Vems ansvar är det att man seglar banan?

Jag har funderat en del efter förra veckans Sjælland Rundt.

Det var någonting som inte kändes bra, som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Men sedan har jag diskuterat med andra seglare och följt diskussionen på Öresund Regatta. Nu tror jag att jag kommit fram till vad det är som gör mig bekymrad.

separation-falsterbo-sr15

Upprinnelsen var ju att ett antal båtar inte seglade banan på ett korrekt sätt. Och det må vara hänt.

Men diskussionen efteråt belyste det verkliga problemet:

Tävlingsledaren Kim Draugstrup säger att man i tävlingens historia alltid haft kritik från en del seglare mot att de restriktioner som man har i föreskrifterna måste också kontrolleras av organisationen. Det tycker jag är orimligt att kräva.

Havskappseglingssporten bygger ju inte på att det ska vara direktdomare på banan. Det blir ju helt orimligt.

Det är seglarna som måste protestera och ta det i protestrummet.

Fakta i en protestförhandling är inte det som hänt utan det JURYN fastställer som troligt händelseförlopp. Protestkommittén fattar sen beslut om utfallet baserat på fakta med stöd av seglingsföreskrifter och regelboken. Detta måste vi som seglar acceptera annars faller det helt.

Är det bara jag som tycker att det är bakvänt att arrangörer och konkurrenter skall vara de som skall kontrollera att banan seglas?

Vi har havskappseglat i hundratals år utan vare sig AIS, tracking, elektroniska sjökort eller digitalkameror för att hålla efter andra båtar.

Och jag har aldrig ens funderat på att mina konkurrenter skulle gena innanför Hoburgen mitt i natten eller skippa ett märke i banan.

Det har alltid varit skepparens ansvar att banan seglas, och kappseglingsreglernas avsnitt om “ärlig segling” och en generell idé om sportsmannanda har räckt för att detta inte skall vara ett problem på något race jag seglat. Eller hört om för den delen.

Förrän nu.

Vår sport skulle sluta fungera om folk ljög i sina mätbrev och tyckte det var ok att vinna race så länge inte arrangören eller konkurrenterna fick igenom en mätprotest. Eller körde motor genom stiltjet när ingen annan såg. Eller tog en genväg vid ett märke. För det gick ju inte att bevisa att de gjort fel.

Det blir inte rätt, bara för att ingen kan bevisa att det är fel!

Antingen följer vi reglerna – och litar på att konkurrenterna gör detsamma – eller så är vi på väg mot en sport som jag inte vill delta i.

Alla kan så klart begå misstag, och det finns alltid folk som fuskar, men tillsammans måste vi lägga ribban högt för att inte förstöra vår sport.

Jag bryr mig egentligen inte om det specifika caset, då det inte var i mitt løb. Och jag har stor respekt för Anders och de andra seglarna som var med här. Men principen är extremt viktig.

Jag tror det var Elvstrøm som uttryckte det bäst.

You haven’t won the race, if in winning the race
you have lost the respect of your competitors.

Det är ju lite ironiskt att det är i Danmark som principerna tycks funka sämst :-)