Welcome from St Tropez for the Giraglia Rolex Trophy aboard the TP52 Paprec Recycling. This week Destopnews 25 takes you:
• To Porquerolles for the Generali Solo
• To Beijing as Team Sanya announces its participation in the Volvo Ocean Race
• To England for the Sail For Gold Regatta
• To Geneva for a rather tough 73rd Bol D’or
• To Porto Cervo for the Melges 32 Sailing Series
• But first to Marseille for the second stage of the Audi MedCup 2011.
Dags att sammanfatta lite kul nyheter från Happy Yachting (ni slipper massor av banners, och så sammanfattar jag i stället någon gång i månaden). Har ni idéer eller feedback så är det bara att maila på peter@happyyachting.com.
Förresten har verksamheten tagit rejäl fart. Lång över förväntan i maj och juni vilket är superkul. Tack alla som har hittat till oss. Det svåra just nu är att få tag i produkter. Framförallt sjökläder kan vara svårt att få fram, så här måste vi jobba hårdare framöver.
Först ut… Velocitek ProStart. Jag får en del frågor på hur bra den funkar när man skall pricka en startlinje. Fråga Coutts och Spithill som använder dem på sina AC45 :-)
Det finns ju olika sätt att få till inhal (eller “infucker”) till focken. Här har vi tillsammans med Jesper Ott på Speed Made Good tagit fram ett par olika ringar som är starka, lätta och snygga. Färgen heter Champagne :-)
Linorna är så klart Liros. Just den här är en favorit ombord på Blur just nu. Dyneema Special avsmalnande skot. Trimmer älskar 12 mm gosig halända. Fördäck hatar 5 mm Dyneema när stora gennakern skall ner. Men man behöver aldrig packa ner några lättvindsskot.
Vi testar ju en del annat på Blur just nu som en del i Dyneema Experience Team. Återkommer till detta inom kort…
En annan kul sak är att Rutgersson och Liros har satt upp Sailor’s Shop i Marstrand. Förutom bra prylar för oss seglare, så har de också Happy Yachtings t-shirts. Årets plagg i baren på värdshuset?
Disclaimer: jag är engagerad i Happy Yachting, som
kan ha intresse av produkter som nämns i artikeln.
Fast vi börjar ju bli lite bortskämda med tokfräcka flerskrovare vid det här laget? Bara den här våren har vi sett AC45, M32 och Carbon 3.
The time had arrived! Everything certainly felt good the night before during the first ever test sail but it was time to see what this boat could do during daylight hours.
Over the next two days the test team were greeted by overcast days with scattered rain clouds that produced light, medium and moderate strength breeze in the range of 6–20 knots. Soon after taking to the water everyone was soon sporting big grins! The team members were comprised of sailors with backgrounds covering the complete spectrum of sailing from dinghies and beach cats to America’s Cup, Volvo Ocean Race and everything else in between. The one thing they shared in common was that they were equally thrilled by the SeaCart 26’s exceptional performance and it’s easy handling. All agreed that the SC26 is very likely to be competitive with it’s big brother, the SeaCart 30 in moderate conditions which is something to be both proud of and excited about!
One aspect that surprised the entire team was how the curved foils on the floats felt beneficial in conditions below the expected wind range. Upwind the boat became very steady due to the foil greatly reducing pitching through a rather choppy sea state. The advantage was also very noticable downwind under gennaker. Instead of continually being driven into and through the backs of the waves the leeward bow was lifted so it was able to glide above and slice through some without resistance.
All in all everyone who got the chance to sail onboard the SeaCart 26 left in eager anticipation of great One Design class racing in times soon ahead!
Test Sailing Crew
Calle Hennix, OLM
Tim Shuwalow, OLM
Anders Lewander, North Sails
Pom Green, CMI
and prominent guests
Where at
Ocean Marina Yacht Club and Royal Varuna Yacht Club both in Pattaya, Thailand
Det verkar som att en del norska seglare stannar hemma från Bphusracet när de får 3 pinnar högre mätetal i Sverige än i Norge.
Hei Pär,
Beklager, men å seile med et måltall som dette er ikke aktuelt. Til det krever regattaen for mye logistikk og annet. Kan heller seile en tur her hjemme. Jeg forstår ikke hva de holder på med. De er heller ikke interessert i å gi meg et grunnlag for dette.
Lykke til med regattaen!
Skillnaderna mellan SRS och NorLYS börjar bli ganska stora på ett antal båtar. Synd om folk stannar hemma av den här anledningen. Fast å andra sidan seglar inte vi i Danmark för att vi mäter kass i DH. Så det kanske är så det blir. Men synd för Bohusracet som hade hoppats på fler norska seglare.
Många pratade om att det skulle bli en repris på förra årets race, där vi brottades med stiltje, ström och ett massivt regnväder genom alla trånga sund. Vi hade ju lovat att aldrig mer segla Færderseilasen, men alla var samtidigt sugna på att visa vad vi kunde. Därför var det sjysst när vindmodellerna började innehålla lite mer vind dagen innan race.
Lågryckspassager skulle göra det snurrigt, men det fanns genomgående vind.Och från rätt håll, så det skulle kunna bli ett snabbt race. En routing lovade till och med målgång 23:30, vilket ingen ombord verkade tro på.
Länsstart i 6-7 m/s är aldrig enkelt. Vi hade ett bra läge vid startbåten, men kom inte loss riktigt då lovartsbåtarna inte höll undan som de skulle. Alla bilder på Blur är tagna av Seilas.
Vår klass, R36 innehöll som vanligt massor av bra båtar och det var hett redan i starten. Här en fight med Grand Soleil 37 Team Xtreme…
…och andra heta båtar. Bavaria 38 Match Draklunne vann West Side Cup 2010 och nya Salona 37 Feelgood hårdsatsar på ORCi-EM.
Vi gippade söderut och hittade ett fritt spår med bra vind. Mycket puffigt där det både vred och kom 10 m/s+ gjorde det halvklurigt, men vi klarade oss från missöden, förutom…
Åter till videon ovan. En extra kraftig by slog till från lä, spinnakern roterade ut mer än vanligt och vi gjorde en riktig kines. Liggande på sidan med största delen av besättningen hängande i (nya) lä med vatten upp till midjan. Men ett snabb släpp på fallet, gipp och ny hissning så var vi igång igen. Tappade kanske 200 meter på århundradets kines. Visste inte ens att de fanns på gennakerbåtar :-).
Fast att ha fyllt stövlarna med vatten redan på startrakan kanske inte var så bra…
Nere vid rundningen i Slemmestad så var vi bra med. Seaquest 36 Milliways, Bashford 36 Virginia, Feelgood och några andra snabba båtar hade runnit iväg, men inte alltför mycket.
Gas söderut med genua och sedan R5-gennaker innan det var dags för den traditionella Dröbak-passagen i lite vind.
Gick helt ok, även om vi hade några stopp… Satsade på att gå västerut i början, för att vid Oscarsborg gå in mot öster. Framförallt på slutet tyckte vi att vi fick bra utväxling inne vid Dröbaks hamn… Milliways gick längst västerut. Feelgood bytte från väst till öst mitt i. Svåt att se skillnad på dessa vägval.
Sedan klev vi över på västsidan och började plocka båtar på ren speed. Lofterøds First 36.7 hängde på bra, men annars tog vi in på de flesta. Kul segling.
Vi fick en lucka bakåt och fortsatte vi på en styrbordsbog ner mot Horten. Vid Filtvet var vi på korrigerad tid 13 minuter efter Feelgood som ledde, knappt 10 efter Virginia och 5:30 efter Milliways.
Det skulle vrida på väst, och våra kalkyler sa att vi skulle kunna falla med vriden och pricka inre sundet I Bolarerna på ett bra sätt. Alternativet hade varit att gippa österut för att komma tillbaks när det vred, men vi ville ligga på västsidan om det blev brant. Vridet koim som planerat, och i höjd med Åsgårdsstrand kunde vi peela från länsgennaker till vår lilla R5 som funkar mycket bra i TWA 100-135.
På den här sträckan seglade vi mycket bra, ryckte från T-34 och halverade nästan avståndet till Feelgood och X-35 Manixen och Rock’all som vi sedan passerade innan Tristein. Vi var dock oroliga för Draklunne som hade valt ett östligt spår utanför Bolarerna. Väl vi Tristein så fick vi koll på både dem och Virgina och insåg att vi hade en bra chans.
I efterhand så har vi sett att vi från Filtvet till Tristein seglade in 4 minuter korrigerat på Milliways, 9 minuter på Virginia och nästan 20 minuter på Feelgood!!! Sweet!
Sista biten ut i havet blev stökig med 9 m/s, rejäl sjö och stora genuan. Men vi seglade mycket bra och plockade 3-4 båtar på en kanonbra rundning.
Sedan en snabb sättning av R5 igen. Bra drag och sjyssta surfar… dags att köra full hela vägen in i kaklet.
Genom Bolarerna var det svårt att säga något då de flesta båtarna runt omkring var stora, men det kändes som vi sakta tog in på Draklunne och Feelgood som var de som vi hade som referenser.
Innan Slagenstangen så valde de flesta överbåge för att undvika strömmen. Vi körde rhumbline och hade genomgående bättre tryck. På det sättet så kunde vi segla runt ett antal båtar inklusive Draklunne. Efter udden så körde vi återigen lågt med gennakern för att kanske göra samma trick igen. Funkade bra den gången också, och vi lyckades köra gennaker till rundning och kunde falla ner på målrakan.
Man tenderar att glömma hur stökig denna bit brukar vara. Nu vred det med och vi peelade till stora runnern, för att det ganska direkt blev punka och parkering. Tids nog kunde vi ta oss ut med genua och sedan R5 igen, men nu hade det antagligen hänt saker i fältet?
Målgång 00:23:31 och vi kände oss nöjda mot de båtar vi hade haft koll på. Dehler 36 Fri av Fjærholmen fajtas vi alltid med och de slog oss med 45 sekunder. Troligtvis rann de igenom bleket precis före mål på ett bättre sätt… och Seaquest 36 Milliways var inget att göra i år och de drygade ut sin ledning från Tristein och hem. Jag kollade med Andreas (stort grattis) och deras spår från Expedition var identiskt med vårt förutom vid Oscarsborg:
Hei Peter,
en liten oppsummering av veivalg fra milliways i år. Vi hadde lagt en grovskisse av en plan på forhånd: * Heller Bundefjorden enn Lysakerfjorden * Strake veien til Aspon * Fokus på vindtrykk og lokale forhold i Drøbaksundet. Vest som preferert side ved usikkerhet. * Ulike tilnærminger avhengig av vær fra Filtvet til Gullholmen/Bastøya (Senest krysse fjorden til Slagentangen) * Innsiden av Bolærne ut og inn
På grunn av sprikende værmeldinger, og stor usikkerhet på når det evt ville skifte til vest, var vi fokusert på å tilpasse planen basert på det vi så og feltet.
Starten – Drøbaksundet (Aspon): Etter å ha sett på de foregående startene ble vi enige om at vi ønsket å starte i den vestlige delen av feltet, da vi synes da hadde best posisjon ift trykkene når man nærmet seg Nakholmen. Så vi startet litt på Aker Brygge-siden av midten. Vi var utrolig heldige i starten og fikk en liten luke til båtene rundt oss, fri vind og slapp litt fri fra feltet. Mot Slemmestad var det trykk og fart, og følelsen av å øke ift båtene bak ga ro og en god stemning i båten.
Runding Slemmestad og mot Drøbak hadde ingen valg, fart i båten, opp med S-3 spinnaker når det rommet. Inn mot og forbi Aspon ønsket vi å holde østlig, men ikke komme så nær land at vi fikk vindskygge.
Aspon – Drøbak: Konstant utkikk etter vind og vindflerrer. Feelgood og Virginia valgte å ligge litt mer vest enn oss, og tok oss igjen på det. Når vi nærmet oss Oskarsborg var det mest trykk på vest, og vinden så ut til å stå igjennom mellom Oskarsborg og Håøye. Vi valgte å stå rett gjennom sammen med Feelgood og Virginia. Midtveis gjennom kom det litt vind fra øst og Feelgood valgte å gå ut gjennom Sjeteen mot Drøbak, mens Virginia og vi valgte det vestlige utløpet.
Drøbak – Filtvet På forhånd hadde vi lagt opp til å ligge vest i Drøbaksundet på grunn av strømmen og forventning om vestlig skift, dersom det ikke det var tydlig at trykkene var drevet fra øst. Nedover mot Filtvet holdt vi vestsiden, i perioder lå vi litt for nære land og tapte litt ift Feelgood, noen X-35 og Virginia, som lå litt lenger ute sundet, og lå på det meste 10-15 båtlengder bak. På grunn av stadige skift og litt manglende beslutningsevne ombord fikk vi ikke skiftet fra slørespinnaker til lensespinnaker før nesten helt nede ved Filtvet. Tror ikke vi tapte noe på dette, men vi brukte unødvendig mye energi på å holde god trim og flyt.
Filtvet – Bolærne: Det var fem båter fra R36 som passerte Filtvet samtidig (Virginia, Feelgood, 2* X-35 (RockAll + Manixen) og oss). Veldig tett passering, litt tendenser til kaos, og strekket mellom de fem R36-båtene ble lukket. Vi fikk jibbet øst med en gang, gikk noen minutter før vi jibbet tilbake i fri vind. Fra Filtvet til Bolærne var vi mest usikre. Vi tenkte følgende:
* For å unngå strøm helt må man velge en av kantene, helt opp til Jeløya eller langt inn på Hortensflaket. * Vinden skal skifte vestover. Ut fra vår vurdering i løpet av noen timer. * Korteste veien er ofte kortest. * (Logg-giveren vår røk i uken før Færdern, så vi hadde ikke boatspeed, kun SOG, så alle strømmålinger ble gjort på “gamlemåten”. Det gjorde oss litt blinde for de faktiske forholdene når vi var der ute).
Feelgood og de to X-35’ene valgte å gå vestover rett fra Filtvet, mens Virginia valgte det østlige sporet. Vi lå på skjæring med kurs mellom Bastøya og Horten, og ble enige om at vi ikke var villige til å seile så radikalt at vi gikk helt til land på Jeløya. I det sporet vi lå hadde vi god kontroll på Feelgood og de to X35’ene. Det ble etterhvert klart at båtene langt vest tapte, og det ganske mye. Det var derimot krevende å holde oversikt over Virginia pga separasjonen og dårlig sikt og vi klarte etterhvert ikke lenger å ha dem som referanse. Men, i forhold til øvrige båter på østsiden opplevde vi at vi hadde bra flyt og fart. Litt etter passering Gullholmen kom Virginia tilbake over fjorden, og ved enden av Bastøya hadde vi kontakt. De hadde da seilt litt raskere enn oss, og lå 10-15 båtlengder foran. Vi antok da at dette skyldes bedre strømforhold, men de har også seilt med litt mer skjæring som kan ha bidratt.
Herfra og til Bolærne ble det et rent drag-race. Vi hadde et lite overskudd etterhvert som vinden ble skarpere, og når Virginia måtte ta ned spinnakeren rett før Bolærne, smatt vi forbi og fikk raskt endel båtlengders ledelse. Fra Bolærne via Færder og tilbake var det kun fokus på fart og “fri bane”. Den skiftende vinden inn mot mål holdt en kontinuerlig nerve i regattaen, og bidro til å holde fokus helt til mål.
Vi fokuserte forøvrig på å passe på å rullere roller og hvile mannskapet underveis, og med unntak av et lite stykke i Drøbaksundet (ref spinnakerskifte) fungerte det etter planen.
Att Maxi racer-seglare gillar att mecka med sina båtar är väl ingen hemlighet. Här har man dock tagit en ny riktning med ett däckshus a la IMOCA 60. Shorthandedoptimering?