Vad lär man sig på 10 år?

En av de roligaste sakerna med segling i allmänhet, och kappsegling i synnerhet, är att man hela tiden lär sig nya saker. Oavsett vad det gäller, så blir man aldrig fullärd. Precis när man tror att man börjar få koll på någonting, så inser man att man bara har skrapat på ytan.

Det är också en av de saker som vi diskuterar inför varje säsong; vad vill vi som team, och som individuella seglare, få ut av vår segling? Och då är det vanligaste svaret att man vill utvecklas, jobba med sina svagheter och kanske förstärka styrkorna ännu mer.

Vi har nu kört 10 säsonger i J/109 och J/111, och det har så klart varit både mot- och medgångar. Det har varit tufft att få fart på bägge båtarna, men vägen dit är ju det som varit kul och vi har lärt oss otroligt mycket.

De närmaste dagarna tänkte jag gå tillbaks till några viktiga race, och försöka sätta fingret på vad de största lärdomarna var, vilka aha-upplevelser som var viktiga och försöka dra några slutsatser.

Förhoppningsvis kan det tjäna som inspiration för andra.

Tveka inte att kommentera om ni har frågor, egna insikter eller tycker att jag missat nåt…

Först ut…

lookback-tr

Tjörn Runt 2009

Vi fick leverans av J/109 mitt i sommaren 2007, och insåg ganska snart att vi inte hade koll på läget.

På Hermanö Runt broachade vi på kryssen, trålade med gennakern och kom långt ner i resultatlistan. Med Novan hade vi totalvunnit ett par gånger, så det kändes så klart tungt.

Samma sak på Tjörn Runt. Och ytterligare ett par race.

Året efter började vi få koll på kryssfarten men hade fortfarande problem på undanvindarna; svårt med vinklarna, och vi försatte oss hela tiden i situationer där vi inte kunde segla som vi ville. Det är väl ungefär här de flesta tröttnar, och vi insåg att vi behövde göra någonting radikalt annorlunda.

Och på Tjörn Runt 2009 så föll pusselbitarna på plats och vi vann klassen. Något vi aldrig hade lyckats med i Novan, även om vi hade varit nära:

3 lärdomar

1. Att segla gennaker är annorlunda. Rent tekniskt så klart, men framförallt behöver man ändra mindset. Om man behöver skära, jaga tryck och segla sina vinklar så kan man lika gärna vända det till något offensivt. Vi började prata om hela länsen, vilken kant som var gynnad och hur vi skulle attackera andra båtar för att utnyttja våra egenskaper maximalt.

Mitt tips är att inte ge upp efter första säsongen – utan ge det ytterligare en. Då brukar de flesta få det att funka.

2. En symetrisk spinnaker har ett brett spår och går att trimma om beroende på vinkel. En gennaker är designad för maximal effekt i en enda vinkel i en viss vindstyrka. Allt annat blir lite sämre. Detta hade vi lärt oss, och vi körde på det vi visste var snabbast. Och gippade på den layline som var rätt för oss.

Det är så klart inte alltid det stämmer vid skärgårdssegling. Men det var här vi insåg att vinklarna är heliga.

3. Vi lärde oss också att lita på oss själva. Ett målmedvetet arbete leder till att man hittar båtfarten till sist. Första året såg vi inte target speed en enda gång, andra året då och då, för att tredje gången vara spot on.