Sweet… J/122

Jag har alltid gillat J-boats. Vet inte varför. Kanske för att de ser sportiga ut redan i hamn med låga fribord och långa svepande linjer. Eller att de går att segla fort på liten besättning. Nu (egentligen i Paris i december) lanserar man J/122 med en del features man saknat på tidigare modeller:
– svepta spridare & 108% fock med rulle under däck
– minimalt med trä på däck = “low maintenance”
– stor sittbrunn, skotskenan på durken och borttagbar akterbänk.
Byggs i Frankrike och blir inte helt billig, > 300 k€ för en race-utrustad.

Nyfiken på… Pär Lindforss & Quantum

Nu har jag varit nyfiken på alla segelmakare utom min egen (är jag ensam om att ha segelmakaren som kortnummer i mobilen?)… Dessutom har vi kappseglat mot och med varandra sedan tidigt 80-tal (preskriberat i vad).
Pär Lindforss har jobbat på Sobstad och North innan han 1998 körde igång Lindforssegel. Från i somras ansvarar han för Quantums svenska loft utanför Waxholm.
Hur ser samarbetet med Quantum ut?
I Sverige är det Klabbe Nylöf, Andreas Andersen, Linus Netshagen och jag som jobbar med Quantum. Vi har tillverking i Sverige men tar också färdiga segel från något av de andra sextio loften. Detta gör att vi kan lägga mer krut på att utvecka segel till våra lokala klasser samtidigt som vi kan erbjuda våra kunder de snabbaste seglen i andra klasser som tex Stare, E-jolle, Tornado, 470, Optimist, X-35 mfl.
Varför blev det just Quantum?
Jag har ända sedan starten av Quantum följt utvecklingen med spänning. Quantum är enligt min mening den i särklass mest innovativa segelmakargruppen. De har en bra mix av gediget hantverkskunnande, känsla och vetenskap. Jag lärde känna Klabbe redan i mitten på åttitalet då vi seglade Express mot varandra och har sedan dess haft kontakt till och från. Det gjorde också att det var lättare att välja Quantum.
Vad är hett inom segelmakeri 2006-2007-2008?
FusionM – Quantums fiberorienterade duk. Men även serietillverkade crosscut laminat som är fiberorienterade som FusionX eller MAXX och DIAX 2, som passar väldigt bra som racing segel till båtar upp till 40-fot.
Vad är det som är så speciellt med FusionM?
På samma sätt som hos de flesta andra, så tillverkas duken individuellt för varje segel genom att lägga ut fibrer i olika friktningar på ett membran.
I en perfekt värld hade det räckt att lägga fibrer precis där krafterna är som störst. Problemet är att krafterna varierar med vindstyrka, trim och annat. Med FusionM har man fokuserat på dessa “sekundära krafter” för att få ett segel som håller längre och är lättare att trimma om när vinden ökar eller minskar.
Vad kappseglar du själv?
Just nu kappseglar jag mest med vår Nova och M-30. Tidigare har jag seglat i många olika klasser bl.a Express och en hel del havskappsegling. Men på senare år har inte tiden räckt till, så nu seglar vi mest lys och lite entyp med M-30:an. Det kräver i princip ingen förberedelse alls utan vi plockar ihop ett gäng duktiga seglare och sen är det bara ut och köra.
Vad har du för tips till andra kappseglare som vill utvecklas?
Segla entyp helst mot så hårt motstånd som möjligt. Express, H-båt, 606 och J-80 är kanske de hårdaste klasserna. Men man får inte glömma att det finns många duktiga seglare i de andra entypsklasserna som har seglat sina båtar länge och känner dem väl, även om de kanske inte är så kända.

Hmm… är inte det där en sån där mmmm…. marabou…. majbrasa ;-)
Hur skall vi få fler att börja kappsegla?
Detta är det viktigaste förbundet, klubbarna och vi seglare har att jobba för.
När det gäller entyp så tror jag att de klasser som får båtarna på samma ställe har bra förutsättningar. Expressbryggan i Saltis är ett bra exempel, ofta kvällseglingar med 15 båtar och med bra deltagande på tävlingarna på Baggen. 606 seglarna har gjort nåt liknande på Lidingö och har också fått i gång bra aktiviteter. Folkbåtarna ligger på Vikingarna på Hundudden och har också bra deltagande på tävlingarna.
För LYS-segling kanske lite mer jippon i samband med seglingarna kan locka fler deltagare, de flesta vinner ju inte och att ha någon kul aktivitet kvällen innan och kanske en regattamiddag efter seglingen kan göra det hela till en roligare upplevelse. Under de senaste åren har flera klubbar i Stockholm lyckats vända trenden med minskande deltagare och även lyckats starta nya kappseglingar. LSS som arrar Lidingö runt har dessutom startat 2 nya kappseglingar Roslagens sea race och Runt Lidingö som snabbt har fått stora startfält. Gäddis regattan är också en tävling som för några år sedan var ganska kall men tackvare en uppryckning snabbt har blivit populär igen. Min favorit segling Ornö runt var för några år sedan nere på ca 100 båtar, men under de senaste åren har trenden vänt och i år var det ca 140 båtar även om det är en bra bit kvar till de 350 båtarna som var toppnotering någon gång på 80-talet, så känns det faktiskt som många fortfarande vill kappsegla.
Havskappseglingen behöver en uppryckning. Kanske IRC kan vara värt att pröva.
När det gäller Gotland runt tycker jag vi ska segla IMS och LYS som man gör på GOR och Faerder. Ta bort ORC club och segla LYS i stället. Som det är nu måste alla som seglar ORC ta ut ett mätbrev bara för en segling. Dyrt och krångligt, och att ingen förstår vad siffrorna betyder gör inte saken bättre. Jag hoppas också att Öland runt kan komma igång igen det vore kanon och jag tror att många saknar den seglingen.
Roligaste plats att kappsegla på?
Sandhamn tycker jag är bra med kort utsegling och dessutom mycket trivsam hamn med allt man behöver före och efter seglingarna.
Roligaste båt att kappsegla med?
Seglingsmässigt måste jag säga att det är med min E-kanot. Som att segla en 606 utan köl själv, helt klart en utmaning. Tävlingsmässigt får jag säga att jag saknar Expressen med 25 -30 båtar på Baggen.
Bästa kappseglingsminne?
Fastnet race 1999. Vi seglade en Farr 31 optimerad för IMS. När vi kom till England visade sig att bara tre båtar var anmälada till IMS, vi och två 70-fotare. Vi blev tvungna att segla IRC i stället där vi fick ett bedrövligt mättal. Under Cowes week seglade vi kanon bra men lyckades knappt placera oss i mitten, då kändes det ganska hopplöst att ge sig ut och segla 600 distans på havet. På Fastnet blev vi tvåa i vår klass och var runt tjugonde båt i mål av alla båtar, grymt skön känsla att efter fem dygn komma in med en liten 31-fotare i en nästan tom hamn, och de båtarna som ligger inne är 50-fot och större.
Värsta kappseglingsminne?
2005 när vi förlorade SM-guldet i M-30 i sista seglingen.
Vad gör du om 10 år?
Kappseglar tillsammans med våra barn. Fortsätter att arbeta som segelmakare.
Offshore i Novan
Quadrophenia i trevligare förhållanden tidigare i somras. Foto: Chay Webb (fler bilder här).
Det har ju varit en del gnäll på att det blåser för lite i Sverige. Clive Lawrence seglar Nova 241 “Quadrophenia” på Engelska sydkusten, närmare bestämt i Poole. Här kappseglar man till Weymouth, Guernsey, Alderney, Cherbourg eller Cowes, ganska ofta “two-handed”. Inte så mycket inomskärs :-)
En kort uppdatering från helgens race:
“Just thought I would let you know, we raced to Weymouth and back this week-end with big winds going and forty knots+ with big SSW seas on the return trip. Surfing down the waves we noticed 14 knots, later checked the GPS had shown max speed of 15.9 knots – we were flying.
We had 3 reefs and the smallest jib very high cut. Many came out but returned to Weymouth, some went under motor. An Albin Ballad came out but returned to put up storm jib. A pleasant day was had by all (what a boat)!”
Hanse 400
1:a oktober och man seglar i t-shirt!!!
Anders, som normalt gastar på Blur, är på båtjakt. Söndagens provsegling gällde Hanse 400, som skulle rastas i 3-5 m/s i ett soligt Marstrand.
Full-lattad stor, lazyjacks och självslående fock. Mycket bekvämt, även om det blir lite för lite power i lättvind. Lite klurig däckslayout med både stor- och fockskot i avlastare framme under sprayhooden. Ur vägen men otympligt om man har för vana att trimma. Skall säkert sitta på nåt bättre sätt? Annars sjysst sittbrunn och bra kvalitet på däcksutrustningen.
Claes Amnäs gamla X-332 var ute samtidigt. De hade inga problem att köra om oss på kryssen ut mot Marstrandsfjorden. Segelyta per ton på Hansen är nästan exakt som Novan med 110% fock, men det här kändes trögt. Har säkert en del med segel att göra också.
Inredningen gillade jag skarpt. Ljust och modernt. Kanonbra utrymmen för att leva ombord. Inte Orust-kvalité, men det kan man inte begära för 1.3 Mkr för en 40-fotare. Vid segling saknade man grabbräcken och navbord, men på den här typen av båt skulle jag kunna leva utan det.
Just den här modellen hade två toaletter och två stora hytter akterut. Man kan dock få alla möjliga inredningsvarianter.
Sammanfattning: för att vara en budgetbåt så ser hon snygg ut och är coolt inredd, men det behöver blåsa lite om man skall gå igång på seglingen. Denna båt hade gått 300 timmar motor första säsongen… men det kanske är normalt för hyrbåtar?
Septemberseglingen ur ett annat perspektiv
Under GKSS Septembersegling gastade ett par andra Nova-ägare på Blur. Efter racet kom vi att prata om vad som skiljer mellan vårt och deras sätt att kappsegla, och om man kunde lära sig något av det? Jag bad Håkan Karlsson skriva nåt om hur han upplevde racet:
Det är lördag morgon 9 september, och flaggorna vajar lojt från flaggstängerna nere vid Långedrags seglarpaviljong. Vi hade samlats för att gasta på Peter Gustafssons Nova ”Blur” under GKSS ”Septembersegling”. Peter hade tappat två medlemmar ur den ordinarie besättningen och skickat en förfrågan till Gunnar (500 Julia) och mig (375 Lotte) om vi hade lust att gasta. Både Gunnar och jag var naturligtvis intresserade av att delta för att se hur en fyrfaldig Novamästare med besättning hanterar båten – kanske fanns det något att lära… Samtidigt skulle det självklart vara kul om vi kunde medverka till att mästartiteln i Nova stannar i Göteborg även detta år (Pär har ju annars nått goda resultat vid ett flertal tillfällen på ostkusten).
Anders (till vardags First-seglare) och Peters bror Fredrik (till vardags Birdie-seglare) ingår i ”Blurs” fasta besättning och fick tillsammans med skepparen utgöra ryggraden i dagens besättning. Skepparen kikade ut över vattnet och muttrade tyst något ogillande om det faktum att det parkerat ett stort ”H” över banan just denna dag, då det varit lågtrycksväder med mycket vind i två veckors tid. Till skillnad från cruisingseglaren så uppskattar tävlingsseglaren nämligen lågtryck och blåst (i alla fall om man seglar Nova med 110%-fock). SMHI har lovat 3-6 och senare 7-11 m/s på väst. Alla blir dock lugnade då de ser att det står vind ute på fjorden och det sakta börjar bli liv i flaggorna.
Efter skepparmöte med bangenomgång (vi kör inomskärsbanan som tar oss från Långedrag genom norra skärgården upp till Marstrand) och fika, diskuterar besättningen fördelningen av arbetsuppgifterna ombord. Skepparen tog hand om rorkult , Anders navigationen, Fredrik fördäcket och Gunnar samt undertecknat hanterade skot. Skepparen betonar att vi ska ta det lugnt och prata igenom olika manövrar så att vi är säkra på att det går bra. Man vet att man kan få bra fart i båten – så missar vi lite tid i manövrarna kan vi kompensera detta med båtfart. Större haverier på grund av felhantering är dock svårare att komma till rätta med. För att känna lite på rollerna samt undersöka banan gav vi oss ut på sjön ganska snart efter rorsmansmötet. Efter lite övning och diverse tips från ordinarie besättning tycker vi att vi börjar få det att flyta. Övergår istället till att försöka skaffa oss en så god bild av startområdet som möjligt – var på linjen vill vi starta, hur är det med strömmen?
Nu börjar det bli dags för start. Var är startflaggan vid paviljongen – ska inte skottet komma snart? Nedräkningen börjar. Det gäller att ha koll på båtarna omkring. Hur lång tid har vi kvar till startlinjen – hur mycket tid är kvar? Efter en mycket väl tajmad start är vi först iväg över startlinjen vid lovartsmärket. Alla lite förvånande att det inte blev tajtare i starten då fördelen var uppenbar.
Härlig känsla att ligga i täten mot första rundningsmärket och kika akter över på fältet som inkluderar några båtar som ska vara rejält mycket snabbare, men som inte lyckas ta sig förbi under benet mot första märket. Det känns som om det är bra fart i båten, men jag kan inte se att det är något uppenbart som skiljer från trimningen på ”Lotte”– kanske är jag inte tillräckligt observant..? Efter första rundningsmärket inne i Göteborgs hamninlopp är det nu kryss västerut för att runda fyren Måvholmsbåden före vi kan sikta norrut upp mot Marstrand. Navigatören Anders matar skepparen med uppgifter om hur långt man bör gå på varje slag med hänsyn till land och ström. Nu börjar en First 36.7 och en Hanse 411 sega ifatt och förbi – inget att hänga läpp för utan snarare kul att vi kan segla så jämt.
Efter rundning av fyren påbörjas diskussionen om vägval – ska vi gå längs med Hönö och Öckerö som de andra tycks sikta på, eller…? Navigatören Anders meddelar att närmsta väg är genom Lilla Kalvsund, men hur är det med vinden i det trånga sundet..?. ”Blur” är ensam om att välja denna väg – är det rätt att välja den ”udda” vägen nu då vi leder? Efter en stunds diskussion beslutar man att sikta på farleden genom Lilla Kalvsund. Då vi möts igen i farleden utanför Hälsö är vi osäkra om det var en fördel eller inte, vi tror att det varit OK.
Vägen norr ut är resan som gast sedan ganska komfortabel– vi sitter på ”railen och filosoferar över hur vi ligger till. Gast-facket har tidigare förhandlat fram sittdyna så det är varmt och bekvämt… Navigatören håller skepparen alert och fokuserad med diverse utrop och kommentarer – inte slappna av… Temperaturen ombord stiger då man diskuterar vägval upp mot Sillesund. Navigatören kollar och ger besked – det ska gå att ta genvägen genom ”gruset”. Skepparen vill ha mer information – är det säkert – vart ska jag gå? Här, två båtlängder utanför.. – säkert att det går…? Vi flöt igenom utan grundkänning och upplevde att vi tjänade bra på vägvalet. Lämnade endast en förvånad säl efter oss som nog inte var van vid någon större trafik bland skären (för mer detaljerad beskrivning av vägval – se här).
Vi närmar oss Sillesund och det är dags för spinnakersättning. Vi går igenom uppgifterna igen och förbereder sättning. Spinnakern åker upp – men kommer snart ner igen… vad hände…? är fallhornet skörat…? Nej – fallet var inte ordentligt kopplat – snabbt in med spinnakern, ner med focken och upp med spinnakern i fockfallet. Sedan spinnakergång ner mot mål vid Marstrandsön. Vi bedömer att vi inte är långt efter de snabbare båtarna och bör ha en bra placering på gång.
Väl i hamn väntar vi på att resultatet ska anslås, men vi hinner med både en och två öl tillsammans med övriga seglare utan att blivit riktigt klara på hur det gått. Själv tar jag efter att ha tackat övrig besättning och skeppare för en jätte-kul segling bussen hem till Göteborg tillsammans med fördäcksgasten Fredrik.
Så, vad lärde jag mig ombord på ”Blur” som kan hjälpa mig att få bättre fart på ”Lotte” under nästa tävling? Framförallt att det handlar om att skaffa sig erfarenhet och färdighet i att hantera båten under kappsegling. Ett tydligt moment som visar detta är vid starten – en lyckad start då man kan få fri vind och välja väg ger uppenbara fördelar som är svåra att kompensera senare under tävlingen (inte dumt om man har erfarenhet av jolle-segling).
En annan reflektion är respekten för vikt och dess placering ombord. På ”Blur” finns få onödiga kilon placerade i för- och akterskepp (själv brukar jag inte göra några extrema insatser inom detta område utan seglar med ankarbox och sittbrunnsbänkar fulla med sommarens samlade pryttlar). Även under segling är det viktigt att besättningen finns på rätt plats i båten. Det som familjeseglaren uppfattar som betydelselöst, märks av den uppmärksamme kappseglaren direkt som en tiondels tapp på loggen. Peter har ”järn-koll” på vad båten ska kunna prestera i båtfart mht aktuell situation och kan på så sätt tidigt bli klar på att något inte är riktigt optimalt.
En annan del är naturligtvis att man har en väl sammansatt besättning med tydliga roller och ansvar som alla hjälps åt att hålla ett konstant fokus på att hålla max fart, och som samtidigt har kul…!
Så sammanfattningsvis kan jag inte säga att jag hittade några snabba genvägar till att segla snabbt. Däremot blev det tydligt att det gäller att hålla koll på ett antal områden som, för att utvecklas i stort kan kokas ner till uppmaningen – mer tid på kappseglingsbanan!
Dags att planera för nästa säsong!
Håkan Karlsson
375 Lotte
Sveriges största kappseglingar
På fendern.se började vi diskutera vilka som är Sveriges största kappseglingar. Här är listan hittills (över 30 startande, inkl DNF men utan DNS/DNC). Finns det fler?
Tjörn Runt: 497
Lidingö Runt: 451
Gotland Runt: 210
Marstrandsregattan: 147 (varav 42 på SM i Express och 22 IMS)
Ornö Runt: 135
Sandhamn Open: 127 (varav 47 på Hav+LYS)
Byxelkroken: 108
Ven Runt: 101
Gullviverallyt: 85
Saltsjöbadsregattan: 83
Arkö Runt: 71
Stockholm Yacht Clubs distanskappsegling: 70
Runt Lidingö: 66
Torsö Runt: 66
Round Vänern Race: 55
Gransegel Grand Prix: 55
Sandhamnsregattan: 54 (varav 17 på SM i Smaragd)
SSS Höstregatta: 54
Saltholm Runt: 53
Roslagen Sea Race: 52
HSB-racet: 48
Vikingaregattan: 45
Svearnas öppna: 40
SM 2.4: 38
Hermanö Runt: 37
VSS Inbjudningssegling: 35
KSSS Express/J80 Vårsegling: 35
SM 606: 33
Gäddisregattan: 33
Sista Chansen, Björlanda: 32
Pater Noster Race: 32
Venerrace: 31
Archipelago Raid: 31
Kvar att segla
KSSS Höstcup 59 anmälda
KSSS Höstsegling med stockholmscup 74 anmälda
KSSS Olympiska regatta 193 anmälda
Oktober pokalen
Uppdaterad 2006-09-30.








