där bytte både vi och dem till A2 och fortsatte att jaga tryck norrut.

Svår segling norrut, där vi gippade på varenda puff. Men vinden blev allt svagare och till sist låg vi alla och kämpade mot mållnjen med farter runt en knop.

Vi visste att vi låg bra till, men jag blev bara mer och mer säker på att detta skulle sluta med bleke 100 meter före mål och att allt slit skulle vara förgäves.

På några små kårar gled Karma Police och Karoline i mål. Santa lyckades segla om oss på en privatare när vi blev sittande med A2 alldeles för länge. Vi bytte till A2 och kunde till sist driva över mållinjen 100 meter efter Santa.

Aaaaaaarghhh… lättnad!

Att kunna utmana Landmark 43 och Shaw 9 på vattnet, och vara 4:e båt i mål, är otroligt kul och då blir ju avstånden på beräknad tid stora.

Här är de 95 båtar som seglade långa banan:

Alla resultat här.

Vad var då tricket?

Framförallt seglar vi fort i dessa förhållanden. Vi vet när det skall bytas segel och är trygga i våra vinklar. Med fokus på fart så har vi relativt lätt att segla offensivt och ta oss till de ställen vi vill.

Sedan hade vi mycket tur på vägen norrut, där vi lyckades ta oss mellan områden med tryck.

Vi seglade av olika anledningar med ett lite mindre gäng. Stort tack till David, Johan, Simon, Magnus och Pelle som körde på 100% hela vägen. Extra stort tack till Johan som var med på race för första gången och som kallade varenda puff på Oslofjorden och höjde nivån (och glädjen) ombord.

Tack också till KNS och Karl Kjørstad, Soon SF, Claus Landmark, Ludvig Dae, Tom Olberg och alla andra som gör att man vill segla mer i Norge.

När vi tuffade mot Hankö var det en strid ström av båtar som hann i mål precis innan maxtiden 23:00.

I intron så reflekterade jag över den norska seglingsmiljön. Ett av mina bästa minnen är från 2007 (är det verkligen så länge sedan) då vi seglade Watski Skagerrak 2star för första gången. Välkomnandet från Fredrikstads SF var helt otroligt och det var det också i lördags då vi parkerade på Anderssen-slippen i Hankö-sundet.