Ryktena att Dean Barker inte skall styra verkar stämma… Bekräftas också i den här artikeln i NZ Herald.
Dean Barker is “absolutely gutted” at the way he has been treated by Team New Zealand.
Barker told Campbell Live he heard about the rumours he was to lose his job as helmsman of Team NZ through reports on media last week.
He heard from Sir Stephen Tindall that Team NZ management would seek a retraction from the media last week that reports were incorrect, but was told today that the rumours were true.
“Today I learnt in a statement to the media that that was the case,” he said.
“I’m absolutely gutted in the way I’ve been treated by Team New Zealand.”
Barker said it was “incredibly difficult” to understand what had happened in the past week.
Min Pappa funderar på att skaffa keel-pro kölskydd på sin oceanis 331, vi söner som kappseglar mycket tycker att det förstör profilen på kölen för mycket med sämre kryssegenskaper och självklart mer motstånd som följd. Men det kanske inte är så farligt på en så pass cruising orienterad båt som aldrig kappseglas? Hur mycket sämre blir det? Vad har följarna för erfarenheter av detta? Är det värt att skaffa en sån trots förlusten av seglingsegenskaperna när man inte har gått på grund mer än skrapat lite under 40 års segling?
Här är mina topp-10 supersweeta båtar som skymtar förbi på filmen:
Mod 70 Phaedo 1.971
Rambler 88 1.839
Finot-Conq 100 Nomad IV 1.744
VO70+ Maserati 1.667
JV 72 Bella Mente 1.607
RP 63 Lucky (ex Loki) 1.514
Ker 51 Tonnerre 4 1.384
Carkeek 47 Black Pearl 1.352
Ker 43 Otra Vez 1.258
Class 40 Tales II
Nu är vi där igen. Vi börjar känna igen mönstret från tidigare ben? SCA är bra med. Men tappar hela tiden lite grann. Man är aldrig snabbare än någon annan.
Sedan chansar man lite. Tar en flyer. Ligger nästan alltid på ena sidan av fältet. Aldrig mitt i. Ibland hämtar man hem lite. Men sedan går tåget och man tappar kontakten.
Vad är problemet?
Har man problem med båtfart? Har man inte kompetens att segla båten fort? Är rorsmän och trimmers sämre än på de andra båtarna? Eller orkar man inte driva båten lika hårt?
Eller är det i transitionerna man tappar? Vid segelbyten och snabba beslut saknar man kanske den beslutskraft som krävs och det tar lång tid? Richard Brisius menade ju innan racet att man ville ha en “flatter management structure” med mindre fokus på skippern. Straffar det sig nu?
En gäst ombord under ett träningsrace i Abu Dhabi hade följande kommentar:
If there’s one thing I noticed that possibly use improvement, it would be for the girls to make sure they always know who’s in charge when it hits the fan. A gentle inshore race in Abu Dhabi might be fun and the consultation amongst the girls is always going to be valuable, but the challenges on the next leg may need a fast, clear decisionmaker in the crew.
I så fall är det ett managementproblem? I alla andra framgångsrika Atlant-projekt har det funnits en stark skipper?
Kanske är det taktik och navigation som inte hänger med? Vi har ett entypsrace där det gäller att vara kall och lära sig av de andra båtarna. SCA inledde med en flyer i Gibraltar och har konsekvent tagit lite större risker. Utan att kunna casha in?
Sedan måste väl teamet själva, eller VOR, i något läge ta upp frågan? Nu har vi hört om hur jobbigt och blött det är ombord. Nu är det dags att ta tag i den sportsliga vinkeln. Man har sagt att man är med på samma villkor som alla andra, och jag tycker att vi som fans förtjänar att höra hur resonemanget går.
Årets första nummer av Svensk Segelsport är ute. Förutom bra artiklar om Allsvenskan, Sailcoacher och en del annat så berör Lena Engström några viktiga punkter i sin ledare, nu när strategiarbetet skall bli mer konkret.
En annan viktig del som kommit fram i strategiarbetet är att det är stor variation på behovet av olika tjänster från våra medlemsklubbar, klassförbund och enskilda seglare. Det är dags att titta på en differentierad avgiftsstruktur vilket innebär att vi erbjuder olika grupper olika typer av service och att de därför betalar för de tjänster de nyttjar.
Detta är fel frågeställning?
Varför skall man börja med “en differentierad avgiftsstruktur”? I sin strategiska plan har man varit tydlig med hur det skall gå till: identifiera målgrupperna, deras behov och specificera hur dessa skall tillgodoses.
Därefter kan man titta på vad de skall kosta. Och vem som skall betala för vad.
Jag upplever att betalningsviljan är relativ hög. Om man förstår vad man betalar för och får värde för pengarna. Att få en klubb utan kappseglare att betala medlemsavgiften till SSF, utan att förstå varför, är svårt. Att få seglare att betala kappseglingslicens, utan att veta vad man får för pengarna, likaså.
Lena konstaterar helt riktgt att vi har en komplex organisation av vår sport. Låt oss börja där, så kommer mycket annat att bli enklare.
Det är bra betyg när Stockholmsbåtarna tar sig till Marstrand för att segla GVA Marstrand Big Boat Race. Arcona 340 Imperiet kommer och flera andra har sagt att de är på väg.
Det är också kul att vi får med en av Danmarks absolut mest framgångsrika båtar: X-37 HANSEN.
Just nu är följande båtar anmälda:
Farr 30 happyyachting.com, P Svärdson M Angsell, OD 1,356
Farr 30 Matrisen, Robert Szabó, OD 1,356
Dehler 36SQ Esquire, Krister Ahlqvist, E4514 1,260
First 36.7 Surfer Girl, Tomas Wängberg, E4572 1,267
Arcona 340 Imperiet, Paul Nord, E3645 1,286
X-37 HANSEN, Michael Møllmann, TBD
Cheetah 30 Cheetah, Mikael Vesala, E2787 1,331
J/111 Blur, Peter Gustafsson, E4528 1,370
Det borde vara en mänsklig rättighet att få segla minst en gång i månaden under vinterhalvåret.
Alla seglare borde också få känna på hur det är att segla en riktigt sportig båt. För många tror jag att det hade ändrat deras syn på segling och vad man kan (och bör) lägga i begreppet seglingsglädje. En viss varning dock – har man väl provat så kan det bli så att det inte finns någon återvändo.
På agendan idag stod FarEast 28R och segling utanför Nacka Strand.
Västlig vind 7-8 m/s var utlovat, och med lika många grader i luften var det definitivt seglingsbart.
Vi har ju tidigare spanat in båten på Boot Düsseldorf och fått en del rapporter från de som seglade den i Kina i höstas. Men nu var första gången den seglades i lite vind, och vi ville gärna slå Gransegels fartrekord på 15,6 från förra veckan…
Designen från Simonis-Voogd är det inget fel på. Bra bredd, skarpa slag, beslagen på rätt ställe. Man har lärt sig en del från FarEast 31R så lillasystern skall bete sig lite snällare på undanvind (31:an är känd för att sätta näsan i vattnet).
Det som också är speciellt är prispunkten. Många skulle det är omöjligt att göra en bra sportig båt för 356.000:- (inkl moms, utan segel och elektronik). Det är inte svårt att göra en billig campingbåt, eller att lägga ner dubbelt så mycket för en riktig racer. Men att välja var man lägger pengarna är en utmaning. Här har man bra köl och roder, helt ok skrov, men billigare rigg och tampar. Har man klarat balansgången?
Bra känsla på kryss. Tricket med en sportig båt är att få den att kännas som en jolle på undanvind men en stor båt på kryss. Det funkar här, och trots att det är väldigt byigt så känns den förutsägbar och lätt att hantera.
Vi valde att köra kors-skotat, dvs skota focken i lovart. Funkade kanon. Men man vill nog ha ett fönster i storen och bra referenser på spridaren för att kunna se vad som händer.
Det är också ganska enkelt att få till farten på kryss. 6.5-6.8 vilket är i linje med båtens polarer (finns här). Men detta beror också på att skenan sitter ganska långt ut. 10-10.5 graders skotvinkel är väldigt brett. På J/111 har vi 7 grader som ett start och många moderna båtar kör tajtare än så. Här behöver man få till inhal, men då blir det också svårare att nå målfart.
Jag tror att det kommer att krävas en del för att segla den riktigt snabbt. Känsligt trim på focken, en alert storskotstrimmer och en 100% koncentrerad rorsman krävs om man skall få ut prestandan.
Kul gäng ombord förresten: Mats Runström från Nordic Yachts, Pelle Pederersen som normalt kör med mig på Blur, Gustav Morin från Hamnen.se och Jimmy Hellberg som väl är mest känd för sina udda båtar; Airbender och Pacman.
Sedan till huvudnumret: undanvind. Tyvärr med en för liten och smal gennaker, men vi fick ändå en försmak av vad båten kan i de mörka kårarna på vattnet.
Det märks att båten är lättdriven, och det finns inga markanta farttrösklar när man accelererar. Så länge man håller ner och går lite lågt så är fet helt odramatiskt. Även när vi provocerar dem genom att segla högt så lyder den rorsman på ett bra sätt, och när man tappar greppet så varnar den i god tid.
Ett stort och djupt roder längst bak på akterspegeln är verktyget man behöver. Overkill för en proffsbesättning, men för oss vanliga dödliga betyder det att man kan segla båten hårt utan att behöva ligga på sidan allt för ofta.
Breda båtar med skarpa slag beter sig lite olika. En VO65 skall seglas med stor lutning men med FarEast 28R så är det tvärt om. Så fort vi lovar upp lite för att få bättre tryck så gräver båten ner sig lite grann och vi tappar fart. Den skall seglas plant med besättningen bak i bussen när det brallar. Då kommer fören upp ur vattnet och det kluckar skönt ett par meter akterut när båten flyger fram över vattenytan. Med en större gennaker och lite mer vind så är det möjligt att man får problem, men nu var det helt odramatiskt.
Vi nådde lätt 15 knop och toppade 16.6.
Mission accomplished.
Så hur har man då lyckats med en prispressad sportbåt. Bra tycker jag. Skrov, däck, köl och roder känns genomtänkt och välbyggt. Det verkar som man fått till kölen så att den sitter där den skall. Däcksutrustningen är bra. Linor och annat kan man ju uppgradera själv om man vill – och det tror jag att man vill…
FarEast 28R är ett trevligt litet paket som kommer att locka fram många leenden i besättningen. Och vi kommer att få se massor av bilder på loggar efter olika fartrekord.
Den enda frågeställning jag har, är om det finns utrymme för ytterligare en entypsklass i det här segmentet. J/70, Melges 24 och Farr 30 är de klasser som man skall konkurrera med i Stockholmsområdet. Samma sportiga fokus och liknande kostnader gör differentieringen svår. Men med 4 båtar klara och ett mål på 10 innan sommaren så kan det gå.
