Regattakronografernas heliga Graal?

Visst är det härligt med folk som har riktiga specialintressen. Niklas Strand till exempel som går igång på startur (eller regattakronografer som det ju heter). Det verkar finnas några nördar på området som hänger på Timezone och Time to talk.

Jag är också intresserad av funktionalieten på de mekaniska starture. Mitt fickur liksom de flesta andra saknar ju en “synchro”-funktion, (för de där tre sek man missar 5-minutaren med). Det tror jag finns på APs Alinghi Royal Oak och på Rolex Yachtmaster II, men de är ju mest intressanta ur en “högre horologi”-aspekt, ingen jävel skulle ju ha dem som startur. Däremot fanns en radda vanliga kronografer från 60-talet med bakvänd eller vanlig dykarring/vridring (elapsed time bezel) 60-0 som kunde ställas och användas för synchro, grymt enkelt och smart. Tyvärr ofta med lite pyttig minuträkning. Men det kan nog bli en egen artikel…

Regattakronografernas heliga Graal funnen!!!

Jag har ett specialintresse i regattakronografer och seglartimers, inte så att jag äger särskilt många, men jag sparar mycket bilder och info jag hittar. Regattakronografer och timers speciellt för nedräkning till starter av kappseglingar har funnits i princip lika länge som den bredare segelsporten, dvs. sisådär 100 år. I början var det mest vanliga stoppur utrustade med en 5 eller 10min-räknare.

Med stoppur i prestarten 1938.

Ett par fickursexempel från första halvan av 1900-talet:

En variant från 60-talet är baserad på Valjouxs (en stor Schweizisk urverkstillverkare) storsäljande kronograf 7733, seglarvarianten kallas 7737. Urtavlan har ett hål över 1/3-delssektion där nedräkningen syns på en numrerad skiva. Den sitter tex. i Memosails karaktäristiskt runda bulliga kronografer.

Den populäraste moderna mekaniska varianten är baserad på Aquastars patent från 1973. Klockan har en roterande disk bakom urtavlan som visar sig genom, typiskt fem, hål i urtavlan som skiftar färg när nedräkningen till starten fortskrider. Senare köpte Heuer det patentet och gjorde sina ”Regatta”-kronografer och använde lite bättre urverk men med samma mekanism.

Aquastars patent från 1973

En tidig Aquastar Regate från tiden före samarbetet med Heuer.

Tidig Heuervariant.

Klassisk Heuer Regatta.

Hål i tavlan som skiftar färg finns (fanns?) också som komplikation baserat på Valjouxs 7750 (världens vanligaste kronografverk), den varianten kallas 7757, och fanns hos en rad olika tillverkare. Idag finns också en Dubois Depraz regattamodul för ETAs 2892-verk, och Omega gör sin hyllning NZL32-chrono mfl. Den fiffiga visningsmetoden med hål i urtavlan finns hos nyare quartzur också.

7757 i en Wyler ”La Giraglia”, den regattan heter ju numera ”Rolex La Giraglia”.

Modernare Memosail med 7757 från 90-talet.

Glasbaksidan visar upp ett enkelt 7757.

Omegas NZL-32-kronograf.

Modern Louis Vuitton.

Modern Bulgari.

I början av mitt klockintresse, för typ tio år sen, har jag för mig att jag såg ett fickur från seklets början med just hål i tavlan och nedräkning, precis som 70-talets Aquastar??? Jag har tänkt ganska mycket på den korta observationen under åren sen dess, men på senare år har jag börjat ifrågasätta mitt minne, tänkte att jag nog mindes fel eller att det var en sentida kul grej helt enkelt. Och idoget nätfiskande har kammat noll och intet. Men hoppet om att få visshet om hur det var, eller att få se en igen, har funnits hela tiden!

Häromveckan dök en, den?, upp igen, på Ebay!!!

Så här har vi nu Regattakronografernas Holy Grail i all sin skönhet!!! Numera i säkert förvar hos mig!

Det är ett fickur från 10-talet, inte särskilt vattentätt, nickelpläterat urverk, sköönt blånerad sekudvisare. Uret är ju samtida med OS-seglingarna 1912 som gick i Nynäshamn, i klasserna 6mR, 8mR, 10mR och 12mR och där Sverige tog medalj i alla (men det var bara tre startande tolvor…). I Americas cup seglade man på den här tiden med de mytomspunna J-båtarna som tex Shamrock IV och Resolute! och designern som regerade hette Nathanael Herreshoff.

Här är alltså den genialiska komplikationen 60 år före Aquastars patent, men mekanismen var sen ”försvunnen” under 60 år innan den dök upp i en armbandsurstillämpning. Jag vet inte om det är en one-off eller om det finns flera?

Jag fann den i England och den som gjorde sig besväret att köpa en sån här 1910 måste ha varit en både välbärgad och entusiastisk kappseglare. Det är inte orimligt att tro att den har kommit till stor nytta i Cowes, eller till och med Newport…

Niklas