America’s Cup | Segel utan gränser

Gott nytt AC-år 2010. Så här efter julferien är det dags att ta en titt på riggarna. Det är ju seglen som är båtens drivmotor, det är där hästkrafterna skall sitta.

Segel utan gränser

Normalt brukar ju segelytan begränsas av mätregeln. Antingen absolut, som i en C-kattas max 33 m² eller i America’s Cup Class regelns 325 m². Eller som en variabel i en formel med andra fartgivande faktorer. En tolva (12mR) för America’s Cup i Newports lätta väder kunde ha 215 m² segel på en 12 m kort vattenlinje, medan en tolva för busvädret i Fremantle kunde satsa på 190 m² med 14 m vattenlinje.

IMG_1330.jpg
Men för årets AC-utmaning finns ingen begränsning av segelytan. Man får lägga på så mycket klutar båten tål utan att kippa. Limiten ges i praktiken av den ”förväntade” högsta vindstyrkan som i tävlingsinbjudan fastställts till 15 knop, d.v.s. futtiga 8 m/s. Man får anta att ingen segling startas i mer vind än så. Börjar det pipa på mer under köret, får man lov att flexa med riggen. Pajar masten kan man vara bombsäker på att haveristen lämnar in ansökan om gottgörelse p.g.a. vinden.

Vingmast mot vingsegel

Hur har då utmanaren och försvararen valt att utveckla sina riggar? Båda lägren började med vanliga slupriggar med relativt ”låga” master (”bara” 43 meter). De första storseglen var av modell ”flat top” som ACC-båtarna, med genomgående lattor. Alinghi tog snart fram en högre, vridbar mast på 61 m med kort vingprofil, som framkant till ett mjukt storsegel. Den smäckra masten stagades av barduner och dubbla fioler. BOR studerade också ett flertal vridbara ca 60 m höga master med mjuka segel.

771987162_WINGDAY5_0148.jpg
Under sommaren 2009 utvecklade BOR en solid vingmast med en höjd på 62 meter. Den främre tredjedelen är en solid vinge av kolfiber med kevlar framparti. Bakpartiet är lodrätt ledat i mitten och består av åtta halvmjuka partier. Varje dels infallsvinkel kan ställas in skilt för sig, för att kompensera för högre vindhastighet i högre luftlager. Masten kryllar av mätare, sensorer och telltales.

Vilket är då det effektivare ”storseglet”? BORs solida vinge är troligen aerodynamiskt effektivare och kan gå högre mot vinden i jämna vindar. Med sin bättre balans kräver den mindre kraft att skota. Alinghis mjukare segel kan vara lättare att läsa av och trimma i växlande fläktar. Klart är att båtarna kommer att uppföra sig olika, med avsevärda fartskillnader, så någon match racing blir det inte frågan om i år. Det kan gå som i Little America’s Cup vissa år, att den ena båten går klart fortare på kryssen, medan den andra är snabbare på läns. På den föreskrivna långa ett varvs banan blir detta inte särskilt roligt att titta på. Men tidtagarur och kalkylatorer kan gå heta hos publiken.

Hissa genuan på länsen

Vad vet vi om förseglen? Båda båtarna har möjlighet att hissa kryssfockar till 60…80 % av masthöjden. Alinghi V verkar använda focken i alla vindstyrkor, medan BOR kör utan då det blåser hyfsat. På undanvind hissar båda båtarna stora rullgenuor eller gennakers ända upp i masttoppen, halsade från bogspröt i mittlinjen, som sträcker sig 7 m framför pontonerna. För bidevind droppas gennakerrullen med sitt förstag ner på däck. Troligen har man flera rullar med segel av olika kaliber med sig ombord.

IMG_1265.jpg
Spinnakrar blir inte aktuella, då flerskrovsbåtarna går så fort genom vattnet, att den skenbara vinden är förom tvärs även på undanvind, som för en isjakt. I seglingsföreskrifterna har man strukit IKR paragraferna 49-54, vilket bl.a. innebär att segel kan halsas och skotas fritt. Vi kan vänta oss en del fantasifulla lösningar här, kanske att gennakern halsas från lovarts ponton? De nuvarande pontonerna är knappast dimensionerade för 30 tons drag i förstaget.

Då IKR 52 om handkraft också har slopats, har båda båtarna försetts med hjälpmotorer som vid behov går igång för att fylla på trycket i båtarnas hydrauliska och pneumatiska system. Trycket används förmodligen både för stående och löpande rigg, exakt hur klarnar kanske senare. Troligen driver Alinghis motor även pumpverket som flyttar vattenballasten från lä till lovarts skrov. Det glunkas att Alinghis motor på akterbalken låter som en Atlas-Copco tryckluftsborr, medan BORs motor i mittskrovets djup är mera diskret.

Vem har gjort seglen?

Som vanligt är det gruff mellan lägren. Just nu debatteras materialet i Alinghis segel. Ett krav i originalstadgarna, ”Deed of Gift”, är ju att båtarna skall vara byggda i sina hemland. BOR hävdar att Alinghis laminerade segel är gjorda i Minden, Nevada, av North Sails i Amerika. Det får därför inte användas av schweiziska Alinghi. Bertarelli & Co anser att seglet är klockrent gjort i gökklockslandet. Märkligt nog tycks North inte ha någon åsikt i ärendet. Domarna i New York rådfrågas inte denna gång, gudskelov. Frågan avgörs troligen vid inmätningen i Valencia av ISAFs mätmän.

100103_Oceanlady.jpg
I skrivande stund är det bara 5 veckor till start. BOR är på väg mot Valencia ombord på sitt moderna fraktfartyg, medan Alinghi har hämtats med helikopter. I nästa avsnitt kollar vi besättningar, banor och arrangemang.

Henry Ericsson