Lärdomar | Færderseilasen

Detta är del 7 i serien “Vad lär man sig på 10 år?

Vad lär man sig egentligen på 10 år? För ett par år sedan så försökte jag sammanfatta de största lärdomarna från några av de viktigaste racen. Jag upptäckte nu att jag hade några liggande i byrålådan, plus att det var kul att göra samma sak på några av de senaste racen vi seglat. 

Att reflektera över det man håller på med är jättenyttigt. Både i det korta perspektivet; “vad lärde vi oss av den här manövern” eller “vad tar vi med oss efter det här träningspasset”, men också i ett längre perspektiv efter varje säsong. Googla gärna “team reflexivity”.

Så här ser hela serien ut.

  1. Tjörn Runt 2009 – om gennakersegling och att lita på oss själva. 
  2. Kerteminde Big Boat 2010 – om att bli ett ”lärande team”, näringsintag och att lita på vår boatspeed.
  3. Göteborgs Offshore Race 2010 – om att segla aktivt på havet, segla baserat på data och vitsen med en dedicerad navigatör. 
  4. Spi Ouest 2012 – om att ha rätt målsättning, fokusera på lärandeprocessen och inte ha förutfattade meningar
  5. Watski Twostar 2007 – om att kappseglingar ofta avgörs innan start, att man kan segla shorthanded mycket hårdare än vad man tror och att långa race avgörs vid få tillfällen då man måste vara med. 
  6. Silverrudder 2014 – om hur man kan segla en båt solo riktigt fort, planering,  beslutsfattande och att man orkar mer än vad man tror
  7. Færderseilasen 2014 – om att driva båten 100% även när det blåser, kunna sina sweetspots för olika undanvindssegel och kunna skifta växlar snabbare än andra. 
  8. Fastnet Race 2015 – om vaktsystem, att göra sin egen hemläxa och hur man njuter av ögonblicket.
  9. Hollænderseilasen 2017
  10. Middle Sea Race 2019

Denna gång fokar vi på Færderseilasen 2014. Hela storyn här.


Færderseilasen 2014

Vi har ju kört Færdern ett antal gånger, både med Novan, J/109 och med andra båtar. Det är ett svårt race med många transitioner där man kan göra bort sig. Och motståndet i racing-klasserna är tufft med många jätteduktiga seglare.

Just det här året så var vädret kanske ännu mer ombytligt än normalt, med en hård undanvind ut från start (där vi lyckades dra ifrån rejält), långsamt avtagande under dagen och kvällen för att under natten friska på igen. 

Några saker som funderade extra bra den här gången – och som vi tog med oss:

Driv båten 100% även när det blåser. Det låter som en “no brainer”, men det är enkelt att bli lite försiktig när vinden ökar. Detta kräver så klart lite träning, men det är värt besväret då avstånden lätt blir stora i dessa förhållanden.


Här ser man hur långt före vi är i vår klass. Sista fjärdedelen hade vi en snittfart på 15 knop och toppade 19 i någon by.

Förutom försprånget så är så klart en tidig ledning nyttigt för stämningen ombord… förutsatt att man tar sig igenom Drøbak-sunden utan att fastna 😃

– Vi hade seglat två fulla säsonger med J/111 efter att vi fick båten 2012. Det gjorde att vi hade bra koll på sweetspots för undanvindssegel. Så vi visste att vår A2 funkade som bäst vid TWA 150 när vinden ökade och att den mindre & planare A5 trivdes bäst vid TWA 120-135 beroende på vindstyrka. Vi höll oss till dessa sweetspots och var trygga i att A5 var rätt i starten när vi hade begränsat med utrymme, men att A2 skulle upp så snart vi kunde segla vår egen kurs.

Det är skönt att inte behöva argumentera kring vilka segel som skall vara uppe när, utan att kunna fokusera på hur man bäst gör sina byten.

– En följd av att veta när olika segel funkjar, och att man tränat på att byta segel, är ju att man kan skifta växlar direkt när det behövs

Jag minns när jag seglade Express. Det var sällan något problem att segla lika fort som Collis i stabila förhållanden, men så fort något ändrades så visste de alltid vad som var rätt setup, och hade gjort sina justeringar långt innan vi andra. Och i varje förändring av vindstyrka eller vågor så blev det ett par meter. Som blev till båtlängder. Som blev till ganska stora avstånd under ett race.

Vi var kanske inte riktigt på denna nivå 2014, men vi var snabbt på det när det behövdes.

Med lite perspektiv, så kanske vi skulle gått till J3.5 när det blåste upp på natten. Men en kombination av mörker, trötthet och kort distans till mål gjorde väl att vi inte ville ta risken. Defensivt… 2020 hade vi nog gjort det bytet direkt då TWS gick över 18 knop.