Vem vinner racen?

Det har ju varit mycket diskussioner om SRS och vilka båtar som är gynnade och missgynnade.

Det vanligaste verkar vara att man har någon båt i klubben som har alldeles för bra mätetal och vinner alla race. Och 80% av seglarna verkar också tycka att deras egen båt är missgynnad och borde sänkas. Kanske inte helt förvånande. Och listorna över gynnade och missgynnade båtar har under året blivit ganska lång.

Några seglare har gått lite längre, och Rikard Isby lanserade ett par teorier, där han menade att det gick att se tydliga trender i sex av de större racen på ostkusten. Bland de som placerade sig på topp 10 så menar han:

  • 82% är båtar med LOA på minst 33ft
  • 92% har en barlast% på över 33%
  • 33% har lägre SRS än tabellbåten
  • många exempel på båtar som optimerat sina tal mot tabell

Eftersom vädret ofta styr vilken sorts båtar som är lyckosamma (Lidingö Runt, Ornö Runt och Datacom Cup är väl några exempel där stora båtar dominerade) så är det svårt att göra statistiska beräkningar rakt av. “Varje båt har sin dag”.

Men kanske kan man se andra mönster genom att titta på de som vinner olika race?

Jag var också intresserad ev de två sista punkterna. Är det en trend att sänka sitt SRS-tal och därigenom kamma hem race? Och kan man “optimera” mot SRS? Det vill säga finns det en “optimal” väg, bättre än alla andra, som smarta seglare använder sig för att skaffa sig fördelar mot de som inte är insatta i regeln?

Jag tittade på 15 race i Stockholmsregionen och vilka båtar som fanns på topp 10-listan:


  • 30% är standardbåtar som seglar precis som de gjorde under LYS.
  • 17% är båtar som i första hand satsar på ORCi och man kan anta att de optimerar mot denna regel i första hand och seglar SRS lite mer på skoj. Det är också intressant att särskilja dessa för att de tränar mycket, har nya segel och topptrim på båten just i år då det var VM i Finland (observera att jag inte säger att de är bättre seglare, bara att de har lite bättre material just i år).
  • 20% är båtar som inte finns i tabellen och som måste skaffa sig mätbrev. Precis som i gamla LYS.
  • 21% är mätbrevsbåtar som finns i tabellen men av någon anledning ändå skaffat sig mätbrev. Dessa har relativt liten avvikelse <0.02
  • 11% är mätbrevsbåtar som finns i tabellen men av någon anledning ändå skaffat sig mätbrev. Dessa har relativt stor avvikelse <0.02

Vill man generalisera kan man säga att en tredjedel är standardbåtar, en tredjedel är standardbåtar som avviker i en eller annan form och har valt att ta ut mätbrev och en tredjedel är båtar som har mätbrev av andra skäl (one off eller ORCi-satsande).


Och när man jagar ett optimum så borde det visa sig att en väg är “lönsam”; t.ex att väga en standardbåt och få ett sänkt mätetal. Men tittar man på avvikelserna ovan så finns det ingen sådan trend, utan avvikelserna är jämt fördelade:

  • 16 båtar är snabbare än standardbåten, som mest med 0,039, men medianbåten i denna grupp har höjt sitt SRS-tal med 0.015. Luffe 40 Blå’s och Wasa 55 Vindile är exempel på att detta funkar.
  • 24 båtar är långsammare än standardbåten, som mest med -0,045 men medianbåten i denna grupp har sänkt sitt SRS-tal med 0.015. Arcona 340 Imbruglia och ett par X-332:or har visat att detta är en möjlig väg till framgång.

Detta är så klart ingen exakt vetenskap, men det ger perspektiv på hur den så kallade “optimeringen” ser ut.

Från datat ovan kan jag inte se att det finns en optimal väg utan det ser ut att vara en ganska hälsosam mix av båtar? Och uppenbart spelar det liten roll om man har en standardbåt eller gör den 5% långsammare eller 5% snabbare. Man har samma möjlighet att hamna på topp 10.

Någon annan kanske kan dra andra slutsatser utifrån ovanstående?