Var en sväng till Öppna Varv idag. Mycket fina båtar oavsett om man vill segla långt eller ha något sportigt. I den senare kategorin så kan man fokusera på 10 meter brygga: Italia 9.98, Seacape 24, FarEast 28R. Tre helt olika koncept och tänk – var och en läcker på sitt sätt.
Jag spanade ju in Italian på havet i Köpenhamn (bilder), och det var kul att titta närmare på däckslayouten. Snyggt gjort.
Även inredningen är rolig tycker jag. Clean och lite italienskt modern.
Andra nya fina båtar: X-yachts X4 (ovan), Arcona 465, Discovery 55…
Och trenden med stora cruisingkattor fortsätter. Det borde man ju prova på någon gång?
Sedan undrar man ju vem som klurat ut att man skall ha båtmässa i Marstrand samtidigt. Sweboat står bakom Öppna varv och Västsvenska Båtbranschen arrar i Marstrand. Flera av tillbehörsutsällarna var stressade för att de inte kunde bemanna ordentligt på flera ställen. Läge att koordinera lite??
Är det inte lite förvånande att Softbank är först med detta (man gjorde det i slutet av april), eller har de andra teamen bara låtit bli att göra PR av det?
BREAKTHROUGH MANEUVER A “GAME CHANGER” IN AMERICA’S CUP TACTICS
SoftBank Team Japan announced today that they cracked the foiling tack earlier this year while training with their AC45 Sport test boat in Bermuda.
Long regarded as the “Holy Grail” of the America’s Cup, the maneuver has been the last significant barrier preventing America’s Cup teams from hypothetically foiling around an entire racecourse – a feat that if proven could potentially define the outcome of the 2017 America’s Cup.
“We know now that it’s achievable and it’s a real game changer”, said Skipper and CEO Dean Barker. “We think most of the teams know we did it so the race is on now. The trick with the foil gybe was learning the different settings and techniques for different wind conditions and that’s going to be the same with the tacking.”
The maneuver has the potential to reshape the upwind strategy of the next America’s Cup as it reduces the deficit incurred by slowing down to cross the wind resulting in gains of possibly hundreds of meters compared with the 2013 event.
Ganska ofta är det det spontana och enkla som är det roliga. Den där tråkiga transporten som plötsligt blev en kappsegling, eller semesterracet där man vann en pilsner i baren.
Lite så är det med att segla solo runt Tjörn på söndagen efter Tjörn Runt. Man vill helst av allt stanna kvar i bingen, men när man kommer ut på havet så är det en fantastisk känsla av kravlöshet med 100% fokus på sin egen segling.
I år hade vi 27 båtar som hade anmält sitt intresse här på bloggen. 18 kom till start, vilket är helt ok. Det är lätt att det känns lite motigt när väckarklockan ringer och det är dimma ute. Men det skulle bli bättre…
Vindriktningen var SO precis som under lördagens Tjörn Runt, så det kändes safe att komma ut i fjorden öster om Brattön. Här valde många att gå “all in” och ta sig långt österut, medans jag, X-37 Qixi, Cheetah 30 och X-99 Piano stack söderut så snart vi kunde.
Min analys var att trycket stod mitt i fjorden, och ju fortare jag kunde möte det desto bättre.
Qixi & Cheetah i lä. Avvägningen var att köra nära Tjörn för att undvika ström, eller positionera sig för att det skulle fylla i från öster (eller söder).
Ser lite udda ut med J0 på peket, men i den lätta vinden så funkar det fint, och jag kan solo gå mellan denna och focken på ett vettigt sätt.
Jonas på Qixi hade kört lite matchracing och slagit på mig, så jag var lite sugen på att få till en split och sno åt mig vänsterkanten. Vid Soa och Galten kom vi i ofas och jag kunde ta ett långt slag ut i fjorden för att möte ny vind. Här stod 4-5 m/s så jag kunde gå till focken och sträcka söderut i en vind som sakta vred österut. Perfekt timing för en passage vid Gråholmarna där Jonas var tvungen att kryssa för att komma ut i mitt spår. Med lite släpp i skoten kunde jag utöka avståndet ut mot Dyrön.
Vid Tjörnekalv satte jag direkt min stora A2-gennaker. Jag visste att det skulle bli brant ut vid Äggeskär, men jag ville inte kosta på mig ett byte. Några passerande båtar undrade väl vad man höll på med, men jag klarade mig utan broach och kunde falla av ut mot Bredbåden.
En bra gipp ganska långt västerut för att komma in på västsidan Härön med bra vinkel. Qixi gick in i Kyrkesund men var rejält efter. Cheetah 3-4 distans bakom, men med bra drag. I efterhand verkar Cheetah ha tjänat 500-700 meter på Qixi (beroende på vem man frågar).
Safe nedtagning av gennakern vid kraftledningarna, och så code 0 österut. Men vid Hästskär inser jag att något inte stämmer. Magnus Lundhren kommer plattlänsande emot mig i sin Arcona 380 (på väg till Ellös antar man). Ostvind? Eller… jag börjar kryssa i en vind som snabbt avtar helt.
Parkering.
Efter en halvtimme ser jag Cheetah komma farandes. Och snart ligger vi båda och kryssar i ingen vind. Eller lite. Fast oftast ingen… Tröstlöst.
Sedan börjar båtarna dyka upp en och en tills fältet ligger samlat igen.
En bild från Qixi som kommer farande med lite sjöbris. Den vita pricken är Blur, där jag försöker göra vad jag kan innan brisen fyller på. Och de andra båtarna kommer ikapp. Notera den svarta himlen. Kan kanske betyda något?
Det är ju ganska trixigt in mot Skåpesund, så jag bestämmer mig för att köra safe. Jag vet att jag är hopplöst sist på SRS och Micke i Cheetah förtjänar att vara först under bron. Så spinnakern kommer ner i god tid och jag går direkt till fock.
Det är ju kolsvart bakom bron, och jag ser rejäla kårar på vattnet.
Sedan vänder jag mig om och och ser hela fleeten komma in med spinnakers uppe. Ingen panik där inte. Tittar på den svarta himlen igen och börjar kryssa i snabbt ökande vind. Möter Cheetah som inte får in coden och sitter med rorkulten under hakan i ett försök att falla. Skiten har träffat fläkten.
Vänder mig om för att en sista gång se på de fridfulla spinnakerbåtarna. Nu vet jag att det är för sent för att få till en snygg nedtagning för många av dem…
Ibland är safe rätt :-)
Stökig kortkryss in under bron i 8-12 m/s samtidigt som himlen öppnar sig. Måste ha sett helt sjukt ut när en hel ghög solo-båtar kaos-kryssar i mål inom 2-3 minuter.
Solo mellan broarna 2016
1. Compis 28 Retro Balloon Staffan Cederlöf 1,032 07:53:00 08:08:08
2. Maxi racer Argentum Roger Ohlsson 1,092 07:48:25 08:31:31
3. Maxi Racer Tingeling Pelle Åkerblom 1,097 07:50:00 08:35:35
4. Dehler 29 Claris Jonny Petersson 1,134 07:53:00 08:56:23
5. Banner 28R Azur Michael Assarsson 1,151 07:48:35 08:59:20
6. Smaragd Speedy Gonzales Sebastian Wallman 1,181 07:47:50 09:12:31
7. X-99 Piano Hugo Norell 1,218 07:56:00 09:39:46
8. Dehler 35 Aurora Mats Andersson 1,258 07:47:00 09:47:29
9. X-37 QiXi Jonas Dyberg 1,277 07:48:05 09:57:45
10. Cheetah 30 Cheetah Mikael Vesala 1,319 07:49:50 10:19:43
11. J/111 Blur Peter Gustafsson 1,359 07:44:00 10:30:35
Västbris Lagom Emil Vilhelmsson 0,89 DNF
IF Gunnar Ödman 1,009 DNF
Albin 79 Amber Fabian Tillig 1,017 DNF
Smaragd 58 Malvina John Hansson 1,162 DNF
Pogo 850 Calypso Pelle Lindell 1,171 DNF
Maxi 1050 Maxie 1,194 DNF
Wasa 55 Långben Bo Cederlöf 1,277 DNF
IF Fredrik Jäwert 0,987 DNS
Cumulus Andreas Axelsson 1,085 DNS
Maxi Racer Fredrik Björklund 1,09 DNS
Maxi Racer Eldvatten David Selvert 1,099 DNS
Contrast 33 Grå Asko Malila 1,142 DNS
Bavaria 38 Cruser SigBritt Ove Siggelin 1,165 DNS
A22 Leif Caspersson 1,2 DNS
Elan 350 Vida Niclas Holmberg 1,241 DNS
Hanse 325 Andreas Magnusson DNS
Check out the first of a two part special following Artemis Racing’s try outs for the Swedish entry for the Red Bull Youth America’s Cup.
Running parallel to the America’s Cup, the Red Bull Youth America’s Cup will also take place in Bermuda next summer. National Teams with sailors aged 19-24 years of age, will compete in the foiling AC45s.
A unique opportunity for the sailors to live and train as professional athletes alongside Artemis Racing in Bermuda during 2017.
In late July, Olympic gold medalist, Fredrik Loof and KSSS’s, Björn Johansson, were on hand for the trials taking place in Grötö, in the archipelago of Gothenburg. 25 of the country’s biggest talents fought during four intense days, for the nine coveted places in the team.
För oss som team så är ju 2016 lite av ett mellanår. Vi brände ju mycket krut med vår Fastnet-satsning förra året, och i år har fokus framförallt ledat på shorthanded och ÅF Offshore Race.
Tjörn Runt var dock ett bra tillfälle att samla gänget igen, och det märktes på fredagen träning och i baren på Kookaburra att alla var glada att ses och så där lagom taggade att segla tillsammans igen. Och då många av våra konkurrenter hade kört hårt i år med fokus på VM i Köpenhamn så hade vi ingen press på oss…
Dessutom så gillade vi väderprognosen. Lättare vindar med möjlighet till lite undanvind på havet passar oss ganska bra. Det är inte det att vi måste ha det, men med en gennakerbåt så är det skönt att kunna segla sina vinklar på havet, snarare än att tvingas till plattläns i smala sund eller trånga fjordar. Det är ju roligare om alla kan segla sina båtar till 100%.
Det stod 3-4 m/s när vi rekade banan, men när det var dags för start var det helt dött. Både där vi ville starta, längst österut vid Stenungsön, men också nere på den västra sidan. Det var bara båtarna i mitten med Edin Progressiva, First 40 Karukera, Centerline 40 och J/111 Dacapo som rann iväg.
När vi till sist fick lite vind var det bara att börja jaga. Alla i vår start gick under Tjörnbron, och vi bestämde oss för att följa med. Vi vet att vi går fort och har bra båthantering. Att chansa på något annat än alla andra skulle vara hög risk så här tidigt i racet.
Sträck fram till Brattön, där vi (och nästan alla andra) tog ett slag österut för att komma runt ön. Sedan söderut på en lång babordsbog.
Nu kom X-37 Qixi och Dominant 105 Lady Godiva farande från Källöbron. De hade hämtat in de 10 minuter de startade efter oss och var väl positionerade österut där det var mer tryck. Några andra, framförallt Xp-38 Blues och ker 39 Vencom körde väster om Brattön och hoppades väl kunna sträcka i den lättare luften.
Vi låg precis i underkanten av det tryck som låg på östsidan och hade inte mycket att vinna på att kliva upp ett hack till. Nu var det bara att gasa på söderut, och vår position i mitten tillsammans med ledarbåtarna i vår klass kändes helt ok.
Vi hämtade först in Centerlinen som laborerade med en code 1 som inte funkade riktigt, och när vi kunde byta till vår code 0 så hämtade vi in den andra J/111:an. Men de halade fram en jättestor code 1 och ryckte ifrån oss igen…Den interna prestigekampen var visst inte över :-)
När det öppnade lite igen så gick vi till A3 och kunde köra på rhumbline, satidigt som Dacapo var tvugna att gå högt. När vi sedan bytte till A2, vår stora länsgennaker, samtidigt som dem så hade vi en bättre vinkel och kunde bygga lite distans.
Nu var det Edin Progressiva, GP42 Al Capone, Karukera, vi och Dacapo som var loss. Luckan bak till Xp-44 Veronix, Vencom och de andra hade blivit ganska stor och vi hade verkligen lyckats göra det mesta av transitionerna.
Det kan ju tyckas lyxigt med en stor undanvindsgarderob, men man betalar ju ganska rejält på sitt SRS-tal och det bygger på att man kan få ut 100% av varje segel + göra byten precis i rätt läge. Och våra byte från J0 till C0 till A3 till A2 hade inte gått att göra bättre.
Vid Dyrön var vi tvugna att göra två gippar och lyckades i samband med detta passera Karukera. Nu var vi trea på havet efter Edin Progressiva och Al Capone. Inte illa. Och vi byggde distans bakåt (den röda gennakern är Dacapo och de två vita i lovart om dem är Veronix och Vencom).
Vi visste att det var motström men tyckte ändå att det kändes safe att köra rhumbline. Gipp runt Hättberget innan vi tog ner A2 vid Dynan (eller Pynten). Här strulade vi lite, men tappade inte så mycket.
Sedan code 0 norrut med ok vinkel och bra med tryck. Så här i efterhand skulle man kanske kunnat gå på en liten plan gennaker, men det hade inneburit ett par byten och risk för strul. Men man hade kunnat segla lite lite mer offensivt.
Nedtagning vid kraftledningarna för en kort bidevind med fock. Stökigt och byigt, men bra jobb från trimmers gjorde det hanterbart.
Vid Kälkerön kunde vi rulla ut en code igen och sikta på mållinjen.
Vi visste att vi hade seglat bra, och hade slagit de båtar vi hade koll på…
Grymt kul att få spika den stora klassen mot alla bra båtar. Vi spikade ju 40-fotsklassen 2009 med J/109 och det var kul att få spika klassen igen. Det har hänt en del sen dess… Notera klassikern i slutet av filmen när glada gastar lyckas packa ner den stora gennakern i stagsegelpåsen. Trångt.
Nu är det dags. Den enda trash talk som gör skäl för namnet – den inför Tjörn Runt. Ingen segling i Sverige väcker så heta känslor, och det finns många bestämda åsikter om banor, SRS-tal och vilka båtar som kan vinna.
Skall jag ge mig på ett stalltips? Här kommer det.
1. Flerskrovsbåtar
Svårtippat. Ingen är väl särkilt rutinerad i sin båt, även om det är många duktiga seglare, så vems som helst kan vinna. Måste jag tippa så tror jag på Lovisa Karlsson.
1a. Flerskrov – Stora banan
Enkelt. Hans Wallén i sin M32. Räcker vinden för banrekord?
2. Kölbåtar
The usual suspects. Al Capone, Flash, Karukera eller Blur. För lite vind för Vencom & Veronix? Och så kanske vi får se Match 38 (Brandspot 38) fullfölja ett race?
3. Kölbåtar
Magnus Lundgren i sin Arcona 380 eller de två Finnflyer 36 Geisha & Zlatan är väl de som presterat bäst hittils. Men förhållanden kan passa Vesala i Cheeta 30. Luffe 40 MH Olisabeth är snabbaste Luffen i världen? Och Hans Johansson i Blues 2.0 är revanschsugen och gillar banan. Svåraste klassen?
4. Kölbåtar
First 35 Kwanza eller Lady Godiva. Outsider är Thomas Dahl i Melges 24.
5. Kölbåtar
Johan Davidsson spikar i sin Smaragd, eventuellt hotad av J/97 jesus for Life. Outsiders är Pacer 27 Sport och de Seascaparna.
6. Kölbåtar
Dynamic 35 Aladdin spikar. Outsider är M34 Mod Teknova och Vipern.
7. Kölbåtar
Årets tvekamp: Hans Caspersson i Omega 30 Lova vs Per Algotsson X-79 Margaux.
8. Kölbåtar
Peter Amundin är tillbaka i sin NF Attack och brukar väl få bråka med Urban Ristorp i sin IOD.
9. Kölbåtar
Collis.
10. Kölbåtar
Carl Stark i 1/4 Ton Manzanita eller någon av 606:orna?
11. Kölbåtar
Oskarssons. Eller en Långedragsjulle 14 kvm med helt nya kolsegel :-)
Tjörn Runt by COWI 2016 – vem vinner?
53:e upplagan av Tjörn Runt by COWI på lördagen den 20 augusti bjuder på ett mycket starkt startfält. Förra årets totalvinnare på Lilla Banan, Hans Oskarsson från Stenungsund, och även Stora Banan, Christian von Trepka från Bundefjorden, finns på startlinjen tillsammans med de som placerade sig på pallplatserna 2015. Detta kommer bli ett race med mycket spänning. Så var med och ta del av den.
– Väderutsikterna ser bra ut och bidrar till att alla deltagare har möjlighet att starta. Prognosen säger 5 m/s SO, vilket gör att det kommer att bli en lättseglad bana. Vinden har en liten ovanlig riktning historiskt sett för tävlingen, som gör att det inte blir mycket kryss, säger tävlingsledare Anders Torén.
Ingen SRS-gräns är nytt för i år
För att anpassa sig till deltagarnas önskemål har vi i år valt att ta bort SRS-gränserna mellan de olika banorna. Man kan därför anmäla sig i år till den bana man önskar att segla. Seglar man double-handed startar tillsammans med sin respektive båttyp i de olika startgrupperna, men resultatet redovisas separat.
Attraktivt pris till totalsegraren
More Sailing, vår partner, har instiftat ett nytt pris. Den snabbaste båten i Tjörn Runt by COWI får en resa och båt för 6 personer under SRW i Kroatien 17-24 september.
H-båt och Express dominerar
I årets tävling är det H-Båt och Express som dominerar bland båttyperna, 13 st. av varje.
Totalt är 325 anmälda båtar, varav 217 st. på Lilla Banan jämfört med 108 st. på Stora Banan. Banan seglas medurs med start Askeröfjorden och målgång i Stigfjorden. Den stora banan passerar inte Getskär i år.
Mer än bara segling
Tjörn Runt by COWI vänder sig till både seglare, publik men även andra som vill vara med och ta del av den glädje som finns genom aktiviter kring vårt Race Center. Det finns något för alla. En mötesplats för alla.
Efter seglingen genomförs prisutdelningen kl. 22 på Hamnplan, Stenungsbaden Yacht Club.
