Even the most daunting world records are meant to be broken … eventually. For elite navigator Stan Honey and a crew of sailing all-stars, beating the prestigious monohull transatlantic sailing record was the ultimate accomplishment. And it was no easy feat. On July 22, 2016, the Comanche—a custom-built, 100-foot racing yacht—set sail from New York to the southern tip of England. Precisely five days, 14 hours, 21 minutes and 25 seconds later, the Comanche’s crew shattered the world record … by more than a day. Brave the high seas as we set sail on one of the most amazing and inspiring journeys ever to take place on film.
Verkar ha varit bra drag för Cape Crow Yacht Club och Jimmy Hellberg på nav…
Sverige leder Nord Stream Race
Den svenska båten är i topp av Nord Stream Race efter två etapper av totalt fyra. Racet genom Östersjön nådde på onsdagen etappmålet i Saltsjöbaden. Allra först var svenskarna, från Cape Crow Yacht Club utanför Göteborg, i den fem båtar stora flottan av Club Swan 50:or.
Planen var att båtarna skulle nå Saltsjöbaden på torsdagskvällen men resan från Köpenhamn har bjudit på riktigt friska undanvidar och tagit mindre än två dygn. Därför dök de upp i Stockholms Skärgård redan på onsdagsmorgonen.
– Jag har aldrig seglat den här sträckan så snabbt. Vi har haft undanvind mellan Bornholm och Dalarö, med vindar upp mot 15 m/s och vi har seglat upp mot 20 knop. Nyckeln till segern är att vi har en grym besättning från Cape Crow som verkligen kan segla. Jag är glad att jag får vara med, säger Jimmy Hellberg som är navigatör på den svenska båten.
– Nu vill vi gärna hålla i det här ända in till slutmålet i Sankt Petersburg. I segling kan visserligen allt hända – men just nu känns det kanon, säger Jimmy.
Först till målet på Baggensfjärden var alltså den svenska båten. Därefter följde danskarna från Fredrikshavn Sejlklubb. Trea var Nyländska Jaktklubben från Finland.
Nord Stream Race är en kappsegling från Kiel i Tyskland via Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors till slutmålet i Sankt Petersburg. Regattan har arrangerats av Saint Petersburg Yacht Club, med stöd från Gazprom and Nord Stream AG, sedan 2012.
Syftet är att sammanföra de fem länder och att lyfta fram de nya nationella kappseglingsligorna i de fem länderna.
De nationella serierna i segling startade 2013. Två år senare var det premiär i Sverige för Allsvenskan Segling och första årets mästare blev KSSS. Tanken med de nationella ligorna är att skapa enkla, landnära race mellan de bästa klubbarna i landet, samtidigt som kappsegling blir mer tillgängligt för åskådare och suportrar.
För Nord Stream Race har det inneburit att man ändrat sitt koncept. Numera är det de fem ländernas respektive klubbmästare som bemannar varsin ny 50 fots Club Swan som organisationen tillhandahåller. Den svenska båten i Nord Stream Race seglas av Cape Crow Yacht Club, från Göteborg, som vann Allsvenskan 2016.
Första etappen mellan Kiel och Köpenhamn vanns av tyskarna, med den svenska båten på andra plats. Nu väntar några dagars vila för besättningarna innan etapp tre startar på Baggensfjärden lödag 2 september kl 14:00 med etappmål i Helsingfors.
Jag har alltid gillat att segla i Norge. Jag vet inte vad det är med den norska seglarmiljön, men man känner sig alltid välkommen och man hittar en bra balans mellan sociala aktiviteter och seriös kappsegling. Dessutom har andra pratat varmt om Hollændern under många år, så i år tog vi chansen att kombinera detta race med OneStar som går om 2 veckor.
“Sweet yachts only”. Stort tack till Claus Landmark för att vi fick parkera bredvid hans Santa (ORCi World Champions 2016).
Vi hade ju en snabb & lite tuff seglats upp till Son direkt efter Tjörn Runt, så båten låg redo när vi kom upp efter jobbet fredag. Ett par öl i klubbhuset och spekulationer med de lokala seglarna hanns också med.
Den stora frågan var så klart de lätta vindarna, och hur de skulle vrida under lördagen.
På lördeg morgon stod det 5-7 m/s från NO, vilket var lite mer än man lovat, men alla vädermodeller pekande på avtagande (och vridande) vind framåt lunch då vi rundade Hollænderbåden. Frågan var åt vilket håll det skulle vrida…
I de tidigare starterna fanns det två tydliga strategier. 80% som gick på en babordsbog rakt ner mot Gullholmen och de som startade styrbord för att komma ut i strömmen och eventuellt mer vind. Det senare kändes dyrt för en eventuell fördel längre fram (bogen indikerade 90/10 BB/SB).
Linjen var egentligen orimligt kort för de 24+19=43 båtar som startade i klass 6 & 7. Vi bestämde oss för att komma in från lä (bansidan) på SB och gippa och sätta på skottet och lyckades bra med detta mellan en HP1030 och Bavaria 38 Match Ille Moro med bara 2-3 båtar i lovart. Vi kunde dock bygga lite avstånd på genom en bra sättning och lite hetare vinkel.
Nu blev det tydligt vlka båtar som valt vilken väg. Längst österut hade vi Shaw 9 Karma Police som var klart snabbast i klassen, och som också skulle trivas bra i lätt undanvind. Sedan Ille Moro och vi. På västsidan, efter en initial styrbordsgipp hade vi Landmark 43:orna Santa & Karoline, Xp-44 Too Bonita och J/111 Dacapo. I mitten King 40 Magic och ytterligare några snabba båtar.
Game on.
Vi hade bra speed och ledde väl fältet tills Karma Police fick upp ångan. Både de och vi fick göra någon kort gipp västerut innan Gullholmen. Här stod valet mellan att gå i sundet, vilket var kortaste vägen, eller ute i fjorden där det stod mer vind och kanske var mer medström…
Vi valde sundet och klarade oss helt ok initialt. Magic gjorde det nog bäst genom att gippa ut och gå tajt på västsidan om Gullholmen. Vi körde in i ett vindhål strax efter sundet, men lyckades komma undan med blotta förskräckelsen genom en kort gipp västerut (det spår som går SV under siffran 54). Vi hade tappat Magic och Landmarkarna hade knappat in rejält längre västerut.
De bägge strategierna konvergerade nu, och många av båtarna verkade vara sugna på en överbåge och kom upp framför oss (de skall ju vara snabbare i dessa vindar). Vi gick på rhumbline och bytte till A5 när det vred emot för att sedan gå till A2 igen. Jämfört med Dacapo, Magic och Landmark 43 White Shadow seglade vi mycket bra och seglade om eller utökade ledningen.
Avståndet till de första båtarna var svårt att bedölmma, men vi hade i alla fall inte tappat mycket.
Här är en snygg sekvens när vi seglar om White Shadoow när de gör ett spinn-byte. Det kändes som de körde lite grann på halvfart?
Två korta gippar in mot Hollænderbåen och man började nu få koll på klasserna före som rundade samma märke. Bogen över till ost-sidan såg straight forward ut och vi bestämde oss att gå lågt och fort för att komma undan ett antal långsamma båtar.
Här hamnade vi dock i en otäck transition mellan den gamla vinden (som stod kvar för de som körde överbåge) och en lättare vind från ost. Vi hängde kvar och till sist fyllde det på, men Magic smet förbi och rundade 100 meter före.
Vi körde vår J0 som gav bra punch i en bris som blev allt lättare, och vi hanterade långsammare båtar på ett bra sätt.
För oss fanns egentligen bara utsidan av Rauer som alternativ. Vi ville också västerut då några av modellerna hade pekat på en vind som skulle gå via nord till nordväst senare på dagen. det var också tydligt att Karma Police, Santa och Too Bonita hade investerat i denna strategi. Karoline hade gått all in på motsatta sidan och hade försvunnit österut.
Vi hade sällskap av några duktiga seglare. Är man på samma ställe som Tommy Bergmann och hans legendariska Finngulf 39 Luringen, så är man inte helt fel ute :-)
En båt som hade det svårt i det lätta vädret…
När vi kom ut i fjorden vred det mot och lättade rejält ute i fjorden. Nu kändes det plötsligt svårt att ta sig västerut. Magic gjorde ett försök men hamnade mitt i fjorden.
Vi skickade upp Johan i masten för spana efter vind, och vi kunde konstatera att båtarna längre norrut hade lite mer vind men också mer från NV. Det såg ut att skruva upp helöa vägen om man bara fortsatte frammåt.
Det var ändå för sent att byta kant och vi bestämde oss för att ta oss norrut på de kårar som fanns och hoppas på att vi skulle lyfta för babord för oss också.
Vi gick på speed och lyckades komma in i mer tryck. Nu kom också Karoline ut från sitt östliga spår och hade uppenbarligen tjänat på de. De slog 2-300 meter framför oss. Vi pejlade hela tiden karma Police och Santa utan tydliga resultat. Ibland kom de fram. Ibland vi. Helt klart var dock att Too Bonita och Magic hade det svårt i mitten.
Några korta slag förbi Larkollen innan vi kunde sätta kurs mot Gullholmen. Här vred det med och vi gick till Code 0, A3 och sedan Code 0 igen innan det blev riktigt lätt och vred ytterligare mot syd. Svårt.
Det stod klart att de båtar som låg söder om Gullholmen, bland andra Karma Police och Karoline, hade det tungt. Vi såg dock vind som fyllde på längst västerut och skar rejält med A3 för att möta den. Även Santa, som vi hade seglat runt, siktade på samma vindkant lite söder om oss. Lite risky, men det fanns just då inget som talade för vind inne vid Jelöya.
Här syns spåret där vi seglar NV för att möta den nya vinden.
Karoline hade sett vad som hände och hade också kommit ut – man ville ju inte tappa Santa på målrakan. Karma Police var sist ut i vinden och hade nu förlorat allt sitt försprång.
Vi gick in rejält i den nya vinden innan vi gippade framför Santa in mot Gullholmen. Där bytte både vi och dem till A2 och fortsatte att jaga tryck norrut.
Svår segling norrut, där vi gippade på varenda puff. Men vinden blev allt svagare och till sist låg vi alla och kämpade mot mållnjen med farter runt en knop.
Vi visste att vi låg bra till, men jag blev bara mer och mer säker på att detta skulle sluta med bleke 100 meter före mål och att allt slit skulle vara förgäves.
På några små kårar gled Karma Police och Karoline i mål. Santa lyckades segla om oss på en privatare när vi blev sittande med A2 alldeles för länge. Vi bytte till A2 och kunde till sist driva över mållinjen 100 meter efter Santa.
Aaaaaaarghhh… lättnad!
Att kunna utmana Landmark 43 och Shaw 9 på vattnet, och vara 4:e båt i mål, är otroligt kul och då blir ju avstånden på beräknad tid stora.
Framförallt seglar vi fort i dessa förhållanden. Vi vet när det skall bytas segel och är trygga i våra vinklar. Med fokus på fart så har vi relativt lätt att segla offensivt och ta oss till de ställen vi vill.
Sedan hade vi mycket tur på vägen norrut, där vi lyckades ta oss mellan områden med tryck.
Vi seglade av olika anledningar med ett lite mindre gäng. Stort tack till David, Johan, Simon, Magnus och Pelle som körde på 100% hela vägen. Extra stort tack till Johan som var med på race för första gången och som kallade varenda puff på Oslofjorden och höjde nivån (och glädjen) ombord.
Tack också till KNS och Karl Kjørstad, Soon SF, Claus Landmark, Ludvig Dae, Tom Olberg och alla andra som gör att man vill segla mer i Norge.
När vi tuffade mot Hankö var det en strid ström av båtar som hann i mål precis innan maxtiden 23:00.
I intron så reflekterade jag över den norska seglingsmiljön. Ett av mina bästa minnen är från 2007 (är det verkligen så länge sedan) då vi seglade Watski Skagerrak 2star för första gången. Välkomnandet från Fredrikstads SF var helt otroligt och det var det också i lördags då vi parkerade på Anderssen-slippen i Hankö-sundet.
Hi Petet, this is Jordi, from Barcelona. I see you are well familiar to the j109 and I see a post where it looks a comparison with x362.
I am currently interested to buy a boat and these two models came to my mind. I went to the solent last year and tried a j109, which I liked very much. On the other hand, I am very familiar with the x332, as I have done many regatas. Could I send you a post and give me some advices about the two boats. I now have an opportunity to get a nice x362 sport. Thanks a lot, Jordi
Let’s hear what people think, and I’ll summarize my thoughts tomorrow.
Här är första bilderna på (mockupen till) den båt som skall användas för nästa Volvo Ocean race. Guillaume Verdier har snickrat ihop en båt som man “enkelt” kan konvertera från en VOR-båt för full besättning till en IMOCA-60 för solorace genom att byta köl, foils roder & mast.
En bra idé, men frågan är ju om inte utvecklingen på IMOCA-sidan kommer att fortsätta i snabb takt? Det ser i alla fall ut att bli ganska mycket roligare än VO65.
Exclusive first look at the next Volvo Ocean Race boat design
Work is well underway on the racing machines of the future – and here’s a sneak peek at the Guillaume Verdier’s exciting 60-ft foiling monohull concept
Just over three months ago, on 18 May 2017, Volvo Ocean Race CEO Mark Turner stood on a stage in the Volvo Museum in Gothenburg and announced that the question of whether the future of the race was monohull or multihull had been solved.
In fact, the Volvo Ocean Race had opted for both – and would design and build a one-design foil-assisted 60-foot (18.29 metre) monohull for the ocean legs, and a one-design 32-50 foot foiling catamaran (10-15 metre) for use inshore at the stopovers.
Now, with the 2017-18 edition already apace following a thrilling Leg Zero, work on the two new boats has been moving very fast in the background.
This week, the first mock up of the Guillaume Verdier-designed offshore monohull was revealed at the Boatyard in Lisbon – and it looks incredible.
“We contacted several designers and asked them to submit their ideas for both a complete stand-alone Volvo Ocean Race boat, or with the potential to convert to an IMOCA boat,” said Bice.
“All the designers that we invited to present were very strong, it wasn’t clear cut – we had some pretty serious soul-searching to decide what we wanted to do. I went to New Zealand and spent a day with Guillaume to get to know him, and we decided he was our man.”
Verdier recently came to prominence as a designer for the foiling 2016 Vendée Globe boats, and for the 36th America’s Cup winners, Emirates Team New Zealand.
“We’ve created the Volvo Ocean Race Design Team as a collaboration, getting the best input from everywhere,” said Bice. “It’s going to be a very cool boat; imagine coming into the finish, in a harbour in 20 knots of breeze and you are going to see this thing fully airborne, foiling, at 35 to 40 knots.”
Verdier has now gathered his team around him, and they have been working hard on the hull lines. The design has developed in a way that will enable IMOCA 60 compatibility, making it convertible, relatively quickly and inexpensively, to a short-handed rules-compliant IMOCA boat for events like the solo Vendée Globe and two-up Barcelona World Race.
“We don’t think there is any compromise to making a stand-alone Volvo Ocean Race boat comply with the IMOCA 60 rules. Although in Volvo mode, we will have another keel, we will have different rudders, foils, we will have a different rig on it,” said Bice.
“So now, with the new two-year race cycle, a team can compete in an IMOCA event in between, maintaining profile for a sponsor and making it much easier for them to commit to two cycles of the Volvo Ocean Race. That’s what we want to try and achieve.
“We are on a critical path with the plan that the eighth boat has to be launched by June 2019, that’s the bookend of the whole project. Working all the way back from that, we need to start machining the moulds in September. Then we need to start laminating the first boat at the end of February, early March next year.
“Persico will be the lead contractor, it’s about 40,000 hours per boat but we want to try and eliminate the need for transportation, so they will definitely do the hull and deck, put the composite shell together. Then it gets delivered to The Boatyard in Lisbon, and we will do the painting and the fit out. It’s very similar to what we did with AkzoNobel, the latest Volvo Ocean 65 built for this race.”
This is where Neil Cox and his Boatyard team will come in. “Roughly, it will take six months at Persico so the first boat will arrive at The Boatyard facility in September 2018, two months after the next race ends. It needs to be finished by the end of November 2018, with the whole fleet ready by the middle of 2019. So we get a new boat every four weeks. It will go into our process for roughly three months, painting, fit-out and then branding of the boat,” said Cox.
The tender period closed for the inshore foiling multihull at 1200 CEST on the 31 July and 16 proposals were received – a remarkable response from the marine industry.
Nick Bice – Chief Technical Development Officer – and his team must sift through them and make a decision on which proposal to take forward. “We want to announce the result during the prerace festivities, in Alicante in mid-October,” Bice explained, taking a short break from Leg Zero debriefing with Cox.
And all this with a race going on at the same time. “It’s a demanding time,” added Cox. “In the last three weeks emails have started coming in quicker than you can fire them back out. Normally you can manage your email, but now the computer updates itself, and you are like, ‘How did 30 emails just come in, in 10 minutes?’ You can feel the momentum building from every angle.”
And with that, it’s time for the guys to get back to it.
Det har ju varit lite dålig styrsel med båtmässor över halva Västsverige i augusti, vilket har gjort det svårt för oss besökar e. I år är Öppet Varv fokuserat på Ellös med HR, Najad & X-yachts medan de flesta andra verkar kraftsamla i nya Marstrand Boat Show.
Marstarnd är ju en grym destination när som, och det verklar som man lägger mycket krut på själva upplevelsen. Det blir Mothsegling, provsegkling (!?) i M32 och den foilande optimisten skall tydligen vara på plats.
Låter som ett kul upplägg. Förhoppningsvis kan alla enas om en mässsa 2018?
Största flytande båtmässan någonsin på Västkusten!
Nya Marstrand Boat Show, i regi av Sweboat – Båtbranschens Riksförbund, kommer att slå rekord vad gäller utställda båtar när den går av stapeln den 25-27 augusti i Marstrands gästhamn.
Sweboat kan med drygt två månader kvar till mässan räkna in över 230 bokade motor- och segelbåtar varav många är direkta nyheter eller premiärer. Det betyder över 700 bryggmeter med båtar i alla storlekar. Ett så stort utbud har aldrig visats tidigare på en flytande båtmässa på västkusten! Utöver båtarna finns 65 utställare på land med det senaste utbudet vad gäller tillbehör och service i båtvärlden.
Marstrand Boat Show blir inte en vanlig traditionell båtmässa utan Sweboat har lagt mycket arbete på att skapa ett evenemang fyllt av båtupplevelser för både unga och gamla. Allt i inramning av Marstrands fantastiska marina atmosfär och utbud av både shopping och restauranger.
Sweboat storsatsar på prova-på aktiviteter och lyfter bland annat fram den nya heta foilingtrenden inom segling med besök av både en M32 katamaran och Chalmers unika foilande optimist. För dem som vill ta det lite lugnare finns det möjlighet att segla både jollar och kölbåtar med GKSS och Marstrands Segelsällskap. Sjösportskolan har med sig ett gäng snabba små ribbåtar med instruktörer som bjuder alla som önskar på en tur och både Kustbevakningen och Sjöräddningssällskapet finns på plats och visar upp sina båtar.
Som alltid när Sweboat arrangerar flytande båtmässor är det fri entré och parkering.
Mer information finns på www.marstrandsboatshow.se och
Facebook:www.facebook.com/marstrandboatshow
