Nu är det dags. Gotland Runt är Sveriges mest prestigefyllda havskappsegling och det brukar vara rutinerade seglare i topp. En av dessa är Odd Lindqvist som har seglar 35 race och i år seglar ombord på en A 35 med namnet W8’n’Sea.

Han har tidigare bjudit på sina tips i tidningen Segling, men här kommer en omarbetad och utökad Blur-variant!

Så här enkelt är det…

Den här artikeln tar vid där Gotland Runt slutar – med eftersnacket i duschen. Det eviga snacket på bryggan, i baren, i bastun, på prisutdelningen (om det har gått så bra så man går på den) och som fortsätter så länge man tror sig minnas seglingen.

Men innan jag gräver ner mig i det efterkloka pratet och berättar om hur man “borde” segla Gotland Runt tänkte jag ge några synpunkter på vad en strategi kan vara, och varför man har den.

Övergripande strategier

Även på ett ’tungt’ race som Gotland Runt finns det seglare som ger sig ut på banan på vinst och förlust. Man tar seglardan som den kommer därute på havet och är fullt nöjda med det. Någon egentlig strategi har man inte; det hela är ju, trots allt, “bara på skoj”

Men de flesta har en mycket mer genomtänkt inställning. Man planerar och försöker förutse olika scenarier – man lägger upp en strategi och har därmed skapat en grund för sitt seglande redan före start.

Några av de grundläggande parametrar man ska fundera kring är dessa:

• Gemensam målbild. Ska vi vinna eller “vi är bara är här för att lära oss och ha kul”.
• Risktagande/båthantering. Hur hårt ska man segla, vilka förluster är man beredd att ta? Ska man t ex sätta spinnaker på en blåsig undanvind med uppenbar risk för broachar?
• Risktagande/navigation. Hur nära land vågar vi navigera? Vid nära landkontakt utmed Gotland kan man vinna distans samtidigt som det finns risk för grundstötning.
• Risktagande/vägval. Här har vi den berömda “chansningsfaktorn”, som ofta gäller rhumbline kontra kantkörare. Har vi en långsam båt och hög ambition kan beslutet bli att öka chansningsfaktorn.

Det här är saker som man ska diskutera före start, inte ute på banan. Olika ambitionsnivåer bland besättningsmedlemmarna kan skapa onödig friktion. Dessutom fördröjs beslutsfattandet med polsk riksdag ombord medan man blir omseglad av båtar med spinnaker eller på spår närmare land.

När väl dessa övergripande strategier är klargjorda kan man lättare skapa den mer detaljerade strategin, den som handlar om vägvalet.

Rätt strategi – före och efter…

Med tanke på snacket på bryggan redan före start kan man konstatera att nästan alla båtar faktiskt tycks ha någon form av strategi när det gäller att välja väg runt Gotland. På samma brygga, med samma seglare, men efter målgång verkar det emellertid som om många haft inte bara en, utan flera strategier ombord! Man har helt enkelt haft svårt att fortsatt enas om en stark strategi när man befinner sig ute på banan och valsituationerna radar upp sig på löpande band. Och så går det som det går – såvida man inte haft en fantastisk tur hela tiden.

Oftast tror jag ändå att man haft en hyfsat bra strategi från början, men att omständigheterna gjort att man frångått dem. Mycket mänskligt! Du känner säkert igen en del av de här varianterna:

• ”Sjörapporten talade plötsligt om att vinden skulle vrida mot väst, så vi slog för att möta den…”
• ”Vi såg en molnbank växa upp i väster…”
• ”Våra värsta konkurrenter drog ut på högerkanten, så vi följde med…”
• ”Du vet att sjön var så jäkla oxig på styrbordsbogen, så vi stod på för babord…”
• ”Det är ju inte kul att slå tillbaka till rhumbline när vi låg i ett 10-graders lyft…”
• ”Vi var tvungna att skära så mycket på den lätta länsen…”
• ”Vi hade förlorat så mycket i bleket vid Visby, så det var bara att chansa mot fastlandet. Dom talade ju om sjöbris kring Sörmlandskusten…”
• ”Ju längre in mot land man kom, desto mer lyfte det för styrbord…”

Den här typen av kommentarer är inte bara bortförklaringar. Många gånger dyker det under resans gång upp bra skäl till att lämna sin uppgjorda strategi. Dessutom är det med strategier som det är med synen på budget i ett företag – de kan vara en trygghet, men å andra sidan är vi i båda fallen små spelare som påverkas av en omvärld som kan förändras blixtsnabbt.

Många GR-seglare bestämmer sig i förväg för vilken risknivå man ska lägga sig på ifråga om vägvalet – för att efteråt fråga sig hur stora risker man faktiskt tog där ute på banan…

Med risk i det här sammanhanget räknar jag att man lämnar (splittar med) sina konkurrenter med 1 sjömil i sidled, eller att man lämnar rhumbline – den raka linjen mellan två rundningsmärken – med mer än 10 procent av den återstående sträckan.

Idag ska det mycket till för att man ska lämna rhumbline. Tack vare den moderna elektroniken kan vi alltid se exakt var vi befinner oss. Idag handlar det om att hela tiden hålla koll på avståndet till nästa märke och var man befinner sig i förhållande till rhumbline. Detta gör att seglingen har blivit mer klungbetonad än tidigare då man inte hade samma precision i lägesangivningen.

Kommunikation ombord

Kommunikationen inom besättningen är helt klart nyckeln till framgång. Om vi först har lyckats besluta oss för en strategi, så gäller det att vi hela tiden relaterar och kommunicerar våra beslut (och icke-beslut) i förhållande till denna strategi. Detta svetsar samman besättningen kring en gemensam målbild som skänker glädje vid rätt beslut, och förhoppningsvis också enighet efter fel beslut.

Vi ska komma ihåg att det låter enkelt här och nu med tidningen i handen. Men att kommunicera ombord vid enerverande stiltje, hård vind, sjösjuka, trötthet, apati, vaktbyten m m är en verklig utmaning.

Därför är det viktigt att jobba på kommunikationsformerna. Det gäller att tränga igenom ’bruset’ ombord och få alla medvetna om strategiska basfakta. Själv har jag en plastskiva där jag kan skriva och sudda bort information till besättningen, t ex om det sker ett vaktbyte medan jag tar en (kort!) vila. Där meddelar jag vad som förväntas hända med vinden de närmaste timmarna, jag kanske uppmanar till speciell koll på vissa andra båtar, eller varnar för en strömsättning.

Navigatören ansvarar

Det är båtens navigatör som ansvarar för det strategiska upplägget och under seglingen ger löpande rekommendationer och beslutsunderlag ifråga om vägvalet. Hur sedan själva beslutsgången ser ut skiljer sig från båt till båt. Ibland är det skepparen som bestämmer enväldigt, ibland är det en afterguard, ibland blir det majoritetsbeslut i “sann demokratisk anda”.

På X-team där jag seglat som navigatör de senaste åren har följande ansvarsområden varit mina:

• Banan
• Väderbevakning och strategi
• Navigationshjälpmedel
• Sjökort
• Instrument
• Ombord-dator med GSM-modem
• Bevakning av start på VHF
• Rundningsrapportering
• Konkurrenter och deras handikapp

Det här är rätt mycket att hålla ordning på för en enda man och det kräver en hel del förberedelser före start.

Väder

Under en längre tid före en kappsegling som Gotland Runt försöker jag dagligen gå in på mina favoriter på Internet. Efter att isländska Their har stängt oss ute blir det förutom SMHI och Foreca också en finsk och en tysk sida. KSSS har lagt ut länkar till de här vädersajterna på sin hemsida. Vitsen med att regelbundet besöka alla är att se vilka som har bäst koll under perioden före seglingen.

Sjökort

Gör en genomgång av sjökorten och jämför med arrangörens officiella lista över obligatoriska och rekommenderade sjökort. Om ni har en plotter ombord ska aktuella sjökort beställas och kontrolleras.

Waypoints

Programmera inte bara rundningsmärken, utan också de ’spontana’ waypoints som kan behövas för navigering mellan rundningarna. Dessa har ju en irriterande tendens att alltid ’sticka ut’, och om man seglar in i en bukt som man ska hitta ut ur bildar de nya rundningsmärken.

Banan

Rita upp banan på ett A4-blad som sätts upp väl synligt på torr plats ombord. Då har hela besättningen alltid klart för sig kurs och längd på respektive ben.