En sommar med Dominant Race Special

Jag har fått ganska mycket frågor om hur det var att segla Gråå, den Dominant Race Special, som jag fick låna av Dan Ekström.

Upplägget var enkelt; jag fick tillgång till en kul båt, och i gengäld skulle vi försöka ta ut så mycket prestanda som gick ur båten och komma med förslag på hur det skulle kunna bli en ännu bättre solobåt.

Då båten nu är tillbaks i Råå, så tänkte jag försöka reflektera lite mer strukturerat…

• Vad är det – och vad är det inte?
• Kappsegling
• Camping
• Seglingsupplevelsen
• Sammanfattning

Vad är det – och vad är det inte?

Efter att ha seglat den mycket kan vi nog konstatera att det inte är en båt som vill sticka iväg på undanvind, oavsett hur stor gennaker man sätter på,

Däremot kan man få den att gå riktigt fort i deplacementsmode. På bilden ovan blåser det 8-10 m/s, TWA 100 och man seglar stadigt i 8.5-9 knop solo.

Jag hade med mig Anders Dahlsjö ut en dag med mycket vind för att köra igenom olika code-vinklar. Kul segling,

Det känns lite som man måste välja mellan stabilitet och planingsvillighet. Här tycker jag inte man skall göra båten sportigare utan optimera kring dess styrkor.

Och styrkor finns det. Kryss i 6-9 m/s är magiskt, men genom hela registret så känns det som en allroundbåt.

Kappsegling

Vi visste ju från början vad förutsättningarna var. Seglen sjöng på sista versen och vi skulle på kort tid behöva lista ut hur man skulle få fart på båten, Jag skrev om det här: “Up to speed | Dominant Race Special“.

• Måndagssegling på slören. Detta är perfekta seglingar för den här båten. Enkelt meck innan start, korta intensiva race på typ en timme och sedan kort hem till Långedrag igen. Och många båtar! Jag tror rekordet var 39 båtar. Vår serie blev  5-4-3-13-1 vilket vi är mycket nöjda med (13-platsen var när jag försökte köra solo och sumpade starten). Räknar vi de race där vi var med så var vi bästa båt totalt 😯 Framförallt hade vi bra starter, och båten går mycket bra när det blåser 6-9 m/s. Men även i lättare vind hängde vi med ok, även om vi inte hade en chans mot lättvindsbåtarna.
• Bohusracet (full rapport här). Här hade vi lärt oss båten hyfsat och listat ut vid vilka vinklar som coden funkade. Bra speed, koncentrerad segling och lite tur med vägvalen gav klasseger 🏆
• Solotrubaduren (full rapport här). Bra fart och rätt vägval gjorde att jag kunde spika här 🏆
• Tillfartssegling Tjörn Runt (full rapport här). Massor av undanvind. 3:a av 14 båtar bara sekunder efter Pelle Lindell.
• Tjörn Runt (full rapport här). Som så ofta, årets mest frustrerande race. Vi var bra med väldigt länge, men hade extremt svårt i 2-4 m/s. Under det glider vi på ok, men ingen annan har någon edge här. I 2-4 m/s så går många andra riktigt bra, men vi saknar power. Frustrationen gjorde att vi chansade lite väl mycket efter Tjörnekalv och slutade 12:a av 36 startande.
• Göteborg Lighthouse Race (full rapport här). Grym första halva ner till Trubaduren, sedan bröt focken ihop och i frustrationen chansade jag lite mycket. 4:a av 15 startande.

Sammanfattningsvis så är resultaten lång över förväntan.

Jag kan också konstatera hur nyttigt det är att ha duktiga seglare med nästan samma SRS. Att få köra mot Pelle Lindell och hans Pogo 850 Calypso på i stort sett alla race har gjort stor skillnad. Pelle har vunnit både Bohusracet och många av shorthandedracen, så det är svårt att hitta ett bättre bechmark. Känslan är att vi var nästan lika efter alla dueller?!

Här kan man ju inte låte bli att fundera på vad ett nytt segelställ hade betytt…

Camping

En av de saker jag bävade lite för var hur det skulle vara att leva i en liten båt. Både till och från olika race, men också under längre seglingar som Bohusracet. Men det har funkat mycket bättre än jag trodde, och jag uppskattar det enkla livet.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en veckas cruising i en liknande båt, men då behöver jag nog kunna göra kaffe på något sätt och ha en riktig kylbox.

Seglingsupplevelsen

För mig, som lägger stor vikt vid data och instrument, så var det nyttigt att få segla analogt. Initialt var det svårt, då jag inte hade några referenser alls, men efter ett par kappseglingar så vågade vi lita på våra inställningar och på slutet slog vi inte ens på loggen.

Jag tror ju fortfarande att jag hade kunnat kräma ur ytterligare prestanda med rätt verktyg, men med den ambitionsnivå vi hade så var det nästan ett självändamål att segla analogt.

I en liten båt så blir även kortare seglingar små äventyr.

Bilden kommer från hemseglingen efter Hermanö Runt, som på grund av motström och pinkryss blev en lång nattsegling, Men efter säsongen så var det en av sommarens bästa upplevelser. Med en större båt hade man bara kört motor hem och varit i land innan solen gick ner.

På samma sätt blev seglingarna mellan Råå och Långedrag, och tillbaka, utmaningar som krävde noggrann planering.

Jag har också upptäckt att jag seglar på ställen där jag aldrig hade tagit en Nova eller J/111. In mellan skären och långt utanför lederna. Både storleken och den lägre farten gör att man gärna utforskar nya vatten.

Sammanfattning

Det är något visst med enkel segling.

Och med små båtar.

För mig har det varit mycket nyttigt, och jag tycker att jag har utvecklats som seglare. Både i att få ytterligare en båt “up to speed”, men också i att göra det mesta av de förutsättningar man har. Och visa mig själv att jag kan segla utan instrument 😃

Jag känner att jag vill göra mer av detta och kommer på mig själv med att surfa på J/22, J/80, Späckhuggare och Platu 25… men jag saknar också min J/111 mer än någonsin.

Massor av unga seglare har fostrats i 707, Dominant Race och liknande båtar. Och jag hoppas att det kommer att fortsätta vara så. Men jag ser också att många i min ålder skulle kunna hitta ett enklare båtliv i båtar runt 25 fot.

Tack Dan för att jag fick låna din båt och återupptäcka en annan sida av seglingen.