Ibland undrar olika personer på SSF och distrikten hur man skulle kunna bidra till breddseglingen?
Jag har en idé.
Se till att de kappseglingar som finns presenteras på ett vettigt så att seglarna har lätt att förstå hur man kan vara med. Jag kan inte skillnaden på nationell, regional eller lokal segling. Jag vet inte vad färgerna betyder. Jag har ingen aning om det är 5 eller 95 båtar som kommer att vara med.
Nästa helg är ett bra exempel.
Höstslören låter ju trevligt, men det står inte var det är nånstans. Det finns inte heller någon info på MRCs hemsida. Mitt tips är att den inte blir av?
Samtidigt går ett av grymt doublehandedrace av stapeln på Öckerö. 41 båtar anmälda och rejält kalas på kvällen. Men man har inte “rätt” status och räknas som lokal regatta. Då får man inte vara med i kalendern.
Det kanske finns 40 bra SRS-race i Sverige som förtjänar en vettig presentation. Och där man kan ställa lite krav på klubben. Inte bara att man har en “blå domare” eller vad det nu är – utan att man faktiskt lägger upp en inbjudan och ser till att leverera nånting bra till seglarna.
Dessa 40 race samlar ungefär 3000 båtar = 12.000 seglare.
Låter som det kan vara värt besväret att försöka växa det med 10%?
10% låter inte så mycket? Men 1.200 nya kappseglare blir förbannat svårt att hitta någon annan stans i segelsporten?
PS. Jag är säker på att man kan få in lite bra sponsorpengar i samband med att man gör en snygg kalender :-)
Här kommer nästa retro efterlysning, det här är en bild från Whitbread 1973-74, killen hade med sig sin gitarr ombord, helt underbart! Vi vet inte vem det är eller på vilken båt, vi måste bara hitta mer info och skriva en story på detta!
På väg med tåg till Svendborg och Silverrudder Challenge.
Gott om tid för att kunna vila lite extra i morgon. Allt är klart, så att-göra-listan är nästan tom. Det senaste stressmomentet var att batterierna i NKE-fjärrkontrollen var på väg att ta slut, vilket ledde till att båten ställde sig i vindögat när den tappade kontakted då och då. Ganska dåligt på spinnakerbogar :-) Men nu har den varit i Frankrike och är som ny.
Det börjar också bli dags att titta på vädret.
De flesta modeller verkar nu vara överens om att det blir östligt på fredag, alltså undanvindsstart i 4-5 m/s. Då borde man hinna upp till Lilla Bält under sen eftermiddag och att det står vind under kryssen igenom sundet. Sedan ser det ut att bli en lätt kryss i avtagande vind på nordsidan av Fyn.
Sedan går modellerna isär. Alla tror på lätta vindar, men några tror att det kan dö helt och vrida rejält. Kan bli en lång lördag på havet innanför Langeland.
Det blir svårt att slå rekordet på 19:20:27 men jag och båten trivs ganska bra under dessa förhållanden.
Säkerhet är ju en viktig, och ibland känslig, fråga.
Det finns ju en naturlig koppling mellan höjda säkerhetskrav och fallande deltagande. Där krav på flottar, AIS och annat tenderar att höja ribban för seglarna. Att SSF och arrangörerna inför flytvästtvång och förbjuder undanvindssegel har ju också debatterats, då man ofta menar väl men flyttar gränsen för var skepparens ansvar.
Eftersom jag både arrar race och kappseglar mycket, nu senast solo, så är det så klart viktigt att förstå ämnet ur ett mer holistiskt perspektiv.
Och av denna anledning så är jag mer intresserad av hur det ser ut i verkligheten. Varför (och hur ofta) sker olyckor? Hur hade man kunnat förebygga dem? Vad händer bakom kulisserna?
Efter att ha varit ute och solotränat en dag så stod det en sjöräddare på bryggan. “Jag såg på Facebook att du var ute och körde solo – men kunde inte hitta dig på AIS?” Jag blev så klart förvånad över att de hade så bra koll på just mig, men det visade sig att det var Tobias Nicander (känd från Meadiva-bloggen) som bjöd upp mig till JRCC.
JRCC (som står för Joint Rescue Co-ordination Center) heter ju egentligen Sjö- och flygräddningscentralen och ligger på Käringberget i västra Göteborg. Det är här alla nödsamtal landar, oavsett om de kommer från 112, kanal 16 eller via en EPIRB/PLB.
Här sitter 2-3 man och koordinerar räddningsinsatser vid larm. Till sitt förfogande så har de olika typer av resurser att sätta in: SSRS, helikoptrar, kustbevakningen, polisen och övriga båtar i närheten. Till sin hjälp har de ett antal system för att spåra upp och få koll på båtar och seglare.
Några av de saker som jag fick med mig hem:
Larma så snart det finns fara för liv. Om någon faller över bord eller något annat händer. Även om du tror att du kan reda ut det själv, är det bättre att larma en gång för mycket och sedan blåsa av.
Bland det värsta man vet på JRCC är folk som själva försöker först, och först när man har misslyckats larmar. Då kan det ofta vara för sent.
Har du VHF med DSC så är detta ett fantastiskt verktyg. Se till att den är kopplad till GPS och programmerad med MMSI-nummer. Och lär dig använda den. Det bästa är så klart att denna finns i brunn och är kopplad till masttoppsantenn för bästa räckvidd. Vid larm får JRCC koll på position och båt och man behöver bara kommunicera kring vad det är som har hänt.
Även EPIRB eller PLB är bra verktyg för att larma. Det optimala är så klart om det också fanns möjlighet att pejla via AIS, men nu är det olika produkter.
Har man AIS så är detta fortfarande ett bra stöd för sjöräddarna. De spelar in positioner och detta kan så klart hjälpa till vid en eftersökning.
I våra vatten har vi grym täckning. Framför allt med hjälp av helikopter (se alla enheter på kartan ovan) och SSRS som hanterar 70% av alla larm. Chansen är extremt stor att man kan ha en helikopter på plats inom en timme efter att man har larmat. Även om en rejäl storm skulle drabba ett Gotland Runt så kan man snabbt allokera enheter från andra delar av Skandinavien.
För ett par år sedan var det prat om att helikoptrarna var på väg bort, men nu blev jag positivt överraskad.
