Det damp ner ett mail från Jens Ekengren, som några av er känner från Landmark 43 Air eller IMX-40 Rent a Plant (eller kanske från hans Snipe-karriär på 90-talet).

Han har funderat lite på kappseglingsreglerna. Detta är ju en diskussion som blossar upp då och då, utan att vi egentligen kommer framåt?

Upprinnelsen till det här inlägget kommer efter en diskussion som jag hade med en person nyss hemkommen från ett domarseminarium i Stockholm nyligen. Ett seminarium där ett fyrtiotal normalbegåvade personer i åldrarna 20 – 70 år i tre dagar diskuterar, dissekerar och har work shops kring kappseglingsreglerna och tillämpningen av desamma.

Jag vill redan här påpeka att syftet med det här inlägget inte på något sätt är att komma med någon färdig lösning på något som jag anser är ett problem. Syftet är att förhoppningsvis få igång en diskussion som kanske kan leda till eftertanke.

Efter att ha fått en kortare redogörelse från ovan nämnda seminarium är det ett par saker som framstår som rätt tydliga.

Dels att vi har ett så pass komplicerat regelverk inom vår idrott (som om man inte hade kommit på det tidigare) att ett antal domare, en del på internationell nivå, måste ägna många timmars diskussioner och ganska mycket bläddrande i regelboken för att komma fram till hur en regel ska tolkas och tillämpas. Och då pratar vi inte om någon obskyr liten regel som står med finstilt någonstans i slutet av regelboken och som kommer till användning en gång var tionde år, utan om till exempel vem som har rätt till plats vid ett märke.

En annan sak som slår mig är hur påfallande ofta som man vid en kappsegling från arrangörens sida inte lyckats, eller av kostnads skäl velat lyckas, få tag på tillräckligt många domare för att säkerställa kvalitén på arrangemanget. Det är tydligen ganska ofta på svenska mästerskap att man från arrangörens sida engagerar en eller ett par domare för att sedan fylla på med ”duktiga” seglare som får agera domare (det vore lite lustigt och se vad som skulle hända om man bad en hockeyspelare i elitserien avstå från en match för att vara domare för att man inte lyckats få tag på en riktig).

Två frågor ställer jag mig:

1. När vi har ett så komplicerat regelverk inom kappseglingen kan det då betyda att barn och ungdomar väljer att inte börja kappsegla för att man tycker att det verkar för svårt, komplicerat eller rentav läskigt?

2. Hur ska seglingen kunna bli tagen på allvar och växa som idrott om man inte kan säkerställa att de regler som man satt upp efterlevs med kvalité?

More