Doublehandedklass på Gotland Runt 2011?
Seglarvänner på KSSS.
Jag skrev till er för exakt två månader sedan utan att få något formellt svar.
Eftersom många seglare undrar, och jag inte kan ge dem något bra svar, skriver jag nu ett öppet brev och hoppas att någon tar notis.
Som ni säkert vet så har doublehandedsegling som kappseglingsform blivit mycket populärt. Förutom speciella doublehanded-race som Bohusracet eller Watski 2star, så blir det också allt vanligare att etablerade kappseglingar erbjuder speciella klasser för de som vill segla med endast två man ombord. Vi ser också många team som specialiserat sig och uteslutande kommer att segla doublehanded 2011.
Många efterfrågar nu en egen klass på Gotland Runt, och skulle gärna vilja ha ett klart besked i frågan.
Förr var det en prestation att segla Gotland Runt. Det var en utmaning och någonting man kunde imponera på vänner och bekanta med. Och då kunde man med lite god vilja likna seglingen vid en kortare variant av tuffa race som Fastnet eller Sydney Hobart. Men med en modern välutrustad 40-fotare så blir det lätt “en dag på kontoret”. Och det förtar en del av Gotland Runts status och attraktionskraft.
Där tror jag och många andra att det skulle vara en bra utmaning, även för Sveriges bästa seglare, att segla racet på två man. Jag är säker på att det skulle locka fler båtar, men också ge en välbehövlig dos publicitet.
Men då måste man kunna erbjuda en egen klass.
RORC har haft doublehanded-klass på Fastnet sedan 2005 och man lockade 30 båtar förra gången (en härlig blanding av allt mellan 33-fots cruisers och Open 50s). Även andra offshore-seglingar som Helly Hansen Skagen Race och Göteborg Offshore race har shorthandedklasser. Då verkar det konstigt att KSSS inte kan erbjuda denna möjlighet trots att det uppenbart finns ett intresse från seglarna?
Varför inte sätta en hög gräns (20 båtar) för att de skall får en egen klass?
Med förhoppningar om ett snabbt och tydligt svar.
Seglarhälsningar,
Peter Gustafsson
Få koll på läget innan Gotland Runt
Onsdagen den 16/2 har Gransegels Stockholmsloft bjudit in ett antal erfarna seglare för att ge tips om hur man bäst seglar runt Gotland. Odd Lindqvist, Bröderna Forslund och Mange Olsson kommer att berätta om sina erfarenheter och svara på frågor.
Föranmälan till kent@gransegel.se.
Begränsat antal platser – Först till kvarn!
Studiebesök på Liros
Löpande rigg har alltid varit intressant, men med nya båtar och segel så blir det ännu viktigare att man väljer rätt. Det blir väl allt vanligare att man ser till “hela paketet”, dvs att segel, rigg, fall och avlastare måste fungera bra tillsammans.
Som med mycket annat har man haft hyfsad koll, utan att egentligen sätta sig in i vad som ligger bakom siffrorna i katalogen.
Därför var det intressant att få följa med ner till Liros i Tyskland för att dels titta på deras produktion, men även testa linor i deras labb. Med på resan var Johnny Källman från Liros Scandinavia samt Per och Knotan från Benns. Så ett hyfsat rutinerat gäng med både intresse för, och koll på, tågvirke.
Det är fascinerande hur många olika råvaror man använder. Förutom polyester och Dyneema, som är vanligast i de linor vi använder, så är det Vectran, Twaron, Technora, Zylon och annat spännande. Jag skall försöka reda ut begreppen i en separat artikel.
Sedan är det Z- eller S-flätade garn paras ihop för att få linor som håller sig raka. Totalt kanske det finns >100 olika grundkomponenter man kan bygga en lina av.
Fortfarande gör man mycket treslaget och flätade förtöjningslinor i sin gamla fabrik. En bit över hälften av produktionen är till kunder inom den marina sektorn.
Liros har funnits i 157 år, och drivs nu av 5:e generationen Rosenberger. Man har precis tagit sin helt nya fabrik i Berg i bruk, och allt var väl inte 100% i gång ännu.
Säljavdelningen i nya fräsha lokaler. Jag klarade mig från att dras in i den SAP-uppgradering som höll på när vi var där.
Sven Rosenberger, 5:e generationens repslagare, och Johnny från Liros Scandinavia.
Mycket fräscht i den nya fabriken, men ganska hög ljudvolym. Det är mycket mekanik som inte går att bygga in.
Här görs Liros Porto, en 20 flätad förtöjningslina som många kanske känner igen?
Kärnan kommer upp i mitten, och runt denna flätas höljet. Normalt är kärnan 8- eller 12-flätad men kan också bestå av parallella fibrer. Höljen är typiskt 16-, 24- eller 32-flätade.
Garnet till höljet kommer från ett antal spolar som flyttas runt varandra. Och det går mycket fortare än vad jag trodde.
Det finns ett antal maskiner för mindre dimensioner och små serier…
…upp till riktigt stora pjäser som kör ut 6.000 meter lina i ett stycke. Här någon form av 24-flätad lina.
Förutom att välja rätt kombination av fibrer och flätning så ligger en stor del av hemligheten i hur dessa behandlas med värme, coating och sträckning i samband med detta. Jag försökte tränga in i hemligheterna med coating, men här var man mycket hemlighetsfulla.
Knotan, Sven & Johnny.
Liros har också en stor avdelning där man splitsar linor och paketerar färdiga produkter. Detta verkar bli vanligare och vanligare, även om fortfarande mycket går i väg i stora kartonger och på rulle.
Och några rullar hamnar ju alltid på lager… med alla specialvarianter man gör för olika kunder blir det kanske 3-4000 olika produkter varje år.
Vi var också en vända på textilskolan i Münchberg som låg 20 minuter från fabriken. Där utbildar man varje år 10 talet repslagare som lär sig allt från teorin bakom bakom, och dimensionering av, linor till praktisk repslagning, flätning, splitsning och annat.
En 12-veckorskurs på skolan kombineras med en lång praktik på företag. Det visar sig att alla elever får jobb direkt efter utbildningen. Kul!
Vad tog jag då med mig hem?
- Komplexiteten var mycket större än vad jag trodde. Fast så är det väl oftast med tillverkning.
- Det blir alltid en kompromiss mellan töjning, styrka, slitstyrka, hanterbarhet och annat. Ingen lina kan göra allt, det är väl därför vi har så många varianter.
- Det skiljer mycket mellan linor som ser väldigt lika ut. Mer om detta i nästa artikel som handlar om de tester vi gjorde i Liros testlabb.
Sweet… Class 2M
Sprang på en entusiastisk fransman vars konstruktion från slutet av 2009 nu visades Class 2M för första gången på boot Düsseldorf. Måste säga att finishen var perfekt och designen var fräck. Jag och en Yacht reporter fick en trevlig genomgång och några av sakerna som är roligt att förmedla vidare är att 8st båtar är byggda. Byggnationen sker i La Rochelle och man försöker (som alla andra) bygga en entypsclass. Båten säljs för 39000 euro inklusive fransk moms på 19% samt inklusive segel från NS. Vidare så har man valt traditionell spinnaker istället för gennaker då kunderna efterfrågade detta på de tidiga modellerna och nu har man bestämt sej för att köra på detta spår. Konstruktionen är gjord av Antoine Fritsch, en konstruktör vars inte tidigare designat båtar. Antoine låter meddela att man kan få båten i vilken färg som helst men bara den blir godkänd av Antoine själv. Tydligen har han en designtänk och alla färger platsar inte i det det. Seglingsegenskaperna kan jämföras med en Starbåt rent fartmässigt på kryssbogar men är givetvis snabbare på undanvinden då en blåsa kan hissas gentemot Starbåten.
Längd: 7,2 m
Bred: 1,5 m
Vattenlinjelängd: 6,35 m
Djup: 1,50 m/0,42 m
Vikt: 450kg (varav 220kg i kölen)
Storsegel: 18,7 m2
Fock: 8,3 m2
Spinne: 27,3 m2
Sweet… Tofinou 12
Stefan Blom stressar runt på mässan i Düsseldorf, och så klart får ni koll på vad som händer nästan direkt. Nyss hittade han Tofinou 12 där Philippe Starck har varit framme. Kommer tydligen en till Sverige…
Välkommen till Göteborgs vackra skärgård
Tofinous senaste produkt är deras 12 meters dagseglare. Man kan i och för sej även använda båten till längre turer då all bekvämlighet finns. Vi som kommer från västkusten kommer att kunna få se ett av exemplaren kommande säsong då varvet skvallrade om att ett exemplar är såld till en göteborgare och har en beräknad leveranstid i mars. Efter lite dividerande med säljchefen så välkomnades jag ombord. I början var han tveksam till var materialet skulle publiceras men när jag nämnde BLUR så sken han upp.
Båten är ett ”hight-end” bygge med mycket inslag av kolfiber, rostfritt blandat med gammat hederligt trä där 12 lager lack har applicerats. Andra fräcka saker är kolfibermast, B&G system, inombordare samt självskotande vinschar. Båten lär väcka stor uppmärksamhet i vår västsvenska skärgård när den anländer. Blir en fin krydda på flottan i väst. Coolt!
