Silverrudder 2020 | X-382 Xusidus

När man inte seglar själv, får man roa sig med andras rapporter. Årets Silverrudder var ju en långsam historia, där många fastnade i Lilla Bält, men där två svenska båtar var snabbast i respektive klass. Per Svanberg var inte helt oväntat snabbast runt i sin klass “medium” i sin Fareast 31R, men i år var han också snabbaste kölbåt totalt. Sjukt bra. Vii väntar på hans rapport.

Lite mer oväntat var att en X-382 skulle vara snabbaste båt i klassen “large”. En minst lika stor prestation!

Här kommer Görans Artmans rapport.

Söndag morgon kl. 07:18:38 hör jag tutan som bekräftar att vi (Xusidus och jag) efter 43 timmar 48 minuter och 38 sekunder fullföljt ännu ett Silverrudder runt Fyn.

Förtöjer båten och kojar in. Vaknar till vid lunchtid och frågar en funktionär om han kände till något om resultatet. Då tractrac hade havererat p.g.a. alla som brutit racet, hade jag ingen aning om min placering. Funktionären visste inget men påminde mig om att prisceremonin skulle börja om 20 min. Går in i lokalen och får ett munskydd och en öl (dålig combo). 

Storbildsskärmen tänds upp och presenterar de tre första i de olika klasserna. I klassen ”Large” hittar jag mitt namn med en etta framför…

I år var startproceduren ändrad. Det var infört en extra ”startlinje” ca.300m före den riktiga startlinjen. Mellan dessa linjer skulle motorn vara avstängd 4 minuter innan start. Bakom detta område fick man ha motorn igång ända till start. En smart lösning för tillfällen med stark medström och svaga vindar. Detta var ett sådant tillfälle.

Vår båt är en X-382 årsmodell 1997, inköpt i Tyskland för 8 år sedan. Xusidus är förberedd med putsad botten, lättad från onödig vikt, tömda ändskepp och med rätt segel ombord.

Detta är vår 7 start i detta race och om väderprognosen stämmer så finns det möjlighet till 2 dygn till havs, där vi seglare vill vara.

Motorn stängdes av 3 min. innan start och vi gled in i den demotoriserade zonen. Lugn och fin start och de 75 båtar starka fältet gled majestätiskt iväg med strömmen. Medströmmen mitt i farleden låg på ca. 2 knop. En del sökte vind på kanterna men då kom de ur strömfåran. Min taktik var att ligga mitt i rännan och glida med strömmen.

Rundar upp norrut som 18 båt. Normalt är första valet gennaker men i detta fallet med vind rakt akterifrån valde jag spinnacker. Skära med gennaker kräver mer energi och det skulle bli en lång dag på jobbet. En avkopplande sommarsegling upp mot Storabältsbron följde. Vind och sol i aktern. Inte ofta man behöver solskyddsfaktor i knävecken.

Västerbron som låg-brodelen av Storabältsbron kallas har en max. brohöjd enligt kortet på 18m. Xusidus masthöjd är 17,5m inkl. VHF antenn. Väljer att gå två brofack väster om huvud facket. Något lägre men det gick bra i fjol. DMI har en mätpunkt precis här och de lovade normalvattenstånd. Vid bron hade vi tappat en placering och låg nu på 19 plats.

Direkt efter bron åkte spinnacker ner och coden hissades. Men innan seglet rullats ut insåg jag att vinden vridit ännu mer. Ut med focken och ner med coden. 

Perfekt sträckbog mot Romsö i 10 minuter sedan vrider det ännu mer emot och det blir kryss i svaga vridande vindar. Håller mig konservativt i mitten och undviker kanterna och snart stabiliseras vinden på VNV  ca 4m/s vilket återigen ger en sträckbog norrut. 

Vid Romsö öppnar det upp ytterligare och jag kan sätta coden ,som är plant skuren och som med fördel kan skotas in i genuaskenan vid AWA 50-55 grader. Nu plockar vi båtar……..

30 minuter innan Fynshoved så var det dags att förbereda sig för rundning och nattlig kryss västerut, bort mot Lilla bält. Mat – segel – kläder är den ordningen jag använder. Gulaschsoppan avnjuts med Loka melon, focken ut och coden ner, på med torra varma kläder, häller upp en kopp nybryggt Zoegas med ett danskt wienerbröd och skotar hem. Kryssen har börjat. 

Har seglat upp oss 9 placeringar och ligger nu på plats 10.

När man rundar Fyns hoved så inser man återigen vilket storslagen segling man deltar i. Här har de större båtarna seglat ifatt de mindre. Det har mörknat och man ser hundratals lanternor under en stjärnklar himmel. Då och då hör man utandningen från tumlare som är uppe och tar luft. Svag mareld i aktern.

Om strömmen är lika vid land och längre ut så väljer jag att gå där ute. Dels vill jag segla långt mellan slagen för att inte tappa rytm. En stagvändning på natten är ett tillfälle då det lätt strular till sig. Men huvudorsaken är att komma bort från alla de mindre båtarna som kräver mycket energi att hålla koll på.

Bonka-kryssen uteblir vilket var både bra och dåligt. Bra för att det blev en bra natt med gott driv i båten. Dåligt för att X-yachts traditionellt är konkurrenskraftiga i krabb sjö.

Vid Äbelö låg vi kvar på vår 10 plats vilket var glädjande. Kryss med fock i 4m/s är inte optimalt för oss. Nu blev det en sträckbog ner mot mynningen till Lilla bält, den besvärliga udden Strib. Vinden avtar och vrider mot VSV och vi väljer att följa Fyn-sidan, bort från den rådande motströmmen. I fjol på denna sträcka tappade jag fokus och 10 placeringar. Det skulle inte få hända igen. Vinden avtog och vred 30 grader fram och tillbaka och det kändes som en befrielse när Strib rundades i gryningsljuset. Placering 9 och väldigt nöjd.

Klassisk motströmssegling i Lilla bält är att hålla innerkurva. Coden hissas och vi styr mot landsvägsbrons västra pelare vid Jyllandsidan.  Med bra fart 6-7 knop, så ser jag runt kröken att båtarna där ligger absolut stilla. Fångade av motström och stiltje. Bestämmer mig att gå så nära land som möjligt d.v.s. följa 3m. kurvan. Mäktig känsla att komma i drygt 6 knop och segla förbi båtar som ligger helt stilla. 3m. kurvan blev snabbt en 2m. kurva. Studsar till på en sandbank utan att fastna men tappar fart. Plankskotar stor och Code och glider vidare. (1,9knop AWA 24) Till slut stannar även Xusidus. Ner med coden och upp med lättviktsankaret ur ankarboxen och i med det.

Har haft funderingar på att flytta bak det 7,5 kg tunga Fortressankaret, 10m. blyade linan samt 40m band med änden schaklad i boxen. Men det är i ankarboxen det ska ligga för smidig och säker hantering. TracTrac visar nu att Xusidus ligger på 3:dje plats. WOW !.

Nu gäller mat och sömn. Kollar in båtarna runt omkring. Om babord ligger the Beast, Jan Hansens Figaro2 och om styrbord ligger Javelin, Janne Magnussons J105. Båda startade 30 min innan Xusidus. Känns bra…

Nöjd med första dygnets segling så unnar jag mig sovmorgon. Sätter klockan på 15min istället för de vanliga 10.

Efter några timmar började det fläkta lite men strömmen var fortfarande stark. En del kloka båtägare låg kvar medan en del stressiga ville vidare. Jag tillhörde tyvärr den senare gruppen. Försökte kryssa längs kanten mot strömmen men efter en knapp timme har vi avancerat endast 200m. Ankrar upp igen.

Efter ett tag kommer det vind så det går att komma över till Fyn-sidan strax innan järnvägsbron. På denna sidan är det bakvatten som hjälper oss framåt. Efter bron blir det stiltje igen och båtar driver på varandra och upp i strandkanten. Ny ankring. Nu ligger jag vid sidan om min danske vän Anders Johansson i hans nya JPK 10.30. (Startade 30 min innan oss)

Anders är en av Danmarks mest meriterade ensamseglare. Lite småsnack innan vi går och lägger oss några minuter.

När vinden återigen hittar oss med 1-3 m/s så har strömmen lagt sig och sakta men säkert, efter 7 timmar kan vi glida ut ur Lilla bält.

Vinden avtar igen, Anders kommer ifatt och vi stiltjeseglar tillsammans ner mot Bagö. I fyra timmar sitter jag framför ratten, med två känsliga fingrar på ratten och finlirar i 1-2m/s.

Återigen visar det sig att fock är det bästa förseglet i dessa mycket svaga vindar. En del säger att det beror på att genuan gör större luftmotstånd andra menar att vinden måste forma lättvindgenuan och det finns det inte kraft till medan focken står som en formad vinge.

Tacksam för läsarnas åsikter om detta.

Dags för mat: Resterna av gårdagens gulaschsoppa står kvar i grytan, blandas med Keldas Thaisoppa, en grabbnäve färsk pasta samt bullens pilsnerkorv till detta dricks Loka citrus.

Äntligen kommer vinden strax för om tvärs och coden åker upp. 10min senare vrider vinden till en bit akter om tvärs och då ska gennakern upp. Här kommer tröttheten in. Fast jag vet att förseglet ska bytas så börjar man hitta anledningar att slippa. Självklart kom gennakern upp och färden ner mot Bagö fortsatte i 5-6 knop.

Efter Bagö lovade vi upp 15 grader, bytte tillbaka till coden och satte kurs längs Fyns västkust. Nu behövde jag sova. Positionerade mig medvetet längst ut från land, styr 5 grader SB om idealkursen, scannade horisonten, plottern och paddan. Sjönk sedan ner på riskudden i sittbrunnen. Vaknade av klockan 10 min. senare. Scannar återigen horisonten, plotter och padda samt justerar skotningen. Ytterligare 10 min. sömn. 

Det blev tre sömnpass innan det var dags att lova in under Fyn ovanför ön Lyö. Ön som i Silverrudder kretsar kallas ”Sebastian Island”

Återigen brist på vind. Coden byts mot fock som byts mot gennaker. Börjar räkna på tiden till söndagens deadline kl.12.00. Måste göra 1,9 knop i snitt, vi gör 1,4.

Vinden ökar och ger oss bra fart mot mål. Då ändras diset till tät dimma och lanternorna runt omkring försvinner. Mistluren plockas fram.

När vi passerar smalaste stället vid Rantzausminde så brölar Svendborgsfärjan på mig samtidigt som autopiloten visar ”Battery low”. Svendborgsfärjan kan inte manövrera i farter under 7 knop så jag flyr mot strandkanten.

Väl framme i Svendborg började jag undra hur funktionärerna skulle kunna se mig i den täta dimman. Men strax innan mållinjen kommer en funktionärsbåt och eskorterar mig rätt.

Inne i hamnen står andra funktionärer och hjälper till med förtöjningen.

STORT tack till alla proffsiga funktionärer som gör detta event till årets höjdpunkt.

Själv ser jag tillbaka på en fantastisk segling/naturupplevelse som ledde fram till en osannolik första plats.

Vid rodret!

Göran Artman