Idag är det exakt fyra år sedan vår J/111 sjösattes i ett vårligt La Trinité-sur-Mer. Fyra intensiva säsonger där vi lärt oss jättemycket och förhoppningsvis utvecklats en del som seglare (och projektledare).

Det första som slår mig är hur nöjd jag är med J/111:an. Är man båttokig så lägger man ju mycket tid på att fundera på nästa båt. Vad skall jag skaffa efter den här? Men även om det finns många roliga båtar så är det ingen som kan kryssa i så många rutor som J/111 gör för mig.

2012 – nyhetens behag. Att få hämta ut en ny båt är ju bland det roligaste man kan få göra i livet (strax efter att få barn). Att sedan få kappsegla den i ett entypsfält bara några dagar senare gör ju att man lär sig mycket på kort tid. När jag nu ser på filmen från Spi Ouest, så inser jag hur mycket vi har lärt oss sedan dess.

2013 – getting up to speed? Andra året tycker jag är svårast. Man jobbar som tusan med allt möjligt och tycker att man borde ha koll. Men resultaten kommer helt enkelt inte. Och så tänker man “jag borde kanske ha behållt den gamla båten”.

Men på Bohusracet det året så upptäckte vi att vi kommit en bit på väg. Total ledning vid näst sista rundningen innan vi hade oflyt med vädret. Men nu fanns det hopp.

Och så några ord om J/111. När jag valde ersöttare till J/109 så ville jag åstadkomma en båt som både var snabb på undanvindar (lätt, stora gennakers, potential att plana) men som kunde prestera bra på kryss eller sträckbogar i lättare vindar. Det är ju ofta då som skärgårdsrace avgörs, och avstånden blir snabbt stora när bredare båtar “sitter fast”. Och efter det här racet så tycker jag att båten har levererat på alla punkter. Lär vi oss bra att kryssa shorthanded i 8 m/s och skvalpsjö så kan vi bli riktigt farliga :-)

På hösten sammanfattade jag våra erfarenheter i “7 steg för att få upp farten”.

Det man kan konstatera är väl att moderna lite sportigare båtar kräver betydligt mer än de cruiser/racers som vi normalt seglar. Framförallt får man en mycket smalare “sweetspot” där båten verkligen seglar fort, och det är svårt för oss amatörer att hålla oss där både när det gäller trim och styrning.

2014 – det är tredje året det lossnar. Lite som ketchupeffekten. Först kommer inget, sedan inget, och sedan kommer allt på en gång. Vi spikade Faerderseilasen, vann klassen på Bohusracet och var första enskrovsbåt runt Fyn på Silverrudder.

Och så fick vi avsluta året på det här sättet.

http://vimeo.com/109449668

2015 – going offshore. När vi hade bra koll på båten, tyckte vi att det var dags för en riktig utmaning. Och att segla Fastnet Race tänjde på gränserna både för båten, men framför allt för oss som besättning.

Här är lärdomarna.

Det står klart att det fortfarande finns förhållanden som vi måste träna på. Framför allt i “osvenska” förhållanden med lite mer vind och vågor är en utmaning. Balansgången mellan att pressa lågt för speed, men ändå segla plant, är inte helt lätt.

2016 – på hemmaplan. Satsningen på Fastnet tog mycket tid, så i år blir det lite lugnare. Största utmaningen blir ÅF Offshore Race doublehanded, och då står det väl klart att det är jag och Pelle som är den svaga länken. Inte båten.

Trots det känns det ändå som att det finns områden med potential att få ut lite till. Riggtrim, besättningsplacering, crossovers, massor av småsaker och framförallt massor av timmar i de förhållanden som vi är svaga i.

2017 – en ny utmaning? Här har vi ambitionen att segla VM för J/111 i San Francisco. Det går i samband med Big Boat Series i september, och det känns som listan på saker vi måste göra innan dess börjat fyllas på redan.

Så, vad kan man lära sig av den här resan?

Prioritera. Det finns tusen saker ni behöver bli bättre på, så vad gör man först? Och vad är viktigast? Den som spenderar sina timmar bäst kommer att få utväxling på det. Är ni osäkra – lägg timmarna på vattnet ;-)

Lär av andra. Som seglar samma klass, som är duktiga trimmers, rorsmän, navigatörer, … det mesta är redan gjort, så var öppna för input. Men se till att utveckla er själva i stället för att byta ut besättningen.

Ha lagom mycket respekt. Det går alldeles utmärkt för “kusinerna från landet” att utmana rock-stars från Lorient eller Cowes. Gör hemläxan och lita på er själva.

Det tar tid, så se till att alla har kul längs vägen. Resan är viktigare än målet!