Kul med fler race som försöker hitta nya roligare format.
Tidigare hette det Väderöarna Runt och det kunde ibland bli väldigt krävande att ta sig runt dessa. Numera heter det Väderö Race och vi lägger en bana i Fjällbacka skärgård med något rundningsmärke ute på fjorden, vilket många seglare tycker är roligare.
Vi kör omvänd SRS och det har varit rafflande målgångar vid Badholmen de senaste åren mellan båtar av alla olika storlekar. Förra året var vi 23 båtar och det var väldigt fint väder. I år har vi en ny sponsor som är Rogers i Fjällbacka och det kommer säkert att påverka prisbordet.
Kolla in dagens finaler. Det är extra kul att ratta in “Skipper Audio” på hemsidan för att lyssna in hur snacket går ombord. Funkade jättebra på klipporna igår. Funkar lite sämre med livesändningen som ju är fördröjd.
Jag har funderat en del efter förra veckans Sjælland Rundt.
Det var någonting som inte kändes bra, som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Men sedan har jag diskuterat med andra seglare och följt diskussionen på Öresund Regatta. Nu tror jag att jag kommit fram till vad det är som gör mig bekymrad.
Upprinnelsen var ju att ett antal båtar inte seglade banan på ett korrekt sätt. Och det må vara hänt.
Men diskussionen efteråt belyste det verkliga problemet:
Tävlingsledaren Kim Draugstrup säger att man i tävlingens historia alltid haft kritik från en del seglare mot att de restriktioner som man har i föreskrifterna måste också kontrolleras av organisationen. Det tycker jag är orimligt att kräva.
Havskappseglingssporten bygger ju inte på att det ska vara direktdomare på banan. Det blir ju helt orimligt.
Det är seglarna som måste protestera och ta det i protestrummet.
Fakta i en protestförhandling är inte det som hänt utan det JURYN fastställer som troligt händelseförlopp. Protestkommittén fattar sen beslut om utfallet baserat på fakta med stöd av seglingsföreskrifter och regelboken. Detta måste vi som seglar acceptera annars faller det helt.
Är det bara jag som tycker att det är bakvänt att arrangörer och konkurrenter skall vara de som skall kontrollera att banan seglas?
Vi har havskappseglat i hundratals år utan vare sig AIS, tracking, elektroniska sjökort eller digitalkameror för att hålla efter andra båtar.
Och jag har aldrig ens funderat på att mina konkurrenter skulle gena innanför Hoburgen mitt i natten eller skippa ett märke i banan.
Det har alltid varit skepparens ansvar att banan seglas, och kappseglingsreglernas avsnitt om “ärlig segling” och en generell idé om sportsmannanda har räckt för att detta inte skall vara ett problem på något race jag seglat. Eller hört om för den delen.
Förrän nu.
Vår sport skulle sluta fungera om folk ljög i sina mätbrev och tyckte det var ok att vinna race så länge inte arrangören eller konkurrenterna fick igenom en mätprotest. Eller körde motor genom stiltjet när ingen annan såg. Eller tog en genväg vid ett märke. För det gick ju inte att bevisa att de gjort fel.
Det blir inte rätt, bara för att ingen kan bevisa att det är fel!
Antingen följer vi reglerna – och litar på att konkurrenterna gör detsamma – eller så är vi på väg mot en sport som jag inte vill delta i.
Alla kan så klart begå misstag, och det finns alltid folk som fuskar, men tillsammans måste vi lägga ribban högt för att inte förstöra vår sport.
Jag bryr mig egentligen inte om det specifika caset, då det inte var i mitt løb. Och jag har stor respekt för Anders och de andra seglarna som var med här. Men principen är extremt viktig.
Jag tror det var Elvstrøm som uttryckte det bäst.
You haven’t won the race, if in winning the race you have lost the respect of your competitors.
Det är ju lite ironiskt att det är i Danmark som principerna tycks funka sämst :-)
Alla var grymt taggade när starten gick för Sjælland Rundt i torsdags kväll. Ingen av oss har seglar racet, och någon gång skall man ju göra det?
Deltagarantalet har ju fallit från rekordnivåer med över 2000 båtar till en bottennotering med 28 båtar 2013. Sedan tog man tag i det och i år lockade man nästan 100 båtar. Jättekul. Och sådant vill man ju uppmuntra.
Starten går utanför nordhamnen i Helsingør och oftast går varvet motsols. Så även i år då DMI lovade kryss i 5-10 m/s bort mot Sjællands odde. Med rejäl motström så ville alla in till stranden och det blev trångt vid vänstra bojen. Vi prickade den på skottet med strömmen gjorde att vi touchade den… en nästan perfekt start alltså… Bara att gå runt igen och komma ut babord bakom klungan.
Trots en stökig start så hade vi bra fart och hängde med betydligt större båtar som också småslog upp längs stranden. Ganska klart stod det klart att fighten framför allt skulle stå mellan x-46 Freedom, Xp 44 Stony VII, Kracer 40r Krackemut och oss. I alla fall rent fartmässigt i vårt Løb. X40 Safran gjorde också en bra start.
Upp mot Gilleleje så ökade vinden som utlovat samtidigt som solen gick ner. Ett snyggt byte till J2 och hårt jobb med att både plocka skift och hålla sig undan strömmen.
Efter Gilleleje var det lång styrbordsbog och dragrace bort mot Odden. Xp-44 Stony var svår att hålla. Ganska mycket större båt liksom X-46 som sakta drog ifrån. Vi tog dock successivt in på Kracer och när vi slog på ett kort skift mitt i natten så var vi före.
Ett av få babordsslag under natten. Styrbord var det långa benet och vi valde också att komma in i sjölä bakom Odden innan vi gick ut för rundning. Samma val som de flesta båtar före oss.
Notera instrumenten, där vi ibland får upp “Polar BSP %” längst dere. Här ser man enkelt hur snabbt man seglar båten mot de teoretiska/insamlade siffrorna. Nästan 103% är mycket bra i mörker och krabb sjö.
Här är seglad tid efter ett ben. Vår strategi var att minimera förlusten till de lite tycgre båtarna so har potential att gå fort på en tuff kryss. Att vi bara tappar 13 minuter (<3%) på en X-46 eller 3,5 minuter på en X-44 måste man vara mycket nöjd med. X-35 är den enda jämförbara storleken i klassen och där är vi en halvtimme före.
Det kändes skönt att kunna släppa lite på skoten och dra ner mot Stora Bælt.
När solen gick upp hittade vi den här gynnaren i sittbrunn. Exotiskt.
Ingen ville dock ha näbbgädda till frukost, så det fick bli gröt och mackor.
Det är härligt att få rulla ut code 0 efter en lång natt, känna solen i ansiktet och jaga ikapp båtarna framför. Just coden visade sig vara ett vapen, och jag var lite förvånad att bra båtar som Stony eller Freedom inte inte hade dem i sina garderober.
Vinden fortsatte att vrida med och snart kunde vi gå från code till A3 och till sist till A2. Vinden lättade också ut och vi hade nästan svårt att hitta in under rätt brospann.
Vid bron var vi 2:a på seglad tid och hade avverkat sträckan från Odden snabbare än alla stora båtar trots mycket vattenlinjeåka.
En som inte klarade att passera bron på rätt ställe var Farr 40 MMM som gick på grund. Den svarta gennakern är Krackemut.
Vi seglade mycket offensivt ner genom stora Bælt, innanför Agersø och genom Smålandsfarvannet. Bytte gennakers, hittade strömfårorna och den lilla vind som stod lite närmare Sjælland på sydsidan.
Här passerade vi Freedom, Farr 40 APM och drog ifrån båtarna bakom. Nu var det bara Essex Girl och Swan 45 Tarok Framför oss i spåret. Förutom shorthandedbåtarna då. Jag fick ett lite oroväckande meddelande från Sebastian Larsson som seglade J/105 Javelin om han kanske behövde assistans när vi hann ikapp…
Men det visade sig att han hade koll på läget och låg bra till i sin klass.
Strax före rundningen av Farøbroen försvann Krackemut från AIS, vilket brukar innebära 10-12 distans. Och i rundningsrapporten kan man se att vi faktiskt hade gjort ett klassiskt “horizon job” på alla båtar i vår klass.
I Grønsund var det dags för middag, och strax därefter var vi tvugna att ankra. Längre fram i sundet kunde vi se både Essex Girl och Tarok. Men efter ett par timmar tuffade vi igång igen i mörkret. Lustig känsla.
Vinden tog oss till Møns klind där det var punka igen. Här låg vi, Essex Girl och Tarok parkerade när gänget bakom dök upp på AIS igen. Vi var väl bra markörer för var man inte skulle segla, för hela gänget gick förbi oss 500 meter längre österut. När det väl kom lite vind så chansade vi på att komma nära land, men ganska snart tog det slut igen. Så snabbt blev tre timmars ledning till tre kvart att hämta in. Deppigt.
Tyvärr blev resten av racet en enda lång sträckbog där det inte fanns några bra möjligheter att hämta in förlorad tid. Så här såg det ut på lördag förmiddag.
En av snackisarna efter racet har handlat om banbegränsningar. Det är en stor sak i Danmark och på skepparmötet hotar man med både tidstillägg och dryga böter
TRAFIKSEPARERINGSSYSTEMER
En båd skal overholde regel 10, Trafiksepareringssystemer, i De Internationale Søvejsregler.
Sejlads er forbudt i systemet i nordlige Øresund, systemet ved Hatter Barn (Rute T), systemet mellem Korsør og Sprogø og ved Falsterbo Rev.
Regel 48.2 er ændret således, at både der overskrider Trafiksepareringer, kan ved observation få tidstillæg fra 1 time til DSQ.
Redan vid Farøbroen observerade vi att Essex Girl gick under ett förbjudet brospann för att undvika strömen och vid Falsterbo så verkade många båtar helt strunta i trafikseparationen:
Här ser man “rondellen” runt Falsterbo rev tydligt. På detta sjökort har jag lagt en bild från trackern där jag matchat fyren och vår position för att få en skalenlig bild. Den röda streckade linjen är två distans från fyren. Innanför denna seglar fartyg motsols. Alla tätbåtar, utom Carbon 40, hade gått tajt på denna och jag körde själv nav för att säkerställa att vi inte var på fel sida. Men Carmen, Safran och Grynet går rakt igenom separationen, dessutom mot trafikriktningen.
Eftersom ingen av dem var i vårt løb så protesterade vi inte. Men jag messade Anders på Grynet för att han skulle ha koll på läget.
Tydligen hade Omega 42 Pingvino, den andra båt som fullföljde i Løb 13 protesterat, men man hade inte tillräckliga bevis på att Grynet var i zonen. Då är det ju okej att ta en liten genväg :-) Läs mer på Öresund Regatta.
Att det är lite vilda western har tydligen varit problem på Sjælland Rundt förr i tiden. Många struntade i banbegränsningar och det blev dålig stämning. Jag har hört att det finns seglare som slutade segla racet eftersom fusk alltid lönade sig. Det vore tråkigt om man lät detta bli en faktor som hämmade en i övrigt positiv trend.
Havskappsegling bygger inte på att arrangören skall kontrollera att båtarna seglar banan. Eller på att medtävlarna måste protestera. Havskappsegling bygger på ärlig segling där man seglar banan även om det är mitt i natten och ingen ser. Det kan inte heller vara ok att ta med ett extra segel, stacka i lovart eller köra motor en liten stund när ingen ser för att sedan gå upp och hämta pris.
Jag tror ingen vill ha en sport där vi tummar på reglerna. Alla kan göra misstag, eller missa något i seglingsintruktionerna. Men då får man ta konsekvenserna av detta.
Vi körde sedan 100% hela vägen upp och lyckades hämta in 20 minuter på nya danskan Carbon 40. Kändes skönt att få göra det på deras hemmaplan…
Till slut var vi nästan en timme efter Krackemut. Stort grattis till Hansen och gänget för rutinerad segling.
Sammanfattningsvis ett kul och omväxlande race. Lagom långt för att vara en utmaning oavsett om man har en Späckhuggare eller en 40-fotare. Jag seglar det gärna igen.
