Nu ligger äntligen nya båten på plats i Långedrag. En del småsaker kvar att fixa, men det verkar inte vara någon skillnad om båten är ny eller gammal.

Efter våra äventyr på Spi Ouest i La Trinité Sur Mer, så var det dags att rigga av och sätta båten på trailer till Mittelmann’s Werft i Kappeln i norra Tyskland. Vi var ju där och provseglade J/111 Piranha i höstas och de hade mycket bra kvalité på sina målningsarbeten. Därför valde vi att bottenmåla båten hos dem. De är också servicepartner till Hall Spars i Tyskland.

Thank you Henning and Bo!

Det blev också mycket billigare att transportera dit jämfört med att ta båten hela vägen till Göteborg. Nu kanske man skulle kunna få en fin hemsegling, 220 distans från Göteborg.

Den ursprungliga planen var att jag skulle åka ner sista torsdagen i april för att sjösätta och rigga, och så skulle besättningen komma med Kiel-färjan lördag morgon. Men prognosen sade att fredagen skulle vara fin med sydliga vindar för att sedan vrida mot NO och öka. Så jag meckade alltihop på torsdagen för att kunna sticka själv fredag morgon. Hur de andra skulle ansluta fick bli en senare fråga.

För att lära känna en ny båt så skall man trimma riggen och trä alla tampar sent på natten i ljuet från en pannlampa. Man lär sig var allt sitter och måste vara ganska metodisk.

Klockan ringde 05:00. Upp och sätta på storen och hårdvindsfocken på rulle. Sedan ligga i startgroparna när bron öppnas i Kappeln 06:45. Själva staden ligger ju en bit in vattensystemet Schlei, så det det är en ganska lång utsegling. Tydligen finns det över 10.000 båtar i området som är en favoritplats för många seglare från Hamburg.

Efter utseglingen så kunde jag lämna Schleimünde bakom mig. Strålanda sol och syd 4-5 m/s. En snabb och bekväm halvvind med focken mot sydudden på Langeland. Nu fick jag tid att bekanta mig med den nya autopiloten som är en NKE Gyropilot. Massor av bra optioner för franska soloseglare, men jag behöver nog spendera lite tid med “Jean Claude” som vi har döpt den till.

Upp i Stora Bält kunde jag sätta den stora gennakern. Läns upp genom sundet så det blev en del gippar, men det funkade bra. Efter Spi Ouest så har vi haft lite diskussioner om hur J/111 skiljer sig från J/109, och det var intressant att få göra detta själv i lugn och ro.

J/111 var grymt kul att segla själv i dessa förhållanden. Lätt att hantera och snabb i byarna. Jag försökte prova lite olika vinklar, trim och jämföra med och utan autopilot. Den styr helt ok, men jag har inte vågat låta honom gippa ännu. Brunnen funkade också mycket bra för att kombinera trim och styrning. Enkla passager och nära till allt.

Sen eftermiddag passerades Stora Bältbron och jag satte kurs på Samsö som natthamn. Kvällar och nätter blir både kalla och mörka så här års, och jag kände inte att jag ville utmana ödet i dessa trafikerade vatten. Dessutom var det inte särskilt bråttom. Till sist hade vi bestämt att Patrik och Tobias skulle ta sig till Grenå under lördagen.

Vinden vred sakta på väst och det blev dags att ta ner. Upp kom i stället en A5 från J/109 som skall få vara transportsegel när det brallar lite mer. Men det varade bara i 20 minuter innan det var dags för fock. Dessutom ökade det till 8-10 m/s vilket gav en snabb men otroligt stökig halvvind.

Dagens I-landsproblem. Vem skall packa alla spinnakers när man seglar solo?

Lördag förmiddag blev det en kort, men fruktansvärt kylig sträckbog upp till Grenå.

Söndag morgon stack vi från Grenå. 80 distans raka vägen hem, men nu stor kryss i NO 7-10 m/s vilket man kanske inte såg fram emot. Fock 3 och ett rev i storen funkade helt ok, men sjön var som vanligt tjatig.

På eftermiddagen vred det med och vi kunde slå ut revet. Hemma i stan hade de 20 grader, men havet är kallt och vi hade det ganska bistert. Här siktar vi i alla fall Vinga.

Ännu en magisk solnedgång. Den här gången akterut i Snobbrännan norr on Styrsö. Nästan hemma.

I veckan har vi också fått till ett träningspass. Det var vi och Aero som försökte hitta rätt i de mycket lätta vindarna. Men det var i alla fall bra att de som inte var med i Frankrike fick känna på båten. Här är Pelle och Fredrik koncentrerade på focktrimmet.