Här är ett race, MidsummerSail, för de som gillar att segla långt. Och länge. Från Wismar, som tydligen är sydligast i Östersjön till Töre hamnfestival så långt norrut man bara kan komma. Man skriver på sajten:
Töre is a very small place. Its has a camping site with a little harbour.
900 distans.
Rekordet är 6 dagar och lite mer än 12 timmar… i år gick det långsammare…
Bara en båt som gick i mål; soloseglaren Thomas Woithe i sin Dehler 35 cws.
Tiden?
11 dagar, 19 timmar, 40 minuter och 8 sekunder!
Är man konstig om man tycker att det här verkar lite kul?
The MidsummerSail 2018 is history – and what kind!
There were 11 registrations, 4 have started, but only one has actually arrived at the finish line.
I had not expected such a quota.
It is said that the hardest thing about a regatta is to get to the starting line at all. There is definitely a lot of experience in this sentence.
And of course I knew about the weather forecasts. Strong winds and rain have forced the sailors to the first stopover just after the start, only to then go into very light winds. As soon as the weather seemed to stabilise, the same fun started again.
This way records are difficult to break.
However, not all sail for the record, or the cup. They start to do something special. Something that just can’t be achieved with ease.
Often, the Baltic Sea as an inland sea is not taken very seriously. Not to compare with the Atlantic, or the Southern Ocean.
However, you should not be fooled. Anyone who has left Stockholm astern is very quickly overwhelmed by the size of the Gulf of Bothnia.
Only very few Baltic Sea sailors have ever experienced this.
Sailing through the Baltic Sea once in its entire north-south stretch is a real challenge.
It is a privilege to stand victorious on the yellow buoy – and it must be earned!
The MidsummerSail is not only the longest, but also the hardest Baltic Sea regatta – Long live 2019!
Ser ut som den senaste generationen foils kopmmer att göra ännu mer nytta än de tidigare. Och med full besättning i Volvo Ocean Race, så kan man ju fundera på hur fort det går att segla de här båtarna…
Här kommer en rapport från årets Silverrudder. Bengt Falkenberg var nere som shore crew för Leif Jägerbrand sem seglar Seascape 24:an Sunkini. Leif är ju en av initiativtagarna till Midsummer Solo, och har var rejält taggad att seglöa årets Silverrudder med sin nya båt.
Det var väl tur att man inte kom med i år. Hade man varit där så hade man velat segla. Och man hade med all säkerhet ställt till det för sig…
Silverrudder – the challenge of the sea!
Leif Jägerbrand frågade redan när han köpte Seascape 24:an Sunkini om någon från Albatross Segel vill följa med och vara shorecrew vid Silverrudder 2018. Vi såg detta som ett gyllene tillfälle att få ge service och uppleva Silverrudder. Bengt och Tim Falkenberg från Albatross Segel tog chansen.
Redan innan vi lämnade västkusten på tisdags kvällen stod det klart att det kommer bli ett hårdvinds race. Frågan var bara hur hårt det skulle bli. Som de optimister vi är så hade vi fullt fokus på att Leif skulle segla.
På onsdags morgonen satte vi full fart med att sjösätta, rigga och göra båten klar. Faciliteterna i Svendborg är riktigt bra med tillgång till ramper och kranar. Enkelheten med att transportera, sjösätta och rigga en Seascape gör att det är högst rimliga insatser för att ta sig till start på regattor som normalt kräver långa transportseglingar.
Att segla Seascape ger även ett mervärde då gänget bakom Seascape jobbar hårt med att skapa en gemenskap bland deras kunder. Onsdags kvällen arrangerade de middag på en trevlig krog. Vid vårt bord så satt det förutom oss, seglare från Slovakien, Schweiz, Österrike, Tyskland. Alla med samma ambition att umgås och utbyta erfarenheter. Mycket handlade om väderanalys och hur man bäst seglar ensam i hårt väder i en sportbåt. Detta var mycket givande. Alla hoppades att stormen inte skulle bli så kraftig som prognoserna eller passera tidigare.
Efter fortsatta förberedelser och träningssegling för oss under torsdagen var det dags för Skepparmöte. Arrangören visade hur proffsiga, kunniga och respektfulla de var inför att genomföra starten enligt plan på fredagen. Väder rapporten varnade för vindar upp till 20 m/s med byar över 30 m/s. Strömmar på +4 knop och våghöjd upp till 3m. Vi fick beskedet att starten skulle bli uppskjuten till lördagen och max tiden framflyttad till 15 på söndagen. De hade även beslutat att seglingen skulle seglas medsols.
Den uppskjutna starten gjorde att Seascape gänget planerade direkt aktivitet för fredagen. De bjöd in Phil Sharp som bl.a. vann Class 40 rankingen 2017 och leder rankingen 2018 att prata singel och shorthand segling. Möte började med en djuplodad väderanalys av killen som bland annat var med och gjorde väder routingen för Phil när han vann Route du Rhum 2006. Phil hade Silverrudder som en del av uppladdningen inför årets Route du Rhum. Vi fick en genomgång av hur Phil tänker och planerar sina race. Hur han tänker om hårdvindsegling när man är ensam i båten. Vi fick även mycket info om hur kroppen påverkas av lite sömn under längre perioder. Phil och hans team jobbar mycket proffsigt med dessa frågor. Avslutningsvis kunde Seascape seglarna ställa alla typer av frågor. Phil gjorde klart att med rådande väderprognos så skulle han inte starta årets Silverrudder.
Första start på lördagen gick 8:15. Många båtar stannade i hamn men förvånande många bestämde sig att starta och göra ett försök. Leif bestämde sig att det skulle vara erfarenhetsbyggande att göra ett försök. Förhållandena i startområdet var minst sagt svåra med kryssstart i kulingvindar och 4-5 knops medström. Det var många tajta situationen med båtar som gick på grund, seglade in i pirar o.s.v. Men med tanke på förhållandena så var det många som kom iväg. Leif kände att efter ca 300m att detta skulle bli för svårt att genomföra och utgick. Kanske faktumet att Phil Sharp inte ens valde att starta kan ha påverkat beslutet. Vi tog upp Sunkini i trailern och blev en del av den stora publiken.
Imponerande att se var de seglare som genomförde seglingen i båt typer som Farr 280, Platu 25, Farr 30 men framför allt vinnaren i Mini klassen som seglade en T24. De som seglade Folkbåt, L32 och HR 29 tuffade på. Av de 416 båtar som planerade att starta seglingen registrerade sig 181. Hur många som startade har jag ingen koll men 53 fullföljde.
Några saker som framstod som tydliga för oss i Sunkini teamet var att Silverrudder täcks av media på ett sätt som sällan ses i bredd segling. Det var flera TV team på plats. Tävlingsledaren var med i Danska TV2 morgonsoffa. Vi såg på Dansk TV flera inslag från Silverrudder.
En stor sak med Silverrudder är sammanhållningen och utbytet mellan seglarna som var mycket bättre än det vi upplever vid fullcrew event. Även att många såg seglingen mer som en “Challenge” än vikten av att vara först i mål. Silverrudder drar till sig många olika båttyper. Allt från traditionella båtar till massa sportbåtar. Vi i Sunkini teamet tyckte att arrangören agerade mycket proffsigt under de svåra förhållandena de fick med vädret.
Att segla Silverrudder är en stor sak att genomföra för varje seglare. Men om du får möjlighet att agera shorecrew så är Svendborg och Silverrudder ett perfekt tillfälle. Leif´s erfarenhet av “vårt” Silverudder är att det har stor betydelse att ha med sig kompisar som kan hjälpa till med allt som behöver förberedas.
Jag har idag fått en del mail från seglare i Litauen, och haft ett långt samtal med Rimantas Stropus som var skeppare på X-99 Esox (på filmen ovan).
Det här är ett race som har funnits i lite olika varianter. Historiskt har det varit lite längre, ibland över 100 nm för att på senare år har blivit ett kortare race som går att segla på en dag. Typiskt är det 15-20 båtar av varierande slag som ställer upp i dessa race, från en lite ambitiösare ORC-fleet med framför allt X-35:or, till sällankappseglare som kör efter en lokal regel.
Väderutsikterna inför racet var 25-30 knops vind med byar upp till 20. Vindriktning huvudsakligen från WSW.
Det var aldrig tal om att ställa in, och det verkade viktigt för race management att det blev ett riktigt offshorerace. Tidigare regattor har man vid hårt väder valt att köra på bukten innanför vid hårt väder, men det var tydligen inte aktuellt den här gången.
Till slut startade 9 båtar lördag morgon. Fem i den lokala regeln LKRT-H och fyra i ORC:
Det som var mest scary var att ta sig ut genom ett smalt hamninlopp, då sjön var hög. Någon båt bestämde sig tidigt för att bryta och gick in igen.
Banan för LKRT-H verkar ha blivit ca 15 distans med ganska korta banben, och flera passager genom hamninloppet. Försökte lägga in den i Expedition för att få en känsla för vinklarna. Här ser man att det på första benet är knappt 800 meter in till grunt vatten.
Esox, den X-99 som spelat in filmen ovan, seglade en något längre bana. Drygt hälften ombord var ordinarie besättning, och tre var nya ombord. Men ändå rutinerade seglare. Det var mycket vind, men man seglade med full stor (något mindre än OD) och en heavy weather jib. Man seglade jämt med X-35 och tyckte man låg bra till.
Många båtar hade problem, med skörade segel och en fock som hade blåst ur profilen. En X-35:a bröt efter att ha skörat segel.
Sjön var hög.
Esox toppade 16.9 knop med bara stor och fock.
På sista benet un mot hamnen, som var en undanvind, så hördes en knall och masten föll ner. Det har sedan visat sig att det var vantskruven till toppvantet som gick av. Det ser ut som det har varit en spricka i ett av de gängade ändstyckena, trots att de vare bytta för tre år sedan.
I samband med detta drogs mantåget bort och tre personer föll i vattnet.
Man ropade direkt ”mayday” på VHF och såg att en räddningshelikopter redan var ute.
Besättningen plockades ganska enkelt upp, och efter några misslyckade bogseringsförsök så övergav man båten. Jag tror att det var X-35 eXtreme som försökte hjälpa till här (osäker).
Båten drev senare i land på stranden men har lyfts bort tillsammans med kölen som föll av nära strandkanten.
Den andra båt som hade man över bord var Defiance, en Toledo 31 som tydligen köpts billigt i England för runt 5000 GBP.
Man fick tidigt problem. Troligen fick man en våg i sidan på första benet ute i havet och skepparen föll över bord. Ombord var hans son, en vän och en tjej i 19-årsåldern.
Man verkar ha fått ner seglen, kört igång motorn och tag i skepparen, men man misslyckades med att få ombord honom. Han var äldre med ganska dålig fysik, så han var troligtvis halvt medvetslös. Man försökte enligt uppgift att ta av honom flytväst och kläder för att få ombord honom. Efter ett tag gick en person i vattnet för att hjälpa till, men de tappade kontakten med båten efter ett tag.
Den person som gått i vattnet tappade skepparen, och blev sedan upplockad som enda överlevande.
Båten verkade sedan ha fått en tamp i propellern och även sonen föll överbord och var/är saknad. Tjejen hittades vid båten som flöt upp på stranden men hon avled senare på sjukhus av svåra skador.
Polis och åklagare har nu inlett förundersökningar.
Här är ett uttalande från Naglis Nasvytis, President of the Lithuanian Sailor’s Union:
First of all, I want to express my deep condolences to the relatives and friends of Olesia Orlova, who died at the hospital after the accident at the sea, at the sea of Missing Defiance master Oleg Zelenin and his son Dmitry Zelenin. This is a very sad and depressing day for all the burials. For each of us, it is a very painful reminder that every time we go to the sea, we go to a verse that can always prove to be more powerful than any of our professionalism, experience or caution. In the near future, we will seek to gather all possible objective facts about both “Defiance” and “Esox” yachts that took place during the “Captain Stephen Kudzevich’s Regatta” and the intervention of the rescuers. We hope that we will succeed in analyzing, discussing and making conclusions in detail about these events, which will allow us to prevent such tragic and painful events for all of us in the future.”
Först och främst går våra tankar till de som inte längre finns hos oss.
Som så ofta så är det en kombination av olyckliga faktorer som leder till den här typen av olyckor.
Jag har seglat en del i hårt väder nära långgrunda stränder i lä. En gång utanför Falkenberg tappade vi en sak i havet, och vände tillbaka för att plocka upp den. Det kanske blåste 10-12 m/s, men efter ett 3-4 försök i brytande sjö och ganska allvarliga skador på en i besättningen som fiock storskotet över sig i en gipp, så avbröt vi ”räddningsförsöket”. Hade det varit skarpt läge med en man i vattnet så har jag inte svårt att se hur situationen hade kunnat urarta väldigt snabbt.
Förhoppningsvis kommer vi att kunna lära oss något, som gör att vi minskar risken för att det skall hända igen.
Varkar ha gått riktigt dåligt i en regatta i Litauen i lördags. Under Kapitono Stepono Kudzevičiaus regatta räddades folk från både “Defiance” och “Esox”, som syns på filmen.
Nedan från Google Translate. Någon som har bättre koll på vad som har hänt?
På lördagsftermiddagen anordnade Ostmarine Sports Club, organiserade en kapten Stephen Kudzevic’s Regatta, som ägde rum lördag i Östersjön, en presskonferens. I följd av tragedin och räddningen till sjöss av åtta personer på grund av vakuumet av information som genererades, framkom olika felaktiga rapporter i media.
Osvaldas Kudzevicius, chefen för Ostmarina, chef för tävlingen deltog i presskonferensen. domaren Valery Bogun och „Extreme“ -jachten, försökte hjälpa kaptenen „Esox“ kapten Aiden Pivoriūnas. Den senare uttryckte tacksamhet för de räddare som arbetade mycket professionellt.
Seglarna uttryckte sin medkänsla till släktingar till den 19-årige Olesia Orlov, som tyvärr dog på lördags kväll på sjukhuset, dödades av besättningsmedlemmen Oleg Zelenin och hans son Dmitry Zelenin, som dog i havet.
Den fjärde medlemmen av besättningen, Eduard Gusev, räddades, tog till sjukhuset, ifrågasatte, hittills har klubben misslyckats med att kontakta honom. Båda Zeleninerna var erfarna sjömän, och O. Orlova hade redan varit inblandad med dem i regattor för första gången. Vad hände med denna båt, ungefär en kilometer från portporten till sjöss, säger regattaens arrangörer att de inte vet, men enligt V. Boguno såg inte båten verkligen. Hennes tekniska skick var bra.
Yachtens motstånd kastas fortfarande på stranden mellan Melnrage I och II, närmare First. Den andra Esox-båten, som räddade alla sex helikoptrarna, kastas också på en strand nära norra piren.
På grund av den starka vinden (i spåren var hastigheten 20 m / s) startade regatta lördag kl 10.30. som planerat, och efter 13 timmar, vindhastigheter upp till 15 m / s, gusty – 16 m / s, och med gynnsamma prognoser. Vid havet var våghöjden upp till 3 meter. Yachtkaptenerna själva fattade beslutet att delta i regattaen och ville att det skulle ske på havet, inte i portarna. Enligt Bogun var avståndet med väderförhållanden optimalt. Större båtar var tvungna att segla till sjöss endast 15 sjömil, och de mindre var 10 sjömil. Planeras endast om tre timmars simning.
Startade 9 yachter. Kaptenen på båten „Banga“ strax efter starten bestämde sig för att gå tillbaka och lämna loppet på grund av dåliga väderförhållanden för sin båt.
På lördagen hade tragedin inte möjlighet att avsluta första etappen av loppet, för inte alla båtarna hade återvänt vid den tiden och hade ingen möjlighet att berätta för dem att regattaen upphörde. Hon avbröts först när alla återvände säkert till stranden. På söndagen var det inte planerat att segla till sjöss.
Således, trots de tragiska händelserna, tillkännagavs vinnarna av dessa olyckliga händelser: yachterna „Four Winds“ gick till Great Yachts, „Afrodite“ bland de mindre.
Ostmarina-klubben avser att samla in pengar för att hjälpa några av de saknade och saknade flickvännen. Det anses att inrätta en välgörenhetsfond för att göra det möjligt för seglare att offra sina familjer. Hittills har det ännu inte bestämts hur det ska ske.
Stort grattis till Jonas Wiström och teamet ombord på Grand Soleil 37 Amarone till vinst i Liros Stockholm SRS Cup 2018. Här under årets ÅF Offshore Race. Foto: Johan Klerborg
De race som ingick var:
– Ornö Runt, 19 maj
– Lidingö Runt, 26 maj
– Jungfrusundsundsregattan (fd Mälarvarvet), 9 juni
– Hyundai Cup, 1 sep
– Gran Prix, 1 sep
– Kålö Höstkapp, 15-16 sep
Nedan de som seglat minst 3 race.
1 Grand Soleil 37 Amarone Jonas Wiström 354
2 Dehler 34 SV Grynet Anders Åhman 347
3 Gambler 40 IT Advisor Carl Johan Marnell 345
4 X-332 Sport BOXER Mats Victorin 338
5 Tarac 33 Testarossa Håkan Södergren 315
6 Farr 40 OD Stormtrooper Jonas Andersson 302
7 Passad GT Jenny Peter Skoglund 298
8 Finngulf 33 La Dolce Vita Per Lindstedt 293
9 Arcona 400 Marinda Carl Dammborg 293
10 Jeanneau Sunshine 38 Sherin Olof Granander 289
11 Albin Nova Cappuchino Ola Barthelson 276
12 XP-38 Muchacha II Per Hjelm 243
13 First 40.7 std. kol Naomi Tobias Hemmingsson 223
14 X-362 Sport Valkyria Göran Ricking 221
15 Albin Nova Team Mobline Pär Lindforss 220
16 First 40.7 std. kol Absoluteblue Hans-Åke Nordstedt 216
17 Rapier 31 Rapier Mats Wold 215
18 One-off Mithril Rikard Isby 203
19 Arcona 400 Cefrica Bengt Nilsson 202
20 Cumulus Vilma Krister Stralström 195
21 Omega 30 Bmacon Björn Magnusson 191
