Helgen var fulltecknad för maken. Det skulle fejas båt, det skulle mastas på, det skulle seglas båt från punkt A till punkt B, ja sådär lite lagom mycket aktiviteter för att en “liten fruga” ska veta att hon minsann lever med en man som gillar båtar!
Men tjohej vilken cirkus!
Första telefonsamtalet kom kl 9. Båten var ju inte i vattnet! Som om det var mitt fel, i sådär lagom anklagande ton. Och? Vad ska jag göra åt det? Surkarten mumlade något ohörbart och så lade han på.
Två timmar senare kom nästa samtal. Hade jag möjligen sett den där stora bagen med alla linor i? Efter ett kort ögonblicks funderande kom jag på vilken väska han menade och jodå, nog har jag sett den. I hallen. Nyss. Ett antal svordomsharanger och ett klick följde, och en halvtimme senare var maken hemma och plockade upp väskan med kommentaren “Kunde du inte sagt något?”. Jag? Varför då? Han får allt hålla reda på sina snören själv, jag får ju minsann hålla reda på allt annat (som barnens födelsedagar och vår bröllopsdag)!
En timme senare får jag nästa samtal. De blir “lite sena”. Oj, vad förvånad jag (inte) blev! Det visar sig att masten inte alls ligger i samma hamn som båten, utan ligger i hamn B. Detta innebär alltså att de måste få ner båten från hamn A till hamn B för motor. Vilket i sin tur innebär att det kommer ta ett bra tag att tuffa fram de (gissningsvis) 3-4 milen med hjälp av en propeller i storlek med mina fintallrikar. Om motorn håller så länge, alltså! Jag har många minnen av en sur make, sparkandes på en strejkande motor mitt ute på vattnet… Hur sur jag var ska vi nog inte gå in på!
Klockan är kring 18:30 när det ringer igen. De är i hamn! Nu är det “bara” kvar att hitta fram masten, få fast alla snören och sedan få hela paketet på plats. Bara de får trasslat ut alla härvor av linor, för självklart slarvade maken när allt togs ner förra året och det är en enda röra i väskan. Håhå jaja.
Sådär kring 22 får jag så till slut hem den förlorade maken. Luktar som något jag skulle vilja likna vid någon som rullat i fiskrens, men han ska lika fasen ha en puss av lilla frugan!
Vad jag gjort hela dagen? Tja, man skulle kunna tro att jag bara suttit hemma och surat, men inte alls! Vad jag gjort lämnar jag däremot därhän, men jag hade i alla fall roligt!
Jag hoppas alla som kan streckar den den 18 augusti i sin kalender1? Dags att visa alla belackare att Sveriges största kappsegling är en folkfest och att alla typer av båtar och besättningar kan fajtas runt den förbannade ön!
1,136 anmälda båtar till Færderseilasen, det är en målsättning att sträva efter! Tyvärr kom bara 219 båtar i mål. Men som alltid – vädret kan ingen styra över, vare sig i Oslo, runt Tjörn eller i Valencia. Det är många som vet vad de skall göra den 18 augusti. Anmälningarna har börjat komma in till årets Tjörn Runt! Ni som deltagit under de senaste åren har fått en inbjudan i brevlådan. Er andra hoppas vi nå genom Båtmässan, bloggar, annonser och klassförbund. Årets fråga är naturligtvis vilket klassförbund som samlar flest deltagare? Och vilka som kommer att vinna de nyinstiftade priserna för de båttyper som har minst tio anmälda deltagare.
Känner du dig tveksam inför att delta i Tjörn Runt? Vi tror att Skepparträffarna under fredagen den 17 augusti med Harald Treutiger och metrologen Madeleine Westin, båda kända från TV4-programmet ”Kasta Loss”, kommer att underlätta din seglats. Eller ta del av andra seglares tips och idéer på bl.a. www.blur.se eller www.tjornrunt.nu.
Vi ses vid startlinjen eller under lördagskvällens preliminära prisutdelning kl. 21.00 utanför Kookaburra på Stenungsbaden!
P.S. Slå på TV8 söndagen den 19 augusti kl. 19.00 så kan du segla Tjörn Runt en gång till!
Anders Klamer och jag seglade Watski Skagerrak TwoStar för att prova på shorthandsegling. Vi hade hört mycket positivt både från svenskar och norrmän så detta måste man ju bara prova!
Helt otrolig regatta!!! Verkligheten överträffade alla förväntningar. Både när det gäller själva kappseglingen, arrangemangerna, sociala biten runtomkring. Detta måste fler vara med om!
Dessutom gick det mycket bra för oss:
Hankø – Arendal 14:49:04 1:a på etappen, 4:a på scratch
Arendal – Marstrand 13:11:30 2:a på etappen, 2:a på scratch
Marstrand – Hankø 17:21:00 1:a på etappen, 1:a på scratch
Totalt 1:a, 1:a på scratch och 3:a totalt
Vi startade 17:00 på onsdagen i klassen LYS 1.15-1.23, övriga klasser startade succesivt under kvällen & natten. I vår klass fanns 35 båtar, bland andra Dufour 385, Grand Soleil 37, First 35, X-102, Stratus, Twostar 36, Norlin 34 MkII, X 342 och ett antal aktiva First 31.7.
Vi hade en idé om att man skulle gå söderut först för att korsa Oslofjorden via Missingarna och Hollenderbåen. Starlinjen låg mellan två öar, och för att få den eftertraktade lovartsänden var man tvungen att gå bakom ett gäng för att kunna slå till toppposition för styrbord. Alla båtar ut om en handfull valde att gå direkt över till västsidan, men på vår kant fanns bland annat CB33 “Rabbagast” som är erkänt duktig lokal seglare. Tillsammans med honom så tog vi språnget över fjorden strax syd om Hollenderbåen.
Vi hade tydliga indikationer på att vinden under kvällen/natten skulle vrida från sydväst till nordväst, så vi ville till varje pris ligga till höger om våra konkurrenter. Småslag längst ute till höger och innanför Faerder för att gasa på västerut. Andra båtar trodde mer på strömmen som alltid går längs kusten västerut, och tog sig ut i havet.
Att positionera sig i strömmen kostade såklart konkurrenterna distans mot mål, och vid Svenner var vi faktiskt första båt i fältet… kändes bra, men kom inte vårt NV-skift skulle de andra ha mycket mer medström…
…men det lättade succesivt och 00:20 kunde vi slå och sträcka målet för styrbord. Cool!
Sedan ökade det succesivt till 10-12 m/s och djävulsk sjö. Inget vidare men vi visste att vi låg bra till och körde stenhårt.
Pitstop i Arendal. Killarna på “Trindy” låg bra till men tappade en del på segelskiften längs kusten. Man har 3 timmar på såg innan man startar nästa etapp (alla håller ordning på sin egen starttid). Perfekt för en pyttipanna, ett toabesök och lite bryggsnack. Eller om man behöver laga nåt. Vi var 4:e båt på scratch och 17 minuter före nästa båt på LYS. Gott – då detta var den sträcka jag hade sämst koll på innan racet.
Pang på nästa etapp. Nu blåste det 12-14 m/s och framför oss låg 100 distans av undanvind!
Seilas:
Spinnaker eller ikke
De første båtene er på vei mot Marstrand med nordvest på 30 knop.
De tøffeste vil vinne
I øyeblikket ligger regattaens minste båt «Blur» som nummer to i feltet og han kjører spinnaker i motsetning til andre i klassen hans. I følge trackingen seiler svenske Peter Gustafsson 11 knop med sin Albin Nova. Gustafsson har fått smaken på norske regattaer. Han seilte Hovdan Skagen Race og vant sin klasse i årets Færderseilas. Dette er hans første dobbelhanded regatta.
20 knop
Det blir en tøff seilas for alle som tørr å kjøre spinnakeren. Moderne baugspryd båter vil ha en fordel under denne etappen. Vinden skal dreie mot nord langs svenske kysten i kveld. I morgen tidlig vil det blåse friskt fra øst. Utover dagen vil det løye med skiftende vind.
SEILmagasinet:
Kosetur i kuling
– Nå seiler vi med spridd genua og fullt storseil, så nå er det ren kosetur mot Marstrand, forteller Pål Tønnesson om bord i RABBAGAST.
– Vi angrer på at vi ikke skaffet oss en stormspinnaker før start. Vår vanlige spinnaker blir for stor i så mye vind. Det blåser ca. 30 knop. Vi erfarte i Hovdan Skagen Race at når det blåser over 30 knop, hadde vi vansker med å håndtere båten med fullt mannskap og spinnaker, forteller han.
Aktenom ser de en spinnaker.
– Vi tror det er den svenske båten BLUR som har satt spinnakeren, sier han.
BLUR leder klassen i Arendal.
Vi trodde på en stark ostgående ström runt Danmark, och planerade en rejäl underbåge. När inga nära konkurrenter hängde på, t.ex. “Rabaggast”, fegade vi ur och tog det lite lugnare för att inte chansa för mycket. “Trindy” vann etappen på att köra hårt söderut för att få bättre sjö och mycket ström.
Vacker solnedgång utanför Marstrand. Vi tror att detta är en 31.7 som jagade oss hela dagen. Under dagen hade vi passerat några båtar och före i mål var bara “Brigadoon” en Dufour 385. 2:a på scratch och 1 timme före nästa båt på LYS. Wow… vårt medflyt höll i sig.
Vi hade pitstop mellan 00:00 och 03:00 och efter praktiskt fixande och vädermodellerande så vågade (!) jag inte gå och lägga mig för jag var helt säker vpå att jag skulle försova mig till start. Sjuk känsla att ligga och tima startlinjen utanför Strandverken 03:00 på morgonen.
På vägen norrut fanns många olika ideer. Nordost? Sjöbris? Nordan? Vi vissta bara att strömmen var stark (1.5 knop som mest) så vi bestämde oss för den, sedan fick vi se vad det blev när ny vind fyllde på. Vi la ett antal waypoints i (den teoretiska) strömfåran för att maximera effekten och gasade norrut. När vi ser alla konkurrenter utom två dra in till land i jakt på sjöbris. Panik!
Med kikaren kunde vi dock konstatera att de hade motsröm och mycket lite vind. Såg bra ut, och till sist fyllde det på med en nordan som skruvade oss upp mot koster där nu de största båtarna i racet började komma ifatt. Vi var lite nojiga, då “Rabbagast” var på hemmavatten och hade fortsatt ännu längre västerut och fått än ännu bättre skruv än vår. Ajajaj… hur långt var han före?
Min kalkyl var onödigt pessimistisk. Man var bara strax före och dessutom hade han missat ett märke utanför Marstrand och utgått. Trots att vi var minsta båt var vi alltså först i mål på scratch! Och över 2 timmar före nästa båt First 35 “Kariette”! Tre bra etapper. Helt osannolikt!
SEILmagasinet:
Den svenske båten BLUR kom i mål tidsnok til å kapre seieren i den minste LYS-klassen – og det med god margin på RABBAGAST; omtrent én time!
Förtöjd på Hankø. Trötta men mycket nöjda. Att båten var snabb visste vi men vi var osäkra på hur hårt man skulle orka driva den på två man. Svaret är nästan lika hårt som på kortbana. Dessutom hade vi tur att hitta en röd tråd i våra väderprognoser och modeller.
Dessutom blev vi 3:a totalt i gott sällskap:
NOR 11189 piXeline X-442 Henning Hansen Arve Roaas
NOR 7901 Roaring Forties Baltic 52 Brian Raastad Peter Brandt
SWE 8 Blur Albin Nova Peter Gustafsson Anders Klamer
NOR 9779 Jokerman X 50 Per Ottar Skaaret Knut Frostad
NOR 9701 Godevenner First 40.7 Elling Rishoff Morten Brekke
NOR 10921 Skarven Elan 37 Jørn Osnes Hans Skaar
NOR 11733 Venus Elan 40 Vidar Moe Egil Norli
NOR 10910 Ille Moro 1 Bavaria 42 Match Ludvig Daae Eivind Buckner
NOR 12122 Elanor Elan 410 Tor Hove Kjell Inge Heiberg
GBR 5433 Jammy Dodger J/133 Neil Martin Philip Barnes
Andra svenska placeringar:
4:a i LYS 1.15-1.23, SWE 641 Trindy First 31.7 HR 1.19 Jonas Kjellberg Lerums SS Urban Edvardsson BKSS
9:a i LYS 1.24-1.28, SWE 10570 Snubbler X 382 1.28 Jan Svernhage GKSS Björn Svernhage GKSS
3:a i LYS 1.29-1.31, SWE 92961 Chamsiin X 382 1.29 Peter Dahlsten GKSS Peter Pilups GKSS
10:a i LYS 1.37-, SWE 33 Spiff IMX 40 1.38 Lena Having LSS Håkan Hambeson MSS
«Blur» ble nummer tre overall i Watski TwoStar, mye takket være en god etappe fra Arendal til Marstrand med 15,7 knop på loggen. Se film fra etappen.
Dette var første shorthandedseilingen for Peter Gustafsson og Anders Klamer som må være meget fornøyd med seilingen, spesielt om du studerer resultatlistene så viser den at «Blur» er den eneste av de små båtene på topp ti listen. Båtene starter til forskjellige tidspunkt, og pit-stopene i Arendal og Marstrand gjør at forholdene blir forskjellige for de ulike klassene.
Best for de store
Ut fra etapperesultatene kan det virke som at forholdene var best for de største båtene i to av tre etapper. Første og siste etappe ble dominert av de større båtene, mens andre etappene finner vi mange små.
Pixeline som vant sammenlagt fikk to førsteplasser og en fjerdeplass i sin klasse. «Blur» derimot vant to etapper og fikk en andreplass som sin dårligste i sin klasse.
Peter Gustafsson og Anders Klamer fra Sverige debuterte i Watski Skagerrak TwoStar i år, og de to svenske seilerne var ikke snauere enn at de vant med sin Albin Nova ved navn BLUR. – En helt utrolig regatta!! Verkligheten överträffade alla förväntningar, skriver de på sin hjemmeside. Nå vil de ha med flere svenske seilere.
– Både när det gäller själva kappseglingen, arrangemangerna, sociala biten runtomkring överträffade alla förväntningar. Detta måste fler vara med om!, fortsetter de i sin oppsummering av regattaen; en oppsummering som forteller i detalj hvordan og hvorfor de seilte som de gjorde.
Du finne oppsummeringnen her, og den kan være vel verdt å lese. Den avslører at det ikke var noen tilfeldighet at de vant, og det kan være mye å lære.
Du kan også se intervju med de svenske vinnerne på SEILtv, eller filmen de selv har lagt ut på SEILtube.
10-14 m/s, toppfart 15.7 knop och 2:a totalt av alla båtar! 1:a totalt på denna etapp var “Trindy”, en First 31.7 från Göteborg med Jonas Kjellberg och Urban Edvardsson ombord. De gjorde ett klipp genom att ta sig längst söderut av alla båtar, och slog oss med 4 minuter!
(15.06.07 – 20:38:17) Den svenske båten BLUR kom i mål tidsnok til å kapre seieren i den minste LYS-klassen – og det med god margin på RABBAGAST; omtrent én time!
Till sist… etta i klassen med en timme och 3:a totalt enligt obekräftade rykten. Trötta men glada – allt gick över förväntan. Full rapport nån annan dag :-)
På väg in till målgången i Marstrand. En lång dag från Arendal i väst 10-15. Spinnaker i över 12 timmar, dagsbästa blev Anders 15.7 knop.
Vi vår klass har vi bara en Dufour 385 (LYS 1.21) framför oss, annars är alla andra båtar bakom. Tvåa på scrath alltså och en bra ledning i lilla klassen.
Dags för ett pit-stop på 3 timmar i Martsrand innan vi drar tillbaka till Hankö. Känns helt sjukt att åka dit för att sedan köra transportsegling hem. Många distans blir det.
Tack förresten för alla påhejande mail/SMS/comments.
Mer J/porn. Nu från förra helgens Sprit Fest Regatta, Breakwater Yacht Club, Sag Harbor, NY (vad är det för skillnad på “sprit fest” och “spritfest”). 17 J/109:or kom till start och “Tastes Like Chicken” vann.
Lång och kasst soundtrack – men massor av J/109:or. Hela storyn här.
