Under GKSS Septembersegling gastade ett par andra Nova-ägare på Blur. Efter racet kom vi att prata om vad som skiljer mellan vårt och deras sätt att kappsegla, och om man kunde lära sig något av det? Jag bad Håkan Karlsson skriva nåt om hur han upplevde racet:

Det är lördag morgon 9 september, och flaggorna vajar lojt från flaggstängerna nere vid Långedrags seglarpaviljong. Vi hade samlats för att gasta på Peter Gustafssons Nova ”Blur” under GKSS ”Septembersegling”. Peter hade tappat två medlemmar ur den ordinarie besättningen och skickat en förfrågan till Gunnar (500 Julia) och mig (375 Lotte) om vi hade lust att gasta. Både Gunnar och jag var naturligtvis intresserade av att delta för att se hur en fyrfaldig Novamästare med besättning hanterar båten – kanske fanns det något att lära… Samtidigt skulle det självklart vara kul om vi kunde medverka till att mästartiteln i Nova stannar i Göteborg även detta år (Pär har ju annars nått goda resultat vid ett flertal tillfällen på ostkusten).

Anders (till vardags First-seglare) och Peters bror Fredrik (till vardags Birdie-seglare) ingår i ”Blurs” fasta besättning och fick tillsammans med skepparen utgöra ryggraden i dagens besättning. Skepparen kikade ut över vattnet och muttrade tyst något ogillande om det faktum att det parkerat ett stort ”H” över banan just denna dag, då det varit lågtrycksväder med mycket vind i två veckors tid. Till skillnad från cruisingseglaren så uppskattar tävlingsseglaren nämligen lågtryck och blåst (i alla fall om man seglar Nova med 110%-fock). SMHI har lovat 3-6 och senare 7-11 m/s på väst. Alla blir dock lugnade då de ser att det står vind ute på fjorden och det sakta börjar bli liv i flaggorna.

Efter skepparmöte med bangenomgång (vi kör inomskärsbanan som tar oss från Långedrag genom norra skärgården upp till Marstrand) och fika, diskuterar besättningen fördelningen av arbetsuppgifterna ombord. Skepparen tog hand om rorkult , Anders navigationen, Fredrik fördäcket och Gunnar samt undertecknat hanterade skot. Skepparen betonar att vi ska ta det lugnt och prata igenom olika manövrar så att vi är säkra på att det går bra. Man vet att man kan få bra fart i båten – så missar vi lite tid i manövrarna kan vi kompensera detta med båtfart. Större haverier på grund av felhantering är dock svårare att komma till rätta med. För att känna lite på rollerna samt undersöka banan gav vi oss ut på sjön ganska snart efter rorsmansmötet. Efter lite övning och diverse tips från ordinarie besättning tycker vi att vi börjar få det att flyta. Övergår istället till att försöka skaffa oss en så god bild av startområdet som möjligt – var på linjen vill vi starta, hur är det med strömmen?

Nu börjar det bli dags för start. Var är startflaggan vid paviljongen – ska inte skottet komma snart? Nedräkningen börjar. Det gäller att ha koll på båtarna omkring. Hur lång tid har vi kvar till startlinjen – hur mycket tid är kvar? Efter en mycket väl tajmad start är vi först iväg över startlinjen vid lovartsmärket. Alla lite förvånande att det inte blev tajtare i starten då fördelen var uppenbar.

Härlig känsla att ligga i täten mot första rundningsmärket och kika akter över på fältet som inkluderar några båtar som ska vara rejält mycket snabbare, men som inte lyckas ta sig förbi under benet mot första märket. Det känns som om det är bra fart i båten, men jag kan inte se att det är något uppenbart som skiljer från trimningen på ”Lotte”– kanske är jag inte tillräckligt observant..? Efter första rundningsmärket inne i Göteborgs hamninlopp är det nu kryss västerut för att runda fyren Måvholmsbåden före vi kan sikta norrut upp mot Marstrand. Navigatören Anders matar skepparen med uppgifter om hur långt man bör gå på varje slag med hänsyn till land och ström. Nu börjar en First 36.7 och en Hanse 411 sega ifatt och förbi – inget att hänga läpp för utan snarare kul att vi kan segla så jämt.

Efter rundning av fyren påbörjas diskussionen om vägval – ska vi gå längs med Hönö och Öckerö som de andra tycks sikta på, eller…? Navigatören Anders meddelar att närmsta väg är genom Lilla Kalvsund, men hur är det med vinden i det trånga sundet..?. ”Blur” är ensam om att välja denna väg – är det rätt att välja den ”udda” vägen nu då vi leder? Efter en stunds diskussion beslutar man att sikta på farleden genom Lilla Kalvsund. Då vi möts igen i farleden utanför Hälsö är vi osäkra om det var en fördel eller inte, vi tror att det varit OK.

Vägen norr ut är resan som gast sedan ganska komfortabel– vi sitter på ”railen och filosoferar över hur vi ligger till. Gast-facket har tidigare förhandlat fram sittdyna så det är varmt och bekvämt… Navigatören håller skepparen alert och fokuserad med diverse utrop och kommentarer – inte slappna av… Temperaturen ombord stiger då man diskuterar vägval upp mot Sillesund. Navigatören kollar och ger besked – det ska gå att ta genvägen genom ”gruset”. Skepparen vill ha mer information – är det säkert – vart ska jag gå? Här, två båtlängder utanför.. – säkert att det går…? Vi flöt igenom utan grundkänning och upplevde att vi tjänade bra på vägvalet. Lämnade endast en förvånad säl efter oss som nog inte var van vid någon större trafik bland skären (för mer detaljerad beskrivning av vägval – se här).

Vi närmar oss Sillesund och det är dags för spinnakersättning. Vi går igenom uppgifterna igen och förbereder sättning. Spinnakern åker upp – men kommer snart ner igen… vad hände…? är fallhornet skörat…? Nej – fallet var inte ordentligt kopplat – snabbt in med spinnakern, ner med focken och upp med spinnakern i fockfallet. Sedan spinnakergång ner mot mål vid Marstrandsön. Vi bedömer att vi inte är långt efter de snabbare båtarna och bör ha en bra placering på gång.

Väl i hamn väntar vi på att resultatet ska anslås, men vi hinner med både en och två öl tillsammans med övriga seglare utan att blivit riktigt klara på hur det gått. Själv tar jag efter att ha tackat övrig besättning och skeppare för en jätte-kul segling bussen hem till Göteborg tillsammans med fördäcksgasten Fredrik.

Så, vad lärde jag mig ombord på ”Blur” som kan hjälpa mig att få bättre fart på ”Lotte” under nästa tävling? Framförallt att det handlar om att skaffa sig erfarenhet och färdighet i att hantera båten under kappsegling. Ett tydligt moment som visar detta är vid starten – en lyckad start då man kan få fri vind och välja väg ger uppenbara fördelar som är svåra att kompensera senare under tävlingen (inte dumt om man har erfarenhet av jolle-segling).

En annan reflektion är respekten för vikt och dess placering ombord. På ”Blur” finns få onödiga kilon placerade i för- och akterskepp (själv brukar jag inte göra några extrema insatser inom detta område utan seglar med ankarbox och sittbrunnsbänkar fulla med sommarens samlade pryttlar). Även under segling är det viktigt att besättningen finns på rätt plats i båten. Det som familjeseglaren uppfattar som betydelselöst, märks av den uppmärksamme kappseglaren direkt som en tiondels tapp på loggen. Peter har ”järn-koll” på vad båten ska kunna prestera i båtfart mht aktuell situation och kan på så sätt tidigt bli klar på att något inte är riktigt optimalt.

En annan del är naturligtvis att man har en väl sammansatt besättning med tydliga roller och ansvar som alla hjälps åt att hålla ett konstant fokus på att hålla max fart, och som samtidigt har kul…!

Så sammanfattningsvis kan jag inte säga att jag hittade några snabba genvägar till att segla snabbt. Däremot blev det tydligt att det gäller att hålla koll på ett antal områden som, för att utvecklas i stort kan kokas ner till uppmaningen – mer tid på kappseglingsbanan!

Dags att planera för nästa säsong!

Håkan Karlsson
375 Lotte